Bråkig hund

[linnsan]

TS, var bor du? Om du inte vill säga kanske du kan PM:a?

 

[BernT]

TS, var bor du? Om du inte vill säga kanske du kan PM:a?

Göteborg

 

[linnsan]

Göteborg

Okej
Det är jättebra att du är så ärlig mot dig själv. Och jag tror som ett par andra här att hunden är understimulerad. Kan mycket väl vara så att hunden har sas stängt av inne och verkar lugn och tillfreds men ute blir den ett "monster" och försöker få ut sin frustration. Terriers har ju ganska låg tröskel till bett och är ganska lättriggade rent generellt. Så en understimulerad terrier som är en aning osäker är inte alls rolig.

Spår som någon annan tipsat om tycker jag låter utmärkt. Det är en jobbig men lugn hjärnaktivitet. Om du inte har tillgång till vilt/blodspår så kan du lägga personspår. Jag tror även att du förutom att tömma den mentalt och fysiskt skulle kunna passivitetsträna utomhus. Så han lär sig att passivt beteende = godis. Och istället för att korrigera och rya och liknande åt hunden så bara tar du honom i halsbandet och håller tills han lugnat ner sig tillräckligt för att få kontakt med och då ge ett simpelt kommando, tex sitt och då ge godis, gärna flera då mat är lugnande för hunden. Stryk långsamt, det är också lugnande. Munkorg är en bra idé, då slipper ni varva upp er över att bli bitna. Och det finns munkorgar som hunden både kan äta och dricka genom. Men sen tror jag även du får vara ärlig mot dig själv om du vill ha hund eller inte. För varken du eller hunden mår ju egentligen bra av att du känner att hunden är ett påhäng istället för en kul aktivitet.

Jag har inte läst hela tråden så ber om ursäkt om det är en massa upprepning

 

[dpmatte]

12 km/h är inget högt tempo. Min dvärgpinscher travade i cirka 15 km/h när jag cyklade med honom. Galopperade nog i minst 20-25 km/h. Nu är han 14½ år, men travar fortfarande fortare än jag springer.

Jag hade kollat ryggen på honom. Hur är det med hans patella (knäna i bakbenen), har du fått kollat dem?

Mest tror jag att hans beteende beror på osäkerhet, men det kan även vara att han får ont nånstans när han spänner upp sig. Det finns hundar som är "ångestbitare" av olika orsaker. Jag tror att du hade kunnat komma långt genom att kontakta en tränare som kan läsa av hunden korrekt och sen hjälpa dig att rätta till beteendefelen.

Visst kan man omplacera, det brukar inte vara några större problem för hunden. Men man måste vara ärlig mot den/de som tar över hunden och berätta allting om den, både bra och dåligt. Min 14½-åring kom som omplacering när han var 9 månader.

 

[AliceZeta]

Jag har en Jack Russell, dryga året gammal. Hane. Han är riktigt aggressiv vid hundmöte. Har huggit mig i arm/händer flera gånger. Blir arg/aggressiv om hund/människor/vadsomhelst passerar utanför fönstret. Han har två hundkompisar hemma hos min mamma som han är snäll mot.

Köpet av den här hunden var inte alls genomtänkt får jag väl erkänna. Köpte honom när han var 12 veckor. Eller om det var 8, när de får gå från mamman iaf. Jag gillar inte ens hundar supermkt men tänkte att det var som med barn, man gillar sin egen. Självklart tas han väl omhand, men just att han är så bråkig och jobbig gör att det inte direkt är roligt. Jag vill helst omplacera men min familj vill inte. Min mamma tyckte att man hellre avlivar isåfall, det tankesättet förstår inte jag, är väl alla gånger bättre omplacera än döda någon?

Vi har tränat på hundmöten men det blir aldrig bättre. När får man ge upp?
Någon som har bra tips? Hunden är fysiskt frisk iaf. Jätte-skällig, bråkig och aggressiv är han. Hört att Jack Russells är såhär. Men har flera kompisar med såna och deras är både lugna och tysta.

Ingen hundras bara " är så här" hundar blir oftast det man gör dom till

Har du kollat hunden så att den inte har ont?

Har du gått på brukshundsklubb för att försöka lära dig och hunden hur ni ska göra vid hundmöten?

 

[Christensen1]

Jag skulle råda att omplacera hunden. Ägaren verkar varken ha tid eller kunskap för den här typen av hund.

 

[Bison]

Jag skulle omplacerat.
En jrt är en aktiv, arbetande hund.
Att ligga och sova hela dagarna är ett i mina ögon dötrist liv för en hund.

 

[linnsan]

Ingen hundras bara " är så här" hundar blir oftast det man gör dom till

Fast det här stämmer ju inte ens lite. Visst utvecklas hundens egenskaper åt olika håll beroende på hur man väljer att förvalta och hantera dom. Men att de skulle bli vad man gör dom till stämmer inte ens lite.

 

[AliceZeta]

Fast det här stämmer ju inte ens lite. Visst utvecklas hundens egenskaper åt olika håll beroende på hur man väljer att förvalta och hantera dom. Men att de skulle bli vad man gör dom till stämmer inte ens lite.

Självklart finns olika individer inom alla raser
Men att påstå att jrt "är" på detta sättet är ju bara bullshit. (Det va väl mer det jag menade, jag utryckte mig lite oklart, jag håller med)

 

[linnsan]

Självklart finns olika individer inom alla raser
Men att påstå att jrt "är" på detta sättet är ju bara bullshit. (Det va väl mer det jag menade, jag utryckte mig lite oklart, jag håller med)

Jag skulle säga att jrt har närmare till att tända till och ta till bett än många andra raser. Men jag håller med dig om att de inte ska vara hur som helst för det, men det är nog lättare att hunden går ur händerna om man som nybörjare köper denna typen av hund. Sen kan ju just denna hunden ha brister som gör den ännu svårare.
Men ja, då förstår jag hur du menar

 

[AliceZeta]

Jag skulle säga att jrt har närmare till att tända till och ta till bett än många andra raser. Men jag håller med dig om att de inte ska vara hur som helst för det, men det är nog lättare att hunden går ur händerna om man som nybörjare köper denna typen av hund. Sen kan ju just denna hunden ha brister som gör den ännu svårare.
Men ja, då förstår jag hur du menar

Min första hund va en Parson Russel
Kanske är det så att jag kommer att bli förvånad hur "lätta och följsamma utan temprament" andra hundar är efter henne...
Hon va envis, men för mig va det inget konstig, jag visste inte om något annat

 

[nullo-modo]

JR finns i jakt och sällskaps, har du otur har du fått en med jakt och ihop med bristfällig grund lydnad och/eller under stimulerad kan det bli oroligt fel.

 

[Ferrari]

Göteborg

Jag bor i Göteborg och kan träna lite med din hund, om du vill se ifall det är understimulering som är problemet.

Har ingen hund i nuläget pga mina arbetstider, men har en hel del tid över.

 

[dpmatte]

Det att han hoppar upp och biter husse/matte när han blir så frustrerad kallas för omvänt beteende. Det är ett inte helt ovanligt beteende.

En understimulerad hund behöver inte hitta på dumheter, den kan även bli apatisk. Alltså ligga helt stilla och inte göra nånting alls.

Du säger att hunden är veterinärkollad. Har man t ex ultraljudat urinblåsa, prostata? Var har han testiklarna? Är båda nere där de ska vara? Vad jag tänker på är att det gör ont när han spänner upp sig inför möte med annan hund och så går det överstyr p g a smärta. En kompis till mig hade en münsterländer, han blev värre och värre vid hundmöten ju äldre han blev. Till slut kastrerade man och trodde det skulle hjälpa, det blev ännu värre. När man då kollade honom så hade han en tumör i prostata. Jag vill inte måla fan på väggen men vill ge fakta för att försöka hjälpa till. Om en eller båda testiklarna sitter långt upp så kan de vrida sig så att det gör jätteont. Det behöver alltså inte vara ben och/eller rygg han har ont i.

 

[jemeni]

Du har redan tagit ett stort steg på vägen genom att erkänna att ni har ett problem, hur ni sedan löser det är helt upp till er. Hinner ni inte lägga den tiden hunden kräver så tycker jag inte ni ska ha dåligt samvete för att omplassera. Ett annat alternativ kan ju vara att annonsera om någon vill låna er hund för att träna agillity kan ju finnas en fd hundägare som pga jobb och annat som inte kan ha hund på heltid men gärna vill fortsätta träna.

Jag är själv JRT ägare och är väldigt tacksam att min idag har fyllt 7år och numera är mer normal i sitt behov av aktiverings behov.

 

[BernT]

Kör en putt på det här.

Vi har jobbat så mycket med vår hund nu i flera månader. Han aktiveras jättemycket, verkar inte ett dugg understimulerad och han började sköta sig under hundmöten. Inte 100% och inte om de kom för nära men det började gå så bra!

Vi har tränat att han ska sitta vid möten för att ha fokus på oss och inte andra hundar, har funkat jättebra. Oftast räcker att bara säga så lyder han men ibland får man trycka lite på rumpan så han sätter sig. Ingen big deal.

Tills idag. En liten hund ska passera på flera meters håll, den skäller lite men inget farligt, vår hund ballar ut totalt. Min sambo säger åt hunden att sitta eftersom det brukar lugna ner honom. Men idag tvärvände han och högg min sambo i handen riktigt illa. Inget litet nafs utan han högg, hade det varit ett barn hade han ju bitit av fingret

Känns så tråkigt, det började verkligen bli bra. Och så blir det såhär. Är det någon idé att försöka omplacera eller ska man ta bort en hund som attackerat såhär? Eller ska vi hoppas att han bara fick någon slags hjärnsläpp?

Vi gick upp i lägenheten direkt efter det, för vi behövde stoppa blödningen. Då var hunden superlydig, satt blickstilla och verkade skämmas ordentligt. Det känns som att han vet att han gör fel men ändå inte kan kontrollera sig.

 

[Monstermom]

Kör en putt på det här.

Vi har jobbat så mycket med vår hund nu i flera månader. Han aktiveras jättemycket, verkar inte ett dugg understimulerad och han började sköta sig under hundmöten. Inte 100% och inte om de kom för nära men det började gå så bra!

Vi har tränat att han ska sitta vid möten för att ha fokus på oss och inte andra hundar, har funkat jättebra. Oftast räcker att bara säga så lyder han men ibland får man trycka lite på rumpan så han sätter sig. Ingen big deal.

Tills idag. En liten hund ska passera på flera meters håll, den skäller lite men inget farligt, vår hund ballar ut totalt. Min sambo säger åt hunden att sitta eftersom det brukar lugna ner honom. Men idag tvärvände han och högg min sambo i handen riktigt illa. Inget litet nafs utan han högg, hade det varit ett barn hade han ju bitit av fingret

Känns så tråkigt, det började verkligen bli bra. Och så blir det såhär. Är det någon idé att försöka omplacera eller ska man ta bort en hund som attackerat såhär? Eller ska vi hoppas att han bara fick någon slags hjärnsläpp?

Vi gick upp i lägenheten direkt efter det, för vi behövde stoppa blödningen. Då var hunden superlydig, satt blickstilla och verkade skämmas ordentligt. Det känns som att han vet att han gör fel men ändå inte kan kontrollera sig.

För mig låter det som ni fått se ett par av nackdelarna med sättet ni valt att träna. Om hunden lyder pga fysiskt tvång (tex att trycka ner baken för sitt) så blir det ett väldigt "grunt" beteende, det är alltså inte hunden som behärskar sig själv utan han blir behärskad utifrån. Han väljer inte att göra rätt, han blir förmådd att göra rätt.

Dessutom är det praktiskt taget en signerad och personligen levererad inbjudan till omriktade beteenden, tyvärr. Att han flög runt och bet skulle jag säga var helt väntat, förr eller senare.

Nog går det att omplacera en hund som bitit, men ni får givetvis leta ett hem som förstår sig på vad hunden kräver.

Det är också möjligt att ni skulle kunna träna honom att bli mycket mer pålitlig, men då tror jag ni behöver tänka om angående metoder.

 

[dpmatte]

Jag håller med @Monstermom om att det blivit fel metod. Hunden ska tränas att frivilligt sätta sig ner. Endast positiv träning, inget tvång. T ex genom klickerträning. Man kan även kalla det för skvallerträning. Hunden "skvallrar" till sin ägare att nu kommer det en hund genom att titta upp på ägaren som då klickar och ger beröm. Nästa steg är att invänta tills hunden sätter sig ner och då ger man beröm och klickar. Varje gång ger man även en liten godbit, med betoning på liten. Hunden ska inte bli mätt även om den får 25 bitar. Man börjar inomhus på köksgolvet. När hunden kan det där så går man utomhus och tränar samma sak helt utan störning. Därefter ser man till att det finns störning på kanske 100 m avstånd och efterhand minskar man på avståndet. I början måste det nästan vara arrangerat, alltså att någon ställer upp och hjälper till med avståndsträningen så att det blir rätt. Det ska helt enkelt vara skitkul att kolla på matte/husse, hunden ska vifta på svansen och matte husse ska bli jätteglada när hunden gör rätt. Gör han fel så ger man inga negativa kommentarer/signaler, man bara går en bit bort och försöker igen. Man får aldrig tappa tålamodet, gör man det kan man spoliera en hel del av träningen. Så börja om och gör rätt.

Om ni trots allt vill omplacera så var ärliga mot den som tar över hunden. Annars kommer det att bli fel igen och hunden kan bli en vandringspokal.

 

[BernT]

Klicker/skvallerträning funkar inte på vår hund. Har redan testat. Både själva och med hjälp av proffs. Proffset gav för övrigt upp och sa att vore detta en stor hund hade han varit död sen länge.

Vi använder inte våld mot hunden, det är ibland man måste peta till honom på rumpan, och det är inte direkt så att vi trycker ner hunden i asfalten utan en lätt touch på rumpan. Godis är inte intressant för honom utan vi har en boll i ett snöre som vi leker med honom som belöning.

Som sagt har det funkat jättebra tills igår när han blev jättearg och högg, visst den andra hunden skällde men det ska ju våran klara av.

 

[Monstermom]

Klicker/skvallerträning funkar inte på vår hund. Har redan testat. Både själva och med hjälp av proffs. Proffset gav för övrigt upp och sa att vore detta en stor hund hade han varit död sen länge.

Vi använder inte våld mot hunden, det är ibland man måste peta till honom på rumpan, och det är inte direkt så att vi trycker ner hunden i asfalten utan en lätt touch på rumpan. Godis är inte intressant för honom utan vi har en boll i ett snöre som vi leker med honom som belöning.

Som sagt har det funkat jättebra tills igår när han blev jättearg och högg, visst den andra hunden skällde men det ska ju våran klara av.

Men vad är det för tränare ni hittat, om hen menar att er hund inte går att träna med positiv förstärkning?

Jag skrev inte att ni använder våld, men det räcker med tvång för att det ska vara ett problem. Tänk såhär, om ni helt slutade använda det fysiska tvånget när ni egentligen "måste", vad skulle hända med beteendet? Det skulle försvagas, eller hur? (Alltså han skulle bli allt mindre benägen att följa kommandot.) Det betyder att beteendet idag motiveras och upprätthålls genom fysiskt tvång, det är väldigt, väldigt ineffektivt när det gäller inlärning. Det gör att hunden för det första får något att "kämpa" mot (mentalt/fysiskt, båda räknas i sammanhanget), och för det andra över huvud taget inte har ett frivilligt grundbeteende som sitter i honom själv. Med den drivande motiveringen är varje "sitt" en konflikt, det håller inte i längden - särskilt inte med en hund som har andra explosiva konflikter samtidigt.

Den här sortens genvägar ser enkla och bra ut, för att de fungerar ju. Ytligt sett... Har man en jätteenkel hund som inte taggas i konfliktsituationer och inte har något stort eget driv, då kan det "fungera" ett helt hundliv (men ger fortfarande mycket dåligt och ineffektivt resultat). Men ni har inte en sådan hund, ni behöver få hunden att själv arbeta i den riktning ni vill.

Edit, tillägg: tänk så här, den energi er hund har när han gör saker han vill göra, den vill ni se när han gör saker ni vill att han ska göra - för att det blivit saker han vill göra också. Om ni ser skillnad på vad han vill göra och vad ni vill att han ska göra (tex han kastar sig fram till en kamptrasa, han seeeegar sig ner i ett sitt...), då är ni snett ute någonstans. Ni vill att hundens kraft och energi ska riktas åt samma håll som er, ni vill inte jobba mot den.
(slut på tillägg )

Att han gillar leksaker är jättebra, han måste inte vara godisintresserad för att det ska gå att träna honom positivt. Däremot förenklar det, men om han gillar kamp så har man en väg in för att värdera upp godis också. Jobbar han inte för godis alls, inte ens hemma i lugn och ro?

Jag har läst igenom tråden sedan jag skrev mitt förra inlägg, och om det fortfarande är så som du beskrev tidigare, att du inte är road eller intresserad av att träna och förstå hund, då tycker jag att ni ska ta och försöka omplacera honom - till någon som förstår sig på rasen (eller i alla fall terrier), är väl införstådd med vilka problem ni haft med honom, och tränar positivt. Kan ni inte hitta ett sådant hem bör ni nog tyvärr fundera allvarligt på att ta bort honom, det kräver ganska mycket att vara hundägare och har man inte engagemanget och viljan blir det inte en trevlig situation för någon inblandad. Er hunds problem kräver också mer av er än genomsnittet vid det här laget, det kommer alltså inte ens att räcka med lite vilja. Absolut inget illa menat, jag förstår att det låter hårt men om det är som du beskrivit läget tidigare i tråden har jag väldigt svårt att se hur någon av er ska kunna leva lyckliga tillsammans i 12-15 år framåt.

Jag har för övrigt själv en "problemhund". När han var som värst högg han mig rejält om han såg en annan hund på flera hundra meters håll. Han tog över huvud taget inte godis och gick inte att få kontakt med, och han är en stor hund. Så jag vet hur jobbigt, jävligt och frustrerande det är, "varför kan han inte bara..." osv. Men man måste acceptera att hunden gör vad han känner han måste i den situationen, och man har själv att välja på att lära sig nå fram på hundens villkor (inte på de sätt man tycker borde funka) eller låta bli. Jag har också gjort misstag med ytliga quick-fix som fört oss snabbt framåt och gett tydliga, efterlängtade resultat - för att så få allt att rasa några månader senare när han nått en gräns och jobbat sig igenom de ytliga spärrar jag satt upp. Och därefter varit ännu värre, dessutom.

Lita inte på genvägar. Ni behöver förändra er relation och ert sätt att jobba från grunden.