miumiu
Trådstartare
Har en fyraåring hemma som är ensamt barnbarn på sin pappas sida samt mormors enda barnbarn. Min farsa har rätt många barnbarn däremot men är en väldigt generös person och våran unge är ju hans lille gullgosse. Dvs: Han får en jävla massa grejer. Eftersom han är endabarn har han ganska stor bestämmanderätt hemma också, jag är snudd på utbränd själv och orkar sällan tjafsa utan går honom oftast till mötes om det är möjligt. Härom dagen var han sur och grinig efter förskolan och allt jag gjorde var bara fel fel fel. Slutade med att jag fick sitta och mata honom/assistera honom med att räcka glaset när han ville dricka osv. Slog mig då att han är så j-la bortskämd
Han är världens goaste unge också såklart. Men han är sjukt bortskämd. Kan stanna i trapphuset hemma (vi bor 3 trappor upp utan hiss) och utbrista "bär mig!" Och det gör jag, om jag inte har tunga matkassar eller dylikt i händerna redan.
Kan gråta i affären om han inte får en tidning, glass eller vad det nu kan vara som han vill ha. Många barn som gör iofs, men jag kan verkligen förstå varför han gör det. Han får nästan alltid precis exakt allting som han vill ha så för honom är det hemskt och obegripligt att ibland få ett nej. Jobbar mycket på att säga nej oftare och belönar absolut inte gnäll och tjat, men det blir ändå nån gång i veckan som han får nånting roligt, typ en pysselbok, lite kritor, nån liten figur eller liknade. Det rör sig alltså inte om några hiskeliga summor, men det är ju skitsamma egentligen, för han lär sig att han får en massa grejer utan någon direkt motprestation.
Muta honom att göra tråkiga/jobbiga saker är i princip stört omöjligt. Han har en vilja av stål och han vet att det ändå regnar leksaker över honom från mor/farföräldrar.
Känner nu att jag vill bromsa denna utveckling innan det eskalerar fullständigt. Det är inte gulligt nu och det kommer inte vara gulligare när han är 8, 10, 12... Snälla hjälp mig!
Han är världens goaste unge också såklart. Men han är sjukt bortskämd. Kan stanna i trapphuset hemma (vi bor 3 trappor upp utan hiss) och utbrista "bär mig!" Och det gör jag, om jag inte har tunga matkassar eller dylikt i händerna redan.
Kan gråta i affären om han inte får en tidning, glass eller vad det nu kan vara som han vill ha. Många barn som gör iofs, men jag kan verkligen förstå varför han gör det. Han får nästan alltid precis exakt allting som han vill ha så för honom är det hemskt och obegripligt att ibland få ett nej. Jobbar mycket på att säga nej oftare och belönar absolut inte gnäll och tjat, men det blir ändå nån gång i veckan som han får nånting roligt, typ en pysselbok, lite kritor, nån liten figur eller liknade. Det rör sig alltså inte om några hiskeliga summor, men det är ju skitsamma egentligen, för han lär sig att han får en massa grejer utan någon direkt motprestation.
Muta honom att göra tråkiga/jobbiga saker är i princip stört omöjligt. Han har en vilja av stål och han vet att det ändå regnar leksaker över honom från mor/farföräldrar.
Känner nu att jag vill bromsa denna utveckling innan det eskalerar fullständigt. Det är inte gulligt nu och det kommer inte vara gulligare när han är 8, 10, 12... Snälla hjälp mig!