Jag vet inte om det är jag som är extremt otydlig men min poäng verkar inte gå fram överhuvudtaget.
Ang det sista så var det väl inget större problem men jag tog det som ett exempel på hur bettlöst ibland kamouflerar/döljer faktiska utbildningsbrister. Det har absolut ingenting att göra med hur man alltid gjort.
Jag tog ett eget exempel eftersom jag vet med säkerhet att det fanns utbildningsbrister och att dessa orsakade kontaktproblemen. Jag vet alltså att utbildningsbristerna kvarstod även om de inte syntes när man red bettlöst.
Gapande, hästar som slår med huvudet när ryttaren inverkar, hästar som spänner kroppen och man inte får till en genomgående lösgjordhet osv. Det finns säkert undantag (inklusive hästar med anatomiska defekter som omöjliggör/försvårar användning av bett) men jag skulle säga att nästan alla hästar jag ser som har olika typer av kontaktproblem eller som "bara kan ridas bettlöst" saknar viktiga delar i grundutbildningen.
Jag tänker att det inte döljer utbildningsbrist, jag tänker att hästen har bättre följsamhet utan bett för att den ha bättre utbildning utan bett än med bett. Har hästen dålig utbildning med bettlöst så kommer du se i stort sett samma beteenden på hästen. Sen, beroende på vart problemet ligger, så döljs kanske en för hård hand, ryckig eller ostadig hand bättre genom att hästen inte gör så stora reaktioner på det, utan mer bara inte tar stöd, inte går i form osv. Men det krävs fortfarande en bättre hand för att komma dit, så ja...
Att de flesta hästar
kan utbildas till att ridas med bett är jag med på. Men bara för att man kan göra något så betyder det inte alltid att man borde. Igen kommer jag tjata lite om inlärd hjälplöshet. Om hästen kastar med huvudet, gapar, spänner sig osv, så betyder det ju att hästen verkligen verkligen vill komma undan. Utbildningen lär garanterat hästen att den inte kommer undan. Hur gör vi skillnad reel utbildning och inlärd hjälplöshet?
Givetvis är det i många fall inlärd hjälplöshet med grimma också, vi lärde dem som små att de måste följa med oss när de får tryck i grimman, att inget alternativ finns osv. Men här känns det svårare att bara ta bort det. Men bett,
måste vi ha bett? Givetvis finns det hästar som accepterar bett direkt, och inte har några som helst problem med det, och tillomed trivs med det. Men hur länge ska man träna? När blir träningen bara mer inlärd hjälplöshet?
Det här behöver verkligen forskas på. Jag har inga svar. Bara massor frågor.
Eller jo, ett svar har jag. Man måste inte ha bett. Det är ett val man gör utifrån det intresse man har. Men, ska man gå den vägen så måste vi inte rida överhuvudtaget så... eh... ja... Det blir väldigt komplicerat när man diskuterar välfärdsfrågor.