Singoalla
Trådstartare
Min lilla klängapa har visat ett nytt beteende senaste veckorna. Han är 3,5 år nu och har alltid varit väldigt klängig och närgången. Om jag sitter i soffan så vill han ligga under tröjan eller på benen. Sitter jag vid köksbordet sitter han i knät, och sover jag så ligger han under täcket intill benen. Han är väldigt fysisk med alla människor, men framför allt med mig. Ibland har jag blivit orolig för att han inte kan slappna av om han inte har fysisk kontakt med mig hemma, och ibland har han liksom slagit knut på sig själv (bokstavligt talat) för att kunna ligga bekvämt intill mig i stället för att bara gå och lägga sig i sin bur eller i sängen.
Men senaste veckorna har han sökt sig bort från mig oftare. När han tycker att det blir trångt i soffan så går han självmant och lägger sig i sängen. Inatt när han tyckte att jag bökade runt för mycket i sängen så gick han och sov i buren några timmar. Det är första gången i hela hans liv som han sovit utanför sängen Han verkar må fint annars, men har fått ett plötsligt behov av eget space. Nu har han legat under täcket i sängen senaste timmen. Han kikade just upp för att se om jag satt kvar i soffan, och kröp sedan ner igen
Jag är lite glad som slipper att ha ett plåster på mig hela tiden, men hur ska jag tolka hans beteende? Är det något positivt som händer här? Varför detta plötsliga nya behov av eget utrymme tro?
Men senaste veckorna har han sökt sig bort från mig oftare. När han tycker att det blir trångt i soffan så går han självmant och lägger sig i sängen. Inatt när han tyckte att jag bökade runt för mycket i sängen så gick han och sov i buren några timmar. Det är första gången i hela hans liv som han sovit utanför sängen Han verkar må fint annars, men har fått ett plötsligt behov av eget space. Nu har han legat under täcket i sängen senaste timmen. Han kikade just upp för att se om jag satt kvar i soffan, och kröp sedan ner igen
Jag är lite glad som slipper att ha ett plåster på mig hela tiden, men hur ska jag tolka hans beteende? Är det något positivt som händer här? Varför detta plötsliga nya behov av eget utrymme tro?