Blir du någonsin trött på din hund?

[Skogstrollet]

Sv: Blir du någonsin trött på din hund?

Nä jag började ge upp om Qito också, sökte nytt hem till honom i omgångar under loppet av 1.5 år tills det helt enkelt inte gick längre. I elfte timmen dök det perfekta hemmet upp typ.
Och med Loka undrade jag vem som ville ha en gammal golden utan motor och med allergi men det gick på bara några timmar att hitta rätt (men själva omplaceringen tog ett par veckor).

Har du lämnat bort honom över en längre tid nån gång?

 

[paradiset]

Sv: Blir du någonsin trött på din hund?

Tycker så synd om dig eftersom jag vet vad du går igenom men jag fick ju ordning på min men hade det inte varit för träningen med skällhalsbandet...sedan kom vinthunden in. Som inte gör ett väsen av sig. När vi har hundrädda gäster och sätter hundarna i sovrummet med grind så skäller och klagar pudeln oavbrutet medans vinthunden ligger och slappar i sängen i timmar! Det finns nog en hund till dig med i framtiden =)
Tibbar är ju inte lätta =)

 

[Emor]

Sv: Blir du någonsin trött på din hund?

Nej. Min stora lurv är ett lyckopiller med päls, livet ned honom är enkelt och trivsamt. Hans enda nackdel att han inte kam vara ensam känns inte ens som ett hinder.

 

[escodobe]

Sv: Blir du någonsin trött på din hund?

Jag tycker ju om honom, så jag haraldrig på allvar tänkt omplacera honom. Nu fungerar det ju att ha honom, mycket tack vare exet så jag hoppas att den.lösningen fungerar i framtiden med.

 

[lil-sis]

Sv: Blir du någonsin trött på din hund?

*kl
Oh ja!

När de bli sådär selektivt döva.

Eller spyr äckel inne fastän de precis varit ute.

Eller när russelln prompt ska väcka mig kl 03 även på lediga dagar för att kissa...

De två stora hundarna ingick i "köpet" av husse och russelln skulle jag sitta hundvakt åt typ 2011 i ett par månader.

 

[Disen]

Sv: Blir du någonsin trött på din hund?

Handen på hjärtat. Blir du aldrig trött på din hund? Eller är det bara jag som ibland bara känner - ta bort honom! Så jag får kolla TV, sitta vid datorn, äta, gå på toa eller bara vara utan att det kommer någon och säger "vad gör du? får jag vara med? får jag smaka? har du glömt bort mig?"

Det kan vara vilken som helst av mina hundar som jag blir trött på men oftast valpen då. Känner mig som en urdålig matte då men hoppas att tråden ska visa att jag inte är ensam.

Aldrig. Jag förstår att folk kan känna så emellanåt. Dom få saker som säkert skulle kunna fått mig att känna så har jag tränat bort fortast möjligt så att vi slipper hamna i den sitsen.

 

[Skogstrollet]

Sv: Blir du någonsin trött på din hund?

Jag tycker ju om honom, så jag haraldrig på allvar tänkt omplacera honom. Nu fungerar det ju att ha honom, mycket tack vare exet så jag hoppas att den.lösningen fungerar i framtiden med.

Ok, då läste jag in mer i det hela än vad det egentligen var.

 

[Sparrisen123]

Sv: Blir du någonsin trött på din hund?

Jaa, jag kan tröttna ganska ordentligt... Den stora får jag lust att ge bort när han väcker mig mitt i natten, när han stänger av hörseln på promenader och bara knatar runt i sin lilla bubbla och gör det som behagar honom, och när jag försöker skriva något viktigt på datorn och han sitter bredvid och tjatar om att bli kliad, klappad och gosad.
Den lilla tröttnar jag på när han tar något han inte får ha, jag tar av honom det, han hämtar något nytt o.s.v. i en evighet. Vet inte ens var han hittar allt... Och när han är jätteklängig.

Men oftast tycker jag om dem båda två och jag är aldrig helt seriös i mina ge-bort-tankar.

 

[Domino_s]

Sv: Blir du någonsin trött på din hund?

Nej, aldrig faktiskt. Älskar mina små troll..

Mvh Domino_s

 

[TeamLundVer]

Sv: Blir du någonsin trött på din hund?

Kl.

Jag brukar erbjuda alla jag hittar min (sambons) lilla Prazsky. Hon är supergo men helt ärligt en ganska jobbig individ. Dels kväver hon mig lite med all sin kärlek och närhetstörstande, dels är hon så glad och överallt ibland att hon mest liknar en flipperkula som fått spel. Hade hon varit stor hade hon varit helt omöjlig att ha i möblerade rum. Dessutom har hon rätt lätt till skall

Precis så är min också med den ena skillnaden att hon är stor. (schäfer)

Och ja både jag och mannen tröttnar ibland men sen kommer de stunderna då hon är så himla go och mysig att vi glömmer det jobbiga. Hon blir 3 i april och vi hoppas att det blir mindre pratig studsboll och mer mysvovve med åldern

 

[EmmaW]

Sv: Blir du någonsin trött på din hund?

Nej aldrig, jag kan känna att jag inte alltid kan ge allt men får då lite avlösning i form av hundvakt och samtidigt som det är skönt så saknar jag henne enormt Hon är den perfekta hunden på alla sätt, jag har haft flera genom åren som har varit fantastiska men hon har blivit min andra hälft. Hon är med överallt och följer som en 30kg stor aktiv skugga som alltid vet hur hon ska få mig att må bra, slappna av, och hitta det busiga barnet i mig

 

[Migo]

Sv: Blir du någonsin trött på din hund?

Nej, aldrig faktiskt. Älskar mina små troll..

Mvh Domino_s

*delvis kl*

Ser att jättemånga skriver just så här. På vilket sätt är det en motsättning i att älska sina hundar och att ibland vilja dunka pannan i väggen över nått de hittar på?

Jag älskar mina hundar mer än något annat. Jag dumpade min sambo mer lättvindigt än jag fattar stora beslut runt hundarna. Jag lägger 2/3 av min inkomst på dem, de är med mig 24/7 och majoriteten av mina aktiviteter görs för att hundarna ska få ut maximalt av sin tillvaro.

Det innebär inte att jag inte kan känna viss frustration när de kärleksfullt trampar mig i ögat på morgonen. Det har liksom inte med brist på kärlek att göra...

 

[Sleepy]

Sv: Blir du någonsin trött på din hund?

Handen på hjärtat. Blir du aldrig trött på din hund? Eller är det bara jag som ibland bara känner - ta bort honom! Så jag får kolla TV, sitta vid datorn, äta, gå på toa eller bara vara utan att det kommer någon och säger "vad gör du? får jag vara med? får jag smaka? har du glömt bort mig?"

Nej, det blir jag inte. Båda mina vovvar är ständigt i min närhet och det gillar jag.

Gammelvovven och jag är fullständigt samspelta. Han är min skugga, min högra hand, min vapendragare. Alltid redo att hjälpa till med vad det än vara månde, utan att jag ber honom. Han ser vad som ska göras och vad jag behöver hjälp med och agerar. Han läser mig som en öppen bok och kommer med en blöt puss när det behövs och vet när jag behöver space. Han är otroligt intelligent och har såna vackra bruna ögon som säger allt han vill säga. Skulle han börja prata med ord nån dag tror jag inte jag skulle reagera. En helt fantastisk vovve är han. Djupt, djupt älskad.

Lillskrutt håller fortfarande på att lära sig vad som gäller och var gränserna går. Han har en lång nyfiken näsa och vill vara med på allt; vilket han får, under vissa förutsättningar. Vara med på toan är ok, om man lägger sig på mattan och tar det lugnt. Att fara omkring och riva ner grejer och sno saker och dra omkring i huset och tugga sönder är inte ok. Att vara med och tända i kakelugnen är ok, om man lägger sig vid sidan om och är stilla. Att sno vedträn och massakrera på hallmattan, dra mig i håret, stoppa näsan nära elden är inte ok. Att vara med när jag bakar bröd är ok, om man sätter sig i kökssoffan och tittar på och håller näsan från bordet. Att slicka i sig mjöl och sätta tassarna på bordet är inte ok. Att vara med när jag verkar hovar är ok, om man håller lite avstånd och ger sjutton i mina grejer. Att sno hovkratsen och dra iväg med eller krypa omkring mellan hästens ben är inte ok. Etc, etc, etc. Efterhand som vi kommer överens om hur saker och ting ska vara så blir samspelet lättare. Han lär sig förstå mig och hur jag vill ha det och diskussionerna blir allt glesare.

 

[russinbulle]

Sv: Blir du någonsin trött på din hund?

Tja, en stund varje morgon innan jag kommer någonstans där jag kan släppa lös den yngsta som då är full med explosionsartad energi

På morgonen kan hon bara inte gå i koppel utan att drar som en dåre - först för att bajja och sen för att komma vidare till den plats jag brukar gå igenom för att släppa hundarna för att leka med dom/träna lite/köra lite nosarbete. Hon är så taggad att hon bara inte klarar att gå lugnt. Riktigt vidriga morgnar så piper hon om jag försöker få henne gå någorlunda sansat och jagar upp sig ännu mer

Japp, jag har gett upp lite där efter att ha prövat det mesta under 1,5 års tid - inte gå dit alls (explosionshund hela rundan), gå dit annan väg (hon kan alla vägar dit och jagar upp sig oavsett), stannat varje gång hon drar under lång tid = får bara en än mer uppjagad hund osv osv i det oändliga. Numera går vi dit med minsta möjliga bråk - hon får dra, bara det inte blir för mycket uppjagat. Väl där har vi kul och sen är det ur världen för den dagen - på kvällen går vi till skogen eller gör annat, men hon är inkörd på att morgonpromenad = kul. Hon lugnar väl ner sig med åldern.....hoppas jag