Det är också nytta för barn att ha roligtJag hade också roligt under bildlektionerna. Men jag har ju ingen nytta av det i mitt liv överhuvudtaget. Varken i privatlivet eller yrkeslivet.
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Det är också nytta för barn att ha roligtJag hade också roligt under bildlektionerna. Men jag har ju ingen nytta av det i mitt liv överhuvudtaget. Varken i privatlivet eller yrkeslivet.
Fast det verkar ju som att dina lärare helt enkelt inte riktigt körde på läroplanen? Eller? Våra musiklektioner hade definitivt ngt slags mål och mening redan från "småskolan". Precis som våra bildlektioner redan från mellanstadiet inte var "sitta och rita".Hemkunskap och slöjd behöver man i det vanliga livet.
Jag är helt enig! Jag kan se hur man hade haft större nytta av att vara mer allmänbildad inom konst och musik mer än att faktiskt utöva det själv. De som har talangen och intresse kommer odla det utanför skoltid också. Däremot är det allmänbildande att kunna känna igen kända konstverk, analysera dem och kunna känna igen de mest grundläggande stilarna.
På musiklektionerna på högstadiet hade vi allsång, ofta Disneylåtar. Jag höll aldrig i ett instrument eller fick någon form av sångundervisning eller för den delen så speciellt mycket teoretisk kunskap. Men det var ju trevligt att sjunga Disneylåtar och andra gamla dängor (Tom Jones Delilah som var gammal redan då). Men det var ju varken allmänbildande eller utvecklande. På mellanstadiet älskade min lärare Beatles så vi lärde oss en del Beatleslåtar på musiklektionerna så det var ju betydligt bättre. Men fortfarande handlade det bara om att vi sjöng allsång till Beatles-låtar. Men det var ju allmänbildande iaf.
Ja det är ju också bevisat att man lär sig mer när man har roligt. Det är därför det är så viktigt för barn att leka, för det är där en stor del av lärandet sker.Det är också nytta för barn att ha roligt
Man lär sig teoretiska ämnen bättre om man även studerar bild och musik. Hjärnan behöver olika stimulans. Elever som får spela och lyssna på musik blir bättre på matematik.Jag förstår överhuvudtaget inte varför skolan slösar tid på nåt så oviktigt som bild... De som vill bli konstnärer blir det ändå utan bildundervisningen i grundskolan. Om man ändå lärt sig nåt vettigt där som allmänbildning i konst. Nä... Man bara ritade. Totalt meningslöst.
Jag är väldigt osäker på det. Det var tillräckligt många kamrater till mig som var usla på matte tex men bra i det praktiska och gladdes över de betygen. Det skulle kunna ta bort oerhört mycket från praktiskt sinnade elever att skriva över alla praktiska ämnen till betygslösa -deltog. Självklart kan man vara bra i båda! Men om man är usel i tex svenska och får femma i teknik så har man i alla fall en femma och den är inte värdelös.Hehe, jag ser inga problem med underkända betyg i icke-kärnämnen. Jag hade 2:a i gymnastik och syslöjd
Givetvis har jag full respekt för ämnena som sådana och de som tycker de är roliga/har bra betyg i dem... men det är verkligen ämnen som bygger på att man har både talang och intresse för dem (precis som musik som jag fö har en 4:a i trots att jag är tondöv... det fick man om man var närvarande, inte käftade emot läraren och rent allmänt inte märktes).
Jag anser att de tre ovan nämnda ämnena borde ha genomfört/icke genomfört istället för betyg. Men de ska absolut finnas kvar inom läroplanen.
Exakt, man kan få fram fantastiska saker med bara blyerts och linjal! (fick vi lära oss i mellanstadiet).Jag har alltid tyckt det var ett värdelöst ämne men har på senare år insett att det var ett lärarproblem i mitt fall. Att rita "vad man vill, låt det bara komma" timme efter timme när man knappt kan dra en streckgubbe ger noll. Har knappt godkänt i bild för jag är så okreativ så det är sorgligt. Sen träffade jag min sambo som är konstnär och insåg att det finns något som kallas ritteknik och olika steg för att få fram rätt proportioner osv. Tänk om jag fått lära mig det.
Hos oss var det uppdelat i två delar på gymnasiet. Trodde det var så överallt. Dels den praktiska biten med perspektiv, lära sig dreja (eller ok, det kanske var jag som visade vissa hur man gjorde eftersom bildläraren mest försåg med lera och drejskiva. Men det är imponerande vad de kunde komma fram till själva!), skulptera, gjuta osv (allt såklart bra för att få en förståelse för hur vardagssaker ens existerar). Lära sig hur kreativiteten lever upp i begränsningen. Man fick i uppgift att rita en teckning i popkonst, i raster, i klassisk stil, landskap, porträtt osv.
Sedan en del som bara bestod av rena föreläsningar en gång i veckan? för runt 100? mer? elever i taget. Hela årskursens alla klasser? Bildspel med konstverk, tillsammans med musik och en lärare som var väldigt bra på att förklara och berätta om dem. Betyget var närvarit eller ej närvarit. Dessa gav en väldigt bra känsla för tidsflöde i historia med musik, konst och händelser (krig, sjukdomar, politik) som påverkar musik och konst. Mest känd var han för sin beskrivning av bombningarna i Dresden...
Då provade ni ju olika tekniker och hade undervisning i perspektiv och färg? och olika material. Så där fanns teori. Även en sådan undervisning hjälper ju som någon sa ovan om du ska göra en power point eller rita ut vägen på kartan för en turist. Sedan minns man ju såklart inte allt och precis som mina tyskalektioner var helt värdelösa för mig pga bla läraren var de absolut inte värdelösa för de som lärde sig tyska på dem. Och tyska är inte ett dåligt ämne för att min lärare var dålig.Nä, nåt sånt hade vi aldrig. Jag hade drama på gymnasiet iaf ett år. Minns inte om jag även hade bild. Kanske första året. Men på högstadiet var det inget sånt. Vi målade, ritade med oljekritor, blyerts och liknande. Målade på muggar (köpta muggar) och lite sånt. Minns inte att man var tvungen att prestera på nån viss nivå för att få godkänt utan det räckte nog att vara närvarande och lämna in nåt även om det var fult. Gick ut gymnasiet runt 2000.