Besvikelse...

[Trygg]

Sv: Besvikelse...

Denna gång behövde de bara sy utan agraffer men gör de det en gång till är det gamla ärr i magen och då föredrar de agraffer.

Det där måste ju vara olika från landsting till landsting väl?

Jag är snittad tre gånger på lika många år. Den andra gången fick jag agraffer medan jag syddes som vanligt dom två andra gångerna.

F.ö så kände jag ingenting när dom tog bort "klämmorna" heller så jag hade inga sådana önskemål inför den sista gången heller.

Jag är även snittad i samma ärr alla tre gångerna med.
Det enda snittläkaren sa nu senaste gången var att om det blir ett 4;e snitt så skulle han slipa kniven för det var lite segt att ta sig igenom mot dom andra gångerna..

Jag föredrar att vara vaken men var sövd en av gångerna.
Det kan ju du med välja om du vill så slipper du vaken.

Men som sagt, jag tror att du kanske alltid kommer sörja den dottern du inte fick (om du inte får en i framtiden vill säga) men det kommer inte förta glädjen över din son som är ett mirakel i sig!

Weed; Jag tror säkert att du inte menar så..men tänk på att det finns en del handikappföräldrar här inne som kan reagera på dina åsikter..

 

[ankijansson]

Sv: Besvikelse...

Tycker att du är modig som överhuvudtaget vågar gå ut med vad du tycker i denna fråga! för visst är du egentligen väldigt egoistisk i ditt tänkande,du har ju fått en liten son som inte har bett om att få bli till eller hur? men vad är det som hindrar att du får en dotter nästa gång? direkt efter en förlossning har nog alla kvinnor svårt för att tänka sig en ny! man kommer ihåg smärtan och är glad att man klarade av det,så är det för alla. men smärtminnet bleknar så småningom och detta gör att man vågar och längtar igen!
Hoppas att du kan få hjälp med din besvikelse för det behöver både du och din lilla gosse, kanske finns det en pappa som orkar vara ett bra stöd för dej? lycka till med ditt lilla barn,vänd dej till BVC och be om hjälp, de har tystnadsplikt och kan säkert ge er den hjälp ni behöver, mvh från en trebarnsmor

 

[ameo]

Sv: Besvikelse...

Jag fick planerat snitt då jag inte vill genomgå en vaginal förlossning men jag vågar inte gå igenom det en gång till, det gjorde inte så ont eller så(själva snittsåret eller snittet), det var bara det att jag inte klarar av droppet i händerna och att de nästa gång kommer sätta agraffer som jag hört gör så ont att ta bort, så jag kommer inte utsätta mig för det mer...tyvärr.Denna gång behövde de bara sy utan agraffer men gör de det en gång till är det gamla ärr i magen och då föredrar de agraffer.
Låter som jättevaga skäl men det är något jag får dödsångest av.

Det går utmärkt att be om att få annat än agraffer! Jag hade såna efter mitt andra snitt och det visade sig att jag inte tålde dem, fick variga sår efter varenda en... (fast det gjorde inte ont att ta bort dem! Man har för övrigt väldigt lite känsel i området efter snittet...)
SÅ vid mitt tredje snitt såg jag till att det stod i ALLA mina journaler att de inte fisk sätta agraffer. Läkaren hade tydligen ändå missat det, men jag var vaken och hörde när hon började sätta dit dem så jag protesterade... Och såret läkte bra utan dem!

 

[åke]

Sv: Besvikelse...

Tänk såhär istället, hellre en frisk pojke än att du hade fått ett "sjukt"/handikappat barn.

Själv vill jag gärna ha en son men skulle det bli en flicka skulle jag bli minst lika glad. Huvudsaken barnet är friskt!

Du får ursäkta mig. MEN vad är det för fel med att få ett "sjukt"/handikappat barn? Detta inlägget är det elakaste som jag har läst på mycket,mycket länge.

 

[vindvissla]

Sv: Besvikelse...

Alltså ursäkta men det är väl ingen som valt ett sjukt eller handikappat barn före ett friskt? Sen tvivlar jag inte på att man som förälder älskar dem ändå, men om man får välja så är det nog ingen som haft det som förstahandsval liksom...

Jag tycker inte det är det minsta fel att säga att man vill ha ett friskt barn. Vad är det för elakt med det?

 

[Curly]

Sv: Besvikelse...

Man ska inte förneka sina känslor. Läs Katerina Janouchs bok "Dotter önskas", handlar just om det.

Men nu när du väl har fött.. har inte rädslan släppt lite? Inte behöver du ju bestämma nu hur många barn du vill ha..

Själv skulle jag bli glad över att få barn, men eftersom jag vill ha flera vore det ju roligt med minst en av varje kön. Dock bryr jag mig inte så mycket, men alla är vi olika.

 

[åke]

Sv: Besvikelse...

Alltså ursäkta men det är väl ingen som valt ett sjukt eller handikappat barn före ett friskt? Sen tvivlar jag inte på att man som förälder älskar dem ändå, men om man får välja så är det nog ingen som haft det som förstahandsval liksom...

Jag tycker inte det är det minsta fel att säga att man vill ha ett friskt barn. Vad är det för elakt med det?

Det är absolut inget fel i att beklaga sig över att man hade viljat ha ett friskt barn. Men läs inlägget.

 

[bananabambi]

Sv: Besvikelse...

Tänk såhär istället, hellre en frisk pojke än att du hade fått ett "sjukt"/handikappat barn.

Själv vill jag gärna ha en son men skulle det bli en flicka skulle jag bli minst lika glad. Huvudsaken barnet är friskt!

Under mina båda graviditeter har jag funderat över det, säkerligen lika mycket som alla föräldrar.

Dock har jag tänkt så, att om jag får ett handikappat barn, så har just mitt barn haft en tur som hamnat hos just oss. Vi som faktiskt inte alls bryr oss ifall barnet blir handikappat eller inte, det är lika omtyckt och efterlängtat ändå. (Sedan tror jag absolut inte att några föräldrar till handikappade barn skulle önska att de fått något annat barn, men det var ändå ett skönt sätt för mig att tänka på.)

Att få en handikappat barn är liksom aldrig något jag varit "rädd" för.

 

[åke]

Sv: Besvikelse...

Nej, jag tror ingen vill byta bort sitt barn även än det har ett handikapp. Klart att man ålskar sitt barn ändå.

 

[Fnyfniken]

Sv: Besvikelse...

Jag önskade mig också en dotter så mycket att jag inte kunde föreställa mig att det skulle bli en pojke. Så blev det en pojke och jag började fundera vad det där med flick-önskan egentligen var.

För min del har jag insett att min önskan om en dotter grundar sig i den (van-)föreställningen att hon skulle kunna vara min chans till en barndom som var bra. Hon skulle kunna få allt det där som jag inte fick, och jag skulle kunna känna mig bättre genom det.

Som det är nu är jag glad att det blev en pojke. Jag skulle nog ha projicerat alla mina omötta behov på ett flickebarn, och försökt "ge" henne något som inte överensstämde med hennes behov utan MINA! Katastrof! Jag skulle inte ha sett henne för den hon är utan för den jag var. Och vansinnet skulle ha fortsatt en generation till.

Min son lär mig varje dag att han är sin helt egen person och jag måste lyssna på honom om hans behov och inte tro mig veta vad han behöver. Han har en väldigt stark personlighet och integritet så han lyckas guskelov. Jag är honom tacksam varje dag.

Fny

 

[Fnyfniken]

Sv: Besvikelse...

Jag fick planerat snitt då jag inte vill genomgå en vaginal förlossning men jag vågar inte gå igenom det en gång till, det gjorde inte så ont eller så(själva snittsåret eller snittet), det var bara det att jag inte klarar av droppet i händerna och att de nästa gång kommer sätta agraffer som jag hört gör så ont att ta bort, så jag kommer inte utsätta mig för det mer...tyvärr.Denna gång behövde de bara sy utan agraffer men gör de det en gång till är det gamla ärr i magen och då föredrar de agraffer.
Låter som jättevaga skäl men det är något jag får dödsångest av.

Talulah, jag tror att du ska ge det här en chans till. Jag tycker att när du har kommit så långt att du känner att du skulle vilja ha ett barn till och det bara vips kunde dyka upp i famnen sådär, så ska du kolla upp allt som går att veta hos en Aurora-BM.

Det är nämligen så att du som rädd barnaföderska kan göra upp en tämligen detaljerad plan för hur något ska gå till, och agraffer bestämmer du!! Det finns en massa saker man kan göra, och dessa kan planeras om du bara känner till dem och vet vad de innebär. Och du måste nog gå till botten med den här rädslan, inte för att du måste bli av med den, men för att du ska veta vad det beror på. Saker blir mycket lättare då.

Jag kan tänka mig att du skulle kunna känna att det finns "krav" på dig att komma över rädslan etc. Men det finns det inte. Det går att ordna ändå. Men av omsorg om dig själv bör du få mer kunskap.

Fny

 

[TinyWiny]

Sv: Besvikelse...

Jag önskade mig också en dotter så mycket att jag inte kunde föreställa mig att det skulle bli en pojke. Så blev det en pojke och jag började fundera vad det där med flick-önskan egentligen var.

För min del har jag insett att min önskan om en dotter grundar sig i den (van-)föreställningen att hon skulle kunna vara min chans till en barndom som var bra. Hon skulle kunna få allt det där som jag inte fick, och jag skulle kunna känna mig bättre genom det.

Som det är nu är jag glad att det blev en pojke. Jag skulle nog ha projicerat alla mina omötta behov på ett flickebarn, och försökt "ge" henne något som inte överensstämde med hennes behov utan MINA! Katastrof! Jag skulle inte ha sett henne för den hon är utan för den jag var. Och vansinnet skulle ha fortsatt en generation till.

Min son lär mig varje dag att han är sin helt egen person och jag måste lyssna på honom om hans behov och inte tro mig veta vad han behöver. Han har en väldigt stark personlighet och integritet så han lyckas guskelov. Jag är honom tacksam varje dag.

Fny

Du skrev det jag tänkte

 

[TinyWiny]

Sv: Besvikelse...

Vad är agraffer?

 

[CillaW]

Sv: Besvikelse...

Vad är agraffer?

Små "häftklamrar" av metall som används för att försluta operationssår med.

 

[humlanotrocadero]

Sv: Besvikelse...

Jag tycker inte att det är speciellt konstigt att önska sig ett friskt barn.. på frågan "vad tror ni det blir" så svarar ju alla "det spelar ingen roll bara det är friskt"

Jag önskar mig en frisk pojke, men blir lika glad för en frisk flicka, som sagt friskheten är viktig för mig

Tycker väl inte du behöver skämmas direkt, tycker mer synd om dig o din son, att ni inte kan få uppleva total lycka, bara för att han blev en pojk
Pojkar är ju så himla mysiga

 

[Fnyfniken]

Sv: Besvikelse...

Detta var till TS, eller hur?


Jag ser det här med friskt barn som så att det blir till ett barn där inne. Sen kan det visa sig att det barnet har ett handikapp, eller så har det inte ett handikapp. Det kunde bli en flicka eller så kunde det bli en pojke. Det är ändå BARNET, det som man blev gravid med. Det är ju inte så att det står en hel drös där inne, och en blir utvald och de andra hamnar på sophögen eller får vänta till nästa omgång.

Ett handikappat barn är ju inte det där handikappet. Ett barn är ett barn, sen har de olika grader av 100% funktion. Man kanske hade önskat bort handikappet, om inte annat så för barnets skull, men man hade gärna haft samma barn. Då utan handikapp.

Fny

 

[humlanotrocadero]

Sv: Besvikelse...

Ja, det var till TS, o de andra som tyckte man var knäpp som önskade ett friskt barn.

 

[Tokmaja]

Sv: Besvikelse...

*kl*
När jag väntade tvåan ville jag verkligen, verkligen ha en flicka.
Ettan är ju en helt underbar grabb, så nu ville jag ha en flicka.
Var riktigt rädd att jag skulle bli väldigt besviken om jag inte fick det.
Så jag började stapla upp VARFÖR jag ville ha just en flicka.

"det vore kul med en av varje" blev första, till varje skulle jag skriva ett motargument, och till den blev det ju "jag får ju två helt olika individer oavsett".

"kul att ha en liten hästtjej" motargument blev "det är ju inte alls säkert att hon skulle titta åt en häst, en son kan bli minst lika intresserad dessutom".

"kul med alla söta flickkläder" motargumentet blev "jag tycker inte om att handla kläder idag, varför skulle jag göra det då?? Och hon skulle i alla fall mest ärva brorsans kläder!! Å hur många fina pojkkkäder finns det inte då?!"

"det är något speciellt mellan mor och dotter" motargument blev "kan vara speciellt mellan mor och son också, kan ju få en hästintresserad svärdotter dessutom, och vissa mammor och döttrar pratar ju inte ens med varandra, så det är ju ingen garanti"

Tillslut började jag komma in på plussidan att få en son till!! Två bröder, tycker att killar som har bröder verkar ha eller rättare sagt barn som har syskon av samma kön verkar ha en speciell kontakt, det är få (av de jag känner) som har syskon av annat kön som umgås, men däremot vet jag många som umgås med syskon av samma kön!

NU var det ju inte ett syskon det handlade om för dig.
Men mitt tips är att stapla upp VARFÖR du så gärna vill ha en tjej, var kritisk och se till att du alltid har ett motargument till allt du skriver ner.
För mig hjälpte det jättemycket!!
Nu blev tvåan visserligen en tjej, men inte är hon ett dugg intresserad av hästar.. kan ju kanske blir, men nej, det är verkligen pappas flicka det där!! Så älskar hon skor.. så vi har ännu inga "gemensamma" intressen... toktjejen .

 

[Daizy]

Sv: Besvikelse...

Men Herregud Nu Blir Jag UpprÖrd.. Är Det Inte Huvudsaken Barnet Är Friskt..... Jag Har SjÄlv En Liten Son Och Är Överlycklig Över Honom. Ska Snart Skaffa Barn Igen Och Jag Skiter I Om Det Är En Till Pojk. Bara Barnet Är Friskt... De Betyder Allt.....

 

[Curly]

Sv: Besvikelse...

Det är väl inget konstigt att man vill att ens barn är friskt?! Sen är det klart man älskar ett barn som är sjukt också.

Varför inleder du varje ord med stor bokstav?

Det finns pojkflickor och så finns det de som är tvärtom. Många tjejer vill nog ha döttrar just för de gemensamma intressena, men det finns ju killar t ex som är mer känsliga och intresserade av mode också (nä de får inte mens och allt det där, men alla är ju så olika). Så finns det tjejer som bara vill meka med bilar.

En sak till. Man måste inte uppfostra en pojk till hur man kanske föreställer sig dem tyvärr. Som bråkiga och busiga osv. Sen tror jag inte skillnaden mellan tjejer och killar är så himla stor så tidigt. Det kommer senare, men det är då man själv ansvarar för att göra dem till mjuka goa gossar som fååår leka med dockor osv.

Olika i alla familjer, men själv vore det kul att få en mormor-mor-dotter relation i min familj då jag och mamma har det fint. Likadant vore det att få en son som min pappa kanske skulle tycka vore roligt. Själv blev jag behandlad som liten ungefär som om jag vore en pojk. Hatade att gå i affärer tills tonåren och ville mest vara med pappa.