Enligt SAOB har uttrycket enbart anvÀnts i positiv bemÀrkelse:
Första skriftliga hÀnvisningen till anvÀndning av uttrycket Àr frÄn 1707.
"
3) (företrÀdesvis i högre stil) i frÄga om sinnestillstÄnd l. sinnesrörelser, i mer l. mindre bildl. l. överförda anv. av 1 o. 2.
a) med tanke pÄ lÄgornas oupphörligt vÀxlande, lÀtta o. lekande flammande, Àvensom pÄ eldens hÀftiga natur; sÀrsk. i överförd anv.: liv o. rörelse, livlighet, livfullhet, iver, entusiasm; temperament; ofta i förb. ta(ga) l. fatta eld (för ngt) o. i uttr. vara l. bliva (Àv. rÄka l. komma i)
eld och lÄga (l. lÄgor), Àv. eld och iver l. eld och hÀnförelse o. d., vara l. bliva full av entusiasm (för ngt). Som .. (E. Cederhielm) har mycken eld, sÄ hölt iag en warning för excesser nödig.
KKD 6: 13 (1707). LÀtt kom .. (Thorild) i eld; förtjusning, hÀnförelse .. var hans lifselement.
Atterbom Siare 5: 397 (1849). BondestÄndets flertal fattar eld för förslaget. P. Wieselgren i
Biogr. lex. 21: 193 (1855). Brinnande af ifver stod en hvar pÄ sin sats, alt var eld och lÄga.
F. Runeberg (1878) hos Söderhjelm Runeberg 2: 541; jfr c.
KKD 9: 293 (1913). â jfr
SINNES-, UNGDOMS-ELD m. fl. â sĂ€rsk."