Betyg idrott högstadiet

Finns det någon idrottslärare här på Bukefalos? Mitt barn älskar idrott och var den enda på skolan som fick A i 6:an. På högstadiet sjönk det direkt till ett C, trots samma insats enligt barnet. Jag ifrågasätter inte betyget (men mitt barn gör det), men jag har försökt att hjälpa till att fråga vad det grundas på och vad som krävs för att höja. Barnet vill ha och tycker att hen förtjänar ett B.

Svaren jag får är att det inte går att förklara så bra eftersom de inte sätter poäng som på ett prov, men det är något i barnets rörelsemönster som inte duger. Löpstilen t ex. Inte konditionen eller prestationen, inte på det andra heller, utan just rörelserna. Jag tittar på barnets jumping jacks som också togs upp som exempel och ser ingenting skevt, eller ur fas.

Oavsett detta, jag ber då om tips på vad vi kan öva på under sommaren eftersom barnet bryr sig om betyget, särskilt då det är favoritämnet. Då får jag veta att i idrott kan man ju inte plugga in något för att höja betyget, men nog borde det väl ändå gå att ge förslag på träning som förbättrar det som saknas? Annars skulle man ju aldrig kunna lära sig något nytt eller utvecklas.

Är det någon som kan tolka och kanske ge tips? Det är som sagt inte bedömningen som är problemet utan oförmågan att definiera vad grunden till betyget är och vad som krävs för att det ska påverkas uppåt. Det är bara ett år kvar, så inte mycket tid att få ordning på det heller inför slutbetyg i nian.
Jag fick en gång sänkt betyg i jumpa på högstadiet för att jag slog i hälarna när jag sprang. Knäppt tycker jag, men eftersom du sa att läraren säger att det är ngt i barnets rörelsemönster som inte duger så kan du ju titta på det? om det är ngn grej som idrottslärare i allmänhet hatar? (själv tyckte jag nog att om hon hade sagt det ett år tidigare så skulle jag bara slutat att slå i hälarna -klart, inte som att det var ett svårt rörelsemönster att ändra. :cautious:, menar att i så fall kan ju det övas på att -landa på mittfoten eller ngt i sommar. :sneaky: )
 
Men egentligen är alla färdighetsämnen orimliga att betygssätta, jag var inte bra på varken syslöjd eller bild trots ansträngningar😂. Minns när vår syslöjdslärare i åttan utlovade ett vg till alla som stickade lovvikavantar men hon kunde inte ge mig mer än g till slut ändå😂. Vantarna blev klara men fina var de inte trots mycket investerad tid..
(Bild är ju egentligen inte mer omöjligt att lära sig än matte om läraren faktiskt lär ut hur man ritar. Samma sak med syslöjd, det är ju finmotorik och envishet. Tänker att det är som alla andra ämnen, övning.)
 
Trådar likt denna får mig bara än mer att önska att idrotten antingen inte har betygsgrundande alls, alternativ vara som vissa högskolekurser som bara har IG och G som betyg. Antingen är du närvarande och försöker, eller ej samt får stöd i form av simskola om du inte kan simma.
(Tänker att om läraren lär ut så har det samma förutsättningar som andra ämnen. Haken är när det inte händer. Dvs man delar upp två lag i fotboll eller förlitar sig på vad folk lärt sig utanför skolan. Istället för helt enkelt lär ut hur man sparkar en boll i fotboll, lär ut hur man slår med boll i brännboll, lär ut hur man springer snabbt osv.)
 
(Bild är ju egentligen inte mer omöjligt att lära sig än matte om läraren faktiskt lär ut hur man ritar. Samma sak med syslöjd, det är ju finmotorik och envishet. Tänker att det är som alla andra ämnen, övning.)
Det tror jag inte det är mer än idrott :) det är ju grovmotorisk övning även om vissa barn har mer talang för det. Syslöjd och bild handlar mycket om talang, precis som ämnet idrott :)
 
(Tänker att om läraren lär ut så har det samma förutsättningar som andra ämnen. Haken är när det inte händer. Dvs man delar upp två lag i fotboll eller förlitar sig på vad folk lärt sig utanför skolan. Istället för helt enkelt lär ut hur man sparkar en boll i fotboll, lär ut hur man slår med boll i brännboll, lär ut hur man springer snabbt osv.)
Alla kan verkligen inte lära sig det med mindre än en typ personlig tränare, vi har extremt olika förutsättningar för kroppskontroll. Vi som har det och de som inte har det har helt olika förutsättningar att uppfylla målen. När mitt barn var tre stod andra (pappor) och tittade avundsjukt på hur hon spelade boll, det var ingen träning inblandad öht.
 
Vilken jävla idiot på ren svenska. Bra sätt ge en tonåring komplex och kanske aldrig vilja röra på sig mer :rage:

Det här låter som en lika korkad idrottslärare som den i barnens skola som tyckte att "tjejer kan inte få högsta betyg i idrott för de kan aldrig bli lika starka/snabba/duktiga som killarna"
Han fick sparken sen av diverse anledningar, den var en av dom.
 
Det tror jag inte det är mer än idrott :) det är ju grovmotorisk övning även om vissa barn har mer talang för det. Syslöjd och bild handlar mycket om talang, precis som ämnet idrott :)
Matte handlar också till viss del om talang, liksom språk. Finmotorik och grovmotorik går att öva, på den tiden då det var mer viktigt att kunna teckna övade man mer systematiskt på just avbildning av föremål och berättade exakt hur man gör. De hade friteckning (figurer och metoden för hur man gör dem för fri hand) och linjalritning och stilleben med information om hur man mäter med penna osv. Självklart är det ju så att liksom för andra ämnen blir ju vissa bättre än andra, men som sagt det gäller ju alla ämnen.

Varför skulle just barn som är bra på att öva, tycker om att utöva de mer finmotoriska och grovmotoriska ämnena sakna möjlighet att få höga betyg?

Varför skulle vi kapa betygen i de kreativa ämnena samtidigt som "alla" pratar om hur viktig kreativiteten är idag?

Speciellt som jag inte har lust att få min unge gipsad av en läkare som inte kan mäta, klippa forma gips runt en arm, eller sydd av en läkare som inte kan trä en nål. Eller behandlad av en tandläkare som inte har finmotoriken för att hålla i en borr. Jag uppskattar också mycket att äga föremål designade för att passa handen eller vara vackra, jag tycker om att bära kläder som är tillskurna osv osv. Eller ska läkarlinjen ägna timmar åt att lära 20+ åringar finmotorik, när det är något som mycket lättare lärs när man är 9?
 
Alla kan verkligen inte lära sig det med mindre än en typ personlig tränare, vi har extremt olika förutsättningar för kroppskontroll. Vi som har det och de som inte har det har helt olika förutsättningar att uppfylla målen. När mitt barn var tre stod andra (pappor) och tittade avundsjukt på hur hon spelade boll, det var ingen träning inblandad öht.
Ja och någon annan har ett barn som läser av sig självt?

Skulle andra föräldrar tittat avundsjukt på det barnet och struntat i att lära sina barn att läsa? Ojsan mitt barn verkar sakna talang för att läsa, då struntar vi i det. Verkar jättekonstigt. Det är snarare visat att barn som lär sig läsa tidigt i längden inte läser bättre än barn som lär sig senare och sedan älskar böcker och det kan säkert vara så med fotboll också, om de papporna går hem med sina barn och entusiasmerar i fotboll i några år ökar ju chansen att de blir riktigt hyggliga och får roligt med fotboll jämfört med om de inte gör det. Om ett talangfullt barn inte börjar på fotbollsskola så lär det senare vara sämre än de barnen.

Trist annars om man är drabbad av ett barn som inte är "talangfull" i någonting alls? Det vanliga är väl att man är normalbra och inte har någon talang för någonting alls men blir bra på det ena och det andra för att man övar.

(Om man inte föddes bra på att rita, men tyckte om att rita och sedan fick bra betyg i bild, är det felaktiga betyg då?)
 
Senast ändrad:
Alla kan verkligen inte lära sig det med mindre än en typ personlig tränare, vi har extremt olika förutsättningar för kroppskontroll. Vi som har det och de som inte har det har helt olika förutsättningar att uppfylla målen. När mitt barn var tre stod andra (pappor) och tittade avundsjukt på hur hon spelade boll, det var ingen träning inblandad öht.
Och "alla" barn nu har sämre kroppskontroll än alla barn "förr" så delvis handlar det ju inte bara om medfött.
 
Ja och någon annan har ett barn som läser av sig självt?

Skulle andra föräldrar tittat avundsjukt på det barnet och struntat i att lära sina barn att läsa? Ojsan mitt barn verkar sakna talang för att läsa, då struntar vi i det. Verkar jättekonstigt. Det är snarare visat att barn som lär sig läsa tidigt i längden inte läser bättre än barn som lär sig senare och sedan älskar böcker och det kan säkert vara så med fotboll också, om de papporna går hem med sina barn och entusiasmerar i fotboll i några år ökar ju chansen att de blir riktigt hyggliga och får roligt med fotboll jämfört med om de inte gör det. Om ett talangfullt barn inte börjar på fotbollsskola så lär det senare vara sämre än de barnen.

Trist annars om man är drabbad av ett barn som inte är "talangfull" i någonting alls? Det vanliga är väl att man är normalbra och inte har någon talang för någonting alls men blir bra på det ena och det andra för att man övar.

(Om man inte föddes bra på att rita, men tyckte om att rita och sedan fick bra betyg i bild, är det felaktiga betyg då?)
Alltså "bra" som i kan tycka att det är kul och få typ godkänt/hyggligt betyg eller ngt sådant. Inte bra som i "bäst" och imponerande. Hyggligt lär ju räcka oftast.
 
Matte handlar också till viss del om talang, liksom språk. Finmotorik och grovmotorik går att öva, på den tiden då det var mer viktigt att kunna teckna övade man mer systematiskt på just avbildning av föremål och berättade exakt hur man gör. De hade friteckning (figurer och metoden för hur man gör dem för fri hand) och linjalritning och stilleben med information om hur man mäter med penna osv. Självklart är det ju så att liksom för andra ämnen blir ju vissa bättre än andra, men som sagt det gäller ju alla ämnen.

Varför skulle just barn som är bra på att öva, tycker om att utöva de mer finmotoriska och grovmotoriska ämnena sakna möjlighet att få höga betyg?

Varför skulle vi kapa betygen i de kreativa ämnena samtidigt som "alla" pratar om hur viktig kreativiteten är idag?

Speciellt som jag inte har lust att få min unge gipsad av en läkare som inte kan mäta, klippa forma gips runt en arm, eller sydd av en läkare som inte kan trä en nål. Eller behandlad av en tandläkare som inte har finmotoriken för att hålla i en borr. Jag uppskattar också mycket att äga föremål designade för att passa handen eller vara vackra, jag tycker om att bära kläder som är tillskurna osv osv. Eller ska läkarlinjen ägna timmar åt att lära 20+ åringar finmotorik, när det är något som mycket lättare lärs när man är 9?

Det beror ju på vad man anser att skolämnet idrott har för syfte. Om det finns till för att främja ett hälsosamt liv så tror jag att skolidrotten idag misslyckas och nåt behöver ändras. Jag tror inte att betygen hjälper till att främja ett hälsosamt liv. Jag tror att det sätt som skolidrotten är utformad så tror jag (studie hade varit mycket intressant!) att bland de elever som inte tränar nån idrott på fritiden och inte rör sig tillräckligt på fritiden så tror jag att skolidrotten stjälper mer än hjälper dem till att tycka att träning är roligt. De elever som redan tränar och rör på sig på fritiden tror jag inte att skolidrotten varken gör till eller från. De tycker redan att det är roligt och rör sig redan på fritiden.

Om man anser att skolidrottens uppgift är att lära och hjälpa elever att leva hälsosamt så bör den utformas annorlunda. Alla är inte stöpta i samma form men alla har precis samma rätt till ett hälsosamt liv. Jag tycker att det t.ex. ska vara lika acceptabelt att gå en promenad, springa en runda, cykla en runda eller liknande på skolgympan som att spela fotboll, basket, innebandy och att om man individanpassat det totalt så hade fler elever rört sig mer och fått ett hälsosammare liv. Men för att komma dit måste man helt ändra läroplan och betyg.

Här är mitt förslag:

Betyg Godkänt: Närvarande och aktiv i någon fysisk aktivitet. Promenader varje lektion eller joggingrundor ska alltså vara lika mycket värt som att spela fotboll, friidrott eller innebandy. Sen för att få godkänt ska man ha blivit godkänd i simning helt enkelt för att det är livräddande. Skolan ska då vara skyldig att ge sådan undervisning att alla elever ska lära sig att simma.

Det enda alternativet till Godkänt ska vara Icke-godkänt. Det får man om man inte är med på lektionerna och inte är aktiv i någon fysiska aktivitet alls. Eleven har inte varit där alt där men inte aktiv alls eller visat någon vilja att vara det minsta fysiskt aktiv. Eller att eleven inte anses vara simkunnig men det ska vara skolans ansvar att se till att eleven ges möjlighet efter sina förutsättningar att klara simningen.
 
Det beror ju på vad man anser att skolämnet idrott har för syfte. Om det finns till för att främja ett hälsosamt liv så tror jag att skolidrotten idag misslyckas och nåt behöver ändras. Jag tror inte att betygen hjälper till att främja ett hälsosamt liv. Jag tror att det sätt som skolidrotten är utformad så tror jag (studie hade varit mycket intressant!) att bland de elever som inte tränar nån idrott på fritiden och inte rör sig tillräckligt på fritiden så tror jag att skolidrotten stjälper mer än hjälper dem till att tycka att träning är roligt. De elever som redan tränar och rör på sig på fritiden tror jag inte att skolidrotten varken gör till eller från. De tycker redan att det är roligt och rör sig redan på fritiden.

Om man anser att skolidrottens uppgift är att lära och hjälpa elever att leva hälsosamt så bör den utformas annorlunda. Alla är inte stöpta i samma form men alla har rätt till ett hälsosamt liv. Jag tycker att det t.ex. ska vara lika acceptabelt att gå en promenad, springa en runda, cykla en runda eller liknande på skolgympan som att spela fotboll, basket, innebandy och att om man individanpassat det totalt så hade fler elever rört sig mer och fått ett hälsosammare liv. Men för att komma dit måste man helt ändra läroplan och betyg.

Här är mitt förslag:

Betyg Godkänt: Närvarande och aktiv i någon fysisk aktivitet. Promenader varje lektion eller joggingrundor ska alltså vara lika mycket värt som att spela fotboll, friidrott eller innebandy. Sen för att få godkänt ska man ha blivit godkänd i simning helt enkelt för att det är livräddande. Skolan ska då vara skyldig att ge sådan undervisning att alla elever ska lära sig att simma.

Det enda alternativet till Godkänt ska vara Icke-godkänt. Det får man om man inte är med på lektionerna och inte är aktiv i någon fysiska aktivitet alls. Eleven har inte varit där alt där men inte aktiv alls eller visat någon vilja att vara det minsta fysiskt aktiv. Eller att eleven inte anses vara simkunnig men det ska vara skolans ansvar att se till att eleven ges möjlighet efter sina förutsättningar att klara simningen.
Såvitt jag förstått från någon podcast så tittar de på ämnet idrott och funderar över om det inte ska vara så att ämnet ska öka rörelseförmåga och främja rörelseglädje snarare än enstaka idrotter.

Samtidigt tycker jag inte alls det är illa att presentera barn för olika idrotter ur ren allmänbildande synvinkel.

Jag vet inte om jag håller med om din uppdelning av de som ändå rör sig och de som hatar rörelse mer pga idrotten i skolan. Själv känner jag mig tex inte hemma i någondera gruppen. Jag tyckte skoljumpa var hyggligt ok trots att jag var kass på att kasta och sparka och allt möjligt. Jag upplevde också att dessa saker kunde jag lära mig om någon försökte lära mig det. Tex Volleyboll och basket fick man lära sig och var därmed kul, medan fotboll var någonting man bara gjorde och jag begrep inget av det, förrän någon lärde mig hur man sparkar en boll. Även kasta boll är tydligen någonting man kan lära sig upplevde jag. Jag har dock alltid varit ganska snabb, eftersom föräldrarna övade mig på det.

Nåja vad jag försöker komma till är att jag är övertygad om att skoljumpan är del i att jag lever ett lite hälsosammare liv än annars och faktiskt kan hoppa in i beach volleyboll och en eller två andra sporter om det skulle vara så. Föräldrarna är oerhört ointresserade av "sport" sport.

Likaså hade jag inte kunnat hantera en symaskin eller sticka utan syslöjden, kunnat spika utan träslöjden eller kunnat läsa utan att någon lärde mig. Sjukt otalangfull! därav att jag är så övertygad om övningens effekter.
 
Och "alla" barn nu har sämre kroppskontroll än alla barn "förr" så delvis handlar det ju inte bara om medfött.
Nej såklart inte,idrott är superviktigt som ämne, men just att det är berygsgrundande gör nog att många bara känner press kring att idrotta. Precis som jag 25 år senare ”inte kan” måla och ”inte kan” sjunga och kommer heller aldrig ta i en virk eller sticknål med tång. Jag var överlägset bäst i klassen på idrott hela min skolgång men kan ändå förstå känslan då jag hade den i andra praktiskta ämnen där jag faktiskt försökte, hade (vad jag tror) bra lärare men ändå inte lyckades. Men jag var bra på många andra ämnen, så det gjorde ju inte så jättemycket eftersom syslöjd och bild inte är obligatoriskt i gymnasiet.
 
Spännande diskussioner här i tråden, helt klart.

Jag tror inte att den här läraren är ond på något sätt. Inte genomdålig heller. Men jag tror kanske inte att läraren blivit ifrågasatt tidigare heller, utan kanske är van vid att betygen bara accepteras rakt av.

Jag tror att barnet, som är högpresterande i de flesta ämnen (utom bild, musik och slöjd), verkligen inte hade förstått vad som skulle komma att bedömas och det är väl där det brister. Barnet har dykt upp, kämpat, varit trevlig, hjälpsam, löst alla uppgifter, får oftast flest plockade stationer på orientering osv. Barnet har trott att det viktigaste är att kämpa och ta i och lägga ner sig i alla övningar och att prestera.

Barnet har däremot inte förstått att HUR övningen utförs och HUR den ser ut är viktigare än HUR prestationen i stort är och ansvaret för det kan inte läggas på någon annan än läraren. Särskilt som de har fått veta saker som att dans inte längre är betygsgrundande.

Barnet kommer att fortsätta att tycka om idrott, särskilt sin egen idrott där barnet presterar och är duktigt, men långt ifrån proffs. Men barnet är besviket såklart.
 
Nej såklart inte,idrott är superviktigt som ämne, men just att det är berygsgrundande gör nog att många bara känner press kring att idrotta. Precis som jag 25 år senare ”inte kan” måla och ”inte kan” sjunga och kommer heller aldrig ta i en virk eller sticknål med tång. Jag var överlägset bäst i klassen på idrott hela min skolgång men kan ändå förstå känslan då jag hade den i andra praktiskta ämnen där jag faktiskt försökte, hade (vad jag tror) bra lärare men ändå inte lyckades. Men jag var bra på många andra ämnen, så det gjorde ju inte så jättemycket eftersom syslöjd och bild inte är obligatoriskt i gymnasiet.
Ja man behöver ju inte vara bäst, min unge idrottar inte på fritiden och gillar ändå jumpan och klarar den riktigt hyggligt. Inte bäst såklart men varför skulle man vara det. Samma med syslöjd och träslöljd o musik osv, det är ok att vara medioker bara. Lyckas är ju att bara skrapa ihop ett vagt dugligt betyg och det går ju till på samma sätt i syslöjd o jumpa liksom i matte. Vet inte varför det skulle vara någon skillnad eller varför dessa ämnen skulle vara mer omöjliga att lära sig.
 
Senast ändrad:
Nej såklart inte,idrott är superviktigt som ämne, men just att det är berygsgrundande gör nog att många bara känner press kring att idrotta. Precis som jag 25 år senare ”inte kan” måla och ”inte kan” sjunga och kommer heller aldrig ta i en virk eller sticknål med tång. Jag var överlägset bäst i klassen på idrott hela min skolgång men kan ändå förstå känslan då jag hade den i andra praktiskta ämnen där jag faktiskt försökte, hade (vad jag tror) bra lärare men ändå inte lyckades. Men jag var bra på många andra ämnen, så det gjorde ju inte så jättemycket eftersom syslöjd och bild inte är obligatoriskt i gymnasiet.

Jag "kan" väl inte heller något av det där, eller idrott för den delen eller hade några fördelar. Men lyckades få lite över g där det behövdes. Medioker är ok. Jag har aldrig upplevt att vara bäst eller överlägset bäst på någonting alls. Inte ens där jag fått högsta betyg har jag varit något slags bäst. Matte och jumpa har varit samma lika i mina förkunskaper och gett samma lika betygsresultat. (men jag tycker fortfarande att de kunde berättat mer om hur man gör saker i jumpan.)
 
Senast ändrad:
Spännande diskussioner här i tråden, helt klart.

Jag tror inte att den här läraren är ond på något sätt. Inte genomdålig heller. Men jag tror kanske inte att läraren blivit ifrågasatt tidigare heller, utan kanske är van vid att betygen bara accepteras rakt av.

Jag tror att barnet, som är högpresterande i de flesta ämnen (utom bild, musik och slöjd), verkligen inte hade förstått vad som skulle komma att bedömas och det är väl där det brister. Barnet har dykt upp, kämpat, varit trevlig, hjälpsam, löst alla uppgifter, får oftast flest plockade stationer på orientering osv. Barnet har trott att det viktigaste är att kämpa och ta i och lägga ner sig i alla övningar och att prestera.

Barnet har däremot inte förstått att HUR övningen utförs och HUR den ser ut är viktigare än HUR prestationen i stort är och ansvaret för det kan inte läggas på någon annan än läraren. Särskilt som de har fått veta saker som att dans inte längre är betygsgrundande.

Barnet kommer att fortsätta att tycka om idrott, särskilt sin egen idrott där barnet presterar och är duktigt, men långt ifrån proffs. Men barnet är besviket såklart.
Sååå många lärare (även ridlärare) som bara säger ATT och inte HUR!!!

Kanske utflykter till äventyrsbanor/parkour-parker under sommarlovet kan vara rolig träning för att träna koordination?
Och ett dansspel på XBox till de regniga dagarna.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp