E
elineek_89
Heeej, jag har en tjej på 13 år som började rida min ponny för ca 4 månader sen och nu har han börjat testa henne..
Hon kan inte rida själv för han bara vänder och vill gå hemåt, får han inte som han vill så börjar han hoppa och sparka bakut och hon åker av..
Jag har gett som förslag att hon kan ha någon med sig när hon rider så att hon slipper hoppa av och gå med honom så fort han inte vill gå. Då sitter hon ändå kvar på ryggen och '''sällskapet'' kan hålla i tyglarna medan hon skänklar på honom..
Det gick en gång sen hade hon ingen som ville gå med längre.. (pga lathet)
Jag vet inte riktigt vad jag ska göra, det är så stor åldersskillnad mellan henne och mig, vi pratar knappt med varandra i stallet för vi har inget att prata om.. (idag red hon i hagen för att hon inte hade någon som ville gå med, då tänkte jag också rida där för att vara snäll så hon fick sällskap, hon sa inte ens HEJ?) Kan även tillägga att jag är världens socialaste människa, jag kan prata i timmar utan avbrott :P Det känns som begravning när jag kommer ut i stallet.. Det är heeemskt.
Jag börjar tröttna. har inte ens lust att gå ut i mitt eget stall längre, hon rider här gratis varenda dag och kan inte ens säga hej?
Helst av allt skulle jag vilja ha någon i min egen ålder så man kunde ha kul ihop, snacka lite skit och så medan man rider, men nu måste man tänka på vad man säger exakt hela tiden.. Det jobbigaste är ju att det inte finns någon i min egen ålder.. Vad gör jag?
Vill inte sälja eller lämna bort min ponny!!!
Hon kan inte rida själv för han bara vänder och vill gå hemåt, får han inte som han vill så börjar han hoppa och sparka bakut och hon åker av..
Jag har gett som förslag att hon kan ha någon med sig när hon rider så att hon slipper hoppa av och gå med honom så fort han inte vill gå. Då sitter hon ändå kvar på ryggen och '''sällskapet'' kan hålla i tyglarna medan hon skänklar på honom..
Det gick en gång sen hade hon ingen som ville gå med längre.. (pga lathet)
Jag vet inte riktigt vad jag ska göra, det är så stor åldersskillnad mellan henne och mig, vi pratar knappt med varandra i stallet för vi har inget att prata om.. (idag red hon i hagen för att hon inte hade någon som ville gå med, då tänkte jag också rida där för att vara snäll så hon fick sällskap, hon sa inte ens HEJ?) Kan även tillägga att jag är världens socialaste människa, jag kan prata i timmar utan avbrott :P Det känns som begravning när jag kommer ut i stallet.. Det är heeemskt.
Jag börjar tröttna. har inte ens lust att gå ut i mitt eget stall längre, hon rider här gratis varenda dag och kan inte ens säga hej?
Helst av allt skulle jag vilja ha någon i min egen ålder så man kunde ha kul ihop, snacka lite skit och så medan man rider, men nu måste man tänka på vad man säger exakt hela tiden.. Det jobbigaste är ju att det inte finns någon i min egen ålder.. Vad gör jag?
Vill inte sälja eller lämna bort min ponny!!!