A
Avons
Hejsan!
Ska försöka göra en lång historia kort. Jag köpte mig ett lettiskt halvblod (7 år) i juni som jag visste var otroligt känslig i ridningen. Åkte och provred han vilket gick galant så jag köpte hem honom billigt pga att han var väldigt "speciell" i ridningen.
Han är en häst som är väldigt osäker på sig själv. Snäll och go i allt man gör med honom, men så fort jag sitter upp så höjer han huvudet till skyarna, ser vettskrämd ut och vill krypa ur skinnet. Lägger jag då på skänklarna (vilket han tycker är livsfarligt/obehagligt) så rusar han iväg i världens stress och tar man förhållningar på det så brusar han upp och lyssnar inte. Han blir som blockerad totalt när man sitter upp. Precis som en av och på knapp. Det räcker att jag hänger mig över honom i sadeln så fryser han fast och det går inte få någon kontakt med honom. Det går inte ens att få honom framåt.
Kan tillägga att han är besiktiad i maj, noggrant genomkollad av ET och precis varit på kliniken för tandkoll ,där han slitit ner p2: orna ganska rejält eftersom när han blir stressad tuggar på bettet. Detta har han inte ont utav men han har antagligen hållt på såhär lääänge. Jag har nu bytt till ett Pee Wee bett vilken han fugerar mycket bättre på.
När jag fick hem honom red jag som vanligt, han var mycket riden innan och är väl grundutbildad. Sen började han med att ta bettet och skena när jag red inhägnat (vilket han gjort hos tidigare ägare också). Han skenade då endast när han galopperade och man skulle ta tillbaka honom, det var då han tog bettet och stack så jag ramlade som en vante i backen. Satte då en martingal på honom så han inte kunde dra upp huvudet lika högt. Detta fungerade bättre och jag red på som vanligt. Ute i skogen fungerade allt perfekt. Sen skenade han katastrofalt en dag på banan så jag for och gjorde mig illa. Bestämde mig då för att enbart jobba honom från backen ett tag så han får bygga upp tilliten och förtroendet. Detta har fungerat jättebra och han följer mig nu vart jag än går. Igår skulle jag sätta mig upp och prova rida igen, men jag hann bara upp i sadeln och ta ett steg framåt innan han satte världens fart i bocksprång och jag ramlade av. Han blir som förvänd på en sekund och han blir verkligen livrädd för den som sitter på ryggen.
Så fort jag hoppar av är det som han skakar av sig sin rädsla och sänker huvudet och är som en filbunke. Idag provade jag sitta upp igen med en som gick brevid och höll i honom, gick mycket bättre men han tycker fortfarande det är skiläskigt med någon på ryggen.
Min teori är att det hänt något med honom under hans inridning, någon som kanske suttit på ryggen och piskat honom. Jag får inte röra mig i sadeln och då speciellt skänklarna innan han blir precis livrädd. Kan även tillägga att han var sårig i hela mungiporna när jag fick hem honom, han var riden på skarpt pessoabett, han har små ärr över hela kroppen samt mugg i samtliga karleder (vilket är borta nu). Jag red honom inte så länge han hade sår i mungiporna heller.
Någon som känner igen detta beteende? Eller har någon annan teori än min? Har funderat på att skicka han till en ranch i närheten som håller på med "problemhästar" och mycket NH/mental träning. Jag tycker så fruktansvärt synd om honom på ett sätt och det är ingen häst man går på och kan vara hård mot det blir bara sju resor värre då.
Ska försöka göra en lång historia kort. Jag köpte mig ett lettiskt halvblod (7 år) i juni som jag visste var otroligt känslig i ridningen. Åkte och provred han vilket gick galant så jag köpte hem honom billigt pga att han var väldigt "speciell" i ridningen.
Han är en häst som är väldigt osäker på sig själv. Snäll och go i allt man gör med honom, men så fort jag sitter upp så höjer han huvudet till skyarna, ser vettskrämd ut och vill krypa ur skinnet. Lägger jag då på skänklarna (vilket han tycker är livsfarligt/obehagligt) så rusar han iväg i världens stress och tar man förhållningar på det så brusar han upp och lyssnar inte. Han blir som blockerad totalt när man sitter upp. Precis som en av och på knapp. Det räcker att jag hänger mig över honom i sadeln så fryser han fast och det går inte få någon kontakt med honom. Det går inte ens att få honom framåt.
Kan tillägga att han är besiktiad i maj, noggrant genomkollad av ET och precis varit på kliniken för tandkoll ,där han slitit ner p2: orna ganska rejält eftersom när han blir stressad tuggar på bettet. Detta har han inte ont utav men han har antagligen hållt på såhär lääänge. Jag har nu bytt till ett Pee Wee bett vilken han fugerar mycket bättre på.
När jag fick hem honom red jag som vanligt, han var mycket riden innan och är väl grundutbildad. Sen började han med att ta bettet och skena när jag red inhägnat (vilket han gjort hos tidigare ägare också). Han skenade då endast när han galopperade och man skulle ta tillbaka honom, det var då han tog bettet och stack så jag ramlade som en vante i backen. Satte då en martingal på honom så han inte kunde dra upp huvudet lika högt. Detta fungerade bättre och jag red på som vanligt. Ute i skogen fungerade allt perfekt. Sen skenade han katastrofalt en dag på banan så jag for och gjorde mig illa. Bestämde mig då för att enbart jobba honom från backen ett tag så han får bygga upp tilliten och förtroendet. Detta har fungerat jättebra och han följer mig nu vart jag än går. Igår skulle jag sätta mig upp och prova rida igen, men jag hann bara upp i sadeln och ta ett steg framåt innan han satte världens fart i bocksprång och jag ramlade av. Han blir som förvänd på en sekund och han blir verkligen livrädd för den som sitter på ryggen.
Så fort jag hoppar av är det som han skakar av sig sin rädsla och sänker huvudet och är som en filbunke. Idag provade jag sitta upp igen med en som gick brevid och höll i honom, gick mycket bättre men han tycker fortfarande det är skiläskigt med någon på ryggen.
Min teori är att det hänt något med honom under hans inridning, någon som kanske suttit på ryggen och piskat honom. Jag får inte röra mig i sadeln och då speciellt skänklarna innan han blir precis livrädd. Kan även tillägga att han var sårig i hela mungiporna när jag fick hem honom, han var riden på skarpt pessoabett, han har små ärr över hela kroppen samt mugg i samtliga karleder (vilket är borta nu). Jag red honom inte så länge han hade sår i mungiporna heller.
Någon som känner igen detta beteende? Eller har någon annan teori än min? Har funderat på att skicka han till en ranch i närheten som håller på med "problemhästar" och mycket NH/mental träning. Jag tycker så fruktansvärt synd om honom på ett sätt och det är ingen häst man går på och kan vara hård mot det blir bara sju resor värre då.