Betala ersättning för barns "skadegörelse" på skola

[Rumpnissen]

Nu har topplocket gått här och jag behöver er hjälp och reda i om jag är orimlig eller inte.

I början av mars gick ett pingisrack sönder på sonen skola. Situationen som min son (E) beskrivit var att de var ett gäng som turades om att spela pingis. Det var E:s tur och han stod och höll i ett rack när en annan pojk (A) kom och tog det från honom. När E då tog tillbaka det så gick det sönder.

Idag har E fått en "överenskommelse beträffande elevs skadegörelse" med sig hem som vi förväntas underteckna och sedan ersätta skolan med 50 kr. I beskrivningen står det "A höll i racket medans E skulle ta tillbaka det men så gick det sönder".

Det är en skitsumma. Vi kan betala det. Sonen kan betala det. Det handlar om principen.

OM situationen är som sonen beskriver (och som det står i beskrivningen), kan det ens betraktas som skadegörelse? Är inte det sådant som kan räknas som slitage på en högstadieskola?

Och OM nu sonen faktiskt har betett sig illa, slått racketen i bordet eller liknande så det gick sönder, är det då inte rimligt att skolan hör av sig till oss i anslutning till händelsen? Skadegörelse behöver väl ändå betraktas som ett normbrytande beteende som skolan och vårdnadshavare behöver prata och samverka om?

Till saken hör att E inte trivs i skolan, det är ett gäng som är taskiga mot honom. Det är väl inte regelrätt mobbing, men han har i perioder varit väldigt ledsen. Vi har ex. fått köpa en nyckelkedja som han har fäst i byxorna för att de inte ska ta hans nyckel ifrån honom. A är inte en av dem som är taskiga, men i grunden är jag glad och stolt över att E stod på sig och tog tillbaka racketen, eftersom han utstår mycket annat oschysst där han inte vågar säga ifrån.

Till saken, som också gör oss väldigt principfasta, är att vår yngsta sons cykel blev söndersparkad av en annan elev på skolan för ungefär ett år sedan. Trots ögonvittne och att det hände under lektionstid (lärarna var alltså i klassrummet med de andra eleverna medan denna elev var ute och tog sönder sonen cykel) så ersatte skolan oss inte för reparationskostnaden på ca 2 000 kr. Det fick vi stå för eftersom inte heller den elevens föräldrar hade möjlighet att ersätta oss ekonomiskt. Det är olika skolor men samma huvudman, så vi tycker nog man borde ha en konsekvent linje.

Vi ska så klart kontakta skolan. Men först ska vi prata med sonen när han kommer hem och sen ska vi andas i kvadrat i helgen innan vi samlar ihop oss och tar kontakt i början av nästa vecka.

 

[VLMF]

Nämen fy vad arg jag blev!
Hade lugnt försökt förklara för barnet att det som hände är helt okej och att det inte var hans fel att racket gick sönder. Sånt händer, precis som när saker råkar gå sönder hemma ibland. Och skolan har skickat med honom det här hem, och att det såklart kan kännas jobbigt för honom. Både att få det i skolan och att ta hem och visa föräldrarna.

Men det är ju absolut inte skadegörelse! Som du skriver, vanligt normalt slitage och sådant som händer. Herre. Hade också behövt andats i kvadrat innan jag pratade med skolan för att inte säga något dumt.

 

[VLMF]

Var tvungen att googla också och hittade det här, att det måste vara ett brott i lagens mening för att barnet ska behöva betala: https://lawline.se/answers/vem-ansvarar-for-skador-ens-barn-orsakar-i-skolan
och
https://www.jpinfonet.se/kunskap/nyheter4/2023/oktober/ersattning-for-olyckshandelse-i-skolan/

 

[Badger]

Nu har topplocket gått här och jag behöver er hjälp och reda i om jag är orimlig eller inte.

I början av mars gick ett pingisrack sönder på sonen skola. Situationen som min son (E) beskrivit var att de var ett gäng som turades om att spela pingis. Det var E:s tur och han stod och höll i ett rack när en annan pojk (A) kom och tog det från honom. När E då tog tillbaka det så gick det sönder.

Idag har E fått en "överenskommelse beträffande elevs skadegörelse" med sig hem som vi förväntas underteckna och sedan ersätta skolan med 50 kr. I beskrivningen står det "A höll i racket medans E skulle ta tillbaka det men så gick det sönder".

Det är en skitsumma. Vi kan betala det. Sonen kan betala det. Det handlar om principen.

OM situationen är som sonen beskriver (och som det står i beskrivningen), kan det ens betraktas som skadegörelse? Är inte det sådant som kan räknas som slitage på en högstadieskola?

Och OM nu sonen faktiskt har betett sig illa, slått racketen i bordet eller liknande så det gick sönder, är det då inte rimligt att skolan hör av sig till oss i anslutning till händelsen? Skadegörelse behöver väl ändå betraktas som ett normbrytande beteende som skolan och vårdnadshavare behöver prata och samverka om?

Till saken hör att E inte trivs i skolan, det är ett gäng som är taskiga mot honom. Det är väl inte regelrätt mobbing, men han har i perioder varit väldigt ledsen. Vi har ex. fått köpa en nyckelkedja som han har fäst i byxorna för att de inte ska ta hans nyckel ifrån honom. A är inte en av dem som är taskiga, men i grunden är jag glad och stolt över att E stod på sig och tog tillbaka racketen, eftersom han utstår mycket annat oschysst där han inte vågar säga ifrån.

Till saken, som också gör oss väldigt principfasta, är att vår yngsta sons cykel blev söndersparkad av en annan elev på skolan för ungefär ett år sedan. Trots ögonvittne och att det hände under lektionstid (lärarna var alltså i klassrummet med de andra eleverna medan denna elev var ute och tog sönder sonen cykel) så ersatte skolan oss inte för reparationskostnaden på ca 2 000 kr. Det fick vi stå för eftersom inte heller den elevens föräldrar hade möjlighet att ersätta oss ekonomiskt. Det är olika skolor men samma huvudman, så vi tycker nog man borde ha en konsekvent linje.

Vi ska så klart kontakta skolan. Men först ska vi prata med sonen när han kommer hem och sen ska vi andas i kvadrat i helgen innan vi samlar ihop oss och tar kontakt i början av nästa vecka.

Det är tydligen en bra och fungerande strategi hos vissa skolor att man får ersätta böcker och annat som går sönder. Antar att det kan vara svårt för skolan att tydligt urskilja olika situationer i det utan de kör kanske en ersättning rakt över.

Tänker att de andra situationerna i skolan är en annan sak och inte direkt relaterar till ersättningsproblemet även om det är allvarliga saker som de borde åtgärda. Tänker att eventuellt är det här med ersättning av pingisracketar en del i ett försök att komma till rätta med de problemen. Att elever (andra elever än din son) lär sig att man behöver ersätta om man tar sönder någonting.

Skadegörelsen på cykeln däremot blir ju underlig i relation till pingisracketen eftersom skolan kan man tycka borde tagit ansvar för och sett till att eleven som tog sönder den betalade skadan. Iom sin princip ovan.

 

[Rumpnissen]

Nämen fy vad arg jag blev!
Hade lugnt försökt förklara för barnet att det som hände är helt okej och att det inte var hans fel att racket gick sönder. Sånt händer, precis som när saker råkar gå sönder hemma ibland. Och skolan har skickat med honom det här hem, och att det såklart kan kännas jobbigt för honom. Både att få det i skolan och att ta hem och visa föräldrarna.

Men det är ju absolut inte skadegörelse! Som du skriver, vanligt normalt slitage och sådant som händer. Herre. Hade också behövt andats i kvadrat innan jag pratade med skolan för att inte säga något dumt.

Vi har hela tiden lugnat E och förklarat att det är sådant som händer och att vi inte är arga. Men jag tror han skäms otroligt att det blev en grej. Men det behöver han ju lära sig hantera i livet, eftersom det är sådant som händer.

Jag behöver nog läsa de där länkarna noggrant för jag tycker det är svårt att reda i, hittade den ena innan jag skrev här.

 

[Rumpnissen]

Det är tydligen en bra och fungerande strategi hos vissa skolor att man får ersätta böcker och annat som går sönder. Antar att det kan vara svårt för skolan att tydligt urskilja olika situationer i det utan de kör kanske en ersättning rakt över.

Tänker att de andra situationerna i skolan är en annan sak och inte direkt relaterar till ersättningsproblemet även om det är allvarliga saker som de borde åtgärda. Tänker att eventuellt är det här med ersättning av pingisracketar en del i ett försök att komma till rätta med de problemen. Att elever (andra elever än din son) lär sig att man behöver ersätta om man tar sönder någonting.

Skadegörelsen på cykeln däremot blir ju underlig i relation till pingisracketen eftersom skolan kan man tycka borde tagit ansvar för och sett till att eleven som tog sönder den betalade skadan. Iom sin princip ovan.

Men är det tillåtet att kräva att föräldrar ska betala? Låter ju helt sjukt för saker som slits och används mycket (fattar om det handlar om att slå sönder saker med vilje eller utlösa brandlarm).

Håller med om att faktumet att andra elever är taskiga mot E och att skolan kräver ersättning i sak är helt olika saker. Men för oss spelar det roll, eftersom det är ännu en obehaglig situation och erfarenhet för sonen. Han är redan utsatt, och detta blir en grej till, även om det är av helt olika karaktär så påverkar det sonen för han är samma person. Sen förstår jag ju att "man inte trivs i skolan" i sig inte kan vara ett skäl för att slippa betala ersättning, om det är befogat.

Jag tror också att det kan vara ett försök att komma till rätta med större problem, som E (hoppas jag) inte är en del av. Men jag tycker det är galet tondövt. Känns som att de silar mygg och sväljer elefanter, men det är ju bara min känsla. Jag menar, varför bara skicka hem en lapp? OM elever missköter sig måste man väl ha en dialog med föräldrarna? Annars är det ju bara pengarna som är viktiga, inte att rätta till problemen.

 

[Badger]

Men är det tillåtet att kräva att föräldrar ska betala? Låter ju helt sjukt för saker som slits och används mycket (fattar om det handlar om att slå sönder saker med vilje eller utlösa brandlarm).

Håller med om att faktumet att andra elever är taskiga mot E och att skolan kräver ersättning i sak är helt olika saker. Men för oss spelar det roll, eftersom det är ännu en obehaglig situation och erfarenhet för sonen. Han är redan utsatt, och detta blir en grej till, även om det är av helt olika karaktär så påverkar det sonen för han är samma person. Sen förstår jag ju att "man inte trivs i skolan" i sig inte kan vara ett skäl för att slippa betala ersättning, om det är befogat.

Jag tror också att det kan vara ett försök att komma till rätta med större problem, som E (hoppas jag) inte är en del av. Men jag tycker det är galet tondövt. Känns som att de silar mygg och sväljer elefanter, men det är ju bara min känsla. Jag menar, varför bara skicka hem en lapp? OM elever missköter sig måste man väl ha en dialog med föräldrarna? Annars är det ju bara pengarna som är viktiga, inte att rätta till problemen.

Tror att den ena handen inte vet vad den andra gör. Dvs den som skickat lappen till E vet inte att han är utsatt. Eller det är en regel bara.

Läste en artikel om en skola som krävde betalning för alla förstörda böcker och liknande och att det hade fungerat fantastiskt bra för dem genom att vissa grupper elever då hade minskat problemen med förstört material väldigt mycket och hade blivit mycket försiktigare och att det hade gjort lite effekt på andra problem också. Dvs det faktum att pengar kom in i bilden gjorde att de föräldrarna blev intresserade av en dialog med skolan och intresserade av att prata med sina barn. Vilket de annars överhuvudtaget inte var (varken av att prata med skolan eller att prata med barnen) Tänker att den gruppen är säkert samma grupp som även haft sönder cyklar och utsätter E tex. Så att insatsen E drabbas av kan vara en av insatserna som är gjorda för att elever inte ska drabbas av gruppen. Men man kan inte ha olika regler för olika barn och därmed drabbas alla av regeln.

Den skola som krävde betalning för förstörda böcker osv fick tydligen göra det såvitt jag förstod. Men det kan ju vara värt att kolla upp. Dock tänker jag att om man vill ha mer ordning i skolan och anar en metod skolan använder för att just få mer ordning så kanske man ev får svälja den? Även om man drabbas. Säger inte att det är så men tänker att det kunde vara intressant att ta reda på mer vad metoden går ut på och vad de förväntar sig få ut av den. Om det är en snål friskola som inte vill lägga pengar på pingisracketar skulle jag bli förbannad, om det är en kommunal skola som har en plan för att lösa sina ordningsproblem (dvs de vill inte åt pengarna, de vill åt en interaktion med vissa föräldrar) skulle jag kanske snarare bli glad.

Haken är cykeln, det är väldigt märkligt att den eleven inte får betala. Det är ju en sak man måste lära sig att inte förstöra och att läraren inte ingrep när hen såg det är väldigt konstigt. Men om han får betala tillräckligt många gånger för böcker och pingisracketar kanske han till slut förstår att han inte ska ha sönder cyklar.

(gillar att försöka snälltolka skolor, så vore kul att veta om det är så att skolan har en plan eller bara är knasig.)

 

[animalasia]

Nu har topplocket gått här och jag behöver er hjälp och reda i om jag är orimlig eller inte.

I början av mars gick ett pingisrack sönder på sonen skola. Situationen som min son (E) beskrivit var att de var ett gäng som turades om att spela pingis. Det var E:s tur och han stod och höll i ett rack när en annan pojk (A) kom och tog det från honom. När E då tog tillbaka det så gick det sönder.

Idag har E fått en "överenskommelse beträffande elevs skadegörelse" med sig hem som vi förväntas underteckna och sedan ersätta skolan med 50 kr. I beskrivningen står det "A höll i racket medans E skulle ta tillbaka det men så gick det sönder".

Det är en skitsumma. Vi kan betala det. Sonen kan betala det. Det handlar om principen.

OM situationen är som sonen beskriver (och som det står i beskrivningen), kan det ens betraktas som skadegörelse? Är inte det sådant som kan räknas som slitage på en högstadieskola?

Och OM nu sonen faktiskt har betett sig illa, slått racketen i bordet eller liknande så det gick sönder, är det då inte rimligt att skolan hör av sig till oss i anslutning till händelsen? Skadegörelse behöver väl ändå betraktas som ett normbrytande beteende som skolan och vårdnadshavare behöver prata och samverka om?

Till saken hör att E inte trivs i skolan, det är ett gäng som är taskiga mot honom. Det är väl inte regelrätt mobbing, men han har i perioder varit väldigt ledsen. Vi har ex. fått köpa en nyckelkedja som han har fäst i byxorna för att de inte ska ta hans nyckel ifrån honom. A är inte en av dem som är taskiga, men i grunden är jag glad och stolt över att E stod på sig och tog tillbaka racketen, eftersom han utstår mycket annat oschysst där han inte vågar säga ifrån.

Till saken, som också gör oss väldigt principfasta, är att vår yngsta sons cykel blev söndersparkad av en annan elev på skolan för ungefär ett år sedan. Trots ögonvittne och att det hände under lektionstid (lärarna var alltså i klassrummet med de andra eleverna medan denna elev var ute och tog sönder sonen cykel) så ersatte skolan oss inte för reparationskostnaden på ca 2 000 kr. Det fick vi stå för eftersom inte heller den elevens föräldrar hade möjlighet att ersätta oss ekonomiskt. Det är olika skolor men samma huvudman, så vi tycker nog man borde ha en konsekvent linje.

Vi ska så klart kontakta skolan. Men först ska vi prata med sonen när han kommer hem och sen ska vi andas i kvadrat i helgen innan vi samlar ihop oss och tar kontakt i början av nästa vecka.

Klokt av dig att andas lite innan du kontaktar skolan. Jag tror att varje rektor bestämmer på sin skola i dessa frågor, det finns nog inga generella regler. Jag tycker absolut att du ska prata med läraren och förklara läget och berätta utifrån din sons perspektiv. Berätta också vad som hänt tidigare.

Angående cykeln så är det alltid svårt när man inte vet hela kontexten men jag vet i liknande fall har barnet i fråga behövt betala en rimlig summa för att lära sig konsekvenserna av sina handlingar. Typ, x antal av din månadspengar framöver kommer att gå till att ersätta cykeln som du förstörde.

 

[Rumpnissen]

@Badger Om vi snälltolkar då och tänker att detta är en generell princip- att om någon har sönder något på skolan så ska den betala. Är det då rimligt att min son ska betala för något han tog tillbaka, som en annan elev tog ifrån honom och trängde sig i kön?

Var drar man gränsen. Ska elever alltid betala allting som går sönder på en skola? Även sådant som slitits i månader och år?

Varför ska vi betala det som går sönder på skolan men vi får inte ersättning för ett hänglås som andra elever tog från E och slängde i soporna?

Om detta är en strategi för att få ordning så tycker jag att det är rimligast att först prata med föräldrarna. Det blir sjukt mycket konstruktivare än att få hem ett papper.

Jag fattar att du bara försöker nyansera, men jag tycker verkligen det är helt hål i huvudet.

 

[Rumpnissen]

Klokt av dig att andas lite innan du kontaktar skolan. Jag tror att varje rektor bestämmer på sin skola i dessa frågor, det finns nog inga generella regler. Jag tycker absolut att du ska prata med läraren och förklara läget och berätta utifrån din sons perspektiv. Berätta också vad som hänt tidigare.

Angående cykeln så är det alltid svårt när man inte vet hela kontexten men jag vet i liknande fall har barnet i fråga behövt betala en rimlig summa för att lära sig konsekvenserna av sina handlingar. Typ, x antal av din månadspengar framöver kommer att gå till att ersätta cykeln som du förstörde.

Dom vet vad som hänt tidigare. Vi har pratat om det flera gånger. Skolan slutade höra av sig när vi sa att den enda lösningen vi kunde komma på (efter ett halvår eller så) var att han skulle få byta klass.

Jag tror inte barnet som tog sönder cykeln har månadspeng. Och eftersom skolan har tillsynsansvar kan jag tycka att det är skolan som ska ta ansvaret. Sen om de vill kräva pengar av vårdnadshavarna kan ju dom försöka det.

 

[Rosett]

@Rumpnissen Det står ju ”överenskommelse” på pappret. Om ni inte skriver på finns det ju ingen överenskommelse.
Håller ni inte med om deras motivation så skriv inte under.
Jag hade inte gjort det.

 

[animalasia]

Dom vet vad som hänt tidigare. Vi har pratat om det flera gånger. Skolan slutade höra av sig när vi sa att den enda lösningen vi kunde komma på (efter ett halvår eller så) var att han skulle få byta klass.

Jag tror inte barnet som tog sönder cykeln har månadspeng. Och eftersom skolan har tillsynsansvar kan jag tycka att det är skolan som ska ta ansvaret. Sen om de vill kräva pengar av vårdnadshavarna kan ju dom försöka det.

Jag tänkte mer att det var ett sätt att lära pojken att det svider att göra sönder andras saker och för din pojke att känna lite upprättelse. Men, jag fattar ert tålamod är slut och det är helt förståeligt.

 

[Rumpnissen]

@Rumpnissen Det står ju ”överenskommelse” på pappret. Om ni inte skriver på finns det ju ingen överenskommelse.
Håller ni inte med om deras motivation så skriv inte under.
Jag hade inte gjort det.

Det har du så klart helt rätt i. Jag kanske går igång väl mycket .

Men känns bara så jädra okonstruktivt att bara skicka med ett papper…

 

[Askur2017]

Intressant hur olika man kan se på saker…

Jag i liknande situation: Skolan begär ersättning efter en situation jag omöjligt kan ha insyn i eftersom jag inte varit där = betalar den symboliska summan, pratar med barnet, går vidare…

Vad gäller cykel-incidenten hade jag naturligtvis förväntat mig att skadegörarens vårdnadshavare betalat, som jag gör om mina barn ställt till det. Men att skattepengar tänkta för läromedel med mera skulle användas till att reparera min cykel? Absolut inte…

 

[Imogen]

Till att börja med så fattar jag verkligen att saken för er blir mer komplicerad och känslorna större när sådant här händer när man har en historia med att ens barn inte har det bra i skolan. Verkligen. Men för de olika händelserna i sig så tänker jag så här.

- Jag håller verkligen med om att skolan borde ha tagit upp det här på en gång när det hände. Väldigt märkligt hanterat att enda kontakten är att skicka ett sådant här papper en månad senare. Det hade jag verkligen ifrågasatt. Känslan blir ju att skolan mer är ute efter den ekonomiska kompensationen än få barnen att bemöta varandra och hantera saker bättre. Utifrån perspektivet att man som förälder vill prata med sitt barn om skadegörelse och vikten av att vara varsam med saker osv så blir det ju otroligt mycket svårare en månad senare jämfört med när händelsen precis har hänt.

- Rent generellt så måste en skola såklart räkna med slitage av material och att saker går sönder. Men det är också skillnad på att gå sönder och att gå sönder. Jag har väldigt svårt att se framför mig en situation där ett pingisracket "går sönder" genom att ett barn tar det från ett annat. På vilket sätt gick det sönder? Vad jag kan se framför mig måste man vara rätt rejält våldsamt mot ett pingisracket för att det ska gå sönder. Stor skillnad mot om tex en innebandyklubba hade gått sönder mitt i en intensiv match för att någon råkar trampa på den.

Barn i högstadieålder är också stora nog att förstå att saker går sönder, dvs det är rimligt att skolan är mindre överseende med sådant här ju äldre barnen blir och hur situationen ser ur.

- Jag hade aktat mig från att bli föräldern som (utan att själv ha varit ögonvittne) påstår sig veta exakt vad som har hänt enbart utifrån sitt eget barns berättelse. Jag menar inte att man inte ska lita på sitt barn, men man bör ju också ha med sig att man, inte minst med högstadiebarn, kanske inte alltid får hela bilden av det hela.

- Cykelfrågan tycker jag inte är helt jämförbart. Att man kan bli ersättningsskyldig mot skolan för skadegörelse på skolans egendom är en sak. Att skolan skulle bli ersättningsskyldig för allt som händer mellan två elever under skoltid har jag väldigt svårt att se. Vad jag vet så måste man visa på att skolan har agerat vårdslöst för att det kan bli aktuellt och det blir en bedömning i det enskilda fallet. Om barnet orsakat skada genom ett brott så är man vad jag vet som förälder alltid ansvarig oavsett överlämnad tillsynsplikt till skolan. Jämför med tex detta https://www.familjensjurist.se/frag... tillsynsansvaret,på skolan och dess huvudman.

 

[Imogen]

Intressant hur olika man kan se på saker…

Jag i liknande situation: Skolan begär ersättning efter en situation jag omöjligt kan ha insyn i eftersom jag inte varit där = betalar den symboliska summan, pratar med barnet, går vidare…

Vad gäller cykel-incidenten hade jag naturligtvis förväntat mig att skadegörarens vårdnadshavare betalat, som jag gör om mina barn ställt till det. Men att skattepengar tänkta för läromedel med mera skulle användas till att reparera min cykel? Absolut inte…

Jo absolut, om jag personligen råkat ut för det du beskriver ovan med mina barn i deras situation på deras skola så hade jag också resonerat precis som du.

Men jag har också full förståelse för att @Rumpnissen i sin situation reagerar på ett helt annat sätt. Det är verkligen inte så bara när man befinner sig i den situationen när ens barn mår dåligt och blir illa behandlad.

 

[Lingon]

@Badger Om vi snälltolkar då och tänker att detta är en generell princip- att om någon har sönder något på skolan så ska den betala. Är det då rimligt att min son ska betala för något han tog tillbaka, som en annan elev tog ifrån honom och trängde sig i kön?

Var drar man gränsen. Ska elever alltid betala allting som går sönder på en skola? Även sådant som slitits i månader och år?

Varför ska vi betala det som går sönder på skolan men vi får inte ersättning för ett hänglås som andra elever tog från E och slängde i soporna?

Om detta är en strategi för att få ordning så tycker jag att det är rimligast att först prata med föräldrarna. Det blir sjukt mycket konstruktivare än att få hem ett papper.

Jag fattar att du bara försöker nyansera, men jag tycker verkligen det är helt hål i huvudet.

Jag kan tycka att eftersom den andra eleven tog racket från din son och att det sen gick sönder när din son tog tillbaka det så borde antingen den andra eleven betala eller så borde båda betala 50/50. Jag kan inte se, annat än med stora skygglappar och selektivt seende, hur din son skulle vara ensamt skyldig till skadan.

 

[Askur2017]

Jag kan tycka att eftersom den andra eleven tog racket från din son och att det sen gick sönder när din son tog tillbaka det så borde antingen den andra eleven betala eller så borde båda betala 50/50. Jag kan inte se, annat än med stora skygglappar och selektivt seende, hur din son skulle vara ensamt skyldig till skadan.

Det håller jag med om, kanske har även den pojken redan fått samma lapp hemskickad också. .

 

[Askur2017]

Jo absolut, om jag personligen råkat ut för det du beskriver ovan med mina barn i deras situation på deras skola så hade jag också resonerat precis som du.

Men jag har också full förståelse för att @Rumpnissen i sin situation reagerar på ett helt annat sätt. Det är verkligen inte så bara när man befinner sig i den situationen när ens barn mår dåligt och blir illa behandlad.

Jag förstår nog inte hur du menar riktigt. Just de beskrivna situationerna är ju vad de är?

Bor TS i en stad med fler skolor är det väl däremot dags att fundera på om det finns bättre alternativ för barnen.

 

[Rumpnissen]

@Askur2017 Det som blir svårt för oss är att driva ersättning för cykeln. Vi vet officiellt inte vem det är som tagit sönder cykeln, det berättar inte skolan. Sen har ju sonen berättat det så klart. Vi har polisanmält det, men eftersom pojken är under 15 så la polisen bara ned anmälan direkt. Och att driva det civilrättsligt känns ju ganska meningslöst. Jag tycker mest bara det borde vara en konsekvent linje, antingen är man skyldig att betala ersättning för skadegörelse som sker under skoltid, eller är så är man inte det. Sen är det så klart inte helt jämförbart, men skolans otroliga slapphet i ena situationen och en skarpare linje i nästa blir lite svår...