F
Flash
Kan någon förklara för mig hur ett enkelt inlägg, som skrevs som ett försök att få mer information om andras vedermödor vad gäller just bogledsskador, helt plötsligt kunde komma att handla om huruvida man kan se en inflammation på röntgen (vanlig, ej scint) eller ej? 
Nåväl, jag gick och grunnade på det här i stallet i eftermiddags, och vad jag kom fram till är följande - som för övrigt är det sista jag tänker tillägga i just ämnet röntgenkunskap;
Nej, man kan inte se infektioner/inflammationer på röntgen. Det vet jag av egen erfarenhet eftersom jag fick röntgat en sliten höftled förra sommaren, och för att ev. inflammation i leden skulle synas på röntgen fick jag sprutat in en radioaktiv lösning i blodet som skulle fästa på det angripna stället (lite enkelt förklarat, möjligtvis, men det var ingen trevlig upplevelse, så undvik det om ni kan!!). Däremot vet jag med säkerhet att ledskador och förslitningar kan upptäckas via röntgen, vad t.ex. det vi på människor kallar för Atros.
En inflammerad led kan behandlas, ofta med framgång som i min lilla ponnys fall, problemet är snarare att det allt som oftast ligger en direkt ledskada bakom, och den är lika ofta permanent, också detta i min ponnys fall.
Veterinären som behandlade ponnyn på kliniken sa direkt efter att ha sett hästen i skritt att hon inte trodde det rörde sig om vare sig hovböld, strålbenshälta eller hovbensförsänkning/-rotation, utan att hon var övertygad om att problemet kom uppifrån bogen. För att säkert utesluta allt nerifrån så lade hon en bödövning nedåt benet, men hästen var lika halt ändå. Efter att ha känt igenom praktiskt taget varenda millimeter av hästen så gjordes böjprov av bogleden (heter det så?) och reaktionen uteblev inte... Halt var ordet! Dessutom var det varmt direkt över den angripna leden, vilket både veterinär, djurvårdare och undertecknad ganska lätt kunde tolka som en pågående infektion. För att slutligen försäkra sig om det aktuella läget inne i leden så gjordes en röntgen på vanligt, hederligt, digitalt vis, och den visade -tro't eller ej - att leden var skadad. Även hoven röntgades. Är ni nöjda med det svaret??
Jag är det, och det är min häst det gäller. Jag är ännu inte så luttrad att jag tappat tron på allt vad veterinärmedicin gäller, och åker man som jag till en riktigt bra klinik med riktigt, riktigt bra veterinärer, där man dessutom får hjälp av en av landets kanske bästa veterinärer (synd att man inte får nämna namn, men det är nog sunt egentligen...)så får man väl lita på det dom säger? Jag har valt att göra det. Dessuom är jag djupt imponerad av det bemötande jag och min då vinterlurviga, smårunda shetlandsponny fick på kliniken, där vi befann oss som ett ganska udda inslag bland alla vältäckade, fina tävlingshästar! Jag är också väldigt glad över att ha sluppit frågan därifrån om det inte hade varit bättre och framför allt billigare för mig att köpa en annan shetlänning och "skrota" den jag har... En kompis till mig råkade ut för just detta på en annan djurklinik, att de inte tyckte det var värt mödan att behandla en så billig häst .
Vad jag menar, är att vi fick utan all tvekan rätt diagnos och trots att boxvila inte är roligt alls, så har behandlingen i alla fall lett oss framåt. Det som återstår är egentligen ett renodlat muskelproblem, och jag tänkte se om det inte kan hjälpa med akupunktur. Verkar ha fungerat bra för så väldigt många, så värför inte för oss?
Vad gäller frågeställning två; Om hästen verkligen bara gått felskodd i sex veckor, så ja, alldeles säkert. Han gick "barfota" innan, så något annat är omöjlig. Han är korrekt i frambenen, så utan skor sliter han jämt. Anledningen till att jag fick satt på skor är att mina hästar går i grushage under vinterhalvåret - perfekt att slippa den skånska lervällingen som annars så många häststackare tvingas klafsa runt i - och därför sliter mer än vad som är direkt hälsosamt på hovarna. Biotin hjälper inte just den här ponnyn, som därför vanligtvis mår bäst av att vara skodd. Numera får han nog gå skodd med gummiskor året om, vågar helt enkelt inte ta av dom (annat ä
n för att verka och sko om, förstås...). Har däremot hört att det kan hjälpa vid bogåkommor att korta tån "rejält" och sko med tåriktade skor - är det någon som vet något om det? Vore intressant att veta mer om det i så fall! Samma sak om någom har någon som helst erfarenhet om bogledsinflammation och andra bogleds relaterade åkommor; PM:a gärna! Jag har kanske inte tid att svara meddetsamma, och jag sitter inte vid datorn så väldigt mycket, speciellt inte nu sommartid, men låt inte det avskräcka er!!
Vad gäller utgången av hela den här historien, om min ponny kommer att klara sig, så är det väl inget man med säkerhet kan säga idag. För tillfället mår han helt okej, haltar visserligen men det verkar han få fortsätta göra eftersom leden är stelare än på en frisk häst. Stelhetan lättar ju mer han rör sig, så det är bara att kämpa på, skulle jag tro.Han får bioglucomin och sin örtkur och är faktiskt pigg och glad . Musklerna kommer så sakta tillbaka, och all massage och stretching har gjort honom smidigare än min dressyrhäst. Så länge det finns livglädje i hans ögon, så länge fortsätter vi kämpa. Det finns inget envisare än en shetlandsponny, och jag är inte mycket sämre, jag, på gott och ont...
Ha det bra! Och tack för alla synpunkter och allt visat intersse!!
Nåväl, jag gick och grunnade på det här i stallet i eftermiddags, och vad jag kom fram till är följande - som för övrigt är det sista jag tänker tillägga i just ämnet röntgenkunskap;
Nej, man kan inte se infektioner/inflammationer på röntgen. Det vet jag av egen erfarenhet eftersom jag fick röntgat en sliten höftled förra sommaren, och för att ev. inflammation i leden skulle synas på röntgen fick jag sprutat in en radioaktiv lösning i blodet som skulle fästa på det angripna stället (lite enkelt förklarat, möjligtvis, men det var ingen trevlig upplevelse, så undvik det om ni kan!!). Däremot vet jag med säkerhet att ledskador och förslitningar kan upptäckas via röntgen, vad t.ex. det vi på människor kallar för Atros.
En inflammerad led kan behandlas, ofta med framgång som i min lilla ponnys fall, problemet är snarare att det allt som oftast ligger en direkt ledskada bakom, och den är lika ofta permanent, också detta i min ponnys fall.
Veterinären som behandlade ponnyn på kliniken sa direkt efter att ha sett hästen i skritt att hon inte trodde det rörde sig om vare sig hovböld, strålbenshälta eller hovbensförsänkning/-rotation, utan att hon var övertygad om att problemet kom uppifrån bogen. För att säkert utesluta allt nerifrån så lade hon en bödövning nedåt benet, men hästen var lika halt ändå. Efter att ha känt igenom praktiskt taget varenda millimeter av hästen så gjordes böjprov av bogleden (heter det så?) och reaktionen uteblev inte... Halt var ordet! Dessutom var det varmt direkt över den angripna leden, vilket både veterinär, djurvårdare och undertecknad ganska lätt kunde tolka som en pågående infektion. För att slutligen försäkra sig om det aktuella läget inne i leden så gjordes en röntgen på vanligt, hederligt, digitalt vis, och den visade -tro't eller ej - att leden var skadad. Även hoven röntgades. Är ni nöjda med det svaret??
Jag är det, och det är min häst det gäller. Jag är ännu inte så luttrad att jag tappat tron på allt vad veterinärmedicin gäller, och åker man som jag till en riktigt bra klinik med riktigt, riktigt bra veterinärer, där man dessutom får hjälp av en av landets kanske bästa veterinärer (synd att man inte får nämna namn
, men det är nog sunt egentligen...)så får man väl lita på det dom säger? Jag har valt att göra det. Dessuom är jag djupt imponerad av det bemötande jag och min då vinterlurviga, smårunda shetlandsponny fick på kliniken, där vi befann oss som ett ganska udda inslag bland alla vältäckade, fina tävlingshästar! Jag är också väldigt glad över att ha sluppit frågan därifrån om det inte hade varit bättre och framför allt billigare för mig att köpa en annan shetlänning och "skrota" den jag har... En kompis till mig råkade ut för just detta på en annan djurklinik, att de inte tyckte det var värt mödan att behandla en så billig häst .Vad jag menar, är att vi fick utan all tvekan rätt diagnos och trots att boxvila inte är roligt alls, så har behandlingen i alla fall lett oss framåt. Det som återstår är egentligen ett renodlat muskelproblem, och jag tänkte se om det inte kan hjälpa med akupunktur. Verkar ha fungerat bra för så väldigt många, så värför inte för oss?
Vad gäller frågeställning två; Om hästen verkligen bara gått felskodd i sex veckor, så ja, alldeles säkert. Han gick "barfota" innan, så något annat är omöjlig. Han är korrekt i frambenen, så utan skor sliter han jämt. Anledningen till att jag fick satt på skor är att mina hästar går i grushage under vinterhalvåret - perfekt att slippa den skånska lervällingen som annars så många häststackare tvingas klafsa runt i - och därför sliter mer än vad som är direkt hälsosamt på hovarna. Biotin hjälper inte just den här ponnyn, som därför vanligtvis mår bäst av att vara skodd. Numera får han nog gå skodd med gummiskor året om, vågar helt enkelt inte ta av dom (annat ä
n för att verka och sko om, förstås...). Har däremot hört att det kan hjälpa vid bogåkommor att korta tån "rejält" och sko med tåriktade skor - är det någon som vet något om det? Vore intressant att veta mer om det i så fall! Samma sak om någom har någon som helst erfarenhet om bogledsinflammation och andra bogleds relaterade åkommor; PM:a gärna! Jag har kanske inte tid att svara meddetsamma, och jag sitter inte vid datorn så väldigt mycket, speciellt inte nu sommartid, men låt inte det avskräcka er!!Vad gäller utgången av hela den här historien, om min ponny kommer att klara sig, så är det väl inget man med säkerhet kan säga idag. För tillfället mår han helt okej, haltar visserligen men det verkar han få fortsätta göra eftersom leden är stelare än på en frisk häst. Stelhetan lättar ju mer han rör sig, så det är bara att kämpa på, skulle jag tro.Han får bioglucomin och sin örtkur och är faktiskt pigg och glad
. Musklerna kommer så sakta tillbaka, och all massage och stretching har gjort honom smidigare än min dressyrhäst. Så länge det finns livglädje i hans ögon, så länge fortsätter vi kämpa. Det finns inget envisare än en shetlandsponny, och jag är inte mycket sämre, jag, på gott och ont...Ha det bra! Och tack för alla synpunkter och allt visat intersse!!
