Bör aborträtten begränsas? (utbruten från EU-val)

Vid vilket tillfälle som helst har du möjlighet att terminera din anställning och tjänst och aldrig mer återkomma till en tjänst som innebär att man inte klarar att leva med det.

Den frågeställning gällande samvetsfrihet jag hört talas om gäller att man ska få fortsätta sin anställning och sin tjänst även om man selekterar arbetsuppgifter efter eget samvete.

Det är vad som inte är tänkbart.
Jag håller med dig, och har - som jag tidigare skrivit - inte förespråkat "samvetsfrihet". Det jag har gjort är att problematisera när folk beskriver det som i stort sett en "icke-fråga".

Nej, väljer man att söka en viss tjänst, då väljer man att acceptera de arbetsuppgifter som normalt sett ingår i den tjänsten.
Tycker jag.
 
Lite allmänna reflektioner.
Det var stora rubriker under senare tid när en kvinna som fick ett väldigt sent missfall dömdes för mord, kan det ha varit Colombia?
Italien har en ganska frikostig aborträtt, men där råder samvetsfrihet, vilket leder till många tvingas vänta med planerad abort då det är så ont om läkare o barnmorskor vägrar utföra abort.
Det finns en metod att avliva foster i livmoder, en läkare injicerar kalium i fostrets hjärta varvid hjärtat slutar slå. Sveriges obstetriker har inte ställt sig bakom denna metod då den är väldigt svår o dessutom innebär aktivt dödande.
Ja det är Colombia, även Venezuela har liknande lagstiftning. Helt otroligt. Jag följer ju som sagt kvinnokampen på Malta då min vän är en av de mest engagerade i den, och även denna är ju liksom helt sanslös. Här om dagen gick en politiker (tror jag det var) ut och sa till Pro Choice rörelsen att kvinnor inte ska gapa efter för mycket för då kan de minsann tas ifrån det som redan getts till dem (riktigt vad han syftade på vet jag inte, läste inte artikeln tillräckligt noga, men dagen efter piller har till exempel varit godkänt sedan 2016 och fortfarande blir apotek som säljer det vandaliserade och mordhotade, det är till och med sedan några år godkänt i Saudiarabien ska sägas, skiljsmässa har varit godkänt sedan 2011 och för kvinnor att ta ut året efter, 2006 tror jag det var tog man bort att kvinnor som gifte sig behövde sluta sina jobb, innan var det krav på att gifta kvinnor inte fick arbeta för de skulle föda barn och serva sin man). Malta har varit medlem i EU sedan 2004 och har ändå kunnat ha sådana här lagar. Helt otroligt.
 
Vid vilket tillfälle som helst har du möjlighet att terminera din anställning och tjänst och aldrig mer återkomma till en tjänst som innebär att man inte klarar att leva med det.

Den frågeställning gällande samvetsfrihet jag hört talas om gäller att man ska få fortsätta sin anställning och sin tjänst även om man selekterar arbetsuppgifter efter eget samvete.

Det är vad som inte är tänkbart.

Jag tänker att det är skillnad på befintliga arbetsuppgifter och nya arbetsuppgifter också. Om man valt en tjänst med förutsättningen att aktiv dödshjälp inte ingår i arbetet, så är det kanske inte helt orimligt att protestera om det helt plötsligt skulle tillkomma. Att däremot ta en tjänst och förvänta sig att slippa någon arbetsuppgift för att det inte rimmar etiskt med ens egen uppfattning känns helt skevt. Välj något annat, då.
 
Om läkemedel ges i avsikt att förkorta livet så är det aktiv dödshjälp.
Och hur har du tänkt dig att man ska beräkna "normaldos" för prematurer/aborterade foster?
Mot vilka symtom menar du att morfin skulle ges i den här situationen?

och just det: ditt ordval "personen" visar väl precis hur svår situationen är: är det en person eller är det abortmaterial???
Tyvärr vet jag inte tillräckligt om palliativ vård för att veta vad exakt man ger till en döende person, men jag tänker mig liknande saker som man ger till någon som inte kan andas på egen hand och kommer förmodligen inte att kunna börja göra det igen heller (det finns ju tyvärr såna sjukdomar). Utan att försöka hålla personen vid liv via maskiner (som man ändå då måste stänga av till slut).

@Asko jag problematiserar lite till.

Om vi har bestämt oss för att ett aborterat foster inte är en människa, så behövs ju ingen palliativ vård.
Om vi anser att det finns behov av palliativ vård - jag då har vi ju också bestämt oss för att det aborterade fostret faktiskt är en person.

Hänger du med i resonemanget?
Om det är en person som behöver vård, då ska ju alla resurser sättas in för att rädda den här personen - då ska vi inte döda den.
Jag hänger med. Men vill påpeka också att om man bestämde sig att fostret inte är en person så skulle det inte vara något problem med aktiv eller passiv dödshjälp heller.

Och annars så återkommer man ju till frågan om att göra abort överhuvudtaget om man börjar prata om fostret räknas som person och ska få all möjlig vård oavsett när. Där vill vi ju inte råka hamna.

Det fastnade lite i huvudet på mig när jag läste den här kommentaren: "Patienten har fått tillstånd från Socialstyrelsens rättsliga råd, och avsikten är att hon inte ska bli förälder. Inte att åstadkomma en extremt för tidig förlossning där man sen försöker få liv i detta foster eller barn till varje pris, säger han."
Alltså är syftet och avsikten bakom åtgärden det viktiga, är syftet att man ska försöka starta en för tidig förlossning och rädda fostret så ska alla åtgärder sättas in. Är istället syftet att göra en abort så ska man inte sätta in alla åtgärder, och där kan jag tycka att lite "palliativ vård" kunde sättas in istället vid behov.
 
Jag hänger med. Men vill påpeka också att om man bestämde sig att fostret inte är en person så skulle det inte vara något problem med aktiv eller passiv dödshjälp heller.

Och annars så återkommer man ju till frågan om att göra abort överhuvudtaget om man börjar prata om fostret räknas som person och ska få all möjlig vård oavsett när. Där vill vi ju inte råka hamna.

Det där är ju svårt. Många anser nog att det är en egen person om fostret överlever utanför livmodern, med andra ord, om det visar sig att fostret överlever en planerad abort så blir det då plötsligt en egen person och detta dilemma uppstår. Jag vet allt för lite om detta, men kan tänka mig att det är en vanlig tankebana.
 
Ja, det är vanligt att man särskilt i Sverige misstar Nya Zeeland (och Australien) som "vettiga" schyssta länder, fastän de har märklig lagstiftning på flera områden.

Här kan man läsa om vad abortlagen i NZ innebär för kvinnor: https://www.vice.com/en_us/article/wj3jmx/how-abortion-laws-in-new-zealand-force-women-to-lie

Fast det spelar ingen roll. Du ska inte behöva ha turen att ha en förstående läkare. Du ska inte behöva ljuga. Du ska inte behöva jump through hoops för att kunna få göra en abort. Läs artikeln ovan så ser du varför detta är ett bekymmer.
In the mid-1930s, juries in four successive trials refused to find the abortionist Annie Aves—who had in one 18-month period seen 183 clients—guilty, despite the fetal remains police found buried in her backyard and women who had sought her services making statements against her.
👏 👏 👏
 
Ja, alltså jag visste hur min åsikt skulle bemötas på just det här forumet (med väldigt stor majoritet vänsteranhängare) så jag bryr mig inte speciellt mycket. Det som är mest spännande att man gärna får ha en åsikt så länge den är "rätt".
Nja, frågan är väl mer varför det är kvinnans kropp som det ska lagstiftas om. Hur ser du på jämställdhetsfrågan i det här fallet? Som det är nu kan ju mannen dra och ta noll ansvar. På sin höjd pröjsa lite. Kvinnan blir tvingad att genomgå något extremt, både fysiskt och psykiskt och blir ställd inför det otroligt svåra emotionella dilemmat om att behålla eller adoptera bort (nej, det är knappast enkelt att adoptera bort ett barn även om du inte vill bli förälder). Om tanken är att antalet oönskade graviditeter ska minskas och förebyggas genom ordentliga skydd så kan vi ju lika gärna göra det olagligt för män att ha sex utan att vara steriliserade om de inte vill ha barn. Det går ju att reversera den dagen de vill och med en sån lag kommer garanterat nån på nåt jättesmidigt ingrepp för det rätt snabbt. Eller varför är det just kvinnans kropp vi ska lagstifta om? Var är lagen om männens ansvar?
 
Jag tänker att det är skillnad på befintliga arbetsuppgifter och nya arbetsuppgifter också. Om man valt en tjänst med förutsättningen att aktiv dödshjälp inte ingår i arbetet, så är det kanske inte helt orimligt att protestera om det helt plötsligt skulle tillkomma. Att däremot ta en tjänst och förvänta sig att slippa någon arbetsuppgift för att det inte rimmar etiskt med ens egen uppfattning känns helt skevt. Välj något annat, då.

Det skulle kunna betraktas som en signifikant ändrad tjänst och då bör man väl kunna säga upp sig och under uppsägningstiden vägra att utföra de signifikant förändrade arbetsuppgifterna. Är det av AG bedömt som en viktig del av tjänsten kommer det med stor sannolikhet att uppstå arbetsbrist och uppsägning om inte ändringen kan accepteras. Men det blir en liten marginell diskussion om undantagsfall - vi är nog ganska överens i grundfrågan.

Jag tycker inte alls det är fel att ifrågasätta och protestera om något på arbetsplatsen går på tvärs mot den egna moraliska kompassen, det är viktigt! Men om man redan kände till det från början och inte informerade arbetsgivaren om det är det något slags bedrägeri.
 
OT om dödshjälp
(kanske dags för att bryta ut denna diskussion? @LenaH @Mineur ?)

I vissa regioner utförs en variant som är lite emellan aktiv/passiv dödshjälp. Patienter som är sjuka i en livshotande sjukdom kan välja att vara helt nedsövd, men tas till nästan vaket tillstånd en gång/dygn för att ge sitt tillstånd till detta. Förutsättningen är patienten är döende o har avsagt sig alla livsräddande insatser.
 
Lite allmänna reflektioner.
Det var stora rubriker under senare tid när en kvinna som fick ett väldigt sent missfall dömdes för mord, kan det ha varit Colombia?
Italien har en ganska frikostig aborträtt, men där råder samvetsfrihet, vilket leder till många tvingas vänta med planerad abort då det är så ont om läkare o barnmorskor vägrar utföra abort.
Det finns en metod att avliva foster i livmoder, en läkare injicerar kalium i fostrets hjärta varvid hjärtat slutar slå. Sveriges obstetriker har inte ställt sig bakom denna metod då den är väldigt svår o dessutom innebär aktivt dödande.
Just den där kvinnan tänkte jag på när jag skrev Sydamerika :(

Enligt artikeln som jag länkat till tidigare så ska tydligen kaliumsprutan göra aborten mera komplicerad för kvinnan dock, enligt en senior professor, och därför avstås. Jag känner dock inte till detaljerna om hur eller varför.
 
Tyvärr vet jag inte tillräckligt om palliativ vård för att veta vad exakt man ger till en döende person, men jag tänker mig liknande saker som man ger till någon som inte kan andas på egen hand och kommer förmodligen inte att kunna börja göra det igen heller (det finns ju tyvärr såna sjukdomar). Utan att försöka hålla personen vid liv via maskiner (som man ändå då måste stänga av till slut).


Jag hänger med. Men vill påpeka också att om man bestämde sig att fostret inte är en person så skulle det inte vara något problem med aktiv eller passiv dödshjälp heller.

Och annars så återkommer man ju till frågan om att göra abort överhuvudtaget om man börjar prata om fostret räknas som person och ska få all möjlig vård oavsett när. Där vill vi ju inte råka hamna.

Det fastnade lite i huvudet på mig när jag läste den här kommentaren: "Patienten har fått tillstånd från Socialstyrelsens rättsliga råd, och avsikten är att hon inte ska bli förälder. Inte att åstadkomma en extremt för tidig förlossning där man sen försöker få liv i detta foster eller barn till varje pris, säger han."
Alltså är syftet och avsikten bakom åtgärden det viktiga, är syftet att man ska försöka starta en för tidig förlossning och rädda fostret så ska alla åtgärder sättas in. Är istället syftet att göra en abort så ska man inte sätta in alla åtgärder, och där kan jag tycka att lite "palliativ vård" kunde sättas in istället vid behov.

Fast om man tillerkänner någon ett behov av vård - ja då erkänner man ju vederbörande som en person.

Nej, vi vill inte råka hamna i den frågan men det är den frågan som gör att det blir ett stort etiskt dilemma för de människor som faktiskt jobbar med både sena aborter och extremt tidiga födslar.

Jag vet ganska precis vad man erbjuder för läkemedel till döende människor. Och de sakerna ges som symtomlindring och inte med något annat syfte.

Varför jag återkommer till frågan: vilka symtom hos det aborterade fostret är det du föreslår att man ska lindra genom att ge läkemedel som du tycker ska "råka" ges i dödande doser (ja, lite fult uttryckt av mig men jag tror att du förstår varför jag ställer frågan på sin spets och det är inte för att vara oförskämd mot dig)?
 
Inte statistik på hur många kvinnor som gör samma sak om och om igen efter vecka 12.

Men menar du att dom aktivt väntar till efter vecka 12 med att göra abort :confused: och det dessutom är en grupp kvinnor som medvetet gör det så många gånger att det blir ett sådant stort problem att alla kvinnor borde straffas för det?

Det känns lite som att vi skulle förbjuda sjukvård för folk som råkar ut för skador när dom trillar ner för tak för att det finns folk som beter sig som gänget i Jackass
 
Det där är ju svårt. Många anser nog att det är en egen person om fostret överlever utanför livmodern, med andra ord, om det visar sig att fostret överlever en planerad abort så blir det då plötsligt en egen person och detta dilemma uppstår. Jag vet allt för lite om detta, men kan tänka mig att det är en vanlig tankebana.
Problemet är att i dessa fall så överlever troligen fostret bara tack vare intensivvård, om man sätter in den. Det låter väldigt otroligt att ett foster som aborteras under tillåten tid skulle överleva på egen hand, har det liksom någonsin hänt. Och då är det inte ens säkert att fostret inte dör trots intensivvården.
Därför tänker jag att man kanske bör tänka mera på syftet och avsikten bakom aborten/förlossningen, som avgör om man ska sätta in intensivvård eller inte.
 
Abortlagstiftning varierar över hela EU. Fri abort är heller inte ett kriterium för EU-medlemskap.
Det vet jag. Demokrati och att ha skrivit under mänskliga rättigheter är däremot ett kriterium för det (och till mänskliga rättigheter hör kvinnors rättigheter, man förväntas följa de konventioner EU satt upp - vilket grundar sig på FNs när det kommer till internationell lag så som till exempel mänskliga rättigheter).. Och flera av Maltas lagar är inte demokratiska (det var inte specifikt abortlagstiftningen jag syftade på, skrev precis en uppsats om maltesiska lagar i jämförelse med EUs konventioner om detta, inlämnad idag faktiskt). Även om man kan diskutera demokrati i flera länder som gått tillbaka nu också som inte strävar efter att följa de mänskliga rättigheterna. De har dock inte jag koll på. Malta och dess lagar har jag däremot hyfsat god koll på.
 
Fast det är väl som vanligt: det går att ha olika åsikter.
Att "alla står enade" blir ju väldigt konstigt när det handlar om en åsiktsfråga.

@Narcissa har uttryckt sin åsikt men fick ganska mycket stryk för att hon har en annan åsikt än några andra. Det är inte riktigt juste, för olika åsikter har man rätt att ha.
Det kontroversiella är ju att hon har åsikter om när andra ska få göra abort. Om man har åsikter om andras rättigheter, så får man nog leva med att de reagerar. Ingen har reagerat på att hon inte själv vill göra abort, det kontroversiella är att hon inte tycker andra ska få göra det. På vilken planet är det inte juste att ha invändningar när andra vill begränsa ens rättigheter?
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

  • Lösa benbitar
  • Hovbensfraktur
  • Hjälp, häst som inte sväljer sin saliv

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp