Bör aborträtten begränsas? (utbruten från EU-val)

Vid vilket tillfälle som helst har du möjlighet att terminera din anställning och tjänst och aldrig mer återkomma till en tjänst som innebär att man inte klarar att leva med det.

Den frågeställning gällande samvetsfrihet jag hört talas om gäller att man ska få fortsätta sin anställning och sin tjänst även om man selekterar arbetsuppgifter efter eget samvete.

Det är vad som inte är tänkbart.
Jag håller med dig, och har - som jag tidigare skrivit - inte förespråkat "samvetsfrihet". Det jag har gjort är att problematisera när folk beskriver det som i stort sett en "icke-fråga".

Nej, väljer man att söka en viss tjänst, då väljer man att acceptera de arbetsuppgifter som normalt sett ingår i den tjänsten.
Tycker jag.
Jag tänker att det är skillnad på befintliga arbetsuppgifter och nya arbetsuppgifter också. Om man valt en tjänst med förutsättningen att aktiv dödshjälp inte ingår i arbetet, så är det kanske inte helt orimligt att protestera om det helt plötsligt skulle tillkomma. Att däremot ta en tjänst och förvänta sig att slippa någon arbetsuppgift för att det inte rimmar etiskt med ens egen uppfattning känns helt skevt. Välj något annat, då.

Ändrade man inte nyligen för militärer att (möjligheten) utlandstjänst ingår i alla befattningar?
Så var det inte tidigare, utan bara de som aktivt sökte utlandstjänst var aktuella. Alltså kan man uppenbarligen ändra sig som arbetsgivare, även rätt extrema grejer.
 
Ändrade man inte nyligen för militärer att (möjligheten) utlandstjänst ingår i alla befattningar?
Så var det inte tidigare, utan bara de som aktivt sökte utlandstjänst var aktuella. Alltså kan man uppenbarligen ändra sig som arbetsgivare, även rätt extrema grejer.
Räddningshundsekipage kan inte vägra utlandstjänstgöring, om det inte ändrats på senare tid.
 
@ginnies - nu kanske det blir en högst personlig fråga, du behöver inte svara om du inte vill - men de barn som du nämner som dog efter någon dag, hade det varit bättre om man hade kunnat underlätta deras undangång?



Jag tänker bara att det skadar ju ingen att ge lite lindran utifall fostret lider. Jag tänkte skriva varför dra ut på det när man kan korta det, men är inte säker på hur länge det egentligen tar. Hinner man ens ta fram medicinen tex.

Jag kan inte svara på det, jag är inte läkaren / läkarna, jag har ex inte varit med på förlossningen när besluten togs/ föräldrakontakten knöts( beroende hur mkt på händelseförloppet) och det är inget som jag hade med att göra, vi som vårdade barnen fick bara info om vad som gällde..

Men jag antar att lindring skulle getts( och gavs) ex vid visad smärta eller kramper hos barnet.
Jag bara spekulerar med jag undrar hur mkt , eller rättaresagt hur lite de tål? det blir såklart ett svårt dilemma i dessa situationer där föräldrarna inte sällan bönar och ber att läkarna ska göra allt o lite till, det kan inte vara lätt då att säga : det blir bara värme och syrgas.
 
Jag kan inte svara på det, jag är inte läkaren / läkarna, jag har ex inte varit med på förlossningen när besluten togs/ föräldrakontakten knöts( beroende hur mkt på händelseförloppet) och det är inget som jag hade med att göra, vi som vårdade barnen fick bara info om vad som gällde..

Men jag antar att lindring skulle getts( och gavs) ex vid visad smärta eller kramper hos barnet.
Jag bara spekulerar med jag undrar hur mkt , eller rättaresagt hur lite de tål? det blir såklart ett svårt dilemma i dessa situationer där föräldrarna inte sällan bönar och ber att läkarna ska göra allt o lite till, det kan inte vara lätt då att säga : det blir bara värme och syrgas.
Då förstår jag.
Och ja det är ju stor skillnad på barn som är önskade också. Det blir ju en helt annan etisk fråga om hur långt man ska gå då för att rädda liv, till skillnad från de aborterade fostren vars liv avslutas. De senare tänker jag att man inte behöver vara lika noggrann med hur mycket medicin man ska ge då det ska vara mera ett sätt att underlätta för fostret.

Men dessa foster är nog väldigt få i antalen som tur är, så det kanske är mera av en icke-fråga då så många aborteras långt tidigare. Jag tänkte mest att det kunde vara skönt för alla inblandade att det fanns någon slags rutin om att man kunde underlätta för fostret, istället för att låta det självdö utifall det skulle hända.
 
tumblr_prnqnoioOC1r55d2io1_540.jpg
 
Jag har en närstående som gjorde en sen abort, med vårdens bifall och snarast påtryckning. Fostret hade en svår missbildning och det fanns inga förutsättningar att det skulle kunna överleva en förlossning. Det upptäcktes i v 18 på rutin ultraljudet och trots att de var hög prioriterade så höll det på att bli v. 20 eftersom man ville göra extra kontroller och min närstående och hennes partner var tvungna att försöka greppa situationen. Ett högst efterlängtat barn som istället blev en sen abort. Att det skulle bli ännu större problem än det var redan då är helt orimligt. För dem föll världen samman och att läsa en del åsikter i den här tråden känns som ett hån. Jag ser det som helt orimligt att det är ett vanligt problem med återkommande aborter, sent från en och samma kvinna. I de fallen har vården i såna fall misslyckats och borde falla på vården istället på kvinnorna.
Jag är verkligen inte vänstervriden, men kvinnors kropp är deras egen! Dagens gränser är genomtänkta och de fungerar, det finns absolut noll behov av några förändringar.
 
En mer restriktiv abortlag än vi har idag vore en katastrof. Förutom för drabbade kvinnor så rent krasst sett även för planeten. Kvinnors rättigheter i all ära och jag står fullt och fast för att kvinnors kroppar är deras egen att bestämma över och så länge fostret inte kan klara sig utanför utan att bli svårt sjukt eller dö så då är det rimligt att abort kan tillåtas.
Men i en tid när miljövänligheten ska dras till sina extremer så behöver inte planeten fler människor än absolut nödvändigt. Vi är redan för många och jag väntar fortfarande på att någon politiker faktiskt ska ha bollar nog att våga säga det högt men än så länge så finns det nog risk för att det är ett karriärsmord. Sen att det är förknippat med enormt många etiska problem är en annan sak.
 
Nja, frågan är väl mer varför det är kvinnans kropp som det ska lagstiftas om. Hur ser du på jämställdhetsfrågan i det här fallet? Som det är nu kan ju mannen dra och ta noll ansvar. På sin höjd pröjsa lite. Kvinnan blir tvingad att genomgå något extremt, både fysiskt och psykiskt och blir ställd inför det otroligt svåra emotionella dilemmat om att behålla eller adoptera bort (nej, det är knappast enkelt att adoptera bort ett barn även om du inte vill bli förälder). Om tanken är att antalet oönskade graviditeter ska minskas och förebyggas genom ordentliga skydd så kan vi ju lika gärna göra det olagligt för män att ha sex utan att vara steriliserade om de inte vill ha barn. Det går ju att reversera den dagen de vill och med en sån lag kommer garanterat nån på nåt jättesmidigt ingrepp för det rätt snabbt. Eller varför är det just kvinnans kropp vi ska lagstifta om? Var är lagen om männens ansvar?
Det enkla svaret är att naturen sett till att kvinnor föder barn inte män. Och någonstans så behöver barnens rätt även försvaras, eller ska vi tillåta abort fram till barnet fötts? Klart vi kan tvångssterilisera alla män, men då blir det ont om barn.
 
Det skulle kunna betraktas som en signifikant ändrad tjänst och då bör man väl kunna säga upp sig och under uppsägningstiden vägra att utföra de signifikant förändrade arbetsuppgifterna. Är det av AG bedömt som en viktig del av tjänsten kommer det med stor sannolikhet att uppstå arbetsbrist och uppsägning om inte ändringen kan accepteras. Men det blir en liten marginell diskussion om undantagsfall - vi är nog ganska överens i grundfrågan.

Jag tycker inte alls det är fel att ifrågasätta och protestera om något på arbetsplatsen går på tvärs mot den egna moraliska kompassen, det är viktigt! Men om man redan kände till det från början och inte informerade arbetsgivaren om det är det något slags bedrägeri.
Vilket i så fall kan bli ett sätt att göra sig av med oönskad/besvärlig personal. Allt är inte enkelt.
 
Det kontroversiella är ju att hon har åsikter om när andra ska få göra abort. Om man har åsikter om andras rättigheter, så får man nog leva med att de reagerar. Ingen har reagerat på att hon inte själv vill göra abort, det kontroversiella är att hon inte tycker andra ska få göra det. På vilken planet är det inte juste att ha invändningar när andra vill begränsa ens rättigheter?
Alla här har väl åsikter om när folk ska få göra abort och som påverkar andras rättigheter. Den enda skillnaden är veckan - jag utgår från att ingen ser det som ett alternativ med fri abort tills barnet är fött. Jag tycker personligen inte vecka tolv är ett bra val men är tveksam till att dagens praxis är den rätta. Jag vet inte tillräckligt, men kanske jag skulle landa på att önska att sen abort tidigareläggs en vecka.
 
Vilket i så fall kan bli ett sätt att göra sig av med oönskad/besvärlig personal. Allt är inte enkelt.

Ja, det kan krävas förhandling med ev fack. Är det orimligt brukar det sällan gå, är det rimligt brukar det inte vara något problem. Jag har ännu inte hört talas om det som metod att bli av med besvärlig personal. Oönskade kan ju vara en naturlig del av en verksamhetsförändring. Slutar man erbjuda städtjänster vill man inte ha kvar lokalvårdare som inte vill göra andra uppgifter. Som exempel.
 
Det enkla svaret är att naturen sett till att kvinnor föder barn inte män. Och någonstans så behöver barnens rätt även försvaras, eller ska vi tillåta abort fram till barnet fötts? Klart vi kan tvångssterilisera alla män, men då blir det ont om barn.
Nu vrider du på det jag skriver. Istället för att hindra kvinnor från att göra abort är det ju rimligare att hindra män att kunna göra kvinnor (oönskat) gravida. Jag har inte någonstans skrivit att vi ska tvångssterilisera alla män eller att vi ska tillåta abort fram till barnet är fött, så det tänker jag inte ens bemöta.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp