Bör aborträtten begränsas? (utbruten från EU-val)

Ja, man undrar ju hur man tänkte där.
Visst, det är väl antagligen tänkt att hindra illegala aborter, så att inte kvinnan ska kunna hävda att graviditeten avslutades med ett missfall, men alla de missfall som sker av sig själva, då???

Jag ser som sagt en del etiska problem med sena aborter med tanke på hur tidigt man nu försöker - och ibland lyckas - rädda för tidigt födda barn.
Abort är inte en enkel fråga, i mina ögon.

Men svensk lagstiftning som den är idag verkar ju fungera skapligt tillfredsställande och jag tycker inte att man bör ändra på den.
Dessa män verkar inte tro att missfall kan ske av sig själva, utan att det alltid är kvinnans fel 🤬 Hejsan, kvinnosynen från medeltiden!
 
Jag menar sena aborter som lagen ibland tillåter även på friska foster. Tex som artikeln som länkades där ett aborterat foster kom ut i v 22 och barnläkare tillkallades. Om det kommer ut v 21+6 skall det alltså få självdö men i v 22 tillkallar man intensivvård. Mao inser man att vid så sena aborter handlar det om en liten prematur bebis och inte en cellklump som många gärna kallar det.
Någon frågade mig vad jag anser och då svarade jag att om jag fick bestämma (vilket jag ju inte gör!) så skulle abortgränserna flyttas betydligt för min åsikt är att det inte enbart handlar om när fostret kan leva utanför modern, för mig är det en etisk fråga om när ett foster kan lida, känna smärta, skräck och panik. Det gör såpass långt fångna foster utan tvivel och hade det rört sig om hästkroppar och inte kvinnokroppar hade tonerna varit andra.
Jag förstår och erkänner problemet med kvinnans kropp men jag tycker problemet med kännande foster också bör diskuteras. Jag ifrågasätter inte fri abort, jag ifrågasätter tidsgränserna.

Du har rätt i att fostret kan vara friskt, barnet som föds i v 22 är sällan friskt däremot. De får skador, i varierande omfång men en hel del dör också fast de föds betydligt senare närmre v 30.
 
Dessa män verkar inte tro att missfall kan ske av sig själva, utan att det alltid är kvinnans fel 🤬 Hejsan, kvinnosynen från medeltiden!
Ja, det är konstigt.

Angola är väl ett av de värsta länderna när det gäller könsmaktsordning och flickors/kvinnors värde/ställning.
Jag är för dålig på att söka, men jag funderar ju lite på om det finns en samvariation mellan aborträtt och exempelvis kvinnlig könsstympning, barnäktenskap, och HIV-utbredning.
Det går säkert att kolla,
men nu drar jag iväg lite för långt off topic misstänker jag.
 
Och ja, vi pratar väl huvudsakligen om Sverige nu, men det är rätt intressant att se hur det ser ut i resten av världen. Hittade en källa från 2018 där jag blir lite överraskad över Nya Zeeland som jag tycker verkar vara ett "normalt västerländskt land" om ni förstår hur jag menar.
Där tillåts abort tydligen i stort sett endast undantagsvis:
"
Nya Zeeland gör undantag där man får göra abort om det finns fosterskador, om det kan skada ens mentala hälsa eller om det råder incest."

Att abort är mer eller mindre totalt förbjudet i Mellanöstern, stora delar av Afrika och Sydamerika överraskar mig dock inte. Mer överraskande med de länder i de områdena som faktiskt tillåter abort (jag drar slutsatsen att starkt religiöst präglade länder, oavsett om det handlar om kristendom eller islam, verkar ha strängare lagar mot abort).
Israel, som väl ändå får ses som ett religiöst präglat land, verkar dock sticka ut genom att ha ganska generös lagstiftning och dessutom bekosta abort hos kvinnor upp till 33 års ålder.

Jag gissar att "skada ens mentala hälsa" används rätt flitigt i NZ... har man en förstående läkare borde det inte vara ett problem.
 
Ja, det är konstigt.

Angola är väl ett av de värsta länderna när det gäller könsmaktsordning och flickors/kvinnors värde/ställning.
Jag är för dålig på att söka, men jag funderar ju lite på om det finns en samvariation mellan aborträtt och exempelvis kvinnlig könsstympning, barnäktenskap, och HIV-utbredning.
Det går säkert att kolla,
men nu drar jag iväg lite för långt off topic misstänker jag.
Svarar mig själv...
Angola har låg prevalens av HIV/AIDS jämfört med andra länder söder om Sahara. Så där föll min teori väldigt platt (dock siffror från 2012, vilket gör att de kanske inte är tillförlitliga)
 
Jag tror att vi landar i samma sak som "passiv dödshjälp" jämfört med "aktiv dödshjälp".

Det är etiskt svårt att tänka kring att avsluta ett (potentiellt?????) människoliv.

Det går ju liksom att känslomässigt försvara sig när man inte ser ett foster med livstecken framför sig.
Men att aktivt döda fostret som visar livstecken - nej tack.

Därav min tidigare kommentar kring att jag visserligen tycker att "samvetsfrihet" är dumt tänkt men att jag troligen inte skulle tycka så längre, den dagen någon eventuellt vill beordra mig att aktivt döda en människa.

Problemet här är ju att fostret som visar livstecken, som du föreslår att läkaren ska döda, ser ut som ett levande foster.
Och då blir det ju faktiskt ett mord - eller dödshjälp vilken term du nu föredrar.

Inte enkelt var ordet, sa Bull.

Och det här kanske låter lite elakt, men det är väldigt enkelt att föreslå att någon annan (en läkare i det här fallet) ska döda ett foster.
Men det är inte alls självklart att det är något som en läkare vill göra.
Jag funderar på samma sak, och förstår vad du menar.

Dessutom är det lättare att vara för aktiv dödshjälp när det gäller människor som själva tagit besluten och uttryckligen sagt att de vill dö. Fostren har ju inte samma möjlighet. Jag förstår helt att man inte vill aktivt avsluta ett fosters liv, och känner mig tveksam för det också. Men just där undrar jag om mediciner som morfin eller liknande räknas som aktiv dödshjälp så länge man inte ger en överdos? Dvs endast i syfte för att personen inte ska lida, som man gör i palliativ vård idag. Går det inte att ge palliativ vård till dessa foster?
 
Jag funderar på samma sak, och förstår vad du menar.

Dessutom är det lättare att vara för aktiv dödshjälp när det gäller människor som själva tagit besluten och uttryckligen sagt att de vill dö. Fostren har ju inte samma möjlighet. Jag förstår helt att man inte vill aktivt avsluta ett fosters liv, och känner mig tveksam för det också. Men just där undrar jag om mediciner som morfin eller liknande räknas som aktiv dödshjälp så länge man inte ger en överdos? Dvs endast i syfte för att personen inte ska lida, som man gör i palliativ vård idag. Går det inte att ge palliativ vård till dessa foster?

Om läkemedel ges i avsikt att förkorta livet så är det aktiv dödshjälp.
Och hur har du tänkt dig att man ska beräkna "normaldos" för prematurer/aborterade foster?
Mot vilka symtom menar du att morfin skulle ges i den här situationen?

och just det: ditt ordval "personen" visar väl precis hur svår situationen är: är det en person eller är det abortmaterial???
 
@Asko jag problematiserar lite till.

Om vi har bestämt oss för att ett aborterat foster inte är en människa, så behövs ju ingen palliativ vård.
Om vi anser att det finns behov av palliativ vård - jag då har vi ju också bestämt oss för att det aborterade fostret faktiskt är en person.

Hänger du med i resonemanget?
Om det är en person som behöver vård, då ska ju alla resurser sättas in för att rädda den här personen - då ska vi inte döda den.
 
Och ja, vi pratar väl huvudsakligen om Sverige nu, men det är rätt intressant att se hur det ser ut i resten av världen. Hittade en källa från 2018 där jag blir lite överraskad över Nya Zeeland som jag tycker verkar vara ett "normalt västerländskt land" om ni förstår hur jag menar.
Där tillåts abort tydligen i stort sett endast undantagsvis:
"
Nya Zeeland gör undantag där man får göra abort om det finns fosterskador, om det kan skada ens mentala hälsa eller om det råder incest."
Ja, det är vanligt att man särskilt i Sverige misstar Nya Zeeland (och Australien) som "vettiga" schyssta länder, fastän de har märklig lagstiftning på flera områden.

Här kan man läsa om vad abortlagen i NZ innebär för kvinnor: https://www.vice.com/en_us/article/wj3jmx/how-abortion-laws-in-new-zealand-force-women-to-lie
Jag gissar att "skada ens mentala hälsa" används rätt flitigt i NZ... har man en förstående läkare borde det inte vara ett problem.
Fast det spelar ingen roll. Du ska inte behöva ha turen att ha en förstående läkare. Du ska inte behöva ljuga. Du ska inte behöva jump through hoops för att kunna få göra en abort. Läs artikeln ovan så ser du varför detta är ett bekymmer.
 
Jag håller med. Jag anser dock att abort är en plättlätt fråga om vi pratar vanliga aborter, och inte ovanliga mycket sena. Då blir det en mer komplex fråga.

Som du säger, svensk lagstiftning verkar ju funka bra. Etiska dilemman är en naturlig del av vården tyvärr, men ska inte inskränka aborträtten.
Det där tåls att sägas igen högt för männen längst bak i salen som kanske inte hörde: De flesta aborter utförs tidigt i graviditeten. Under 2018 utfördes 84 procent av aborterna före vecka 9 och 57 procent före vecka 7.
(Källa)
 
Därav min tidigare kommentar kring att jag visserligen tycker att "samvetsfrihet" är dumt tänkt men att jag troligen inte skulle tycka så längre, den dagen någon eventuellt vill beordra mig att aktivt döda en människa.

Det finns andra yrken där vi beordrar dödandet av andra människor.
De som inte vill göra sånt jobbar rimligtvis inte i yrken där det kan krävas.
 
En annan grej om abortgränsen skulle flyttas är ju att de som faktiskt har bestämt sig att göra abort kan få vänta och därmed missa aborten... Jag har gjort abort. Det är ett år mellan mina två barn, mellan tvåan och trean hade det blivit lite drygt 10 månader om jag kommer ihåg rätt, och då blev jag ändå gravid direkt efter andra barnet trots nyinsatt spiral (som troligen inte satt rätt). Med en far till barnen som faktiskt behandlade mig rätt illa vid den tiden och hade problem med både alkohol och spel, och en kropp som var fruktansvärt sliten efter två graviditeter var valet oerhört enkelt. Jag sökte om abort i vecka 6, fick tid i vecka 11 (10+5 har jag för mig). Tog tabletter. Jag kan lova att man inte kunde utröna ett foster i det som kom ut - det var blodklumpar som kom ut. Varken mer eller mindre. Så nej, abortgräns i vecka 12 som vissa förespråkar är helt sanslöst, det är inget utvecklat foster på den tiden.

Jag var inte sjuk egentligen, fostret var säkert friskt och det är klart, vi hade säkert kunna föda det här barnet. Men, jag har aldrig någonsin ångrat det beslutet eftersom jag ett par år senare träffade min nuvarande man och fick styrka att ta mig ur förhållandet med barnens pappa som var riktigt dåligt med barn som inte mådde bra. Jag hade fått försaka oerhört mycket med tre barn vid den punkten och troligen inte levt själv idag eller så hade jag levt ett liv jag absolut inte ville leva och barnet hade faktiskt blivit helt oönskat vilket inte hade gynnat någon, allra minst barnet själv.

Jag vill inte ha fler barn, har två fantastiska barn att följa idag. Idag skulle jag dock inte göra abort om jag blev gravid. Mitt läge då var att jag behövde göra abort för att kunna erbjuda de barn jag hade då en bra uppväxt och mig själv ett bra liv (som smittar av sig på barnen). Idag, när barnen klarar sig själva vet jag att jag skulle kunna erbjuda ett till barn ett bra liv, vilket är det viktigaste. Just därför är det så viktigt att aborträtten finns som den är idag
För oavsett vad jag tycker om abort och huruvida jag kan tänka mig att göra abort själv i det stadie i livet jag lever i just nu, för dessa stadium ändras, har alla andra sina skäl till att behålla eller inte behålla. Jag är inte samma människa som för åtta år sedan och lever enligt helt andra förutsättningar idag. Om sex år är jag 45, det är ju inte helt omöjligt då att jag faktiskt kommer genomgå en abort om jag blir gravid då eftersom jag då lär leva ett annat liv och inte kommer att kunna ge ett barn det om det behöver, eller hur?
 
Lite allmänna reflektioner.
Det var stora rubriker under senare tid när en kvinna som fick ett väldigt sent missfall dömdes för mord, kan det ha varit Colombia?
Italien har en ganska frikostig aborträtt, men där råder samvetsfrihet, vilket leder till många tvingas vänta med planerad abort då det är så ont om läkare o barnmorskor vägrar utföra abort.
Det finns en metod att avliva foster i livmoder, en läkare injicerar kalium i fostrets hjärta varvid hjärtat slutar slå. Sveriges obstetriker har inte ställt sig bakom denna metod då den är väldigt svår o dessutom innebär aktivt dödande.
 
Det finns andra yrken där vi beordrar dödandet av andra människor.
De som inte vill göra sånt jobbar rimligtvis inte i yrken där det kan krävas.

Nej, det är sant.

Men tänk om spelreglerna ändras längs vägen?

Tänk, exempelvis, om det plötsligt blir så att förlossningsläkare eller barnläkare förväntas döda sent aborterade foster (det förväntas de inte göra idag).
Tänk om förlossnings- och barnläkare inte vill göra det.

De kan självklart välja att byta jobb, till ett där de inte ställs inför situationen. De kan börja jobba på mottagningar i stället, där förlossningar och aborter inte förekommer (förlossningsläkarna är gynekologer).
Men det kanske blir svårt att bemanna de enheter där verksamheten ska fortgå.

Personligen tror jag att jag kommer att byta yrke om den dagen kommer då jag förväntas ge aktiv dödshjälp.
Att avstå från livsförlängande behandlingar, eller att ge symtomlindring, är helt andra frågor i min mening.
 
Nej, det är sant.

Men tänk om spelreglerna ändras längs vägen?

Tänk, exempelvis, om det plötsligt blir så att förlossningsläkare eller barnläkare förväntas döda sent aborterade foster (det förväntas de inte göra idag).
Tänk om förlossnings- och barnläkare inte vill göra det.

De kan självklart välja att byta jobb, till ett där de inte ställs inför situationen. De kan börja jobba på mottagningar i stället, där förlossningar och aborter inte förekommer (förlossningsläkarna är gynekologer).
Men det kanske blir svårt att bemanna de enheter där verksamheten ska fortgå.

Personligen tror jag att jag kommer att byta yrke om den dagen kommer då jag förväntas ge aktiv dödshjälp.
Att avstå från livsförlängande behandlingar, eller att ge symtomlindring, är helt andra frågor i min mening.

Vid vilket tillfälle som helst har du möjlighet att terminera din anställning och tjänst och aldrig mer återkomma till en tjänst som innebär att man inte klarar att leva med det.

Den frågeställning gällande samvetsfrihet jag hört talas om gäller att man ska få fortsätta sin anställning och sin tjänst även om man selekterar arbetsuppgifter efter eget samvete.

Det är vad som inte är tänkbart.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

  • Lösa benbitar
  • Hovbensfraktur
  • Hjälp, häst som inte sväljer sin saliv

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp