Blå måsen servis.

[Luff]

Svärmor kör på Fågel Blå. Helt ok.

 

[Petruska]

När jag växte upp kändes det som nästan standard bland mina kompisar att de prackades på servisdelar av bland annat denna Blå Måsen i födelsedagspresenter och julklappar av välmenande fastrar och mostrar.

Förutom att det var svårt att se glädjen i en kaffekopp eller terrin vilken som helst som tolvåring, så är jag oerhört tacksam att mina släktingar fokuserade på hästsaker och böcker som var intressanta då och inte sådant som man inte förväntades bära med sig genom resten av livet. Och helst duka fram vid alla kommande högtider och födelsedagar så länge moster och faster finns i livet.

Ja, det där att ge oskyldiga barn en "finservis" känns oerhört föråldrat. Jag var barn på 70-talet, och mina (tjej)kompisar fick serviser, ofta just Blå Måsen. Jag slapp, då mina föräldrar helt enkelt inte är till den grad konventionella.

Jag tror inte att det är/var lika vanligt att små pojkar drabbas av dessa trista presenter?

 

[Lillgrådis]

Nej pojkarna skulle ju träffa en flicka som skulle föra med sig en egen och komplett Blå Måsen-servis i brudkistan, det hade ju blivit helt tokigt om man skulle stå där med två kaffekannor och två stora uppläggningsfat och dubbelt upp av allt.

Men det känns som sagt både skönt att denna sed förhoppningsvis har ändrats - och ändå lite lite 70-/tidigt 80-talsnostalgiskt på ett konstigt sätt. Liksom en tidskapsel från en helt annan era, när det var viktigt att tidigt börja skaffa sig en egen servis så man inte stod där en vacker dag och skulle flytta hemifrån och saknade en sådan till sina sju sorters hembakta kakor.

Och inte kunde man rekvirera en extra billig från varken Tradera eller Ali Express på en vecka heller, utan bara genom envist och mångårigt önskande och samlande uppnå denna ynnest att fylla ett skåp med sitt alldeles egna finporslin. Och med syftet att det skulle vara för livet, snarare än slit och släng med nya trender varje säsong. Jag känner mig plötsligt väldigt gammal som levt i denna epok.

 

[Mia_R]

Ja, det där att ge oskyldiga barn en "finservis" känns oerhört föråldrat. Jag var barn på 70-talet, och mina (tjej)kompisar fick serviser, ofta just Blå Måsen. Jag slapp, då mina föräldrar helt enkelt inte är till den grad konventionella.

Jag tror inte att det är/var lika vanligt att små pojkar drabbas av dessa trista presenter?

Det där är/var nog väldigt lokalt. Jag känner inte till någon som fick det.

 

[Petruska]

Det där är/var nog väldigt lokalt. Jag känner inte till någon som fick det.

Hoppas det!

Det här var i frireligiösaste Småland.

 

[athena_arabians]

Nu kollade jag Rörstrands Skåne. Hm. Min svärmors stil. Do I need to say more?

Jag hade inte orkat använda den annat än ironiskt vid enstaka tillfällen av rätta typen.

Lustigt hur olika associationer man kan ha till grejor. För mig är den där servisen trygghet och ett sätt att ha kvar min far på ett mer fysiskt sätt (han älskade den där servisen och älskade att ha kalas). Det finns många minnen kopplade till den, tex åkte jag och mamma runt i Skåne på semester och besökte flera av motiven. En extra bonus är att ett av motiven är Widtsköfle, ett av de första stuterierna med fullblodsaraber i Sverige

Mitt hem är en salig blandning av saker och stilar vilket tidigare gett mig lite ångest, det har aldrig känts "fint". Jag har insett att det helt enkelt är så här jag funkar, för de saker jag har oavsett stil har en betydelse för mig, det är därför de får vara kvar eller att jag har köpt dem.

Dock kommer jag ALDRIG att förlika mig med 70-talsestetik, tapet ska väck!

 

[athena_arabians]

Ja, det där att ge oskyldiga barn en "finservis" känns oerhört föråldrat. Jag var barn på 70-talet, och mina (tjej)kompisar fick serviser, ofta just Blå Måsen. Jag slapp, då mina föräldrar helt enkelt inte är till den grad konventionella.

Jag tror inte att det är/var lika vanligt att små pojkar drabbas av dessa trista presenter?

Mina kära föräldrar fick mig att spara på en kaffeservis (Maria Blå blom om jag inte kommer ihåg fel). Det var inte av någon större övertygelse från deras sida utan det var så man skulle göra sas Efter några koppar ledsnade jag och vi sålde dem till ett bra pris (förmodligen gick pengarna till något hästrelaterat).

 

[bettysmatte]

Mina Mikasa Antique Lace (som jag tycker väldigt mycket om ):

Och mina Blå Blomster (som jag gillar mindre än de andra, men även dessa är rätt söta ):

 

[athena_arabians]

Mina Mikasa Antique Lace (som jag tycker väldigt mycket om ):

Och mina Blå Blomster (som jag gillar mindre än de andra, men även dessa är rätt söta ):

Hehe, vi har samma tapet

 

[bettysmatte]

Hehe, vi har samma tapet

Kul ! Jag har den i mitt sovrum, plus att jag har tapetserat inne i mitt skåp med småsnuttar av det som blev över från sovrummet.

 

[Hyacinth]

Mina Mikasa Antique Lace (som jag tycker väldigt mycket om ):

Och mina Blå Blomster (som jag gillar mindre än de andra, men även dessa är rätt söta ):

Mikasa är jättefina! Hoppas du använder dem också

 

[athena_arabians]

Kul ! Jag har den i mitt sovrum, plus att jag har tapetserat inne i mitt skåp med småsnuttar av det som blev över från sovrummet.

Jag har den i köket (tidigare var det bajsbrun 70-talsmedaljong där) och den passar bra in med stommarna och luckorna (i sittdelen då, luckorna i matlagningsdelen matchar medaljongtapeten...).

 

[Hyacinth]

Vi blandar vilt hemma, men regeln är att det ska användas. Jag älskar våra Colores-skålar, japanska tallrikar och muminmuggar. Men aldrig att jag skulle låta en servis stå och samla damm. Jag gör mig glatt av med delar jag inte använder.

 

[alazzi]

Min bror och jag fick alltid "finporslin" i gåvor. För min mamma var det viktigt att man skulle samla ihop till en servis. Vi fick lakan och handdukar också.

 

[bettysmatte]

Mikasa är jättefina! Hoppas du använder dem också

Jadå, de får komma fram titt som tätt !

 

[Teilani]

Ja, det där att ge oskyldiga barn en "finservis" känns oerhört föråldrat. Jag var barn på 70-talet, och mina (tjej)kompisar fick serviser, ofta just Blå Måsen. Jag slapp, då mina föräldrar helt enkelt inte är till den grad konventionella.

Jag tror inte att det är/var lika vanligt att små pojkar drabbas av dessa trista presenter?

Har också flera koppar som jag fått i present av kära mormor, de står kvar i en byrå hemma hos mamma. Kan mycket väl vara blå måsen.
Mina bröder fick silverskedar, som inte heller lämnat mammas byrå...
Av morfar fick vi varje år de frimärken som getts ut under året, de förvaras i hans kassaskåp fortfarande.

Jag tror att tanken med dessa presenter var mer än bara praktisk, att de på nåt sätt skulle bli värdefulla i framtiden. Och för en del serviser kanske det är sant, har inte kollat vad frimärken från 80-talet kan vara värda. Men det blev väl inflation i det också.

 

[nickan1]

En gammal kaffeservis med hiskeligt många delar skänkte jag till ett äldreboende. De äldre uppskattar verkligen att få dricka kaffe ur koppar med tunt porslin och de använder den vid speciella tillfällen som jul, midsommar och när någon fyller år.ex. Den kräver ju handdisk därför används den inte dagligen. Jag blev inbjuden där på gammaldags kafferep med sju sorters kakor när de skulle inviga servisen och det känns härligt att den används på ett ställe där den verkligen uppskattas!

 

[MM]

Min make fick en hel blå måsen servis när han växte upp av sina föräldrar. En ny bit vid jul eller födelsedag. Gillar den inte alls så den är gömd i ett skåp

 

[Fritidsryttare]

Spinner vidare istället för att göra en ny tråd så ni verkar vara så väl bevandrade i detta ämne! I samma servis, så finns det en separat "del", med kanske 28 delar, som inte föreställer blå måsen utan olika slott. Samma tillverkare, och samma färger; men andra motiv, bland annat Sollidens Slott. Är detta också Blå Måsen?

Har även fått några olika samlartallrikar, med tillhörande "äkthetsintyg" i gammalt papper. Är det något som fortfarande samlas på?

 

[Fritidsryttare]

Första pappret. Hittar inte tallrikarna bara, de ligger i nån ouppackad kartong nånstans.