Sv: Börja rida igen?
Jag sitter lite i samma sits som du
Har inte ridit på 5 år nu, och den sista hästen jag red var mest skritt och lite trav planlöst i skogen
Mitt största problem är precis som för dig, mina tidigare erfarenheter på ridskolan... Jag red på ridskola från 8-18 års ålder, började med medryttarhästar när jag var 15-16, men kände hela tiden att något "fattades".
På ridskolan fick jag förvisso träna mer ordentligt, men alltid detta "tävlingstänk". Hela tiden fick man höra "om du hade ridit så på tävling" eller "det där hade du fått poäng för" osv. Jag harvade runt ganska oinspirerat med samma övningar, samma sits - och inverkanproblem, och tröttnade tillslut eftersom jag inte visste hur jag skulle ta mig upp från platån och vidare till nästa. Så här i efterhand tror jag faktiskt att min motivation började tryta. Jag var tonåring/ung vuxen och mycket annat drog i mig.
De sista åren började jag också bli nervös och harig i närheten av ridskolehästarna
Vågade knappt kratsa bakhovar, var hela tiden rädd för att bli biten eller sparkad - ridskolehästar kan ju vara som de är
Jag försökte allt. Jag provade western, akademiskt doppade jag tårna i, red en del islandshästar och fastnade ganska mycket. Jag ville egentligen mest "börja om från början" med någon häst jag litade på. Jag upplevde ridskoleatmosfären som hård, mycket "tygelridning", mycket "visa vem som bestämmer". Jag längtade efter att hitta kommunikationen på riktigt, att verkligen förstå varför hästen behöver den och den hjälpen, vad min roll för hästen var, hur jag kunde komma runt och identifiera mina ridproblem - och det är förstås svårt på hästar som rids och hanteras av så många olika människor varje dag.
Jag kom inte vidare, jag fastnade på en tröskel. Hade svårt att hitta min plats i hästvärlden. Vad var det jag ville egentligen? Jag ville bli en duktig ryttare och framförallt hästmänniska, men det hela föll helt enkelt på att jag saknade tydligt mål och riktning.
Så - ridskola eller medryttare?
Jag kan tyvärr inte ge dig ett klart svar. Mina egna tankar går kring att rida någon termin på ridskola för att komma igång igen, och därefter försöka hitta en ny medryttarhäst. Rädslan för ilskna ridskolehästar och dålig "stallmaffian"-stämning och att bli bedömd av "läktarryttare" avskräcker mig dock.
Medryttare då? Utan att ha suttit i sadeln på fem år? Ptja, kanske, om man hittar en stabil och cool häst som man kan få lära känna i egen takt, kanske inte rida precis i början mer än skritturer. Men förr eller senare kommer jag ju vilja rida för instruktör igen..
Det är inte lätt. Vi får hoppas att fler svarar