Här kommer mitt stos Erlichios-historia:
Sommaren 1997 ringer de från stallet och säger att min häst är väldigt sjuk. Hon vill inte gå ut, hon äter inte och hon dricker inte. Åker ut och konstaterar över 40 graders feber. Min annars så benökentorra arab har dessutom telefonstolpar till ben och de är rejält varma. Tar ut henne i gången och hon vinglar/raglar fram.
Ringer uppfödaren som direkt misstänker Erlichias (Sveriges första fall av konstaterad Erlichias upptäcktes på hennes gård!) så hon ber mig ta ut vet. för att ta proverna OCH behandla (eftersom det är i det akuta stadiet).
Ringer vet. (TYVÄRR den enda hästspec. som stod i telefonkatalogen och utan att överdriva kan jag meddela att den mannen borde inte få ta i en häst!
) som kommer ut och tittar.
A) han tycker inte benen är så farligt tjocka! Säger: Jag har sett betydligt värre.
B) han svamlar nåt om att hon kanske har ont i ryggen "för hon går så konstigt med svansen"... (Halllåååå? Det är en ARAB!!!
)
C) han vill inte behandla för "jag har inte tid att åka ut tre dagar i rad ändå så..."
Påstridig hästägare = jag tilltvingar mig både provtagning och behandling. Efter två dagar försvinner både svullnaden i benen och febern och min häst är betydligt piggare!
Sen kommer provsvaren: NOLL titrar!
Vi tar nya prover efter fjorton dagar och då har hon titrar. Inte skyhöga, men över gränsen iaf???
Hästen blev iaf bra ett tag så jag var nöjd. Trodde då att faran var över och ingen skada skedd. Jamen, eller huuuur? :smirk:
Hösten 1997: Hon är halt i skritt, men ej i trav, vila tar inte bort problemet, alltså åker vi till klinik för hälteutredning. Konstaterad kotledsinflammation vf behandlas m. kortisonspruta i leden.
1998: Hästen är frisk och tränas för Distansritt och går även en CR 50km utan anmärkning. Livet leker. Jag glömmer nästan bort att hon haft Erlichias.
Våren 1999: Hästen är återigen diffust halt. Märks olika mycket olika dagar och i olika gångarter. Åter till kliniken och nu har hon kotledsinfl. vf, hf, hb. Vi röntgar henne och hon har lösa benbitar i vb, dvs det enda benet hon inte visar hälta på. Jag föreslår att det kan vara avlastning av benet med de lösa benbitarna som resulterat i de andra inflammationerna. Vet. tror inte alls att det är så.
Sommaren 1999: Går en CR50 distans men blir utesluten på hälta. Åter till kliniken för behandling. Ledinfl. bägge framknäna nu och höger hasled bak.
Vilar bort hältan, skrittar hela vintern och sätter igång igen till våren. Satsar på en CR mitt i sommaren istället för på våren eftersom hon verkar mer känslig då??
Sommaren 2000: Åker upp till Strömsund (77 mils resa i två etapper) för att hälsa på en kompis och rida en CR50 med henne. Rider ut dagen efter ankomst och hästen är lite stel efter resan men verkar ok. Nästa dag är hon markant halt vf. och vet kallas ut. Vi misstänkte sticksöm eller hovböld, men det visar sig återigen vara kotledsinfl.
Ger upp distansplanerna och uppfyller istället ett villkor i mitt köpekontrakt. Hästen får alltså ett föl som uppfödaren ska behålla. Jag tyckte det verkade bra också att hon fick bli helt avställd under dräktigheten och föltiden för att få fullständig utläkning fram.
2001: Efter avvänjningen är hon stel och trög och precis som någon annan skrev så tog jag det för givet att det berodde på att hon var omusklad och att hon stått så länge. Sätter igång i snigelfart och utan några specifika tävlingsplaner (oavsett disciplin). Nu vill jag bara att hon ska kunna ridas... Skrittar mest i stort sett hela vintern (även beroende på att det var iskana från oktober till mars just det här året).
Våren 2002: Galoppen som vi aldrig haft problem med förut blir konstig och hon vägrar fatta vänster galopp. Sen följer diffusa hältor i skritt, men så fort vi tittar närmare på henne så har hon ingen hälta...
Åker ändå in till kliniken där hon vid longering och rakt ut på gången inte visar någon som helst hälta. Men så fort de böjer är hon 1-2 gradigt halt vf, hf, och hb. Tjatar om att det kan bero på benbitarna vänster bak och rtg-bilderna skärskådas igen men vet. tror fortf. inte på teorin. Kronisk Erlichios då? frågar jag. Vi tar prover.
Provresultat: Noll titrar.
(börjar nästan undra om hon HAR haft Erlichias men hon hade ju titrar -97, kan de få det av behandlingen månne???
)
Tar hem och vilar enl. vet. ordination och sätter sen igång igen. Nu kommer symptomen tidigare än förut. Samma konstiga hälta som känns och syns tydligt i skritt och som är helt osynlig i traven. Ibland vägrar hon fatta galopp. Ringer ut vet. som tycker att jag ska: "slänga ut hästen i hagen och glömma bort den över sommaren så får vi se hur hon verkar till hösten".
Hon är nu synligt halt i skritten, även i hagen och det går inte över av vilan. Orkar inte kämpa just då och gör som veterinären har sagt. Hon får vila hela sommarbetestiden. Till hösten är hon fortfarande halt. Vi åker in till kliniken igen och vi konstaterar återigen infl. i kot och knä-leder i bägge fram trots att hästen gått i hage i tre månader!
Behandlar och får rådet att sätta igång med mycket skritt (som jag ju redan har gjort varje gång). Skrittar då i SEX MÅNADER!!! innan jag börjar lägga in fem minuter trav per pass. Fungerar i TVÅ VECKOR och sen är hon halt i skritten igen!!!
Våren 2003: Åker till kliniken med min halta häst och nu har hon 2-gradig hälta på nästan alla böjprov bak som fram. Jag överväger att kräva operation av benbitarna, men vet. förklarar att det förmodligen inte kommer att få någon som helst effekt på hästens hälta. De KAN göra det, men de anser att det är pengar i sjön. Jag ger mig ännu en gång.
Vet konstaterar att hästen har återkommande (kroniska?) ledinflammationer som inte tycks bli bättre av vare sig behandling eller vila och inte heller nämnvärt mycket sämre av träning och att den enda röda tråden som finns i historiken är att det började med en fästing och att symptomen visar sig främst på våren. Hästen blir utdömd som ridhäst och vi behandlar inte ens. Jag ska åka hem och fundera på om hon ska få somna in eller inte?
Jag lämnar bort henne på fullskötselstall för att kunna tänka igenom allting ordentligt och nu är slutet nära...
Men just då blir mitt älskade sto hältefritt. Först i hagen, sen vid promenader vid handen och till slut sätter vi igång henne, enl. vets. rekommendationer helt utan trav. Först skritt, sen inslag av galopp.
Nu är det 2004. Hästen rids 3-4 ggr/vecka rakt fram i skogen och visar ingen hälta i ridningen och så har det varit sen augusti 2003.
Vid böjprov har hon dock ½ till 2-gradig hälta fortfarande (värst på höger fram). Jag vet inte vad jag ska tro?
Avdelningen för vilda spekulationer:
Vet inte om det har samband med Erlichias eller inte, men har ni andra med drabbade hästar samma erfarenhet av att hästen inte längre klarar av böjprov?
Undrar också mycket över varför hon alltid blir halt på vårkanten? Kan det vara så att Erlichias slår sig på ledvätskeproduktionen på något sätt och genererar en sorts "vår-reumatism". Kan man i så fall få bort symptomen med ledstärkande preparat?
Just nu vågar jag knappt experimentera med någonting alls så länge hon är ohalt. För mig och min häst är det 'en dag i taget'-principen som gäller och jag står i valet och kvalet mellan att stegra kraven för att se hur långt det håller eller att godta just den här nivån och le och se tacksam ut?
Samtidigt spökar både tanken på kronisk Erlichios och en önskad operation av benbiten i mitt bakhuvud.
Hur det blir med det hela får framtiden utvisa? Tills dess är det fästingshat och motmedel som gäller.