Jag har läst i en bok att man ganska direkt ska lära fölet att stå uppbundet, dvs börja binda upp det när det är någon vecka gammalt. Där står att fölet kommer att sätta sig på hasorna, men rätt snart acceptera situationen.
Men jag har också läst någonstans att man inte får dra i huvudet på föl (typ i grimskaftet när man leder), och om man binder upp det kommer det ju att dra rätt rejält i huvudet själv.
Ju yngre de är när de binds upp och slåss mot uppbindningen dessto mindre kroppsvikt har de att knäcka emot i nacken med. Det är därifrån förespråkandet om binda tidigt kommer. Däremot på små föl är nacken känslig så det finns en risk.
JAG brukar göra så att jag INTE binder upp förrän de fullständigt lärt sig ge efter för tryck på grimman, dvs är ledbara i grimma och grimskaft. Då lär jag dem att stå still på gången men utan att sitta fast, dvs jag håller i grimskaftet. När de fattat vitsen med att stå still så börjar jag ha dem i boxen, och lägger ett långt grimskaft runt gallret eller genom en bindring. På så sätt kan jag hålla emot när fölet drar, men släppa om det får panik. När fölet känner av 'uppbindningen' brukar de prova slita ett tag, men eftersom du är där och de är vana att ge efter för tryck och de inte är stenhårt fast brukar de ge sig rätt snart. När det fungerar binds de upp i kort grimskaft vid krubban när de äter. De kan prova dra sig loss men brukar inte göra något hysteriska försök och efter någon vecka så är det inga problem.
Om man däremot knyter fast dem i en stolpe när de är små brukar de slåss som små tigrar innan de ger sig. IOfs inte hört om något föl som skadat sig så, men jag tillämpar det inte själv.
Men det är MÅNGA gånger säkrare att lära dem vara uppbundna när de är små och inte så starka, än att de som vuxna ska kasta sig och försöka slita sig i en uppbindning, DÅ är det risk för nacken i allra högsta grad.
Och sedan det här med att t ex nafsa och sparka:
Sätter ni alla de gränser man vill ha på den vuxna hästen direkt? Alltå inget nafsande i kläder eller hår, trots att man själv tycker att det är ett mysigt sätt att lära känna fölet.
NEJ de får INTE INTE INTE hålla på och nafsa och bita i kläderna. Det är himla gulligt när de är små - javisst. Men sen får de vassa tänder och blir stora och starka och när de då planterar sina nya tänder i ens axel så gör det ooont.
Fölet får nosa och kolla, men när det börjar stoppa in fingrar och jackor och grejer i munnen så föser jag bara lugnt bort huvudet, säger NEJ lugnt men bestämt och flyttar mig lite och kliar på ett annat ställe. Jag brukar försöka se till att de har något ANNAT att 'klia tillbaka' på i början. Mamma, en boxvägg, ett träd elelr vad som helst. Det är ju ofta på reflex de 'nafsar' när man kliar. I övrigt så får de nosa och undersöka bäst de vill, men försöker de nafsa eller tugga så föser jag bort huvudet.
När de börjar få tänder och ska BITA i allt gör jag likadant, vilket de lätt tar som en kul lek, andra gången de då ska tugga så knäpper jag dem med pekfingret på nosen samtidigt som jag säger NEJ. Det gör inte ont när man knäpper dem på nosen men de brukar bli dels förvånade/överraskade och tycka det är obehagligt.
Jag var benhård på fölis från första början att man INTE får tugga på matte eller mattes kläder (eller någon annan människa) och vi har faktiskt aldrig haft några större problem med bitande, några dagar när hon försökte provtugga men sen insåg hon att det var ajabaja.
Jag undviker också att 'handmata' de som har nafsiga tendenser. Dvs INTE ge småttingar godis ur handen. Kele började få det när hon var 6 månader, men då hade hon som sagt inga bittendenser alls i princip förutom de inledande jag sa ifrån om.
Och hur gör ni då med sparkande? Fölet brallar ju runt och ibland får man sig en känga, men det vill man ju INTE ha när hon får kraft bakom sparkarna!
Går det över "av sig själv" vartefter man håller på att hantera, eller bör man ryta till redan nu?
Om de brallar och 'råkar' sparka säger jag ingenting. Man får se till att inte hamna i situationer där man av misstag kan få sig en känga helt enkelt.
Föl som presenterar en liten fölrumpa och slår eller föl som är lätta i bak om man rör dem på baken gör jag ungefär som med bitningen med. Säger NEJ, ser till att få huvudet mot mig och rumpan bort från mig och fortsätter med det jag höll på med men 'utom sparkhåll'. Dvs jag förklarar från början att så får man inte göra, men jag ryar inte utan lugnt och konsekvent men bestämt förklarar att det där får du göra någon annanstans.
Men INTE banna för att de i yster lek skuttar runt och råkar träffa, där gäller det istället att hålla sig bort från bakhovarna i de situationerna.
)
