Igår skrev jag att jag ville ses och prata ut för jag ville ha de överstökat. Hela dagen skrev han att det var oklart att han kunde ses. 23.30 skriver han, är hungrig, fixar du käk? Då skrev jag är du hungrig får du väll fixa mat själv. Nä då var pizzerian vid honom stängd och han ville ha skuts till stan och köpa pizza. Dum som jag är så körde jag honom och vi satt hemma hos mig. Då sitter han bara och flinar och säger "vad var det nu du ville prata om".
När jag såg honom där och då fick jag bara en sån jäkla obehagskänsla att är det verkligen de här jag vill ha? Jag sa att jag tog illa upp att han skrivit att jag "tvingat" mig på honom, att jag får ångest av de. Då säger han ja men du vet om att jag bara skojjar. Sen hade han också druckit under dagen så han var ju inte helt klar att prata med.
Just nu är han arbetslös och jag frågade om han hade sökt jobb. Nej det hade han inte, han ränner mest runt och umgås med vänner och dricker. Han åkte hem vid 2 tiden och jag kände bara att det var skönt att inte längre var i hans närhet.
Han sa innan han gick ja jag kan ju lika bra gå nu, för du har ju inte pratat om de du ville. MEn jag kände inte jag ville dela med mig till honom om min ångest mer. Vi hade även pratat om innan jag skulle berätta om en grej jag har varit med om men nu kände jag inte alls för att dela med mig.
Jag skickade ett meddelande till honom att jag är helt klar med honom, att jag inte längre mår bra i hans närhet och jag prioterar mitt välmående. Att jag inte kommer höra av mig något mer.
Han svarar då enbart, du skulle ju berätta om Joel? En kille jag träffat innan som behandlat mig dåligt som jag hade sagt jag skulle berätta om. Sen svarade jag inte och han skickar ??.
Hur kan de ens vara relevant längre att prata om? Jag har nu tydligt sagt jag vill inte ha honom i mitt liv.
Äntligen har jag nått min gräns. Och känner redan lättnad.
Jag säger som ovan, första steget är att förstå men sen måste du göra förändring. Du kan, och ta hjälp av din psykolog.
