Bonusmamma

[Bonusmamman]

Hej,

Väljer att vara anonym då jag inte vill hänga ut folk här. Annars är jag en ganska frekvent användare.

Jag blev ihop med min kille i September, han hade skilt sig i Maj och flyttat isär med sin fru. De har två barn ihop 6 och 7 år.
Vi tog det lugnt och jag ville att barnen skulle landa i skilsmässa/delat boende (hur man nu "landar" i det)
Men jag träffade barnen första gången i November. Det har alltid gått bra!
Barnens mamma hade träffat en ny kille någon månad innan vi träffades men som bor i en annan kommun, ca 30mil bort som också har barn från ett tidigare förhållande.
Barnens mamma har ändrat sig en gång i månaden (jag överdriver inte) om hon ska bo kvar i kommunen där barnen går i skola eller flytta till sin nya kille. Droppat att hon sökt jobb där, han har ett jättestort fint hus bland annat.
I februari sa hon att hon skulle flytta till han och ta barnen med sig. Vi ville inte alls det o försökte resonera.
Hon jämförde då och vi hade inget hus att erbjuda barnen utan två separata boenden (lägenheter).
Under några månader försökte vi hitta boende, köpa finns inte på kartan men större lägenhet eller hus att hyra.
Då hittade vi ett hus, ett helt underbart hus som ligger i 6mil från där barnen går i skolan som vi ska hyra!
Vi tackar ja för där kan de få varsitt rum och vi tyckte jättemycket om det och tänkte att då kan vi visa att de kan lika gärna bo hos oss och få det bra!
3 dagar efter vi tackat ja säger hon att hon inte ska flytta för hon fick inte jobb i den kommunen sen är antagligen huset de ska bo i där inte klart alls utan det fanns bara 2 rum som var klara...? Resten var under renovering.
Efter mycket om och men kom vi fram till en lösning ihop, att vi skulle ha varannan vecka o köra barnen dit de går i skola nu vilket hon tyckte var bra.
Sen för en månad sen säger hon, nej jag måste flytta till min nya kille för hon står inte ut o barnen ska antingen bo heltid hos oss eller dem o sen vara varannan helg hos denne som inte har dem "heltid"

Detta blev stor press på mig då jag bott ensam, singel i 9år och två barn i höst eller inga barn och en sambo som kommer vara ledsen är tuffa beslut vad som. Jag har alltid stöttat och vill få min kille på bra humör så vi räknade med att det löser sig, det blir bra.

Idag skulle min sambo och hans ex till skolan hos oss och titta ifall de ska bo hos oss. Då hör hon av sig och har hittat en lägenhet där barnen går i skolan nu och ska INTE flytta.
Skönt! Då kan vi ha varannan vecka som vi sagt innan, NEJ! Barnen ska "inte behöva pendla" så hon vill inte att vi ska ha dem mer än varannan helg!?
Detta ska hon dra så långt hon kan och även om barnen ber om att få komma till oss ser hon INTE det som en lösning.

Denna känslomässiga bergochdalbana tar knäcken på mig. Jag orkar inte med detta. Varför kan vi inte samarbeta och tänka på barnens bästa?

Min kille var det som ville skiljas och det säger hon alltid till honom "det var du som ville det här"
Så hon använder det mot honom. Hon hittade en ny kille innan vi träffades men verkar inte komma över detta ändå? Hon säger att hon har en kris och därför velar såhär hela tiden...

Vad ska jag göra? Vi är mitt uppe i o flytta in allt i vårt nya hus och jag hinner knappt njuta
Hoppas texten är något sammanhängande...

 

[Bonusmamman]

Några fler bonusmammor? Eller vad ska man kalla oss?

 

[cirkus]

jag är inte bonusmamma, mina barn har däremot en bonuspappa och en bonusmamma.

Lite kortfattat - det är skittrist för dig, men du har inte så mycket att säga till om vad det gäller barnen. Jag tror det absolut mest strategiska är att pappan och mamman får komma överens om något som kan funka. De kan behöva hjälp utifrån att se barnens bästa. Jag tycker du verkar ha en vettig och klar bild över situationen, men tyvärr så tror jag att det bästa är att du håller låg profil så länge som du inte är direkt tillfrågad

 

[TinyWiny]

Välkommen till bonus/skild förälder världen Tyvärr är det alltför ofta såhär. Det ska krånglas hit och dit och det ska ändras och donas. Mitt råd till din sambo är att sätta hårt mot hårt. Sätta ner foten och kräva att han och hans ex bestämmer något som fungerar för alla. Skriv allt på papper. Går hon inte med på ett vettigt upplägg mellan dem så får han gå vidare. Först familjerätten och hjälper det inte med samarbetsavtal så är det tingsrätten som till slut avgör hur, var och när barnen ska bo.

Det är barnen och deras bästa som ska stå i första rummet alltid.

 

[Bonusmamman]

Tack för era svar båda två

Jag vill så gärna att de kommer överens och att det inte blir såhär. Jag har föreslagit att vi sitter ner alla fyra (hon o hennes kille med) och försöker komma fram till något för hon vill såklart bo med honom också.
Hon har en tendens att tycka väldigt synd om barnen i många situationer som att byta skola eller bo t.ex lite mer på landet så som min kille och jag bosatt oss för det inte är lika nära till saker.
Byta skola ska vi såklart undvika i största mån men jag tror inte det är katastrof om vi skulle komma fram till att det skulle vara den bästa lösningen. Att bo på landet kräver mer av oss kanske o skjutsa men å andra sidan behöver dessa barn lite mer inramning och lugn. De är ganska hyperaktiva

En av barnen hade sagt häromdagen när hans bror påpekade att hans pappa var bäst o att de aldrig bråkar. "du o pappa bråkar visst ibland, sen bråkar du och jag sen kommer Bonusmamman (jag) och då blir det lugnt
Gullig kommentar tyckte jag

Jag tror också min sambo måste sätta ner foten lite, han har dåligt samvete för han ville skiljas och tog initiativet där men det är inte hans fel. Att detta förhållande tog slut och känslor svalnat kan man inte rå för.
De har bett om att få gå och prata med någon, familjeterapi men fick som svar att de skulle "lösa det själva"
Såklart går barnens välbefinnande först och det påstår hon att hon tänker på hela tiden (hon är en jättebra mamma jag säger inget annat) men hon snöar lätt in på saker för att göra min sambo ledsen.
Ser inte möjligheterna utan bara att allt blev fel när han ville skiljas och verkar fastna där?
Man måste gå vidare från det, för hon vill inte att de ska vara ihop igen heller...

Ja tack för välkomnandet! Hur ser din situation ut? Har det löst sig med tiden @TinyWiny

Gillar dessa två grabbar väldigt mycket så har vunnit mycket på att min sambo har barn

 

[Bonusmamman]

Känns bättre av att skriva av sig och även att vi inte är hemska människor som valde att ta det här huset. Även om det inte är nära barnens skola.

Mitt i allt det här blir det att jag inte tar några större beslut som jag vill göra. Skaffa häst igen eller hund. Resor. Borde jag köpa en större mer säker bil? Ja... det kanske låter konstigt men jag har väl lite svårt att kasta mig in i saker som förändrar ens vardag när jag inte vet hur det blir med barnen.
Tänker att vi ska göra det som blir bäst för dem och oss.
Hundar verkar ha haft en väldigt positiv inverkan på dem iaf men det tar extra tid med en hund

 

[cirkus]

Du har en massa fina tankar om att du och hennes nya sambo ska vara delaktiga, men jag tror att det kan bli kontraproduktivt. Stötta din sambo, men blanda dig inte i deras diskussioner om hur de ska få till akten låt dom sköta det med eller utan proffshjälp.

 

[trazel]

Du har en massa fina tankar om att du och hennes nya sambo ska vara delaktiga, men jag tror att det kan bli kontraproduktivt. Stötta din sambo, men blanda dig inte i deras diskussioner om hur de ska få till akten låt dom sköta det med eller utan proffshjälp.

Jag höll på att skriva ett inlägg som var ungefär sådär, men du fick det att se mycket bättre ut i skrift.

 

[TinyWiny]

Jag har två bonusbarn och numera även ett bonusbarnbarn Min sambo har alltså två barn sedan innan och jag har också två barn sedan innan. De var 8, 9, 10 och 13 år när jag och min sambo träffades. Det har varit knöligt och jobbigt tidvis men också enormt mycket glädje! Hade jag haft facit den där dagen för snart 16 år sedan när jag träffade min sambo så hade jag gjort samma resa utan att tveka
Det är knöligt ibland när två familjer ska bli en men det är så otroligt värt det

Nu är våra barn vuxna och utflugna så då får man ju lite perspektiv men det jag önskar att vi hade gjort framförallt för bonusbarnens skull hade varit att ställa mer krav på att saker och ting måste kunna planeras och att inte hålla på och ändra hit och dit. Det jag tyckte var absolut jobbigast är det faktum att man som bonusförälder inte räknas alls i samhället. Man får t ex. inte vara med på utvecklingssamtal även om båda föräldrarna och barnet ber om det. Det skapar frustration att inte få vara delaktig även på det viset för bonusbarnet är ju en lika viktig del av familjen som alla andra. Att det skiljer så mycket på mitt ansvar här hemma och hur samhället ser på det var för mig väldigt jobbigt även om det är förståeligt. Men faktum är att som bonusförälder har man ingen bestämmanderätt. Du har ingen rätt att lägga dig i hur, när och var barnen bor eller ens hur de bor. Du kan stötta din sambo i hans tankar och ni kan prata er fram till hur ni vill ha det men du har ingen bestämmanderätt angående barnen alls. Det är viktigt att inse det för det kan bli så enormt fel om nya partners lägger sig i. Som bonusförälder är man just det, en bonus. En extra vuxen och förälderns partner. Förälder blir man aldrig även om man självklart kan älska sina bonusbarn med.

 

[jerseyko]

Ge din sambo rådet att han och exet bokar ett möte på familjerådgivningen där de även skriver ett kontrakt på när barnen ska vara hos vem och vem som köper vad, skjutsar osv.

Har aldrig haft problem med mitt ex och mina barns bonusmamma, de var nog mer till min fördel att hon kom in i exets liv och styrde upp honom, vi är idag 4 år senare bästa vänner

Däremot min man och hans ex, och barnet jag är bonusmamma åt ena dagen ska hon ha ihjäl mig och anmäler oss till soc för att nästa ringa mig och fråga om hjälp

 

[cirkus]

Jag har två bonusbarn och numera även ett bonusbarnbarn Min sambo har alltså två barn sedan innan och jag har också två barn sedan innan. De var 8, 9, 10 och 13 år när jag och min sambo träffades. Det har varit knöligt och jobbigt tidvis men också enormt mycket glädje! Hade jag haft facit den där dagen för snart 16 år sedan när jag träffade min sambo så hade jag gjort samma resa utan att tveka
Det är knöligt ibland när två familjer ska bli en men det är så otroligt värt det

Nu är våra barn vuxna och utflugna så då får man ju lite perspektiv men det jag önskar att vi hade gjort framförallt för bonusbarnens skull hade varit att ställa mer krav på att saker och ting måste kunna planeras och att inte hålla på och ändra hit och dit. Det jag tyckte var absolut jobbigast är det faktum att man som bonusförälder inte räknas alls i samhället. Man får t ex. inte vara med på utvecklingssamtal även om båda föräldrarna och barnet ber om det. Det skapar frustration att inte få vara delaktig även på det viset för bonusbarnet är ju en lika viktig del av familjen som alla andra. Att det skiljer så mycket på mitt ansvar här hemma och hur samhället ser på det var för mig väldigt jobbigt även om det är förståeligt. Men faktum är att som bonusförälder har man ingen bestämmanderätt. Du har ingen rätt att lägga dig i hur, när och var barnen bor eller ens hur de bor. Du kan stötta din sambo i hans tankar och ni kan prata er fram till hur ni vill ha det men du har ingen bestämmanderätt angående barnen alls. Det är viktigt att inse det för det kan bli så enormt fel om nya partners lägger sig i. Som bonusförälder är man just det, en bonus. En extra vuxen och förälderns partner. Förälder blir man aldrig även om man självklart kan älska sina bonusbarn med.

Vad märkligt att bonusförälder inte fick vara med på olika utv samtal och så. I vår konstellation var vi vid flera tillfällen tre föräldrar.

 

[TinyWiny]

Vad märkligt att bonusförälder inte fick vara med på olika utv samtal och så. I vår konstellation var vi vid flera tillfällen tre föräldrar.

Här är det tvärstopp. Både på förskolor och skolor. Inte ens på föräldramöten får bonusföräldern vara med. Kanske är det just våran kommun som har de reglerna?

 

[cirkus]

Här är det tvärstopp. Både på förskolor och skolor. Inte ens på föräldramöten får bonusföräldern vara med. Kanske är det just våran kommun som har de reglerna?

Hos oss var det som sagt aldrig problem varken på föräldramöten eller på utv. samtal. Det kan ju vara olika från kommun till kommun

 

[Is]

Här är det tvärstopp. Både på förskolor och skolor. Inte ens på föräldramöten får bonusföräldern vara med. Kanske är det just våran kommun som har de reglerna?

Jag ska inte säga att detta är skrivet i sten men jag är ganska övertygad om att dom inte har rätt att neka. Det dom däremot måste ha är en påskrift där båda vårdnadshavarna skriver under att du som bonusförälder har rätt att ta del av all (eller bara delar av) information kring barnet/barnen. Sådan påskrift ska egentligen finnas redan om en bonusförälder ofta hämtar barnen så att förskolan/skolan vet vad de får säga och inte säga enligt sin tystnadsplikt. Finns inget sådant papper påskrivet får personalen egentligen inte svara på mer än om det varit en bra eller dålig dag.

 

[TinyWiny]

Jag ska inte säga att detta är skrivet i sten men jag är ganska övertygad om att dom inte har rätt att neka. Det dom däremot måste ha är en påskrift där båda vårdnadshavarna skriver under att du som bonusförälder har rätt att ta del av all (eller bara delar av) information kring barnet/barnen. Sådan påskrift ska egentligen finnas redan om en bonusförälder ofta hämtar barnen så att förskolan/skolan vet vad de får säga och inte säga enligt sin tystnadsplikt. Finns inget sådant papper påskrivet får personalen egentligen inte svara på mer än om det varit en bra eller dålig dag.

Nej jag tycker inte att de borde få neka men vi drog det av vissa anledningar ganska långt och fick samma svar. Jag hade förstått om den andre föräldern eller barnet hade satt sig emot men det var tvärtom den andre föräldern som frågade mig först och som sedan också frågade skolan. Barnet bad mig upprepade gånger att jag skulle följa med och det skar i hjärtat att behöva säga att skolan inte tillät det. Nu är det mer än 10 år sedan det var aktuellt så kanske har det blivit ändring. Självklart är sekretessen runt barnet jätteviktig och det bör vara seriöst förhållande innan bonusföräldern får ta del men jag tycker att det är upp till föräldrarna och barnet om hen är så stor att avgöra vem de vill dela med sig informationen till.

 

[cirkus]

Nej jag tycker inte att de borde få neka men vi drog det av vissa anledningar ganska långt och fick samma svar. Jag hade förstått om den andre föräldern eller barnet hade satt sig emot men det var tvärtom den andre föräldern som frågade mig först och som sedan också frågade skolan. Barnet bad mig upprepade gånger att jag skulle följa med och det skar i hjärtat att behöva säga att skolan inte tillät det. Nu är det mer än 10 år sedan det var aktuellt så kanske har det blivit ändring. Självklart är sekretessen runt barnet jätteviktig och det bör vara seriöst förhållande innan bonusföräldern får ta del men jag tycker att det är upp till föräldrarna och barnet om hen är så stor att avgöra vem de vill dela med sig informationen till.

Vad hemskt! Stackars barn!

Mina barn är ju 25 nu så det var länge sedan och jag tror vi helt enkelt bara knatade dit - ingen sa nåt och vi hade inte heller frågat skolan, bara den andra föräldern. Vi kanske hade blivit stoppade om vi hade frågat

 

[minimal]

Vad hemskt! Stackars barn!

Mina barn är ju 25 nu så det var länge sedan och jag tror vi helt enkelt bara knatade dit - ingen sa nåt och vi hade inte heller frågat skolan, bara den andra föräldern. Vi kanske hade blivit stoppade om vi hade frågat

Jag har också varit med på utvecklingssamtalen, och nu på gymnasiet har jag varit själv där när maken inte kunnat. Ingen har sagt något. Tycker det borde vara en fördel med engagerade bonusföräldrar? Det har såklart varit ok för sonen.

 

[Madick]

Det måste kännas jättehemskt att stå bredvid men din roll kan tyvärr bara vara att stötta din kille. Hjälp honom att ta hjälp utifrån för som det är nu mår ingen bra av. Ett samarbetsavtal så alla vet vad som gäller och en utomstående som guidar samtalet som inte har känslor inblandat. Om barnen nu ska bo bara varannan helg hos nån kan det ju lika gärna vara hos henne, varför skulle pappan automatiskt träffa sina barn mindre?

Det är lätt att som förälder med ett bråkande ex bli lite handlingsförlamad och får svårt att hitta lösningar så där kan du hjälpa till. Ta reda på vilken hjälp han kan få, vilka instanser man kan vända sig till, peppa honom att stå på sig osv, men i övrigt ligga lågt.

 

[Görel]

Vad märkligt att bonusförälder inte fick vara med på olika utv samtal och så. I vår konstellation var vi vid flera tillfällen tre föräldrar.

Skolor och barnomsorg är mycket mer medvetna om sekretess nu för tiden. Bl a har såna som jag undervisat dem i det. Föräldrar verkar också ha blivit mycket mer benägna att anmäla allt skolan och barnomsorgen gör som de inte gillar så man tänker mer på sådant från deras håll.

Rent konkret är det mot lagen att ha med någon som inte är vårdnadshavare på möten om barns personliga förhållanden om inte båda vårdnadshavarna gett tillåtelse till det.

 

[cirkus]

Skolor och barnomsorg är mycket mer medvetna om sekretess nu för tiden. Bl a har såna som jag undervisat dem i det. Föräldrar verkar också ha blivit mycket mer benägna att anmäla allt skolan och barnomsorgen gör som de inte gillar så man tänker mer på sådant från deras håll.

Rent konkret är det mot lagen att ha med någon som inte är vårdnadshavare på möten om barns personliga förhållanden om inte båda vårdnadshavarna gett tillåtelse till det.

Fast det hade ju både föräldrarna gett sin tillåtelse till - vi var oftast där alla tre (mamma, pappa och bonuspappa) Tur att man inte är lagbrytare sådär på gamla dar