Betyg idrott högstadiet

[nullo-modo]

Det beror ju på vad man anser att skolämnet idrott har för syfte. Om det finns till för att främja ett hälsosamt liv så tror jag att skolidrotten idag misslyckas och nåt behöver ändras. Jag tror inte att betygen hjälper till att främja ett hälsosamt liv. Jag tror att det sätt som skolidrotten är utformad så tror jag (studie hade varit mycket intressant!) att bland de elever som inte tränar nån idrott på fritiden och inte rör sig tillräckligt på fritiden så tror jag att skolidrotten stjälper mer än hjälper dem till att tycka att träning är roligt. De elever som redan tränar och rör på sig på fritiden tror jag inte att skolidrotten varken gör till eller från. De tycker redan att det är roligt och rör sig redan på fritiden.

Om man anser att skolidrottens uppgift är att lära och hjälpa elever att leva hälsosamt så bör den utformas annorlunda. Alla är inte stöpta i samma form men alla har precis samma rätt till ett hälsosamt liv. Jag tycker att det t.ex. ska vara lika acceptabelt att gå en promenad, springa en runda, cykla en runda eller liknande på skolgympan som att spela fotboll, basket, innebandy och att om man individanpassat det totalt så hade fler elever rört sig mer och fått ett hälsosammare liv. Men för att komma dit måste man helt ändra läroplan och betyg.

Här är mitt förslag:

Betyg Godkänt: Närvarande och aktiv i någon fysisk aktivitet. Promenader varje lektion eller joggingrundor ska alltså vara lika mycket värt som att spela fotboll, friidrott eller innebandy. Sen för att få godkänt ska man ha blivit godkänd i simning helt enkelt för att det är livräddande. Skolan ska då vara skyldig att ge sådan undervisning att alla elever ska lära sig att simma.

Det enda alternativet till Godkänt ska vara Icke-godkänt. Det får man om man inte är med på lektionerna och inte är aktiv i någon fysiska aktivitet alls. Eleven har inte varit där alt där men inte aktiv alls eller visat någon vilja att vara det minsta fysiskt aktiv. Eller att eleven inte anses vara simkunnig men det ska vara skolans ansvar att se till att eleven ges möjlighet efter sina förutsättningar att klara simningen.

Helt rätt alla är inte stänga stöpta i samma form och tycker din tanke om G och IG borde gälla alla ämnen.
Själv så hade jag problem i flera år pga pressen i svenska av att bra fylla i ett enkelt formulär och skriver även idag inget som inte har rättstavningspogram om någon annan ska läsa.

 

[Badger]

Spännande diskussioner här i tråden, helt klart.

Jag tror inte att den här läraren är ond på något sätt. Inte genomdålig heller. Men jag tror kanske inte att läraren blivit ifrågasatt tidigare heller, utan kanske är van vid att betygen bara accepteras rakt av.

Jag tror att barnet, som är högpresterande i de flesta ämnen (utom bild, musik och slöjd), verkligen inte hade förstått vad som skulle komma att bedömas och det är väl där det brister. Barnet har dykt upp, kämpat, varit trevlig, hjälpsam, löst alla uppgifter, får oftast flest plockade stationer på orientering osv. Barnet har trott att det viktigaste är att kämpa och ta i och lägga ner sig i alla övningar och att prestera.

Barnet har däremot inte förstått att HUR övningen utförs och HUR den ser ut är viktigare än HUR prestationen i stort är och ansvaret för det kan inte läggas på någon annan än läraren. Särskilt som de har fått veta saker som att dans inte längre är betygsgrundande.

Barnet kommer att fortsätta att tycka om idrott, särskilt sin egen idrott där barnet presterar och är duktigt, men långt ifrån proffs. Men barnet är besviket såklart.

Spana på det där med hälarna ändå. Det är så sjukt märkligt att jag blev nedömd ett betyg pga av det och det kom i samma ålder den här vaga beskrivningen på "något". Det anses finare att inte slå i hälarna Så himla konstigt också när vissa elever säkert vuxit 10 cm per år och inte har koll på dem.

 

[Lingon]

Spana på det där med hälarna ändå. Det är så sjukt märkligt att jag blev nedömd ett betyg pga av det och det kom i samma ålder den här vaga beskrivningen på "något". Det anses finare att inte slå i hälarna

Sen tycker jag att en lärare inte ska kunna sänka ett betyg p.g.a. något som hen inte undervisat i. Alltså, om läraren inte undervisat eleverna i det korrekta sättet att springa så ska hen inte kunna sänka ett betyg för att eleven inte ska springa korrekt. Precis som att en mattelärare inte ska kunna sänka mattebetyget för att eleven inte kan division om inte eleven fått undervisning i just division.

 

[Badger]

Sen tycker jag att en lärare inte ska kunna sänka ett betyg p.g.a. något som hen inte undervisat i. Alltså, om läraren inte undervisat eleverna i det korrekta sättet att springa så ska hen inte kunna sänka ett betyg för att eleven inte ska springa korrekt. Precis som att en mattelärare inte ska kunna sänka mattebetyget för att eleven inte kan division om inte eleven fått undervisning i just division.

Ja det håller jag absolut med om.

Jag tycker idrotten kan vara nära så som den är. Men att läraren måste undervisa i allting hen tänker sätta betyg på. Dvs fotboll, ja då får man börja med en boll och koner, o en liten bana och skjut i mål på slutet, sedan kanske en liten match -men då förklara reglerna. Bollen ska in där osv. Brännboll, ja då får man öva på att slå boll med trä, alla samtidigt, inte bara stå och skämmas medan folk hånskrattar, såhär kastar man en boll långt, hela armen, såhär fångar man en boll. Springa snabbt, tårna i, knäna upp, hälen i rumpan osv förklara hur (det gjorde de på gymnasiet faktiskt). På redskapsjumpa och friidrott förklarar de ju ibland.

Och om läraren tycker någon ser lite operfekt ut så får hen kläcka ur sig det när hen ser det och berätta hur man ser mer estetiskt tilltalande ut för lärarens nöje (eller förklara varför man ska springa vackert rent biomekaniskt om det nu är så nödvändigt). Typ landa nättare och komma med tips -gå på friskispass och lär dig följa eller vad som.

 

[Lingon]

Ja det håller jag absolut med om.

Jag tycker idrotten kan vara nära så som den är. Men att läraren måste undervisa i allting hen tänker sätta betyg på. Dvs fotboll, ja då får man börja med en boll och koner, o en liten bana och skjut i mål på slutet, sedan kanske en liten match -men då förklara reglerna. Bollen ska in där osv. Brännboll, ja då får man öva på att slå boll med trä, alla samtidigt, inte bara stå och skämmas medan folk hånskrattar, såhär kastar man en boll långt, hela armen, såhär fångar man en boll. Springa snabbt, tårna i, knäna upp, hälen i rumpan osv förklara hur (det gjorde de på gymnasiet faktiskt). På redskapsjumpa och friidrott förklarar de ju ibland.

Och om läraren tycker någon ser lite operfekt ut så får hen kläcka ur sig det när hen ser det och berätta hur man ser mer estetiskt tilltalande ut för lärarens nöje (eller förklara varför man ska springa vackert rent biomekaniskt om det nu är så nödvändigt). Typ landa nättare och komma med tips -gå på friskispass och lär dig följa eller vad som.

Precis så. Det är det jag saknar inom skolämnet idrott och så länge det inte finns (för varje individuell elev) så tycker jag att inget annat betyg än närvarande/icke närvarande borde få sättas.

 

[Badger]

Precis så. Det är det jag saknar inom skolämnet idrott och så länge det inte finns (för varje individuell elev) så tycker jag att inget annat betyg än närvarande/icke närvarande borde få sättas.

Tänker att det inte verkar som att det i läroplanen finns någonting som hindrar idrottslärarna att undervisa.

Utan det måste vara ngn slags kultur i utbildningen/folk som blir idrottslärare/eller att alla kanske rätt och slätt inte är idrottslärare. Själv var jag ju ändå utsatt för sådana som följde läroplanen och undervisade i vissa delar om än inte alla, vilket nog är orsaken till att jag inte avskydde idrott. Andra har ju fått idrottslärare som bara säger att det är fotboll varje lektion. Dvs att problemet snarare är att ämnet betraktas som slappt och oviktigt än tvärtom. Samma med bild och slöjd, sång osv.

Att folk, föräldrar och lärare och rektor föreställer sig att man är född med eller utan (fotbollsreglerna i hjärnbarken o kunskapen om att man inte ska peta på bollen med tårna.) och inte att det är någonting man faktiskt kan lära sig.

Som om de vore essentiellt annorlunda jämfört med matte och svenska.

 

[Lingon]

Tänker att det verkar som att det i läroplanen sannolikt inte finns någonting som hindrar idrottslärarna att undervisa. Utan det måste vara ngn slags kultur i utbildningen/folk som blir idrottslärare/eller att alla kanske rätt och slätt inte är idrottslärare. Själv var jag ju ändå utsatt för sådana som följde läroplanen och undervisade i vissa delar om än inte alla, vilket nog är orsaken till att jag inte avskydde idrott. Andra har ju fått idrottslärare som bara säger att det är fotboll varje lektion.

En på mellanstadiet frågade ofta oss om vi ville spela fotboll, innebandy eller basket. Ibland skulle vi springa en runda. Ibland var det nåt annat som t.ex. friidrott. Trots att han var fotbollstränare på sin fritid så undervisade han inte oss i fotboll trots att det var mycket fotboll på lektionerna. Han betade säkert av läroplanen men han undervisade inte så mycket.

 

[vemsomhelst123]

Jag "kan" väl inte heller något av det där, eller idrott för den delen eller hade några fördelar. Men lyckades få lite över g där det behövdes. Medioker är ok. Jag har aldrig upplevt att vara bäst eller överlägset bäst på någonting alls. Inte ens där jag fått högsta betyg har jag varit något slags bäst. Matte och jumpa har varit samma lika i mina förkunskaper och gett samma lika betygsresultat. (men jag tycker fortfarande att de kunde berättat mer om hur man gör saker i jumpan.)

Men vad spelar det för att roll för det som diskuteras i tråden?

 

[Badger]

En på mellanstadiet frågade ofta oss om vi ville spela fotboll, innebandy eller basket. Ibland skulle vi springa en runda. Ibland var det nåt annat som t.ex. friidrott. Trots att han var fotbollstränare på sin fritid så undervisade han inte oss i fotboll trots att det var mycket fotboll på lektionerna. Han betade säkert av läroplanen men han undervisade inte så mycket.

Vi hade undervisning i olika saker, inte mycket fotboll (som jag hatade)

 

[Badger]

Men vad spelar det för att roll för det som diskuteras i tråden?

Inte i relation till ts men i relation till det övriga. Dvs idrott kan vara som andra ämnen. Man kan lära sig.

 

[Araminta]

Det är intressant hur sällan det ges hemuppgifter i kreativa/idrottsliga ämnen, jämfört med akademiska. Utan att gå in i den större debatten om läxors vara eller inte vara, så är det ur ett inlärningsperspektiv märkligt hur lite tid elever får på att träna idrott/bild/slöjd jämfört med den tid som läggs på moderna språk, SO och NO (undviker medvetet att jämföra med grundämnena som har en särställning). I lektionstid har jag kanske lika många minuter franska som jag har bild. Men medan läxor i NO är standard, så muttrade vi bittert den enda gång vår idrottslärare hade mage att tvinga oss göra något hemma.

Detta knyter in i och förstärker idéen om att vissa förmågor går att träna och att andra är bara talang. Jag säger inte att det inte finns medfödda förutsättningar som skiljer sig åt mellan individer, men det betyder inte att träning är meningslöst. Vi blir bra på det vi tränar. Inlärning är upprepning över tid. Det skolan (och samhället i stort) verkar missa är att detta är universalt för alla förmågor. Men medan skolan tvingar oss till en optimal inlärningsstrategi i de akademiska ämnena (flera lektionspass per vecka kompletteras med läxor för ytterligare repetition) så läggs ansvaret för inlärning av idrott/kreativitet helt på elevens egna intresse. Vi är otroligt måna om att ge extra stöd till svaga elever i läsning, skrivning och räkning, medan blotta idéen om särskilt stöd i slöjd känns märklig.

Det är nog ofrånkomligt att vissa ämnen måste prioriteras högre än andra men jag tror att vi kan bli bättre på att kommunicera även till barn hur denna prioritering påverkar inlärning och därmed förmåga förmåga. Att det sällan handlar om att jag helt saknar förmåga till ett ämne, men att jag faktiskt inte tränat det ämnet lika mycket som det där ämnet jag är starkare i. Jag har en starkare utveckling i NO med två lektioner i veckan, hemläxa och med ständiga naturvetenskapliga dokumentärer rullande hemma, än vad jag är på idrott som jag bara deltar halvhjärtat i under en timma i veckan. No shit, Sherlock!

 

[Amha]

Spana på det där med hälarna ändå. Det är så sjukt märkligt att jag blev nedömd ett betyg pga av det och det kom i samma ålder den här vaga beskrivningen på "något". Det anses finare att inte slå i hälarna Så himla konstigt också när vissa elever säkert vuxit 10 cm per år och inte har koll på dem.

Det där med hälarna "ska" ju inte vara pga något estetiskt i så fall. Hälarna ses som en bromskloss (dvs mer effektiv löpning att inte landa på hälarna). Dessutom blir det en viss skaderisk, har jag fått höra. Jag är dock väldigt tveksam till att det ska dra ner ett betyg idag. Om det är så skulle jag överklaga det och ifrågasätta var i läroplanen det står att man inte får röra sig på det sättet faktiskt.

 

[Badger]

Det där med hälarna "ska" ju inte vara pga något estetiskt i så fall. Hälarna ses som en bromskloss (dvs mer effektiv löpning att inte landa på hälarna). Dessutom blir det en viss skaderisk, har jag fått höra. Jag är dock väldigt tveksam till att det ska dra ner ett betyg idag. Om det är så skulle jag överklaga det och ifrågasätta var i läroplanen det står att man inte får röra sig på det sättet faktiskt.

Jo onekligen. Jag kan verkligen förstå om en idrottslärare ville fösa över en elev (mig) till ett mer effektivt eller skademinskande rörelseschema, men då hade det nog varit bättre att kläcka ur sig det innan betygssättningen i nian (man kunde tänkt sig tex våren i 7an: -hörrududu slå inte i hälarna när du springer, det är klunsigt, låter illa och är dåligt för dig. Om du håller på så till nian så får du ingen femma, eller fyra eller vad det nu var.)

 

[vemsomhelst123]

Det är intressant hur sällan det ges hemuppgifter i kreativa/idrottsliga ämnen, jämfört med akademiska. Utan att gå in i den större debatten om läxors vara eller inte vara, så är det ur ett inlärningsperspektiv märkligt hur lite tid elever får på att träna idrott/bild/slöjd jämfört med den tid som läggs på moderna språk, SO och NO (undviker medvetet att jämföra med grundämnena som har en särställning). I lektionstid har jag kanske lika många minuter franska som jag har bild. Men medan läxor i NO är standard, så muttrade vi bittert den enda gång vår idrottslärare hade mage att tvinga oss göra något hemma.

Detta knyter in i och förstärker idéen om att vissa förmågor går att träna och att andra är bara talang. Jag säger inte att det inte finns medfödda förutsättningar som skiljer sig åt mellan individer, men det betyder inte att träning är meningslöst. Vi blir bra på det vi tränar. Inlärning är upprepning över tid. Det skolan (och samhället i stort) verkar missa är att detta är universalt för alla förmågor. Men medan skolan tvingar oss till en optimal inlärningsstrategi i de akademiska ämnena (flera lektionspass per vecka kompletteras med läxor för ytterligare repetition) så läggs ansvaret för inlärning av idrott/kreativitet helt på elevens egna intresse. Vi är otroligt måna om att ge extra stöd till svaga elever i läsning, skrivning och räkning, medan blotta idéen om särskilt stöd i slöjd känns märklig.

Det är nog ofrånkomligt att vissa ämnen måste prioriteras högre än andra men jag tror att vi kan bli bättre på att kommunicera även till barn hur denna prioritering påverkar inlärning och därmed förmåga förmåga. Att det sällan handlar om att jag helt saknar förmåga till ett ämne, men att jag faktiskt inte tränat det ämnet lika mycket som det där ämnet jag är starkare i. Jag har en starkare utveckling i NO med två lektioner i veckan, hemläxa och med ständiga naturvetenskapliga dokumentärer rullande hemma, än vad jag är på idrott som jag bara deltar halvhjärtat i under en timma i veckan. No shit, Sherlock!

Jag håller med. Men jag var själv en stark elev i de mer ”humaniora ämnena” men fick tidigt lära mig att jag inte var lika stark på tex matematik. Inte förrän sista året på gymnasiet fick jag en lärare som fick mig att tro på mig själv och kunde lära ut. Nu har jag flera poäng på forskarnivå inom statistik och tycker det är jätteroligt, men hade nog gjort annorlunda val i livet om jag hade trott att jag var bra på matte som yngre. Jag tänker att det så lätt sätter sig att det som inte är lätt kommer man aldrig bli bra på för många barn, tidigt. Men som du säger så tvingas man ju på ett annat sätt studera inte bara grundämnena utan de flesta teoretiska ämnen mer än de praktiska.

 

[Dorinda]

Jag hade rätt lätt för mig i skolan generellt. Men har alltid ansett mig
talanglös på idrott och främst bollar. Däremot med en rimlig lärare, jag var där, försökte och ok i några grenar så fick VG(eller t.o.m. MVG i någon årskurs) i betyg.

Däremot fick jag en chock när en kompis hjälpte mig bli bättre på bollar. Jag kan inget och har lågt intresse. Men med bara lite hjälp så blev jag ju klart bättre! Det trodde ju inte jag var möjligt och det var verkligen inget någon idrottslärare någonsin fått mig att tro….

 

[Svartkatt]

Jag var högpresterande i skolan i alla de teoretiska ämnena, men är inte speciellt praktisk lagd och saknar all form av estetisk talang, så tyckte inte alls om ämnen som bild, slöjd, hemkunskap och musik eftersom mina chanser att få högsta betyg där var små. Idrotten tyckte jag däremot om, även om jag utanför skolan aldrig har hållit på med någon annan idrott än ridningen.

Men när jag tänker tillbaka på idrotten i grundskolan nu i efterhand så inser jag att den var rätt så fruktansvärd och att mobbingen fick fritt spelrum. Bara det här med att dela in lag var alltid att de bästa killarna i klassen fick välja och kom alltid till "nu kan du ta resten" för att det var några som ingen ville ha i sitt lag. Jag förstår poängen på ett sätt att läraren valde de där killarna som "lagledare" för att sära på dem så inte alla tre hamnade i samma lag, men i slutänden blev det inte bra. De som försökte men utan att vara direkt bra på någon idrott hade liksom inte en chans, det räckte inte att gå dit och vara med. Omklädningsrummet med tjejer som ryckte handduken av sina klasskamrater för att se vilka som hade fått bröst och hår mellan benen är ett annat skräckscenario som gjort att jag som vuxen i princip inte kan byta om i sällskap av andra. Sjukt att det fick vara så från ganska låg ålder (typ fyran-femman).

Men mot slutet av min högstadietid (slutade nian -05) så hade vi även teoretiska prov i idrott och jag minns att vi skulle leda en idrottslektion för våra klasskamrater för att höja betygen, man kunde inte få VG eller MVG om man vägrade göra det. Så det började väl ske någon form av förbättring. Men jag kan tycka att det är ett orättvist ämne att sätta betyg i, har du talang har du talang och har du det inte så kan du typ inte göra något åt det. Men min åsikt färgas så klart av att jag hatade att inte kunna påverka mina betyg i ett ämne jag helt saknade talang för (mer de estetiska ämnena än idrott i just mitt fall). De som höll på med idrott på fritiden hade ett så enormt försprång jämfört med de barn som inte idrottade.

Och att sänka ett betyg så radikalt för att man springer fel? Det var bland det dummaste jag hört? Framför allt får väl läraren berätta för barnet vad det är vederbörande har synpunkter då? Barnet kan ju inte gissa och kan inte heller försöka ändra sig om hen inte vet vad som är fel?

 

[Lingon]

Jag var högpresterande i skolan i alla de teoretiska ämnena, men är inte speciellt praktisk lagd och saknar all form av estetisk talang, så tyckte inte alls om ämnen som bild, slöjd, hemkunskap och musik eftersom mina chanser att få högsta betyg där var små. Idrotten tyckte jag däremot om, även om jag utanför skolan aldrig har hållit på med någon annan idrott än ridningen.

Men när jag tänker tillbaka på idrotten i grundskolan nu i efterhand så inser jag att den var rätt så fruktansvärd och att mobbingen fick fritt spelrum. Bara det här med att dela in lag var alltid att de bästa killarna i klassen fick välja och kom alltid till "nu kan du ta resten" för att det var några som ingen ville ha i sitt lag. Jag förstår poängen på ett sätt att läraren valde de där killarna som "lagledare" för att sära på dem så inte alla tre hamnade i samma lag, men i slutänden blev det inte bra. De som försökte men utan att vara direkt bra på någon idrott hade liksom inte en chans, det räckte inte att gå dit och vara med. Omklädningsrummet med tjejer som ryckte handduken av sina klasskamrater för att se vilka som hade fått bröst och hår mellan benen är ett annat skräckscenario som gjort att jag som vuxen i princip inte kan byta om i sällskap av andra. Sjukt att det fick vara så från ganska låg ålder (typ fyran-femman).

Men mot slutet av min högstadietid (slutade nian -05) så hade vi även teoretiska prov i idrott och jag minns att vi skulle leda en idrottslektion för våra klasskamrater för att höja betygen, man kunde inte få VG eller MVG om man vägrade göra det. Så det började väl ske någon form av förbättring. Men jag kan tycka att det är ett orättvist ämne att sätta betyg i, har du talang har du talang och har du det inte så kan du typ inte göra något åt det. Men min åsikt färgas så klart av att jag hatade att inte kunna påverka mina betyg i ett ämne jag helt saknade talang för (mer de estetiska ämnena än idrott i just mitt fall). De som höll på med idrott på fritiden hade ett så enormt försprång jämfört med de barn som inte idrottade.

Och att sänka ett betyg så radikalt för att man springer fel? Det var bland det dummaste jag hört? Framför allt får väl läraren berätta för barnet vad det är vederbörande har synpunkter då? Barnet kan ju inte gissa och kan inte heller försöka ändra sig om hen inte vet vad som är fel?

Om idrottslärarna iaf hade undervisat på lektionerna hade det väl varit ok. Men jag upplevde inte mycket till undervisning och definitivt inget på individnivå.

 

[Krålus]

Om idrottslärarna iaf hade undervisat på lektionerna hade det väl varit ok. Men jag upplevde inte mycket till undervisning och definitivt inget på individnivå.

Nä precis det upplevde inte jag när jag gick i skolan och har frågat dottern hur det är.

Här skiter lärarna i hur en del beter sig. Det händer nästan varje lektion att laget skiter i passa en del personer. Sedan får man sämre betyg för man inte engagerar sig.

 

[Svartkatt]

Nä precis det upplevde inte jag när jag gick i skolan och har frågat dottern hur det är.

Här skiter lärarna i hur en del beter sig. Det händer nästan varje lektion att laget skiter i passa en del personer. Sedan får man sämre betyg för man inte engagerar sig.

Det var samma när jag gick i skolan. Vi hade en kille i klassen som var lärarens favorit. Han spelade fotboll på fritiden och var väldigt duktig, på den nivån att han hade kunnat ta sig till spel i högre divisioner på riksnivå om han bara hade velat senare i livet. Han var också duktig på alla andra bollsporter och friidrott. Däremot tyckte han att i princip allting annat var rena döden och vägrade helt enkelt vara med om det var typ dans.

Om en tjej eller någon av de mindre duktiga killarna i klassen vägrade vara med på någon av bollsporterna eller friidrotten (som min lärare var överdrivet förtjust i så vi hade friidrott kanske tio gånger på tjugo tillfällen), så fick vederbörande en rejäl utskällning/samtal hem/samtal med mentorn. Han blev inte ens tillsagd. Han fick förstöra hur mycket han ville under de lektionerna utan att någon fick säga till. Han var också riktigt, genuint elak mot klasskamrater som inte var så duktiga. Läraren framhöll hela tiden hur bra han var och han fick också något stipendium när vi gick i nian för att han var så bra. Och det var han, på just bollsporter och friidrott, men när han sket fullständigt i exakt allting annat på idrottslektionerna och ägnade sig åt att mobba folk som inte var lika bra så tycker jag inte han förtjänade det.

Jag var relativt duktig på bollsporter, sprang fort, hoppade högt och var relativt stark för min ganska ringa storlek så jag drabbades aldrig av hans attacker. Men det var i stort sett jag och en tjej till i klassen som kom undan, han kunde skrika "varför ska X vara i mitt lag, hen är ju helt sopslut" vid en lagindelning och läraren flyttade genast X istället för att tala om att så beter vi oss inte här. Detta var en kille som var väldigt undanglidande på de vanliga lektionerna, då var han snäll, så det var verkligen bara på idrotten han inte kunde bete sig.

 

[Krålus]

Ja vi har exemplet från mellanstadiet när de hade orienterings tävling i skolan och jag fick veta att de andra hade fuskat eftersom att de använt nål stämplar och läraren påstod att han inte hade facit... några dagar senare "råkade" jag säga till dottern när hon skulle tävla. Skall du göra som du brukar eller som du lärde dig i skolan? Ledaren i orienteringen undrade vad vi menade (hon är också idrottslärare på skolan och sonen hade gjort banan) vi förklarade och det slutade med att pga fusk blev det ingen prisutdelning. Facit hade funnits men läraren ansåg inte att orientering var nånting att syssla med.