G
greger
Sv: Bett-invänjning. Hur gjorde ni? Min kille vill inte
Jag tänkte samma först, men sedan tänkte jag på vad som skulle hända med hästen om något hände mig. Om jag inte kunde ha kvar den, eller om jag senare kommer i en situaion där bett behövs, t ex om man ska köra hästen, kanske bland trafik. Om man ska visa den på utställning, tävla. Mycket kan fungera bettlöst, men inte precis allt. Och för hästen blir det lättare att acceptera saker den vänjer sig vid som ung (därför tränsade jag min ettåring även om jag sedan inte tog i tygel / töm förrän närmare 3 års ålder - jag hade grimma över och promenerade, longerade och arbetade vid hand.).
Summa sumarium, jag tyckte det vettigaste var att göra "som folk gör mest". Att hästen måste kunna hanteras som de flesta andra hästar. Tänkte att det är som med livet i stort - allt är inte lika kul, men vissa saker måste man vänja sig vid / lära sig. Sedan kan man ändå i sin träning lägga fokus på alternativa metoder. Och förståss hitta bekvämaste möjliga alternativet för individen.
Dessutom är ett vanligt bett en bra hjälp vid ridning - det behöver ju inte utnyttjas som maktmedel utan kommunikationsmedel - du ber hästen slappna av i tunga och käke med mjuka smekande tygelkramar, du kan visa vägen med ledande tygeltag, eftergifter och kramningar, du kan känna om hästen spänner sig i käken och misstänka att något känns fel för den, osv... Jag har hört diskuteras om det är möjligt att uppnå den korrekta grundformen med framåtsökning och ryggvälvning utan bett, att det är en bas i grundutbildningen även om man senare vill ägna sig åt frihetsdressyr. Vet dock inte om det är sant eller ej.
Jag tänkte samma först, men sedan tänkte jag på vad som skulle hända med hästen om något hände mig. Om jag inte kunde ha kvar den, eller om jag senare kommer i en situaion där bett behövs, t ex om man ska köra hästen, kanske bland trafik. Om man ska visa den på utställning, tävla. Mycket kan fungera bettlöst, men inte precis allt. Och för hästen blir det lättare att acceptera saker den vänjer sig vid som ung (därför tränsade jag min ettåring även om jag sedan inte tog i tygel / töm förrän närmare 3 års ålder - jag hade grimma över och promenerade, longerade och arbetade vid hand.).
Summa sumarium, jag tyckte det vettigaste var att göra "som folk gör mest". Att hästen måste kunna hanteras som de flesta andra hästar. Tänkte att det är som med livet i stort - allt är inte lika kul, men vissa saker måste man vänja sig vid / lära sig. Sedan kan man ändå i sin träning lägga fokus på alternativa metoder. Och förståss hitta bekvämaste möjliga alternativet för individen.
Dessutom är ett vanligt bett en bra hjälp vid ridning - det behöver ju inte utnyttjas som maktmedel utan kommunikationsmedel - du ber hästen slappna av i tunga och käke med mjuka smekande tygelkramar, du kan visa vägen med ledande tygeltag, eftergifter och kramningar, du kan känna om hästen spänner sig i käken och misstänka att något känns fel för den, osv... Jag har hört diskuteras om det är möjligt att uppnå den korrekta grundformen med framåtsökning och ryggvälvning utan bett, att det är en bas i grundutbildningen även om man senare vill ägna sig åt frihetsdressyr. Vet dock inte om det är sant eller ej.