Blev inte som jag tänkte mig

[Baldricks]

Är det någon som har skaffat häst och sedan känt att man inte var redo eller mogen för det? Att inget blev som man tänkte.Det känns som om detta har hänt mig. Det är så jobbigt. Hur gjorde ni som varit med om detta? Pressade ni er att klara av det eller sålde ni pållen och andades ut?
Vill gärna höra era erfarenheter! Kram så länge! Baldrick

 

[bettysmatte]

Sv: Blev inte som jag tänkte mig

Berätta gärna mer om din situation! Hur länge har du haft hästen? På vilket/vilka sätt känns hästägandet fel?

Med mina hästar har det alltid fått gå några månader innan jag känt mig trygg med dem. Även om det är en snäll och godmodig häst man köpt, testar den ju ofta lite. Det kan ta ett bra tag innan man kommer helt överens med den nya hästen. Men det är kanske inte alls detta som är problemet för dig? Berätta gärna mer, som sagt!

 

[bananna]

Sv: Blev inte som jag tänkte mig

Jag har varit i din situation. Köpte häst när jag var 16, men kände ganska snart att jag inte var redo. Förmodligen hade det varit annorlunda om jag köpt en lugn läromästare, men nu var det en unghäst med för mycket nerver så jag lät köpet gå tillbaka. Man lär sig av sina misstag - och först nu, 10 år senare känner jag mig redo för att bli hästägare på riktigt! Lycka till!

 

[syrran]

Sv: Blev inte som jag tänkte mig

Inte så att jag inte trott mig vara mogen... Skaffade egen häst relativt sent i livet så det var ett väl övervägt beslut.

Men jag har många gånger ifrågasatt mitt hästägande. Jag har gått så långt att jag har tömt gården på hästar. Tog ett sabbatsår och lånade ut hästarna helt enkelt. Bestämde mig för att inte tänka på hästar på ett helt år... Det gick några månader sen satt jag och letade bland hästannonserna igen. Från början hade jag flera hästar.
Nu har jag bara en kvar här hemma som är min. Hon har sällskap av en inackordering. Nu känns det som om det är lite mer på rätt nivå.

 

[Wembley]

Sv: Blev inte som jag tänkte mig

Det tar ett år att lära känna en ny häst. Hästen är olika i olika situationer, väderlek och annat. Det kan mycket väl kännas tufft i början. Hur lång tid har du gett dig och din häst tillsammans?

 

[rosita]

Sv: Blev inte som jag tänkte mig

Skaffade en häst en gång som jag blev"rädd" för, det va inte bra,lämnade tillbaks hästen och skaffade en annan, vilket var helt rätt.
De kan ta tid att hitta rätt häst, och sedan tar det ca.ett år att lära känna hästen,däremellan gör man en massa misstag, men se det som att det trots allt är så man lär sig och utvecklas.

 

[Baldricks]

Sv: Blev inte som jag tänkte mig

Tack för era svar!
Jag skaffade honom i september efter det att min underbara,trygga lånehäst flyttade från gården där jag bor.
Ville ha en liknande trygg häst och jag red när jag var yngre men slutade sen jag ramlade av för mycket och blev rädd. Har sen inte tittat åt hästar på ca 17 år förrän jag flyttade dit jag bor nu där det hölls på mycket.
Fick då låna denna underbara häst att rida ut på när jag ville och då förstod jag att det finns hästar man kan känna sig trygg med och det behöver inte vara läskigt att rida. Tvärtom hade vi underbara uteritter( jag kan ingen dressyr eller är tekniskt duktig) med kompisar, jag red aldrig ut själv.

Skaffade en kallblods-Brunte på 8 år som är lugn och sansad men med lite attityd ibland. Jag flög av i en galoppbocknings-serie för två veckor sedan, helt otippat att han skulle göra det. Gamla rädslominnen kom tillbaka. Han har även blivit lite rädd på uteritter, men inget jätteallvarligt.

Nu har mina bägge ridkompisar blivit gravida och jag känner mig jätte ensam och orutinerad. Har ridhus jättenära jag kan gå till men nu känns allting kymigt och läskigt och det är mörkt och blåsigt.

Jag ska få hjälp i helgen av några som är duktiga så jag har inte superångest för tillfället. Men det känns som att man inte ska ha häst om man kan bli så rädd. Jag hade glömt eller trott att ag kommit över det eftersom det gått så bra i två år nu. Men som sagt den hästen är helt supercoolsom jag ridit innan.
Åkte och red henne i helgen som var
( hon flyttade inte långt), för att få lite positiva minnen igen, har inte vågat mig upp på min Brunte än. Ska i helgen för hoppningsvis.

Vill kunna rida ut själv sådär närhelst jag får lust utan att vara beroende av ngn men som det är nu är det nog inte så klokt. Han är absolut inte nervig eller livrädd. Men eftersom jag inte har ngt sällskap så kommer jag ju inte ut och lär känna honom i terängen.

Tänker ge det ett år och se om det känns roligare och lättare när det blir ljust och skönt igen. Men det är ledsamt att det blev sådan känslomässig pannkaka och att man lägger så mycket energi på att oroa sig. "Nu står bara hästen här" tänker man, fastän det inte är gynnsamt att rida.Har kört lite NH från marken i stället,känns mycket säkrare.
Vill inte utmana ödet förmycket, är inte beredd att ramla av x antal ggr för att det senare kan bli bra. Då avstår jag hellre. När det går bra är jag väldigt orädd men inte dumdristig men det är då det är så underbart att rida. När jag blir rädd så fruktar jag för mitt liv typ.

Kan hända detta låter rörigt men det är som jag känner.Har ngn ngt tips eller så? Kan det bli bättre tro? kram..

 

[ang]

Sv: Blev inte som jag tänkte mig

Mitt tips är att ni skall "växa långsamt". Både du och hästen behöver känna er trygga i varandras sällskap. Ta hjälp av en cyklist som följer med, rid bara korta turer och känn dig nöjd med eran prestation när allt går bra.

Promenera och pyssla, så att du har glädje av hästen. Du förmedlar ju det, vilket stärker relationen.

Och ta hjälp! Ta lektioner i både ridning och markarbete, så att ni har en god grund att stå på. Att förtjäna sitt ledarskap och faktiskt ha det är inte alls så enkelt irl som man gärna vill tro.

Jag hade grymt stora problem med min första häst, som vi faktiskt övervann. Men vi fick ta den långa, långsamma vägen för det är inte så lätt när jag som människa är ett av de stora hindren för att vi skulle utvecklas.

Lycka till!

 

[Lavinia]

Sv: Blev inte som jag tänkte mig

usch, stackars du!

Jag var själv väldigt rädd efter en flygtur från min förstahäst och det tog många år innan jag vågade lite på nån häst igen.

När jag köpte min nuvarande tog det säkert en månad innan jag vågade mej upp på henne, vi promenerade och myste och ryktade och så istället, men det stadiet verkar ju du komit över om du lyckats rida på häst innan..

Har det känts fel hela tiden, eller är det nu med mörkret och ensamheten det blivit jobbigt? Det är ju viktigt att man trivs med sin häst och vågar lita på den, men samtidigt så ska man ju inte ge upp vid första problemet.

Kan du inte ge häst en vila nu och bara mysa/borsta/promenera så du får upp ditt förtroende för häst igen? Och sen komma igång igen när det blivit lite ljusare och trevligare ute? Och du kanske känner dej mindre osäker och obekväm?

/ Lavinia, som låter sin vila emellanåt, när mörkret blir för jobbigt (eller ljuset för den delen)

 

[Baldricks]

Sv: Blev inte som jag tänkte mig

Hej ang! Det du säger är vettigt! Vad hade du för problem? Berätta gärna.Vad skönt att det löste sig!

 

[MittNyaJag]

Sv: Blev inte som jag tänkte mig

Hästen jag har köpte jag när han var 2½. Välhanterad och shysst häst.
Jobbade honom mkt från marken och började inridningen ganska omgående.
Allt gick bra men sen en dag hade jag honom lös i ridhuset då han helt plötsligt får världens ryck och hoppar över sargen. Rakt in i spegeln... Ramlar bakåt och slår i marken igen. Blod från nacken och ett ben. Jag ringer kompisen samtidigt som jag springer upp på läktaren och hämtar första förband... kompisen lovar att skynda dit och jag "plåstrar" om hästen som blöder ganska kraftigt.
När kompisen väl kommer hamnar jag mer eller mindre i chocktillstånd men med gemensamma krafter går vi alla tre till stallet igen (promenad, 20 minuter)...
Gör rent alla sår och plåstrar om hästen (som förövrig blev helt bra...).
Men efter denna händelsen så fick jag total panik i ridhuset. Den andra hästen kunde jag rida där utan problem men med denna så gick det bara inte. Det tog säkert tre månader innan jag kunde jobba honom från marken i ridhuset, ett halvår innan jag vågade rida honom. Kompisen hjälpte mig och fick oftast rida fram honom så jag såg att han "var snäll" så kunde jag rida några varv under tiden hon pratade oavbrutet med mig så jag inte hade tid att bli rädd. Med hjälp av grannens paddock kunde jag iallfall börja rida honom. Mestadels med kompisen (tacka gudarna för kompisen!!) uppflugen på staketet och konstant pratande med mig så jag hade någonting annat att tänka på och bara kunde rida på "rutin".
Jag tror det hade gått 1½ år sen spegelhoppet när jag red för Ronny Åman och då, på en helg så släppte hela min ridhusparanoia. Helt plötsligt kunde jag rida i ridhuset igen!
Men jag var på väg att ge upp många gånger under tiden. Hade honom ute på annons och hade en spekulant som var och tittade.. Damen i fråga kom, i sällskap med sin vänninna, till en färdigsadlad häst i ridhuset (för så ville de ha det och jag har ju aldrig sålt någon häst innan...). Vänninnan sitter upp och smäller skänklarna i sidorna på honom, (vad kan han varit då? 3 och riden dryga halvåret?) och lyckas på nått vis hålla sig kvar, flängandes på långa tyglar. När hon skulle galoppera så använde hon väggarna som broms... När hon sedan behagar anse att hon ridit klart kommer hon till staketet och häver ur sig att "Oj, jag som trodde han skulle vara en seg gammal åsna!!".
Nej. Hon fick inte köpa hästen.

Under tiden har jag oxå varit rädd, eller låst är nog mer rätt uttryck. Under perioder har jag inte kunnat rida i min westernsadel för då har jag blivit stel som en pinne och inte vågat gå på hästen framåt. Just för tillfället kan jag dock inte rida h onom i engelsksadel.
Jag får panik.. I westernsadeln kan jag gå på honom och det spelar ingen roll om han gör lyckosprång eller sparkar bakut i galoppombytena....
Tur är väl det att han är westernhäst.

Långt som tusan blev det. Men poängen var väl att man kan bli oerhört rädd men faktiskt klara sig igenom det.
Min häst blir 8 nu. Det har tagit tid men vi har klarat oss igenom det.
Under långa perioder har han vilat, ibland 3-4-5 månader åt gången för att jag helt enkelt inte velat pressa mig själv att våga. Jag har ridit honom när det har kännts roligt. När jag varit motiverad. Visst har det ibland kännts elakt mot honom, att låta en unghäst stå.. Men han har alltid gått ute hela dagarna, alltid haft hästkompis...
Jag har heller aldrig varit rädd att hantera h onom från marken, så jag har jobbat mkt "NH" eller vad man nu ska säga... (tycker illa om NH som term...)

Nu blev det ännu längre... Fråga om det är nått.

 

[Baldricks]

Sv: Blev inte som jag tänkte mig

Lavinia! Du låter väldigt klok och jag uppskattar ditt svar,det tröstar.Jag har fått tipset att ta det lugnt och lära känna honom och känna efter när det
blir ljusare, precis som du säger. Det känns bara så dumt att köpa sig en häst och så står den hela första vinter. I o f har jag grejat lite med honom och borstar och myser nästan varje kväll.
Det verkar han uppkatta!

Det kändes fel ganska tidigt då jag fick reda på att min närmsta ridkompis var gravid. Vi hann rida en gång efter jag haft honom en vecka. Sen red jag med min andra kompis en gång sedan berättade hon att hon var gravid. Jag är ju jätteglad för mina vänners skull men det blev så otajmat med hästköpet.. Men det är ju sådant man inte kan förutse. Det är ju synd bara att jag känner mig så beroende av deras sällskap.

Anledningen till att jag inte suttit upp på honom efter flygturn är att det har inte känts bra. Jag vet att man ska skynda sig upp men jag väntar hellre tills jag vill och känner mig trygg. Och jag ska få lite hjälp nu så det känns bra!

Men! Jag ska försöka ta lektioner och senare så är ju dessa damer inte gravida längre. ( Fattas ju bara att en annan blir det då) Har bett en duktig tjej att rida honom lite åt mig. Ska bli roligt att se, och förhoppningsvis inspirerande

 

[Baldricks]

Sv: Blev inte som jag tänkte mig

Jätteintressant!!! Jag förstår precis! Det mest tröstande här är att du har unnat dig att ha din pålle kvar trots att du ibland blir rädd och så. Förstår att ridhuset blev läskigt med den pållen efter det som hände. Men vad modig du är som tagit dig igenom detta

Det var tanken när jag köpte honom att han får inte bli ngt tvång eller dåligt samvete (fast det var precis det han blev). Utan jag rider honom när jag vill. Nu hade jag ju hoppats att jag skulle vilja oftare men som sagt saker förändrades runt mig och det kan förändras igen till det bättre.

Han har ju kompis och är ute hela dagarna, han verkar nöjd ändå och han kan ju lika gärna gå hos mig så länge som att sälja honom förhastat. Hos förra ägarna hade han inte blivit riden på 3 månader när jag köpte honom.

Ha r också westernsadel. Tycker att det känns säkert och skönt!

 

[MittNyaJag]

Sv: Blev inte som jag tänkte mig

Jätteintressant!!! Jag förstår precis! Det mest tröstande här är att du har unnat dig att ha din pålle kvar trots att du ibland blir rädd och så. Förstår att ridhuset blev läskigt med den pållen efter det som hände. Men vad modig du är som tagit dig igenom detta

Jo, efter den misslyckade spekulanten så har jag dragit mig för att sätta ut annons på honom. Men både kompisen och hennes mamma har flertalet gånger sagt som så, att det var väl meningen att jag skulle ha honom kvar när det kommer en sådan skräcködla och provrider...

En tränare jag red för förut (dressyr) hon sa flera gånger att jag kanske borde överväga att byta häst... Hade sedan ett uppehåll i träningen för denne ett bra tag och när jag red en lektion för henne senare så blev tom hon imponerad över skillnaden vi åstadkommit...
Hästen i sig är en ganska svår häst. Han har inte nerverna på utsidan, men energin!! Gud så han kan bete sig i bland...
Men han är ju min sötis!

 

[ang]

Sv: Blev inte som jag tänkte mig

Vad sägs om att han inte gick från gården utan sällskap?!
Det är många år sedan, och jag kan skratta åt det nu. Då var jag förtvivlad. Hade jag inte ridsällskap fick vi promenera. Vi löste det med att sambon fick följa med och cykla först, sen kunde den delen succesivt arbetas bort.
Sambon skall dock ha en eloge, hästen var installad och han fick ägna mycket tid åt att vänta på oss ...

Ett plus i sammanhanget var sen att cyklar, det var inget konstigt alls att möta

Sen var det små rang/ ledarskapsfrågor som ridväg, aktiviteter, backa ur transporten och allt möjligt. Och det fortsatte när vi övervann något så kom det sen något annat osv.

Men hästen var *SNÄLL* och jag kände alltid att han ville mig väl, även om han inte ville samma sak. En något tuff läromästare, men en mycket god sådan.

 

[Baldricks]

Sv: Blev inte som jag tänkte mig

Jovisst! Man fäster ju sig vid dem. De kan ju vara bedårande och hur charmiga som helst på marken men sedan annat när man är på ryggen. Kan känna lite som du fått höra att det känns som det är meningen att jag ska ha honom för att lära mig ngt på honom. Men vad det är vet jag inte än.

Min lilla man och jag har haft rätt mysigt i hans box när jag lärt honom hur han ska dricka ur sin vattenkopp.
Verkar som han inte fattade det där att man måste trycka.

Han väntade på att jag skulle trycka fram vatten så skulle han buffa bort min hand för att dricka , sedan vänta igen på att jag fyllde upp. Men nu såg jag att han drack och tryckte själv! Jättestolt blev jag!!

 

[Baldricks]

Sv: Blev inte som jag tänkte mig

Man förstår!

 

[walkyria]

Sv: Blev inte som jag tänkte mig

Börja från grunden med att lära känna honom.
Jag antar att han inte är i kondition heller om han inte är riden på 3 månader?

Börja med promenader, och som du gör nu, bara umgås med honom.
Sen kan du börja med att bara skritta, kanske någon som går bredvid i början?
När du känner dig säker med det, så skritta och trava.
Och först när du känner dig redo galopp, och då kanske en rem runt halsen som du kan ta tag i om han börjar bocka?

Det är inget fel med att ta det långsamt, det är bara bra, då lär man känna hästen?

Du kanske kan longera hästen innan du rider ocskå, så han får göra av med överskottsenergi?

Lycka till

 

[Baldricks]

Sv: Blev inte som jag tänkte mig

Nej ngn kondition är nog inte till att tala om, han blir svettig av en skrittur ibland.

Bra ide´att longera honom innan ridning, har gjort det innan flygturen blev.

Vad är det för rem man kan ha runt halsen? Hur spänner man fast den?

Är det så att det ofta är glädje som orsakar bockning? Kan man hålla sig kvar/ häva bockningen och få honom att lugna sig.
Är ju inte alls säkert det händer igen, men om.

 

[walkyria]

Sv: Blev inte som jag tänkte mig

Nej ngn kondition är nog inte till att tala om, han blir svettig av en skrittur ibland.

Bra ide´att longera honom innan ridning, har gjort det innan flygturen blev.

Vad är det för rem man kan ha runt halsen? Hur spänner man fast den?

Är det så att det ofta är glädje som orsakar bockning? Kan man hålla sig kvar/ häva bockningen och få honom att lugna sig.
Är ju inte alls säkert det händer igen, men om.

Oftast beror ju på bockning på glädje.

MEN det kan ju också vara ett tecken på ex. en sadel som sitter dåligt? Han kan ju ocskå bocka för att han inte riktigt orkar galoppera om konditionen tryter?

Du kan ta ex : en martingal, eller en helt vanlig tygel, el grimskaft och sätta runt halsen så du har nåt att "ta tag i".

Man kan hålla sig kvar när hästen bockar, det gäller att ha balsen och knipa fast med benen. Du kan försöka "rycka upp huvudet" & driva på honom om du känner att han dyker lite och är på väg att bocka.

Om hästen inte har kondition så är det ingen bra ide att galoppera överhuvudtaget, utan då måste du ju bygga upp konditionen från grunden.
Vilket innebär, skritt till att börja med.
Efter någon vecka skritt och trav, & longering?
Efter ytterligare någon vecka galopp.
Det tar tid att bygga upp en häst....
Men det är ju bara bra?
Så lär ni känna varandra ordentligt....

Lycka till