eyz
Trådstartare
Nu har det blivit lite strul kring bonusbarnet, kring hämtande och lämnande i alla fall. Jag känner mig anklagad för att inte ta ansvar och undrar vad som är "normalt".
Min sambo jobbar 16-24 mån-fre. Sambons dotter är hos oss varannan helg, hon bor med sin mor, syster och bonuspappa 17 mil bort. Sambon kör 1,5 h och mamman 0,5 h till mötesplatsen.
Tidigare har vi löst det så att sambon tog ut föräldraledigt varannan fredag så han kunde hämta henne och så de kunde umgås även på fredagen. Nu har hon dock fyllt 8 år och detta är alltså inte möjligt längre.
Vi testade en helg att mamman kom ner hit med dottern på fredagen och att sambon körde henne hem på söndagen. Detta tyckte mamman inte var något alternativ eftersom 4 timmar i bilen inte uppskattades av (halv)lillasyrran som var tvungen att följa med i bilen. Och jag förstår det till fullo!
Gången efter talade sambon om att han eventuellt kunde bli lite sen till jobbet, åkte och hämtade dottern efter skolan (eller ja, mamman mötte upp), åker till sin pappas jobb (granne med sambons jobb), lämnar dottern där så pappan kommer förbi när han slutat och lämnar henne här. Detta fungerar dock ytterst sällan då pappan endast jobbar förmiddag de fåtal gånger per vinter som han har jour.
Nu till helgen ska de träffas klockan 9 på lördag för överlämning. Sambon vill helst inte att hämtningen ska ske på lördagen ("då försvinner ju hela dagen!") och mamman ska ha sagt att "hela helgen spenderas i bilen". Som ett förslag tyckte då mamman att sambon skulle åka upp och vara hos dottern på sina lördagar och åka hem igen på kvällen.
Jag tänker inte sätta vår 8 månades son i bilen och åka 3 timmar (+ väntetid) i skymning/mörker, hur stimulerande är det för honom? Dessutom är dessa 3 timmar minst 1/4 av hans vakna tid per dygn. (han sover max 30 min i bilen) Men framför allt är det ju säkerhetsaspekten. I vår kanske jag kan hämta nån gång ibland men nu med is, snö, modd och den aldrig frånkomliga faktorn, galna medtraffikanter, är det helt odiskutabelt. I övrigt försöker vi ju åka så lite som möjligt med honom här i sthlmstrafiken.
Sen tycker jag att det är fel att bonusen ska vara här på fredagarna när det är hennes pappa hon kommer för att träffa (och brorsan såklart). Inte mig, men halva helgen blir det ju bara hon och jag... Hon frågar hela tiden när pappa ska komma hem, vilket är ganska hjärtslitande. Stackarn! (men vi kommer jättebra överrens!)
Det är även jobbigt de gånger sonen tar mycket tid, och det är ju framför allt på kvällarna. Han ska underhållas, matas, göras klar för sängen och ibland tar det gott och väl 45 minuter innan han somnar. Visst kan hon sysselsätta sig under tiden men det känns fel för mig! Sen känner jag mig inte heller helt bekväm i de situationer där jag måste lämna bonusen, sonen och kattungen ensamma som vid vedhämtning. Även om hon älskar dem båda två kan ju något gå snett och vad ska jag tro när sonen gallskriker när jag kommer in?
Hu, jag tror jag behöver lite åsiker utifrån. Vad tycker ni? Och har mamman några skyldigheter kring hämtande/lämnande? Är jag den elaka styvmodern i modern upptappning?
Min sambo jobbar 16-24 mån-fre. Sambons dotter är hos oss varannan helg, hon bor med sin mor, syster och bonuspappa 17 mil bort. Sambon kör 1,5 h och mamman 0,5 h till mötesplatsen.
Tidigare har vi löst det så att sambon tog ut föräldraledigt varannan fredag så han kunde hämta henne och så de kunde umgås även på fredagen. Nu har hon dock fyllt 8 år och detta är alltså inte möjligt längre.
Vi testade en helg att mamman kom ner hit med dottern på fredagen och att sambon körde henne hem på söndagen. Detta tyckte mamman inte var något alternativ eftersom 4 timmar i bilen inte uppskattades av (halv)lillasyrran som var tvungen att följa med i bilen. Och jag förstår det till fullo!
Gången efter talade sambon om att han eventuellt kunde bli lite sen till jobbet, åkte och hämtade dottern efter skolan (eller ja, mamman mötte upp), åker till sin pappas jobb (granne med sambons jobb), lämnar dottern där så pappan kommer förbi när han slutat och lämnar henne här. Detta fungerar dock ytterst sällan då pappan endast jobbar förmiddag de fåtal gånger per vinter som han har jour.
Nu till helgen ska de träffas klockan 9 på lördag för överlämning. Sambon vill helst inte att hämtningen ska ske på lördagen ("då försvinner ju hela dagen!") och mamman ska ha sagt att "hela helgen spenderas i bilen". Som ett förslag tyckte då mamman att sambon skulle åka upp och vara hos dottern på sina lördagar och åka hem igen på kvällen.
Jag tänker inte sätta vår 8 månades son i bilen och åka 3 timmar (+ väntetid) i skymning/mörker, hur stimulerande är det för honom? Dessutom är dessa 3 timmar minst 1/4 av hans vakna tid per dygn. (han sover max 30 min i bilen) Men framför allt är det ju säkerhetsaspekten. I vår kanske jag kan hämta nån gång ibland men nu med is, snö, modd och den aldrig frånkomliga faktorn, galna medtraffikanter, är det helt odiskutabelt. I övrigt försöker vi ju åka så lite som möjligt med honom här i sthlmstrafiken.
Sen tycker jag att det är fel att bonusen ska vara här på fredagarna när det är hennes pappa hon kommer för att träffa (och brorsan såklart). Inte mig, men halva helgen blir det ju bara hon och jag... Hon frågar hela tiden när pappa ska komma hem, vilket är ganska hjärtslitande. Stackarn! (men vi kommer jättebra överrens!)
Det är även jobbigt de gånger sonen tar mycket tid, och det är ju framför allt på kvällarna. Han ska underhållas, matas, göras klar för sängen och ibland tar det gott och väl 45 minuter innan han somnar. Visst kan hon sysselsätta sig under tiden men det känns fel för mig! Sen känner jag mig inte heller helt bekväm i de situationer där jag måste lämna bonusen, sonen och kattungen ensamma som vid vedhämtning. Även om hon älskar dem båda två kan ju något gå snett och vad ska jag tro när sonen gallskriker när jag kommer in?
Hu, jag tror jag behöver lite åsiker utifrån. Vad tycker ni? Och har mamman några skyldigheter kring hämtande/lämnande? Är jag den elaka styvmodern i modern upptappning?