Ensilage
Utveckling av tekniken att plastinpacka vallfoder har inneburit en markant ökning av ensilageutfodringen i Sverige. Plastinpackat ensilage är i de flesta fall ett utmärkt foder för hästar. Under ensileringen bildas organiska syror som mjölksyra och ättikssyra, pH-värdet sänks beroende på torrsubstanshalt (ts) till mellan 4 och 5 och syret förbrukas så att en näst intill syrefri miljö uppstår. Detta ger ett välkonserverat foder. Vissa bakterier kan dock växa även under syrefria förhållanden.
Exempelvis kan Clostridiebakterier finnas närvarande och föröka sig om det under skörden sker en inblandning av gödsel eller jord i grönmassan, eller om något dött däggdjur, som exempelvis mus eller hare, följer med fodret vid pressningen. Hästar är extremt känsliga för toxiner (gifter) som produceras av vissa Clostridiearter, och kan till exempel drabbas av botulism.
Även vissa mögelsvampar förmår utvecklas under relativt låg tillgång av syre. Ett sådant exempel är Penicillium roqueforti som kan producera ett flertal mykotoxiner (svampgifter), vilka i vissa fall även hittats i ensilage.
Det finns indikationer på att förekomsten av P. roqueforti i ensilage negativt kan påverka hälsan på nötkreatur. Någon sådan indikation beträffande hästar finns för närvarande inte.
Till skillnad från traditionellt ensilage från torn- eller plansilo, som har en ts-halt på under 40 % har plastinpackat ensilage större variation i torrsubstanshalten (30-70 %). Ju högre ts-halt desto svagare blir syrabildningen i ensilaget och desto högre blir pH-värdet. Vid ts-halter över 60% sker praktiskt taget ingen produktion av syror. Sådant foder kallas ibland, hösilage och kan liknas vid ett ofullständigt torkat hö som förvaras under relativt gastäta förhållanden.
Den största risken för försämring uppstår när balen öppnas och ensilaget kommer i kontakt med luftens syre. Ensilaget blir då en god tillväxtmiljö för ett stort antal mikroorganismer. Generellt gäller för plastinpackat ensilage att innehållet i en öppnad bal skall förbrukas inom 2-3 dagar. Om balen får ligga öppen under längre tid kan en snabb försämring ske på grund av tillväxt av bakterier och svampar. Det är därför viktigt att ett tillräckligt antal hästar utfordras samtidigt. Det krävs minst tio hästar för att konsumera en bal som innehåller cirka 400 kg vallfoder på 2-3 dagar. Om grovfoderstaten dessutom innehåller hö bör antalet hästar per bal vara ännu fler.
Under senare år har användningen av ensilage med hög torrsubstanshalt (TS) ökat. En anledning är att risken för klostridietillväxt och därmed risken för botulism minskar. Ensileringsprocessen hämmas dock kraftigt av höga TS-halter. Risken för spridning av andra bakterier, svampar och virus vid användning av bioavfall inom vallodling behöver därför undersökas.
Ett första försök har genomförts där hackad grönmassa ympades med patogena bakterier och svampar för att studera hur dessa överlevde under olika betingelser. Undersökta patogener var i detta sammanhang E coli, Campylobacter, Salmonella, Listeria, Clostridium, och termotoleranta mögelsvampar. Två olika torrsubstanshalter (40 och 60%) användes. Risken för överföring av resistensgener mellan mikroorganismer samt överlevnad av porcint parvovirus (smittar grisar) undersöktes också. Ensilering i 60 dagars var tillräckligt för att inaktivera de flesta patogena mikroorganismer oberoende av torrsubstans i det ingående materialet. Parvovirus, Clostridium, samt en av de termotoleranta svamparna överlevde även efter 60 dagar. Parvovirus överlevde i större utsträckning i det torrare ensilaget, men det var en kraftig reduktion i båda fallen. Den kemiska kvaliteten skiljde sig mellan de två ensilagen där det blötare ensilaget hade bättre kvalitet. Projektet fortsätter under 2002 med ett fältförsök där karakteriserad handelsgödsel, stallgödsel och rötrest från biogasprocess jämförs avseende ensilagets hygieniska kvalitet.
