Bröllopstal till bruden, från pappan?

[Dana]

Vår dotter gifter sig i sommar. Har aldrig varit på bröllop tidigare, förutom mitt eget, som tog ca 2 min. (borgerligt å inga gäster för tal osv)

De ska gifta sig i kyrkan å ha en fest efter. Då vill vår dotter att "brudens far" ska hålla ett litet tal. Hur börjar man? Hur långt? Inte för långt antar jag, å vad säger man i talet? Om hennes barndom, inget som hon ska behöva skämmas över, men ändå något roligt antar jag? Eller?

Jag, eller brudens far är helt......Ge oss förslag, tips, ja något som får oss att börja fundera...

 

[Snurrfian]

Det beror ju lite på vilken typ av människor ni är och dottern är, tyvärr var min pappa redan död när jag gifte mig, men min mamma höll ett tal dels om min pappa, dels lite om mig och så lite till min man. Makens kusin höll ett tal från släkten/arbetskamraterna, och svågern från familjen (även min svärfar var borta när vi gifte oss) och de talen var det rätt mycket humor i och åt hållet "stackars bruden som får ta hand om honom" Men med mycket kärlek och omtanke.
Min kusin tog från min fars sida av släkten och han sjöng Värmlandsvisan för oss, den har väldigt mycket historia i våran familj och är starkt förknippad med min pappa så det är jag oändligt tacksam att han gjorde. Sen var den en del goda vänner som höll lite tal men det var mest på temat hur roligt det var att vi bjöd på fest och att de önskade oss all lycka med lite olika variationer.

 

[Andromedae]

Det viktigaste skulle jag säga är att uttrycka glädje över sitt barns förhållande. Ett par minuter tycker jag är lagom.

(Min pappas tal på mitt bröllop gick i princip ut på att det var ju tur att ingen av oss hade några pengar, för då gjorde det inget att vi gifte oss ...)

 

[Ramona]

Brudens pappas tal är traditionellt det första talet vid ett bröllop, så jag hade börjat med att tacka alla för att de kom och gjorde dagen så bra som den är. Sen hade jag dragit några klyschor om kärlek och förhållanden, sagt någonting komiskt i det hela som får alla att skratta och sen kommit med något bra råd som inte är sådär självklart. Avslutat hade jag gjort med att välkomna brudgummen in i familjen, även om han redan varit del av den en längre tid.

 

[Lejonelle]

Hur börjar man? Hur långt? Inte för långt antar jag, å vad säger man i talet?

Det viktigaste är att hon får veta att hon är gränslöst älskad, att ni är stolta över henne och beredda att välkomna den hon har valt att leva med. Goda råd om äktenskaplig lycka tycker jag inte tillför något.

 

[athena_arabians]

Jag, eller brudens far är helt......Ge oss förslag, tips, ja något som får oss att börja fundera...

När min kusin gifte sig höll hennes far det absolut bästa talet (vilket i ärlighetens namn var otippat). Han berättade (givetvis kortfattat) om hur min kusin träffade sin man för han hade lite med det att göra eftersom han hade ordnat jobbet år henne där de träffades. Han fortsatte med hur omgivningen tillslut började se att det fanns något speciellt mellan de två osv. Det är svårt att beskriva men det var så fint och det var verkligen hans egna ord berättade med hans stil. Jag tror nog det viktigaste är att det är så okonstlat som möjligt, och med mycket kärlek.

Lycka till till din dotter och hennes partner!

 

[Dana]

När min kusin gifte sig höll hennes far det absolut bästa talet (vilket i ärlighetens namn var otippat). Han berättade (givetvis kortfattat) om hur min kusin träffade sin man för han hade lite med det att göra eftersom han hade ordnat jobbet år henne där de träffades. Han fortsatte med hur omgivningen tillslut började se att det fanns något speciellt mellan de två osv. Det är svårt att beskriva men det var så fint och det var verkligen hans egna ord berättade med hans stil. Jag tror nog det viktigaste är att det är så okonstlat som möjligt, och med mycket kärlek.

Lycka till till din dotter och hennes partner!

Tack för svar. Nu ska vi försöka klura ut något efter era tips. Samtidigt vill man ju att det ändå låter lite spontant, inte att man läser från en lapp. Kortfattat.

 

[Ramona]

Samtidigt vill man ju att det ändå låter lite spontant, inte att man läser från en lapp. Kortfattat.

Fast det där handlar om att kunna talet. Man skriver inte bara talet, man måste kunna det också. Och ju mer utantill man kan talet, ju bättre och mer "spontant" verkar det.

Vissa stora talare har till och med gästerna nedskrivna i talet. Någon gång hörde jag att Göran Persson hade en markering för när han skulle ta av sig glasögonen för att verka mer allvarlig och seriös.

Kan man talet utantill är det inga konstigheter. Så nöt in och öva, öva, öva.