Sv: Börja om från början...
Jag kan bekräfta de råd du fått av connemara o axel sammanfattningsvis ; Vi har hela tiden ridit o stimulerat o motionerat vår stolle trots att man ibland haft svårt att glömma förra turen... men tanken på hur det skulle bli om man inte fortsatte o började bli för rädd, det törs jag inte ens tänka på. Ny dag- nya tag. I vissa perioder har han ju gått som en dröm ! Det är dessa perioder man ska minnas brukar jag säja till min brorsdotter ! Även detta med att rida först, (i täten alltså) med sällskap, stämmer precis !! Han blir såå stolt av o "visa vägen" o slippa ansvara bakåt som han tror att han måste göra. Då blir han väldigt okoncentrerad o disträ, vill inte gå framåt, hinner inte med o sen blir nervös när sällskapet försvinner bakom kurvan... Kan ju erkänna också att vi fortfarande har problem med ensamridningen just för, som axel skrev, har gjort det för lite, också nåt att tänka på. Ja mörkret är en ständig tidstjuv just nu !!