Breesby kan inte ridas på bett – därför kan Amy inte tävla

Hennes häst visar tydligt att den inte trivs med att ridas på bett. Men Amy Boysen vill börja tävla i dressyr – och då är kravet på bett ett faktum. Nu står hon inför dilemmat att rida på bett eller inte kunna tävla alls.
– Det känns helt omöjligt just nu.
 
Jag tycker att idealt så borde det vara så att man skulle kunna rida på hela utrustningen och bli bedömd efter hur fina och nätta, osynliga, hjälper man rider på med skänkel och stång och hur nöjd, glad, sval, avslappnad och positiv hästen känns till att göra detta. Nästan som om den gjorde det helt utan hjälper.

(Dvs inte ansträngd, löddrig, stönande, svettig, kämpande, där det ser ut som om ryttaren kanske har mycket i handen. (för att inte säga att de skulle ha mycket i handen för det vet jag ju inte, jag har inte varit där och känt efter).)

Men att just nu verkar det inte vara så de rider eller bedömer eller använder redskapen. Så då förstår man att personer tycker att det borde vara så att man borde få rida på vad som helst eller ingenting, bara man når den belönade looken.

Och man förstår att folk tycker det verkar knäppt att man ska behöva KONTROLLERA en fin dressyrhäst med superskarpa bett och sporrar, när andra kan samarbeta med hästen med en halsring. När det egentligen är så att dressyrryttaren borde kunna rida alltihop med ingenting alls men sedan sätta på hela utrustningen för att visa att det går och rida en sval och elegant uppvisning på det.

För hästen är så komplett inriden att den tycker det är helt ok. Och dressyren var ju till för att visa att hästen är komplett inriden. Inriden till absolut högsta nivå (och skulle kunna klara av att en kanonkula landade bredvid den, om man bara påminner den med händer och skänklar om vad som är det tryggaste sättet att hantera det på). Den där allra högsta nivån man faktiskt kan strunta i att rida in en häst till. Utan man kan ju stanna halvvägs och ägna sig åt hoppning eller ngt för man kanske inte är officer tex.

Men å andra sidan är det kanske ett ideal att överge och helt enkelt bara betrakta dressyr som dans.
När det egentligen är så att dressyrryttaren borde kunna rida alltihop med ingenting alls
Fast jag är som @tuaphua (tror jag?) osäker på om man kan vara så väldigt osynlig utan att ha en så känslig mottagare för information som tunga o utan att ha så små smala tryckpunkter att justera med som sporrar.

(Sedan vidare med sporrar och väldigt långa underliga sporrar. Hästarna var ju mindre i olika tider och man kunde behöva sporren för att nå hästen med nedre delen av skänkeln om det behövdes för en hjälpgivning. Eftersom skänkeln kunde vara nedanför den punkt där hästens mage välver inåt, eller nedanför hästens mage helt. Eftersom hästar förr var lägre, en stor var kanske 160 cm hög. Även på 80-talet var en 170 häst gigantisk.)

1716552648408.png
 
Fast jag är som @tuaphua (tror jag?) osäker på om man kan vara så väldigt osynlig utan att ha en så känslig mottagare för information som tunga o utan att ha så små smala tryckpunkter att justera med som sporrar.

(Sedan vidare med sporrar och väldigt långa underliga sporrar. Hästarna var ju mindre i olika tider och man kunde behöva sporren för att nå hästen med skänkeln. Eftersom skänkeln kunde vara nedanför den punkt där hästens mage välver inåt, eller nedanför hästens mage helt.)

Visa bifogad fil 145972

Det tror jag absolut att man kan. Hästens känsel är väldigt välutvecklad. De känner när en liten fluga landar på dem. Då kan de också känna minsta lilla dutt från ryttaren utan sporrar på också.
 
Det tror jag absolut att man kan. Hästens känsel är väldigt välutvecklad. De känner när en liten fluga landar på dem. Då kan de också känna minsta lilla dutt från ryttaren utan sporrar på också.
Tror du missade hela grejen med det jag skrev om sporrar när du tolkade det som att jag tycker att människan behövde sporren för att dåna in den hårt lite varsomhelst för att få en vild effekt på ett djur som inte lyssnar.

Ja hästen känner självklart minsta lilla dutt från ryttaren, med eller utan sporre. Ingen pratar om att sporren är för att stickas in någonstans hårdare än hälen. Utan även sporren kan vara en exakt fluga, en fluga på ett exakt ställe, ngra mm stort.

Men människans hälar är runda och klunsiga saker, trubbiga och inexakta.

Människans händer är väldigt finkänsliga, minsta finger kan röras. Men en halsring, sitter den så att den kan förmedla det? Ett lillfinger skakar till, en hand vrids ngra millimeter.

Jag använder naturligtvis inte sporrar så, jag har inte den eleganta kroppskontrollen, jag rider praktiskt taget aldrig med sporrar. Jag rider inte heller någonsin en häst som skulle reflektera över om jag petar nätt med en sporre en cm hit eller dit.

(Men jag har ridit ganska mycket på lätt hängande stångtygel och det är bra kontakt i det.)
 
Senast ändrad:
Tror du missade hela grejen med det jag skrev om sporrar när du tolkade det som att människan behövde sporren för att dåna in den hårt lite varsomhelst för att få en vild effekt på ett djur som inte lyssnar.

Ja hästen känner självklart minsta lilla dutt från ryttaren, med eller utan sporre. Ingen pratar om att sporren är för att stickas in någonstans hårdare än hälen. Utan även sporren kan vara en fluga, en fluga på ett exakt ställe, ngra mm stort.

Men människans hälar är runda och klunsiga saker, trubbiga och inexakta.

Människans händer är väldigt finkänsliga, minsta finger kan röras. Men en halsring, sitter den så att den kan förmedla det? Ett lillfinger skakar till, en hand vrids ngra millimeter.

Det tycker jag ska vara upp till var och en att bedöma och inte FEI att begränsa. Jag önskar att de hade bedömt hur väl häst och ryttare kommunicerar och hur väl ekipaget utför momenten och inte som de håller på nu när de ger höga poäng till ryttare med sporrar som flaxar med benen så man tror att de ska flyga iväg snart.
 
De som bara som du skrev "transporteras" till striden är ju inte kavalleriet, Polen hade ju kavallerichock även under 1 världskriget, och inte heller officerarna på sina nätta eleganta angloaraber eller fullblod utan det är ju isf mannarna på sina lite mer stabbiga halvblod (med nosgrimma, ganska lös och hög, så man kan binda fast hästen i den som en grimma, men också så att om hästen gapar väldigt stort och störtar ned går inte käken av, eftersom den inte kan gapa så stort att den kan råka köra in käken i marken om den ramlar. (eftersom om hästen håller på att falla är det ju inte heller helt osannolikt att en soldat i strid med kanoner och kulor visslande kring öronen drar allt han kan i tyglarna heller).

Men jag tycker helt ärligt inte alls att mannarna i kavalleriet ser varken specielt transporterade eller speciellt oskickliga ut.

Jag beundrar de här kavalleriryttarna någonting oerhört och tänker att det är extremt få som nuförtiden kan rida så väl.


Visst var väl såklart att hoppa studs med händerna utsträckta, på hjälmen, blunda osv en övning vi gjorde. Men det är inte som om vi hoppade två i bredd, på ett ganska högt hinder, med sadeln i en hand. Eller tog av oss jackan över studsen. Ska finnas en film där de hinner både ta på och av jackan över hinder.

Körde denna för ungen :)
totala nybörjare och hur man sitter upp och sitter. Instruktionfilm, amerikanska militären. Det är till del skådisar sägs det som ska göra instruktionsfilmen. (så sergeanten kanske inte lever upp till allas mål om perfekt ridning men)
Visst finns det säkert massa bra hästkunskap även inom militären a la på dina filmer.
De utbildas ju i att kunna ta sig fram, ha balans etc.
Men de kan inte utbilda hästar tom GP-nivå och över på den tiden inom armén. Vilket oftare skedde längre tillbaks. Då var ju lösgjordhet och samling ett krav på annat vis. Då lade man mer tid på utbildning av häst och ryttare. Hästarna räknades som inridna då de gick motsvarande GP. Sen skolades de, med skolor ovan mark.
Därav bytte man också signalsystem för att snabbare kunna utbilda till simplare saker.
Min morfar var kavallerist i kriget. Han hade massor med fantastisk kunskap! Men utbilda inom dressyr på någon nivå.. Naej..
 
Det tycker jag ska vara upp till var och en att bedöma och inte FEI att begränsa. Jag önskar att de hade bedömt hur väl häst och ryttare kommunicerar och hur väl ekipaget utför momenten och inte som de håller på nu när de ger höga poäng till ryttare med sporrar som flaxar med benen så man tror att de ska flyga iväg snart.
Ja jag tycker nog att jag i det jag skrivit försökt förmedla att jag inte tycker det är elegant att flaxa med sporrarna som om man ska flyga någonstans. Jag tycker nog att jag skrivit att jag tycker att det är elegant med osynliga hjälper och en nöjd sval häst.

Men tänker att det vore en sorglig väg att gå att tänka att FEI gillar flaxande skänkel och GP ryttare gillar att flaxa så lösningen är att man gör det frivilligt att välja om man vill flaxa med häl eller med sporre in i hästens sida varje steg.

Däremot vore det såklart helt rimligt att göra det frivilligt att rida med osynliga hjälper med eller utan sporrar och döma ned flaxande rejält.
 
Senast ändrad:
Tror du missade hela grejen med det jag skrev om sporrar när du tolkade det som att jag tycker att människan behövde sporren för att dåna in den hårt lite varsomhelst för att få en vild effekt på ett djur som inte lyssnar.

Ja hästen känner självklart minsta lilla dutt från ryttaren, med eller utan sporre. Ingen pratar om att sporren är för att stickas in någonstans hårdare än hälen. Utan även sporren kan vara en exakt fluga, en fluga på ett exakt ställe, ngra mm stort.

Men människans hälar är runda och klunsiga saker, trubbiga och inexakta.

Människans händer är väldigt finkänsliga, minsta finger kan röras. Men en halsring, sitter den så att den kan förmedla det? Ett lillfinger skakar till, en hand vrids ngra millimeter.

Jag använder naturligtvis inte sporrar så, jag har inte den eleganta kroppskontrollen, jag rider praktiskt taget aldrig med sporrar. Jag rider inte heller någonsin en häst som skulle reflektera över om jag petar nätt med en sporre en cm hit eller dit.

(Men jag har ridit ganska mycket på lätt hängande stångtygel och det är bra kontakt i det.)
Problemet med små hjälper är inte att hästen inte kan tolka dem. Det är att vi människor kan bli för oprecisa. Iom att allt rör sig; häst och ryttare och i förhållande till varann rör vi oss. Att som människa se till att inte röra sig i förhållande till hästen annat än om vi vill något är svårt.
Handen tex ska ju inte vara still bara i förhållande till vår kropp utan till hästens. Samma med sitsen. Det är inte helt lätt att sitta still i rörelsen så att säga och då kunna ge mindre hjälper.
Sporre/kandar etc eller ej.

Sen ang jobba i halsring så beror det väl lite på vad man vill göra och vilken form hästen bör ha för att bäst göra det.
Det går fint att tex piaffera min häst både i halsring eller lös. Men blir formen optimal? Nej, verkligen inte. Det går att trigga andra muskel- och nerv-responser mkt lättare med annan utrustning.
Samma gäller övrig ridning. Olika verktyg ger olika kropssvar så att säga.
 
Ja jag tycker nog att jag i det jag skrivit försökt förmedla att jag inte tycker det är elegant att flaxa med sporrarna som om man ska flyga någonstans. Jag tycker nog att jag skrivit att jag tycker att det är elegant med osynliga hjälper och en nöjd sval häst.

Men tänker att det vore en sorglig väg att gå att tänka att FEI gillar flaxande skänkel och GP ryttare gillar att flaxa så lösningen är att man gör det frivilligt att välja om man vill flaxa med häl eller med sporre in i hästens sida varje steg.

Men det är ju så det döms nu? Flaxande ben, hårda händer som leder till blå tungor och spända hästar som utför momenten med piskande svans. Jag känner att oavsett alla argument som framförs i den här tråden i försvar för den dressyr som finns idag så tycker jag att dressyren själv bevisat att det inte funkar så som det så fint beskrivs av en del i den här tråden. I teorin ja. I praktiken, absolut inte!
 
Problemet med små hjälper är inte att hästen inte kan tolka dem. Det är att vi människor kan bli för oprecisa. Iom att allt rör sig; häst och ryttare och i förhållande till varann rör vi oss. Att som människa se till att inte röra sig i förhållande till hästen annat än om vi vill något är svårt.
Handen tex ska ju inte vara still bara i förhållande till vår kropp utan till hästens. Samma med sitsen. Det är inte helt lätt att sitta still i rörelsen så att säga och då kunna ge mindre hjälper.
Sporre/kandar etc eller ej.

Sen ang jobba i halsring så beror det väl lite på vad man vill göra och vilken form hästen bör ha för att bäst göra det.
Det går fint att tex piaffera min häst både i halsring eller lös. Men blir formen optimal? Nej, verkligen inte. Det går att trigga andra muskel- och nerv-responser mkt lättare med annan utrustning.
Samma gäller övrig ridning. Olika verktyg ger olika kropssvar så att säga.
Ja exakt, som vanlig ryttare är jag tex för oprecis för att kunna vara exakt tolkningsbar för hästen, så hästen har helt rimligt valt att inte tolka mig precist utan på ett ungefär. Om hästen hade ridits regelbundet av någon som var precis skulle den självklart också ha kunnat lära sig tolka det precist.

Jag känner nog att jag har en viss fördom mot halsring såtillvida att jag tänker att om man är i en situation där missförstånd verkligen inte får uppstå och man tex håller hög fart, så är det nog ev bara vissa hästindivider som kan slappna av så. Tänker typ "rävjakt" (alltså de görs utan räv numera) fälttävlan eller ngt.
 
Men det är ju så det döms nu? Flaxande ben, hårda händer som leder till blå tungor och spända hästar som utför momenten med piskande svans. Jag känner att oavsett alla argument som framförs i den här tråden i försvar för den dressyr som finns idag så tycker jag att dressyren själv bevisat att det inte funkar så som det så fint beskrivs av en del i den här tråden. I teorin ja. I praktiken, absolut inte!
Ja? så frågan var väl, ska man tycka att allting är hemskt nu, (allt är fel, träns, sporrar, ridning, domare osv osv) acceptera det och parera det så att det är ngt slags hästdans med minsta möjliga skada bara? (Dvs nu skriver jag inte vad jag tycker, jag tycker inte allting är hemskt nu, jag kanske tycker att det finns det som är ganska mindre bra.)

X drar så in i norden så tungan blir blå. Det är bäst att vi tillåter ridning med tyglarna fastsatta i en träbit framför sadeln istället för i någon av hästens kroppsdelar. Y flaxar så in i norden så hen nästan flyger sin väg. Det är bäst att vi tillåter att man sätter mumintroll på fötterna så det inte gör ont.

Eller varför inte bara dressera in rörelserna och släppa in hästarna en och en utan ryttare i ringen? De är ju ändå födda med rörelserna, fölen går så vackert.

Eller ska man liksom försöka få till något som är det som dressyren var tänkt att vara men aldrig riktigt blev? Dvs borde FEI försöka ändra det sättet som domarna dömer på? (vilket var vad jag försökte skriva om ovan, men som tydligen absolut inte gick fram alls)

Ok jag överdriver något vansinnigt nu :) men det känns som om det blir protester trots jag bara egentligen håller med alla. Som om jag precis hade sagt att flaxa och dra är superfint, det tycker jag vi ska döma upp. Heja blå tungor, hurra! När jag bara försökt vara försiktig och inte direkt skriva någonting om hur jag tycker det är nu eller inte utan bara hur det kanske en gång var tänkt att vara. Utan att gå in på nu direkt. För jag kan inte egentligen riktigt bedöma nu. Det finns ju bra och mindre bra nu?
 
Senast ändrad:
Visst finns det säkert massa bra hästkunskap även inom militären a la på dina filmer.
De utbildas ju i att kunna ta sig fram, ha balans etc.
Men de kan inte utbilda hästar tom GP-nivå och över på den tiden inom armén. Vilket oftare skedde längre tillbaks. Då var ju lösgjordhet och samling ett krav på annat vis. Då lade man mer tid på utbildning av häst och ryttare. Hästarna räknades som inridna då de gick motsvarande GP. Sen skolades de, med skolor ovan mark.
Därav bytte man också signalsystem för att snabbare kunna utbilda till simplare saker.
Min morfar var kavallerist i kriget. Han hade massor med fantastisk kunskap! Men utbilda inom dressyr på någon nivå.. Naej..
Nej det var ju bara officerarna som tävlade dressyr under den tiden och bara någon enstaka försökte sig på högre skolorna. Till skillnad som du sagt från när man hade hästbaletter och ägnade mer tid åt dressyr som konstart.

Men jag menar vi är ju många som inte tävlar GP nu också och jag tycker att de här kavalleristerna nog red i "väldigt bra" facket av gemene mans ridning idag.
 
Varför skulle man bara vilja tävla mot andra bettlösa? Man har ju inte olika klasser för olika bett. Varför har man det med bettlöst?
Hur uppnår man det genom att helt och hållet avstå tävlandet?

Edit: hade det varit en viktig fråga för mig hade jag tävlat på så mycket jag kunde under de förutsättningar som har tagits fram och visat att intresset är stort och därmed också ge föreningarna anledning att också driva på frågan.
 
Och jag försöker förklara för dig att det jag pratar om inte har något med strid att göra utan det handlar om dressyrens mest centrala delar. Utbildningsbristen är alltså inte bettet i sig utan det handlar om att hästen inte har fått lära sig att använda kroppen korrekt, att den inte är ordentligt lösgjord och att den inte har fått lära sig vad bettets signaler betyder.

Menar du på allvar att du inte tycker att bristande eftergift och lösgjordhet är en grundläggande utbildningsbrist?
Ursäkta att jag hoppar rakt in här, någon annan kanske har redan skrivit detta. Men hästen kan väl ha eftergift, använda kroppen korrekt och vara lösgjord även bettlöst?
Jag uppfattar det som att utbildningsbristen kan ligga i att man inte utbildat hästen i vad bettets signaler betyder, men även att det inte egentligen behövs om man ändå inte använder bett när man rider. Måste man utbilda hästen i verktyg/hjälpmedel som man inte använder för att få tävla i tex dressyr?
 
Men grejen med att man har kandar och sporrar vid tävling i dressyr sägs väl alltid vara för att visa att man kan rida med så små hjälper att den ”skarpare” utrustningen inte stör.
Inte för att kunna använda starkare hjälper.
Sen funkar det väl tyvärr inte så bra dessvärre alltid, att visa att man rider på mkt små hjälper/lätt kontakt etc.
Detta var en annorlunda formulering som fick mig att tänka efter då jag inte hört om det så tidigare. Iofs så är jag inte en aktiv ryttare men jag läser en del här på buke.
Jag tänkte att den skarpare utrustningen gjorde att det krävdes mindre rörelser för att få fram signalerna till hästen. Jag antar att det innebär att jag tänkte att det gjorde att det såg "bättre" ut för domaren.

Har inte tänkt på det som att man visar att man kan rida med så små hjälper att utrustningen inte stör. Vilket i mina öron låter lite obegripligt i dagens behov/användning av hästen. Jag förstår av det jag läst här att det berodde på att hästen tidigare behövde kunna använda en sådan utrustning i strid. Men om man bortser från historien och ser endast till hur hästen används idag så låter det knasigt att anpassa hästen efter utrustningen, varför inte anpassa utrustningen efter hästen?
 
Ursäkta att jag hoppar rakt in här, någon annan kanske har redan skrivit detta. Men hästen kan väl ha eftergift, använda kroppen korrekt och vara lösgjord även bettlöst?
Jag uppfattar det som att utbildningsbristen kan ligga i att man inte utbildat hästen i vad bettets signaler betyder, men även att det inte egentligen behövs om man ändå inte använder bett när man rider. Måste man utbilda hästen i verktyg/hjälpmedel som man inte använder för att få tävla i tex dressyr?
Det kan man säkert, men det allra vanligaste är väl tyvärr att många (inte alla) byter till bettlöst för att maskera problem och då nöjer sig där.
 
Det tror jag absolut att man kan. Hästens känsel är väldigt välutvecklad. De känner när en liten fluga landar på dem. Då kan de också känna minsta lilla dutt från ryttaren utan sporrar på också.
Det är inte samma, om flugan sätter sig på hästen sker en reflex och och samma reflex kan inte ske med ex skänkelhjälper utan där är det inlärning. Om skänkeldutten skulle vara som en flugas beröring så skulle också huden dra ihop sig på samma sätt som när flugan sätter sig och det sker ju aldrig mao det går inte att ge en skänkelhjälp på det vis som en fluga touchar.

Så bara för att en flugas hud med hjälp av hästens reflex o nerver( där hästen alltså inte själv kan styra något) rycker till så är det inte i närheten av olika skänkelhjälpers inlärda funktioner där målet är att lära hästen vilken skänkelhjälp som betyder vad och den medvetet ska reagera på hjälpen.
 
Det kan man säkert, men det allra vanligaste är väl tyvärr att många (inte alla) byter till bettlöst för att maskera problem och då nöjer sig där.
Beror väl på vad för problem det är antar jag. Är det bara problem med att hästen inte gillar bett/är inte utbildad i just det, måste man då utbilda hästen i det eller nöjer man sig bara då även om man fortsätter utbildningen i allt annat?
 
Det kan man säkert, men det allra vanligaste är väl tyvärr att många (inte alla) byter till bettlöst för att maskera problem och då nöjer sig där.

Men om hästen har problem med att bett i munnen så är väl det enda rätta att låta bli att stoppa in bett?

Jag red en häst som hade problem med munnen. Så hon reds på snällt bett varvat med hackamore för att munnen skulle få vila från bett. Det fanns inget att göra åt hennes munproblem annat än att minimera användningen av bett. Inte heller var det en utbildningsfråga då hon var högt utbildad.
 
Men om hästen har problem med att bett i munnen så är väl det enda rätta att låta bli att stoppa in bett?

Jag red en häst som hade problem med munnen. Så hon reds på snällt bett varvat med hackamore för att munnen skulle få vila från bett. Det fanns inget att göra åt hennes munproblem annat än att minimera användningen av bett. Inte heller var det en utbildningsfråga då hon var högt utbildad.
Beror väl på vad för problem det är antar jag. Är det bara problem med att hästen inte gillar bett/är inte utbildad i just det, måste man då utbilda hästen i det eller nöjer man sig bara då även om man fortsätter utbildningen i allt annat?


Det är skillnad på anatomiska munproblem och bristande utbildning/lösgjordhet/eftergift osv som tar sitt uttryck som kontaktsvårigheter. Det är de sistnämnda jag hela tiden har pratat om. Har hästen faktiska problem i munhålan är ju situationen helt annorlunda och jag har hela tiden skrivit att jag inte syftar på sånt.
 
Det är skillnad på anatomiska munproblem och bristande utbildning/lösgjordhet/eftergift osv som tar sitt uttryck som kontaktsvårigheter. Det är de sistnämnda jag hela tiden har pratat om. Har hästen faktiska problem i munhålan är ju situationen helt annorlunda och jag har hela tiden skrivit att jag inte syftar på sånt.
Och jag funderar på om man måste utbilda hästen i viss utrustning som man inte tänker/vill använda bara för att få tävla 🤷‍♀️
 

Liknande trådar

Utrustning Hej! Tänkte kolla, då jag gärna vill ha varierade åsikter kring mitt lilla dilemma jag har.. Min häst, hon är en väldigt egensinnig...
Svar
7
· Visningar
953
Hästmänniskan Gammal användare, men vill gärna vara anonym så ingen som läser det känner sig utpekad. Jag har en lång historia i hästvärlden med egen...
Svar
19
· Visningar
2 417
Senast: Mia_R
·
Hästmänniskan Fy vilken jobbig sits jag har satt mig i. För två år sedan köpte jag en unghäst då min andra häst var skadad och det verkade inte som...
Svar
16
· Visningar
2 056
Hästmänniskan hejhej, ursäkta för mycket text 🥲Jag har precis tagit studenten och ska flytta ganska långt bort i början på nästa år. Ponnyn som jag...
Svar
8
· Visningar
796

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp