Bonusmamma

[Badger]

De

De kommer inte vilja sova med sin pappa för evigt , men än är de små o har dessutom gått igenom en stor förändring. Tror du gör klokt i att leva ditt liv med hästar osv och låta din sambo ta ansvaret för barnen. Sen kan du ju hjälpa honom förstås men just hjälpa!
Hoppas det ordnar sig!!!

Fast inte är det väl något fel i att de har egna sängar och lägger sig i dem, de var ju 8,7 och 6 år gamla och har väl varandra också. Att de kommer över på morgonen känns väl självklart och lika självklart att man ibland ligger kvar i någon av deras sängar tills de somnar. Också att de inte klarar att tvätta håret själva osv.

Det känns ju nästan ännu viktigare om deras mamma tänker sova med dem i samma säng i obestämd tid framöver, behöver man inte lära sig att kunna komma till ro och trygghet i sig själv?

Om deras pappa tycker det är ok att de kallar honom fula ord, eller varandra så kanske det är helt ok. Men jag tycker inte att de får kalla ts fula ord utan tillsägelse och det vore fruktansvärt om de använde dem på förskolan och i skolan. Stackars andra barn i klassen i så fall. Sedan måste ju alla lära sig att inte säga elaka saker om mat som någon annan (ts) lagat, (det är helt ok att de säger det om mammas eller pappas mat om de tycker det är bra och trevligt), oavsett om de sedan inte äter den.

Det är nog inte bra att lära barn att de har rätt att köra över vissa personer totalt, även om de är nya. Det är nog svårt att få bort sedan. Ts kan nog inte uppfostra, men hon kan ju sätta gränser runt sig själv så hon inte blir ledsen. Det är nog ändå inte bra att lära sig att det är ok att göra folk ledsna.

 

[Badger]

Okej, hur gör man då? Han läser saga o de är i sina sängar sen sover de där hela nätterna just nu men ska han lägga sig med båda två i vår säng istället?
Eller hur ändrar man på det vi gjort? (ärlig fråga, jag ifrågasätter inte utan bara så det blir bra)

Tycker det låter helt normalt. (så som vår 6 åring har det) Bara de är välkomna över till er säng när de blir ledsna!

Svårt med två om en vill höra saga och en förstör. Man kanske kan läsa en saga för den yngre först i sängen och sedan en till för den äldre.

(Jag tror mina kusiner bara skulle bett min son gå eller stanna och vara tyst om han förde oväsen när han får höra saga med deras barn på kvällen.)

 

[ako]

Fast inte är det väl något fel i att de har egna sängar och lägger sig i dem, de var ju 8,7 och 6 år gamla och har väl varandra också. Att de kommer över på morgonen känns väl självklart och lika självklart att man ibland ligger kvar i någon av deras sängar tills de somnar. Också att de inte klarar att tvätta håret själva osv.

Det känns ju nästan ännu viktigare om deras mamma tänker sova med dem i samma säng i obestämd tid framöver, behöver man inte lära sig att kunna komma till ro och trygghet i sig själv?

Om deras pappa tycker det är ok att de kallar honom fula ord, eller varandra så kanske det är helt ok. Men jag tycker inte att de får kalla ts fula ord utan tillsägelse och det vore fruktansvärt om de använde dem på förskolan och i skolan. Stackars andra barn i klassen i så fall. Sedan måste ju alla lära sig att inte säga elaka saker om mat som någon annan (ts) lagat, (det är helt ok att de säger det om mammas eller pappas mat om de tycker det är bra och trevligt), oavsett om de sedan inte äter den.

Det är nog inte bra att lära barn att de har rätt att köra över vissa personer totalt, även om de är nya. Det är nog svårt att få bort sedan. Ts kan nog inte uppfostra, men hon kan ju sätta gränser runt sig själv så hon inte blir ledsen. Det är nog ändå inte bra att lära sig att det är ok att göra folk ledsna.

Var läser du in att det skulle vara ok att köra över nya personer? Jag skriver ju att jag tycker TS ska leva sitt liv och inte passa upp på barnen, samt att fula ord inte är ok!

Om de däremot vill sova med sin pappa t ex om de vaknar på natten eller inte kan somna är för mig något helt annat.

 

[Badger]

Var läser du in att det skulle vara ok att köra över nya personer? Jag skriver ju att jag tycker TS ska leva sitt liv och inte passa upp på barnen, samt att fula ord inte är ok!

Om de däremot vill sova med sin pappa t ex om de vaknar på natten eller inte kan somna är för mig något helt annat.

Absolut, skrev inte att du sa att de skulle köra över henne utan det var mer ett svar till ts. Det lät lite som att de gjorde det.

Jag höll bara inte med om att hon ska behöva flytta ut ur sitt sovrum eller att pappan ska behöva flytta in i deras. Osäker på vem som föreslog det. Precis som du säger måste det ju rimligen räcka med att han är kvar tills de somnar (om det behövs) och att de kan komma över om de blir rädda.

Man vill ju inte heller blåsa upp eller skapa oro genom att antyda att barnen inte skulle kunna klara av vissa saker som de flesta barn i samma ålder klarar, om det inte är ett barn som definitivt visat att det inte kan klara av det. Nu klarar de ju att sova själva, det är ju bra snarare än dåligt.

 

[Bonusmamman]

Jag höll bara inte med om att hon ska behöva flytta ut ur sitt sovrum eller att pappan ska behöva flytta in i deras. Osäker på vem som föreslog det. Precis som du säger måste det ju rimligen räcka med att han är kvar tills de somnar (om det behövs) och att de kan komma över om de blir rädda.

Man vill ju inte heller blåsa upp eller skapa oro genom att antyda att barnen inte skulle kunna klara av vissa saker som de flesta barn i samma ålder klarar, om det inte är ett barn som definitivt visat att det inte kan klara av det. Nu klarar de ju att sova själva, det är ju bra snarare än dåligt.

Precis dethär är det jag tror också, jag tycker de är jätteduktiga som sover i sina sängar och brukar säga det till dem när vi pratar om läggning
Dörren är alltid öppen till vårat rum och det är bara en hall på 2 meter mellan så de får komma när de vill. Men nu på 3månader har de inte kommit upp på natten alls.
Lillkillen brukar ligga på rygg med händerna över huvudet och sova så jag tror de är trygga

 

[ako]

Precis dethär är det jag tror också, jag tycker de är jätteduktiga som sover i sina sängar och brukar säga det till dem när vi pratar om läggning
Dörren är alltid öppen till vårat rum och det är bara en hall på 2 meter mellan så de får komma när de vill. Men nu på 3månader har de inte kommit upp på natten alls.
Lillkillen brukar ligga på rygg med händerna över huvudet och sova så jag tror de är trygga

Då är det ju lugnt!! Jag missuppfattade och förstod det som om att de gärna ville sova med sin pappa men att du helst inte ville att de kom. Klart det bästa är om de är nöjda i sina rum!

 

[Coop]

Tack för ditt svar!
Hur ser du på sovrutinerna?

Jag märker att min sambo blir osäker i mycket och jag kan stötta men jag vet inte om jag ger fel råd när han ber om råd? Jag har ingen erfarenhet sen innan utan går mest på hur det var när ja va barn, mina värderingar och saker jag och min mamma pratat om.
Just detta med barnen i sängen har jag svårt o veta vad som är bäst..
Jag har därför föreslagit att min kille skulle gå till någon och prata om hur han ska göra när vissa situationer med barnen uppstår.

Sovrutiner kan ta lång tid innan man får till det. Man får prova sig fram helt enkelt. Om det är svårt att läsa för båda barnen samtidigt så kanske pappan kan dela upp det eller om någon av barnen kanske vill att du läser? Det viktigaste är att man alltid gör samma rutin när man förbereder för sänggående. Det ska vara "klart som korvspad" vad som kommer att hända och i vilken ordning, hur många böcker man läser och vad som händer när lampan släckts. Nu låter jag som värsta militären, men med tiden så ger det resultat .
Vi har alltid gjort så att barnen somnar i sin egna säng. Vi har suttit hos dem tills de somnat. Sen har de kommit till oss på natten och då lagt sig i vår säng. I perioder så har vi haft en tältsäng bredvid vår säng som då barnet lagt sig i när det kommit på natten. Eftersom den stod precis bredvid så kunde vi hålla handen tills barnet somnade. (Vi gjorde så när barnet blev lite större och det blev väldigt trångt i sängen.)
Idag så behöver det ena barnet fortfarande försäkran om att vi finns i närheten när barnet somnar så då har vi det så lägligt att soffan i vardagsrummet syns från barnet sovrum så en av oss sitter där tills barnet somnat, vilket tar ca 10-15 minuter.

Vi har kämpat i många år för att komma hit och den största förändringen är nog att barnen helt enkelt har blivit äldre. Så håll ut och jobba med rutinerna och glöm inte att prata med varandra .

 

[Bonusmamman]

Då är det ju lugnt!! Jag missuppfattade och förstod det som om att de gärna ville sova med sin pappa men att du helst inte ville att de kom. Klart det bästa är om de är nöjda i sina rum!

Jag ber om ursäkt, jag kan ha skrivit luddigt.
De sover i sina sängar men detta är något vi vant dem vid (min kille började innan jag kom in i bilden med detta för att "förbereda" dem eftersom jag inte ville ha dem i vår säng. Då hade vi desutom en 1,10 säng bara)
Det var mest för att deras mamma fortsätter med att sova med dem om vi gjort fel men jag tror inte det.
Min kille och barnens mor pratade med en barnpsykolog i veckan med och hon sa att inget av det var fel och att det inte gjorde nått att vi gjorde olika vilket känns bra

 

[Bonusmamman]

Sovrutiner kan ta lång tid innan man får till det. Man får prova sig fram helt enkelt. Om det är svårt att läsa för båda barnen samtidigt så kanske pappan kan dela upp det eller om någon av barnen kanske vill att du läser? Det viktigaste är att man alltid gör samma rutin när man förbereder för sänggående. Det ska vara "klart som korvspad" vad som kommer att hända och i vilken ordning, hur många böcker man läser och vad som händer när lampan släckts. Nu låter jag som värsta militären, men med tiden så ger det resultat .
Vi har alltid gjort så att barnen somnar i sin egna säng. Vi har suttit hos dem tills de somnat. Sen har de kommit till oss på natten och då lagt sig i vår säng. I perioder så har vi haft en tältsäng bredvid vår säng som då barnet lagt sig i när det kommit på natten. Eftersom den stod precis bredvid så kunde vi hålla handen tills barnet somnade. (Vi gjorde så när barnet blev lite större och det blev väldigt trångt i sängen.)
Idag så behöver det ena barnet fortfarande försäkran om att vi finns i närheten när barnet somnar så då har vi det så lägligt att soffan i vardagsrummet syns från barnet sovrum så en av oss sitter där tills barnet somnat, vilket tar ca 10-15 minuter.

Vi har kämpat i många år för att komma hit och den största förändringen är nog att barnen helt enkelt har blivit äldre. Så håll ut och jobba med rutinerna och glöm inte att prata med varandra .

Va bra! Ja i början var gick min kille upp i natten minst 2 gånger men ibland räckte det med att komma upp o bädda om dem men ibland ligga hos dem tills de somnat. Nu vaknar de inte alls på natten och jag tar det som ett bra tecken
Tror också på rutiner och vi borde bli bättre på det. Det har vi pratat om mycket nu när de inte är här så när de kommer till oss kommer vi ha mer tider för mat, nattning mm
Även om det är semester är det bra!