Sv: Bettlöst?
Jag tror helt enkelt att de flesta som är intresserade av svårklassdressyr inser bettets funktion. Det är mer än att styra och stanna. Man lösgör också med bettet. Och inte bara nacke, sidor etc utan också käke och tunga.
En skolad häst ska om jag tar i tygeln släppa både tunga och underkäke, slappna av. När tunga och underkäke slappnar av bidrar det till att nacken får lättare att slappna av. Och först när hästen är utan spänning i nacken kan den släppa igenom 100% i resten av kroppen.
I många av de svårare rörelserna behöver man bett till att länga ut överlinjen iom att man får en naturlig ihopdragning av den pga själva rörelsen. Hästen behöver då först ha lkärt sig vara loss och avspänd och inte gå mot bettet. Den får inte ha kvar någon reflex att dra huvudet uppåt om man tar i tygeln. Den ska alltså runda sig mer och tänka nedåt till bettet. Men inte emot det!
DET är svårt på bettlöst. Jag hade iaf inte grejat det.
Jag rider en del bettlöst och ser inga problem med att utbilda en bit på det. Eller att rida en skolad häst på det ibland. Men till optimalt jobb i form av optimal muskelpåverkan kommer man inte i annat än på bett. Just för att man inte kommer åt tungan och käken och de reflexer som följer dem.
Jag rider och har ridit i både sidepull, bosal, grimma, repgrimma, kapson(med och utanh olika typer av järn), hack, halsring, utan ngt etc.. Men bettet är överlägset när man kommit förbi inridning och mer basic skolning.
Så länge som man inte har som mål att formge hästen exakt kan man dock gladeligen hålla på med bettlöst. För det går att stanna och svänga lika bra på det som på annat, bara hästen är skolad för det.
Bett är inte djurplågeri. Det blir hemskt om det inte passar eller vi drar i det. Så som med allt annat är det människan som är felet, inte redskapet.
Jag jobbar som tränare och möter ofta folk som har hästar som "inte gillar bett" eller bara "gillar stångbett". Det är ofta så att hästarna är felutbildade och matte/husse inverkar med kass timeing och för hårt. Alt att bettet inte passar. Jag har hittills inte mött en enda häst som jag varit tvungen att erkänna att den inte gick att rida på bett på för hästen ett trevligt sätt(nöjd och lugn häst med stängd mun utan ihopsnörning).
Jag tror helt enkelt att de flesta som är intresserade av svårklassdressyr inser bettets funktion. Det är mer än att styra och stanna. Man lösgör också med bettet. Och inte bara nacke, sidor etc utan också käke och tunga.
En skolad häst ska om jag tar i tygeln släppa både tunga och underkäke, slappna av. När tunga och underkäke slappnar av bidrar det till att nacken får lättare att slappna av. Och först när hästen är utan spänning i nacken kan den släppa igenom 100% i resten av kroppen.
I många av de svårare rörelserna behöver man bett till att länga ut överlinjen iom att man får en naturlig ihopdragning av den pga själva rörelsen. Hästen behöver då först ha lkärt sig vara loss och avspänd och inte gå mot bettet. Den får inte ha kvar någon reflex att dra huvudet uppåt om man tar i tygeln. Den ska alltså runda sig mer och tänka nedåt till bettet. Men inte emot det!
DET är svårt på bettlöst. Jag hade iaf inte grejat det.
Jag rider en del bettlöst och ser inga problem med att utbilda en bit på det. Eller att rida en skolad häst på det ibland. Men till optimalt jobb i form av optimal muskelpåverkan kommer man inte i annat än på bett. Just för att man inte kommer åt tungan och käken och de reflexer som följer dem.
Jag rider och har ridit i både sidepull, bosal, grimma, repgrimma, kapson(med och utanh olika typer av järn), hack, halsring, utan ngt etc.. Men bettet är överlägset när man kommit förbi inridning och mer basic skolning.
Så länge som man inte har som mål att formge hästen exakt kan man dock gladeligen hålla på med bettlöst. För det går att stanna och svänga lika bra på det som på annat, bara hästen är skolad för det.
Bett är inte djurplågeri. Det blir hemskt om det inte passar eller vi drar i det. Så som med allt annat är det människan som är felet, inte redskapet.
Jag jobbar som tränare och möter ofta folk som har hästar som "inte gillar bett" eller bara "gillar stångbett". Det är ofta så att hästarna är felutbildade och matte/husse inverkar med kass timeing och för hårt. Alt att bettet inte passar. Jag har hittills inte mött en enda häst som jag varit tvungen att erkänna att den inte gick att rida på bett på för hästen ett trevligt sätt(nöjd och lugn häst med stängd mun utan ihopsnörning).