jos
Trådstartare
jag börjar mer och mer inse att min tilda inte alls passar som innekatt. fram till slutet av sommaren har hon varit stallkatt, men min bror (som äger stallet och gården) tröttnade på att hon hela tiden smet in i huset, och bad oss således att flytta på henne.
i början funkade det ganska bra i lägenheten, hon nöjde sig med att vara ute i koppel nån gång i veckan, men nu räcker det inte ens att vara ute i en halvtimme två-tre gånger per dag. hon vill klättra i träd, gömma sig under buskar och smyga på fåglarna och hästarna som hon alltid kunnat göra. hon trivs verkligen inte med att gå i koppel, hon vill ha mer frihet.
ska skaffa ett flexkoppel (heter det väl?) så hon kan gå lite mer fritt, men jag är rädd att det inte räcker för henne.
att släppa henne helt lös är inte ett alternativ. dels skulle hon inte hitta rätt hus och trappuppgång igen, dels finns det för mycket lösa katter i området redan - hon skulle börja slåss med dem allihop.
det känns grymt att bara vänta på att hon ska vänja sig, man förstår ju själv hur galen man skulle bli om man plötsligt efter ett liv i frihet tvingas vara instängd, även om tillvaron är trevlig. har man vant sig vid frihet vill man inte förlora den.
att omplacera henne känns jättejobbigt, tilda är en så speciell katt.. har aldrig haft någon som varit ens i närheten av hennes personlighet.
om det inte var för våra gammelkatter hade jag nog flyttat henne hem till pappa. här har vi ett stort hus, gräsmatta med massa träd och uthus, och skog på två sidor av tomten. men, som sagt, gammelkatterna. den äldsta skulle nog inte bry sig nämnvärt; han är senildement och lycklig och finner sig i det mesta. det är elvaåringen jag är bekymrad över.. tilda bråkar som sagt gärna med andra katter (hon har ju alltid haft ett stort revir att försvara) och simba skulle inte tveka att slå tillbaks. så, så länge de finns här kan hon inte flytta hit.
min moster skulle nog ha möjlighet att ta hand om henne, men samma problem där - finduskatten är närmare tio år så det skulle inte vara rättvist mot honom att ta dit en inkräktare.
och det känns så otroligt jobbigt att flytta henne till någon jag inte känner.. jag vill verkligen inte förlora min prinsessa, men det gör jag ju ändå om hon blir olycklig och apatisk. gah. vet inte vad jag förväntar mig för respons här, ville mest skriva av mig lite.
i början funkade det ganska bra i lägenheten, hon nöjde sig med att vara ute i koppel nån gång i veckan, men nu räcker det inte ens att vara ute i en halvtimme två-tre gånger per dag. hon vill klättra i träd, gömma sig under buskar och smyga på fåglarna och hästarna som hon alltid kunnat göra. hon trivs verkligen inte med att gå i koppel, hon vill ha mer frihet.
ska skaffa ett flexkoppel (heter det väl?) så hon kan gå lite mer fritt, men jag är rädd att det inte räcker för henne.
att släppa henne helt lös är inte ett alternativ. dels skulle hon inte hitta rätt hus och trappuppgång igen, dels finns det för mycket lösa katter i området redan - hon skulle börja slåss med dem allihop.
det känns grymt att bara vänta på att hon ska vänja sig, man förstår ju själv hur galen man skulle bli om man plötsligt efter ett liv i frihet tvingas vara instängd, även om tillvaron är trevlig. har man vant sig vid frihet vill man inte förlora den.
att omplacera henne känns jättejobbigt, tilda är en så speciell katt.. har aldrig haft någon som varit ens i närheten av hennes personlighet.
om det inte var för våra gammelkatter hade jag nog flyttat henne hem till pappa. här har vi ett stort hus, gräsmatta med massa träd och uthus, och skog på två sidor av tomten. men, som sagt, gammelkatterna. den äldsta skulle nog inte bry sig nämnvärt; han är senildement och lycklig och finner sig i det mesta. det är elvaåringen jag är bekymrad över.. tilda bråkar som sagt gärna med andra katter (hon har ju alltid haft ett stort revir att försvara) och simba skulle inte tveka att slå tillbaks. så, så länge de finns här kan hon inte flytta hit.
min moster skulle nog ha möjlighet att ta hand om henne, men samma problem där - finduskatten är närmare tio år så det skulle inte vara rättvist mot honom att ta dit en inkräktare.
och det känns så otroligt jobbigt att flytta henne till någon jag inte känner.. jag vill verkligen inte förlora min prinsessa, men det gör jag ju ändå om hon blir olycklig och apatisk. gah. vet inte vad jag förväntar mig för respons här, ville mest skriva av mig lite.
