Bonusmamma

[Bonusmamman]

När jag åkte skolbuss till skolan fick jag åka hemifrån mer än en timme innan vi började, trots att det bara var 1,5 mil dit, eftersom vi var först på rundan. Jag skulle inte bekymrat mig om restiderna, det är vanligt när man bor på landet

Skönt att höra! Jag hoppas också det blir bra nu måste vi kunna landa i detta och huset är underbart (170kvm från 1700-talet nyrenoverat men med den gamla charmen, trägolv i alla rum och gångavstånd till privat badstrand )

 

[mandalaki]

Går det inte att skriva ena barnet hos er. Då blir det ju lite utjämnat så hon inte kan hota med att flytta titt som tätt?

Men gud, snacka om att använda barnen som vapen i en konflikt. Det är ju deras behov som ska stå i centrum! Inte att vågen ska väga jämt mellan föräldrarna med barnen i vågskålarna.

Att den andra föräldern inte vill dela barnen förstår jag fullständigt. Barn är inte utbytbara mot varann, var och en är individ, de utgör ingen delbar massa.

 

[Amha]

Men gud, snacka om att använda barnen som vapen i en konflikt. Det är ju deras behov som ska stå i centrum! Inte att vågen ska väga jämt mellan föräldrarna med barnen i vågskålarna.

Att den andra föräldern inte vill dela barnen förstår jag fullständigt. Barn är inte utbytbara mot varann, var och en är individ, de utgör ingen delbar massa.

Jag förstod det mer som att ett barn skulle få posten dit, det betyder ju inte att de ska delas. De kan ju fortfarande vara varannan vecka eller hur det nu var. Har för mig att det var någon variant av långhelg-lösning. Det hade ju gjort att det skulle bli mer projekt för mamman rent praktiskt med flytten, eller är jag ute och seglar nu?

 

[mandalaki]

Jag förstod det mer som att ett barn skulle få posten dit, det betyder ju inte att de ska delas. De kan ju fortfarande vara varannan vecka eller hur det nu var. Har för mig att det var någon variant av långhelg-lösning. Det hade ju gjort att det skulle bli mer projekt för mamman rent praktiskt med flytten, eller är jag ute och seglar nu?

Ja, det förstår jag också. Men jag tycker inte att man ska skilja syskon åt ens byråkratiskt i ett sånt här läge. Är det infekterat mellan föräldrarna skulle jag vara orolig för vilka konsekvenser det kunde få om striden hårdnar.

Och framför allt tycker jag inte att man ska använda ett av barnen för att förhindra ena föräldern att göra något. Då blir barnet ett vapen.

 

[Amha]

Ja, det förstår jag också. Men jag tycker inte att man ska skilja syskon åt ens byråkratiskt i ett sånt här läge. Är det infekterat mellan föräldrarna skulle jag vara orolig för vilka konsekvenser det kunde få om striden hårdnar.

Och framför allt tycker jag inte att man ska använda ett av barnen för att förhindra ena föräldern att göra något. Då blir barnet ett vapen.

Det såklart.

 

[lundsbo]

Men gud, snacka om att använda barnen som vapen i en konflikt. Det är ju deras behov som ska stå i centrum! Inte att vågen ska väga jämt mellan föräldrarna med barnen i vågskålarna.

Att den andra föräldern inte vill dela barnen förstår jag fullständigt. Barn är inte utbytbara mot varann, var och en är individ, de utgör ingen delbar massa.

Det handlar så klart inte om att sära på barnen (självklart för mig men troligen dåligt formulerat då det inte var lika självklart för dig). Jag tror att deras behov hamnar mer i fokus om föräldrarna slutar få hot om flytt hela tiden. Mamman kommer rimligtvis inte flytta 30 mil iväg med ett barn... Det är inte ens någon som behöver nämnas för barnen. Jag gillar inte hot. Det blir en väldig obalans då, där ena parten får ett maktövertag även om det inte är så enkelt att det är bara att flytta med barn och allt.

 

[lundsbo]

Och framför allt tycker jag inte att man ska använda ett av barnen för att förhindra ena föräldern att göra något. Då blir barnet ett vapen.

Och det är dom inte om mamman hotar med att ta barnen och flytta???

 

[Bonusmamman]

Ja, det förstår jag också. Men jag tycker inte att man ska skilja syskon åt ens byråkratiskt i ett sånt här läge. Är det infekterat mellan föräldrarna skulle jag vara orolig för vilka konsekvenser det kunde få om striden hårdnar.

Och framför allt tycker jag inte att man ska använda ett av barnen för att förhindra ena föräldern att göra något. Då blir barnet ett vapen.

Tanken att ena grabben skulle bo hos oss är för att han säger att han vill det.
Hans större bror handskas även med lite jobbiga saker och hans utbrott går tyvärr ut över sin lillebror allt för ofta. Lillebror tar även efter.

Men nej, det är bara prat som inte varit något alternativ än. Han är för liten för att välja själv också.

 

[Bonusmamman]

Man bli helt slut av en helg med barn, jag är inte van

I fredags hade jag maten klar när de kom, då var det mycket fula ord.. "knulla, helvete, fan, dra åt helvete" och blodsockret var väl lågt.
Efter en måltid skulle de duscha och då är min kille där hela tiden. Jag passar på att städa efter maten och diska.
Sen vill de se film så jag fixar paj och glass.
De sitter på sin far och myser i soffan och jag sitter i fåtöljen.

Sen ska de läggas och där kommer de inte till ro?
Den äldre jäklas o skriker fula ord och den yngre vill lyssna på saga o sova. De vill ha gemensamt rum men hur gör man när den ena bara skriker o förstör?

 

[Sunshine]

Den äldsta är 7 år?? Mina 8.5 åringar känner inte ens till de där orden...men hade de gjort det och använt dem så hade de definitivt inte fått paj och glass.... Jag förstår att du är trött om det är så det är i vardagslag hemma hos er?!

 

[Bonusmamman]

Nej jag hade inte accepterat det heller om det var mina barn. Nu är jag inte med i hur de ska uppfostras utan det sköter deras föräldrar.

Det är mycket fula ord och de är hela tiden runt sin far. Kräver uppmärksamhet i allt och vi kan knappt ta i varandra när barnen är här.
Ett krav jag hade var iaf att de inte får sova i våran säng (de sover i sin mammas säng båda två tillsammans med henne när de är där)
Och det har varit mycket jobb för min kille tyvärr, nu är läggningen kaos men när de väl somnat sover de tryggt i sina egna sängar här hemma.

Min kille trodde i helgen att han gjort fel i det och att de inte kände sig trygga i att de inte får sova hos oss (såklart om de drömmer mardrömmar eller inte kan sova men då brukar min kille lägga sig hos dem) och därför ballar ur vid olika tillfällen. Att de inte får den närhet de behöver... Vad tror ni? Ska de få sova hos föräldrarna så länge de behöver det?

Jag har svårt att se en 6 och en 7åring sova i samma säng som mig tyvärr

 

[Bonusmamman]

Hade en incident där den äldsta kom på morgonen och ville krypa ner hos oss.
De kommer alltid på morgonen o så länge de är lugna o inte sparkas, skriker mm gör det mig inget men jag har sagt att jag vill vara ensam under mitt täcke.
Då var vi hemma hos min kille o han har sagt att jag ska få vara ifred för dem och även sagt att därför kan jag sova i bara trosor (gör inte de längre efter detta)

Då bjöd han ner den äldsta i sängen fast vi delade täcke o han ville ligga mellan oss (de vill han alltid) så lyfter han på täcket o jag hinner inte hålla för mina bröst, så han tittar på dem, tittar på sin far och fnissar sen lägger han sig mellan.

Efter det mådde jag skit.

Nu på morgonen vill han gärna lägga sig mellan, så ska han på sin far o pussas o kramas men det eskalerar hela tiden till att han bits, slåss eller sparkas.
Han gillar inte mig alls och han gillar INTE att min kille och jag har någon tid ihop.

Han bevakar sin mor som en hök och hon får inte vara med sin nya kille heller. Hon prioriterar dock ALLTID sonen och aldrig sin kille.

Jag förstår att barnen är prio 1 och jag begär inget speciellt. Men att vi skulle kunna kramas nån gång, ge varandra en puss och inte bli avbrutna i samtal borde inte vara så fel?
Min kille vill att barnen ska känna sig prioriterade hela tiden

 

[ako]

Man bli helt slut av en helg med barn, jag är inte van

I fredags hade jag maten klar när de kom, då var det mycket fula ord.. "knulla, helvete, fan, dra åt helvete" och blodsockret var väl lågt.
Efter en måltid skulle de duscha och då är min kille där hela tiden. Jag passar på att städa efter maten och diska.
Sen vill de se film så jag fixar paj och glass.
De sitter på sin far och myser i soffan och jag sitter i fåtöljen.

Sen ska de läggas och där kommer de inte till ro?
Den äldre jäklas o skriker fula ord och den yngre vill lyssna på saga o sova. De vill ha gemensamt rum men hur gör man när den ena bara skriker o förstör?

Fula ord och dumheter är inte ok men sånt kommer förr eller senare. Man får markera att det inte är ok och helt enkelt tjata!
Att barnen behöver sin pappa när de duschar osv är inget konstigt, inte heller att läggning kan ta en stund. Jag hade heller inte fattat att barn tar så pass mkt tid och engagemang som de gör innan jag fick egna så det är nog bara att du vänjer dig vid att under era barnveckor är fokus i första hand på barnen och din partner är i första hand deras förälder.
Jag förstår att du inte vill ha "främmande ungar" i sängen men samtidigt kanske det är viktigt att de får så mkt närhet de bara vill av sin pappa. Kan ni inte ställa ex vis en 120- säng i ett av barnens rum så kan pappa sova där m killarna o du ensam? Att bara bröst är spännande är ju knappast konstigt. Och situationen är rätt ny för ungarna.De kanske behöver få fullt fokus av pappa just nu. Låt dem få det så är de säkert trygga m situationen om ett år eller så!

Det känns som on du o din tur passar upp mycket på dem, låt dem hänga med i er vardag lite mer och fixa inte en massa extra med t ex bakning etc för att de är där om du inte själv vill!

Lycka till

 

[Bonusmamman]

Fula ord och dumheter är inte ok men sånt kommer förr eller senare. Man får markera att det inte är ok och helt enkelt tjata!
Att barnen behöver sin pappa när de duschar osv är inget konstigt, inte heller att läggning kan ta en stund. Jag hade heller inte fattat att barn tar så pass mkt tid och engagemang som de gör innan jag fick egna så det är nog bara att du vänjer dig vid att under era barnveckor är fokus i första hand på barnen och din partner är i första hand deras förälder.
Jag förstår att du inte vill ha "främmande ungar" i sängen men samtidigt kanske det är viktigt att de får så mkt närhet de bara vill av sin pappa. Kan ni inte ställa ex vis en 120- säng i ett av barnens rum så kan pappa sova där m killarna o du ensam? Att bara bröst är spännande är ju knappast konstigt. Och situationen är rätt ny för ungarna.De kanske behöver få fullt fokus av pappa just nu. Låt dem få det så är de säkert trygga m situationen om ett år eller så!

Det känns som on du o din tur passar upp mycket på dem, låt dem hänga med i er vardag lite mer och fixa inte en massa extra med t ex bakning etc för att de är där om du inte själv vill!

Lycka till

Ja de skulle kunna sova alla tre i vår säng och jag i en av deras men om jag ska vara ärlig så skulle jag känna mig ganska ledsen av att ha det så. Men det kanske krävs?
Klart bröst är säkert jättekul men jag vill bestämma själv vem som ser mig naken och inte. Men nu sover jag med t-shirt

Märker att det tar mycket tid och jag försöker underlätta med saker när han har fullt upp med dem. Det gör jag gärna. Men jag har även förstått att jag måste göra saker jag själv vill samtidigt också.
Ibland känner jag mig bara ensam, mer än när jag är själv i huset.

Tack för ditt svar!

 

[ako]

De

Ja de skulle kunna sova alla tre i vår säng och jag i en av deras men om jag ska vara ärlig så skulle jag känna mig ganska ledsen av att ha det så. Men det kanske krävs?
Klart bröst är säkert jättekul men jag vill bestämma själv vem som ser mig naken och inte. Men nu sover jag med t-shirt

Märker att det tar mycket tid och jag försöker underlätta med saker när han har fullt upp med dem. Det gör jag gärna. Men jag har även förstått att jag måste göra saker jag själv vill samtidigt också.
Ibland känner jag mig bara ensam, mer än när jag är själv i huset.

Tack för ditt svar!

De kommer inte vilja sova med sin pappa för evigt , men än är de små o har dessutom gått igenom en stor förändring. Tror du gör klokt i att leva ditt liv med hästar osv och låta din sambo ta ansvaret för barnen. Sen kan du ju hjälpa honom förstås men just hjälpa!
Hoppas det ordnar sig!!!

 

[Coop]

Själv tycker jag att det är viktigt att man fortsätter vardagen som vanligt. Visst kan man göra roliga saker men kanske inte massa "extra" varje gång eftersom det kan göra det svårare för barnen att komma in i rutinen igen när de kommer, att så här gör vi när vi är hos pappa. Jag var själv ett barn som åkte mellan två föräldrar och tryggheten låg i att jag visste vad som gällde hos båda. Tydlighet, ramar och kramar är bra ledord . Som förälder ska man lära barnen var som är okej och inte, att rabbla massa svordomar och annat är ofta en fas men är för den skull inte okej. Där måste man säga ifrån.

Barnen kommer såklart alltid först men för att "få ihop" familjen så behöver alla inkluderas, alla är lika viktiga. Sen vilken din roll ska vara, det behöver du och pappan prata om. Jag tycker inte att du ska vara pass upp utan du ingår också i familjen. Det kan också vara bra att prata om vilka regler som ni tycker är viktiga i just er familj. Ofta får man prova sig fram vad som fungerar och inte.

 

[Bonusmamman]

Själv tycker jag att det är viktigt att man fortsätter vardagen som vanligt. Visst kan man göra roliga saker men kanske inte massa "extra" varje gång eftersom det kan göra det svårare för barnen att komma in i rutinen igen när de kommer, att så här gör vi när vi är hos pappa. Jag var själv ett barn som åkte mellan två föräldrar och tryggheten låg i att jag visste vad som gällde hos båda. Tydlighet, ramar och kramar är bra ledord . Som förälder ska man lära barnen var som är okej och inte, att rabbla massa svordomar och annat är ofta en fas men är för den skull inte okej. Där måste man säga ifrån.

Barnen kommer såklart alltid först men för att "få ihop" familjen så behöver alla inkluderas, alla är lika viktiga. Sen vilken din roll ska vara, det behöver du och pappan prata om. Jag tycker inte att du ska vara pass upp utan du ingår också i familjen. Det kan också vara bra att prata om vilka regler som ni tycker är viktiga i just er familj. Ofta får man prova sig fram vad som fungerar och inte.

Tack för ditt svar!
Lite så har jag tänkt också, att vi ska ha mer vardag här hemma och ramar som gör de trygga i hur det funkar hemma hos oss.
De får massor kärlek

"Barnen kommer såklart alltid först men för att "få ihop" familjen så behöver alla inkluderas, alla är lika viktiga."
Just detta tyckte jag var skönt att höra, vill ändå kunna finnas med på ett hörn men ibland känns det som jag står i köket eller tvättar medans de leker, duschar och ser på film för att hinna med allt.

Hur ser du på sovrutinerna?

Jag märker att min sambo blir osäker i mycket och jag kan stötta men jag vet inte om jag ger fel råd när han ber om råd? Jag har ingen erfarenhet sen innan utan går mest på hur det var när ja va barn, mina värderingar och saker jag och min mamma pratat om.
Just detta med barnen i sängen har jag svårt o veta vad som är bäst..
Jag har därför föreslagit att min kille skulle gå till någon och prata om hur han ska göra när vissa situationer med barnen uppstår.

 

[ako]

Det är aldrig dåligt för barn med närhet och just i den situation ni befinner er nu tror jag det vore olyckligt om ni vägrade låta dem sova med sin pappa. Det är ju faktiskt bara ons- må varannan v de är hos er och resten av tiden är ni "bara" par. Antagligen har barnen extra stort närhetsbehov och bekräftelsebehov efter föräldrarnas separation. Detta innebär förstås på intet sätt att de ska vara dumma emot dig e d!

Håller med fullkomligt om att du inte ska vara någon passopp åt dem, laga extrafin mat och göra dig till extra. Låt pappa vara förälder de där dagarna och lev ditt liv oxå och var en trevlig vuxen och inget annat mot barnen tycker jag! Er egen relation behöver nog växa fram med tiden.
Lycka till igen!!

 

[Bonusmamman]

Det är aldrig dåligt för barn med närhet och just i den situation ni befinner er nu tror jag det vore olyckligt om ni vägrade låta dem sova med sin pappa. Det är ju faktiskt bara ons- må varannan v de är hos er och resten av tiden är ni "bara" par. Antagligen har barnen extra stort närhetsbehov och bekräftelsebehov efter föräldrarnas separation. Detta innebär förstås på intet sätt att de ska vara dumma emot dig e d!

Håller med fullkomligt om att du inte ska vara någon passopp åt dem, laga extrafin mat och göra dig till extra. Låt pappa vara förälder de där dagarna och lev ditt liv oxå och var en trevlig vuxen och inget annat mot barnen tycker jag! Er egen relation behöver nog växa fram med tiden.
Lycka till igen!!

Okej, hur gör man då? Han läser saga o de är i sina sängar sen sover de där hela nätterna just nu men ska han lägga sig med båda två i vår säng istället?
Eller hur ändrar man på det vi gjort? (ärlig fråga, jag ifrågasätter inte utan bara så det blir bra)

 

[ako]

Jag förstod det som om de brukade få sova med sin pappa? Om ni redan har en fungerande rutin är det ju inget bekymmer . Eller om de blir ledsna på natten kan väl pappan sova hos dem i stället för att de sover hos er?