Blir man lycklig av att ha barn?

[vallhund]

Intressant studie:
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/barn-ingen-garanti-for-lycka_8899118.svd

 

[Inte_Ung]

Sv: Blir man lycklig av att ha barn?

Jag skulle ha velat veta hur nöjda människor är när de ser tillbaka på sitt liv när de är äldre.
Mitt i livspusslet med barn så kan man vara litet för trött för att vara riktigt lycklig.

 

[Badger]

Sv: Blir man lycklig av att ha barn?

Man blir ju uppenbarligen inte olycklig av att inte ha barn i alla fall.


Undrar egentligen om man kan göra sig lycklig genom att skaffa sig saker/varelser. (Däremot kanske man kan bli olycklig om man ofrivilligt saknar dem.)

 

[lil-sis]

Sv: Blir man lycklig av att ha barn?

Jag tror det är omöjligt att säga ja eller nej eftersom man inte kan jämföra sig själv med och utan vid samma tid i livet.

 

[Petruska]

Sv: Blir man lycklig av att ha barn?

Någon annan studie visade att föräldrar är mindre lyckliga än folk som inte har barn, och det hade väl med sådant som den här artikeln pekar på. Man blir inte så himla lycklig, direkt, av sömnbrist, arga barn som inte vill gå till skolan och tonåringar som sover på dagarna och väsnas på nätterna.

Den studien visade dock att föräldrar har en lyckotopp när barnen har flyttat hemifrån. Och den lyckan får man ju aldrig uppleva om man inte har barn.

Om man skaffar barn för att bli lycklig, tror jag att man är fel ute. Mest lämpligt är nog att skaffa barn för att man vill ha barn.

 

[ako]

Sv: Blir man lycklig av att ha barn?

Man blir ju uppenbarligen inte olycklig av att inte ha barn i alla fall.


Undrar egentligen om man kan göra sig lycklig genom att skaffa sig saker/varelser. (Däremot kanske man kan bli olycklig om man ofrivilligt saknar dem.)

Om man vill ha men inte kan få barn kan det nog göra en olycklig. Ofrivilligt barnlösa personer mår ofta inte så bra.

Däremot är säkerligen frivilligt barnlösa inte mindre lyckliga än vi som har barn.

 

[mino]

Sv: Blir man lycklig av att ha barn?

Jag tycker att det är en konstig tanke att 'one size fits all'. Livet är väl lite mer nyanserat än barn=lycklig, alternativt barn=olycklig? Jag tänker att det är ungefär lika relevant som att försöka fastslå att vänner per automatik ger lycka. Det går ju så klart upp och ner med relationer och ibland kan vänner göra en djupt bedrövad, likaså att de kan få en att känna sig styrkt. Med barnen finns det en praktisk komponent som under rådande förutsättningar (starka värderingar kring att vara busy och jobba heltid och samtidigt klara att sköta allt på egen hand) blir betungande, men det är ju snarare samhällets fel än barnens.

 

[Sol]

Sv: Blir man lycklig av att ha barn?

På något sätt känns det ju rätt självklart att det är just möjligheten att välja som avgör. Inte bara när det gäller barn eller inte utan med alla aspekter av livet.

 

[Teilani]

Sv: Blir man lycklig av att ha barn?

Med tanke på hur krävande det är att ha barn, och att det hymlas mindre och mindre med att det faktiskt är jobbigt, så tror jag det kommer att födas färre barn i framtiden. Människor har så många intressen och med att förverkliga sig själva, att de kommer att välja bort barn.

Jag är jätteglad för min son och han är ett enormt lättsamt barn och jag tycker det är roligt att se hur han utvecklas och växer varje dag. Fast hade vi inte skaffat barn kunde vi gått mer på bio och konserter, haft tid och pengar över till hästar och motorcyklar, och varit precis lika glada för det.

 

[Petruska]

Sv: Blir man lycklig av att ha barn?

Med tanke på hur krävande det är att ha barn, och att det hymlas mindre och mindre med att det faktiskt är jobbigt,

Hymlas? Jag tycker man hör talas om de överbelastade småbarnsmammorna/småbarnsföräldrarna dagligen och stundligen! Det är ingen ändå på hur jobbigt de har det, och de kan absolut inte förväntas hinna eller orka någonting mer än att med nöd och näppe dra runt vardagen.

Samtidigt som det ju har blivit något av en trend att skaffa "ett tredje barn", som något slags bevis på vilken perfekt förälder man är.

(När jag hade småbarn och inte tyckte att det var så värst jobbigt, blev de allra flesta andra mammor/föräldrar klart provocerade.)

 

[Teilani]

Sv: Blir man lycklig av att ha barn?

Nu är jag inte jättegammal, 35 , men jag tycker nog att öppenheten om småbarnsföräldrarnas vardag har blivit större. Tidigare har man säkert pratat med varandra, föräldrar emellan, om hur tufft det kan bli när man inte får sova tex. Medan man utåt sett haft ett annat ansikte, där barnen är det bästa som finns och problemen bleknar i den gränslösa kärlek man upplever.

Nu skrivs det krönikor, bloggar och böcker om kräksjuka, sömnbrist och borttappad sexlust. Så det finns gott om material att fördjupa sig innan man tar ett beslut om barnaalstrande. Och den rådande inställningen tycker jag blir mer och mer att "man måste inte skaffa barn". Vilket är en förändring i samhällesklimatet, men jag är ingen beteendevetare iofs.

 

[Gimlan]

Sv: Blir man lycklig av att ha barn?

På något sätt känns det ju rätt självklart att det är just möjligheten att välja som avgör. Inte bara när det gäller barn eller inte utan med alla aspekter av livet.

Fast jag upplever att det där med barn ändå verkar anses det som egentligen är meningen med livet.

 

[Amha]

Sv: Blir man lycklig av att ha barn?

Det där hade jag också kunnat komma fram till utan att behöva forska. Det finns ju de som tycker att barn ska kunna rädda förhållandet trots att det är en prövning med barn. Funkar man inte innan gör man det mest troligt inte heller efter barnets födelse.

Nu är jag en sån som fått en lätt bebis att tas med och tycker inte att det är någon big deal med barn men trots det prövas ju förhållandet. Jämställdheten får sig ett test eftersom att man märker tydligt om partnern räknar med att man gör allt med barn och hem, får man gliringar när man går ut och roar sig på egen hand osv. För vissa har det blivit en aha-upplevelse där de märker att partnern önskar att de gör allt i hemmet och för andra funkar det bara. Vissa försöker göra något åt en dålig situation men får ingen respons. Många diskussioner som aldrig varit på tapeten om inte barn kommit osv. Jag höll t.ex på att klösa ut ögonen på min sambo när vi pratade om skolan och han gjorde klart att han inte tycker att skolan är viktig. Visade sig iofs att den inte var viktig för honom men självklart ska vårt barn gå i skolan. Vänta bara på när samtalen om barnuppfostran kommer...

 

[trazel]

Sv: Blir man lycklig av att ha barn?

Jag upplever själv att mina känslor åker berg- och dalbana sedan jag blev förälder. Det gör mig inte mindre lycklig. Jag hade säkert kunnat vara lycklig med livet helt ovetandes om vad jag gick miste om.

Däremot hade jag inte för allt i världen velat byta bort mina barn nu när jag vet hur det är! Även fast jag nog haft mer depressiva tankar de senast året än någonsin (minstingen fyller ett imorgon). Och ja, det är kopplat till föräldraskapet och att jag känner en grym otillräcklighet som förälder - en känsla jag inte haft om jag inte haft barn.

Men jag älskar mina barn och jag skulle inte vilja vara utan dem för allt i världen.

 

[Badger]

Sv: Blir man lycklig av att ha barn?

Om man vill ha men inte kan få barn kan det nog göra en olycklig. Ofrivilligt barnlösa personer mår ofta inte så bra.

Däremot är säkerligen frivilligt barnlösa inte mindre lyckliga än vi som har barn.

Som jag skrev, -däremot kan man nog bli olycklig om man ofrivilligt saknar dem...

 

[Ray]

Sv: Blir man lycklig av att ha barn?

Kl
Är definitivt lyckligare sen jag fick barn!
Livet för mig fick bättre perspektiv. Saker som var katastrof tidigare är inte så farligt. Det finns mer i livet på något vis

 

[gillaj]

Sv: Blir man lycklig av att ha barn?

Jag skulle aldrig någonsin vilja vara utan mina barn (ungdomar numera) för de har skänkt mig så mycket glädje genom åren, MEN nog skulle jag vara lyckligare om jag bara hade mig själv att tänka på och inte behövde bekymra och oroa mig för dem, det är jag säker på. Eller oroa mig för att något ska hända mig så de blir ensamma i livet innan de blivit stora nog att ta hand om sig själva. Nu är det tack och lov bara knappt ett år kvar tills den yngsta fyller 18.

 

[Ramona]

Sv: Blir man lycklig av att ha barn?

Med tanke på hur krävande det är att ha barn, och att det hymlas mindre och mindre med att det faktiskt är jobbigt, så tror jag det kommer att födas färre barn i framtiden. Människor har så många intressen och med att förverkliga sig själva, att de kommer att välja bort barn.

Jag håller med dig. Ju mindre det hymlas med att det är jobbigt att ha barn ju färre kommer att skaffa barn. Samtidigt tror jag att det går i mode.

Jag har valt att inte skaffa barn och det är många som är väldigt provocerade av att jag kan tycka om barn, men inte vilja ha några själv. De tycker att jag missar så enormt mycket som inte får uppleva egna barn. Samtidigt är det många föräldrar som absolut förstår mig och i samma andetag menar att jag får låna deras barn hur mycket jag vill.

Jag tror att den tiden man skaffade barn för att det var självklart så man gjorde är förbi. De flesta tänker igenom beslutet ett par gånger innan de accepterar utgången.

 

[Mabuse]

Sv: Blir man lycklig av att ha barn?

Kl
Är definitivt lyckligare sen jag fick barn!
Livet för mig fick bättre perspektiv. Saker som var katastrof tidigare är inte så farligt. Det finns mer i livet på något vis

Jag är också lyckligare sen jag fick barn, men det beror ju på att jag väldigt gärna ville ha barn. Hade jag inte velat haft barn, så hade jag ju inte varit olycklig som barnlös, utan tvärtom varit lika lycklig utan.

Det är ju ungefär som att fråga om man blir lyckligare av att skaffa häst - det blir man helt säkert om man vill ha en häst. Vill man inte ha en häst lär man ju snarare bli olycklig av att ha en.

 

[Petruska]

Sv: Blir man lycklig av att ha barn?

Jo, så är det nog.

Men det verkar inte vara riktigt så enkelt som att de som längtar mest efter barn också blir lyckligast av att få dem.

Och så har man ju barn väldigt länge. Tills man själv dör, faktiskt. Jag är långt ifrån säker på att jag är totalt sett lyckligare från det att barnet föddes tills jag själv lägger näsan i vädret (vilket i mitt fall beräknas ske ca 65 år efter att jag fick barn).

Om tex barnet skulle få svåra tråkigheter i livet under åldersspannet 25-35 (depression, cancer, missbruk, whatever) så tror jag att min olycka över det skulle vara större än min lycka var tidigare i barnets liv.

Jag tänker att en av de saker som mest allvarligt hotar föräldrars lycka, är att man blir så himla sårbar. Det här med att ha sin känsligaste "kroppsdel" långt utanför den egna kroppen, är inte helt enkelt.

Å andra sidan är det ju väldigt roligt när barnet pluggar sådant man själv kan och ringer och har långa teoretiska diskussioner.