H
Hilona2003
Jag funderar bara lite grann....
Vi har ett avelssto som tidigare blivit mkt riden, även tävlad tror jag. Men det var ungefär 8-9 år sedan. Enligt förra ägaren var det ingen idé att rida henne, för hon fick panik om hon rev ett hinder osv och var allmänt svår. Därför satte dom henne i fölningsboxen istället.
Saken är den att eftersom hon blivit så muskelfattig så beslutade vi att inte betäcka henne förra våren, och inte heller denna. Tanken var att jag skulle försöka börja "rida in henne på nytt".
Så ja. Jag började tömköra henne ett par gånger i våras, vilket fungerar kanon. Hon verkar trivas med det, hon har börjat komma fram till mig i hagen, när jag ska gå för att hämta min ponny osv, jag har tidigare inte grejat så mkt med henne, det är liksom "mammas häst". Men hon verkar tycka det är roligt och hon går kanonfint.
Men så när jag rider henne...
De första gångerna gick riktigt bra faktiskt, då red jag i ridhuset. Hon är mjuk o fin i mun, går i form (även om den inte är jättesamlad
) och var lugn och trevlig.
Sedan en annan gång när jag hoppade upp på henne utanför paddocken, så bara hon ställer sig rätt upp på bakbenen...Rätt upp. Tänkte att nu går vi runt, så jag typ la bara ena benet över rumpan o hoppade av. Sen upp igen så klart. Och då gick hon fint.
Nästa gång jag red henne, så gick det bra, tills jag började trava. Då stannar hon och går upp med frambenen, dock inte så högt. Sen var hon rätt duktig igen.
Ännu en gång senare så rider jag. Det går bra, de första tio minutrarna, sen stannar hon och vägrar gå framåt. Försöker driva lite försiktigt framåt, och hon blir surare o surare. Försöker svänga henne, hon blir sketsur. Till slut bara hon ställer sig rätt upp upprepade gånger och till slut damp jag i backen. Hon sprang ett varv på volten sen gick hon fram till mig. Hoppade upp igen och hon var jätteduktig.
Idag tänkte jag rida henne igen. Kanske var jag lite spänd, detta är nog den första häst jag verkligen har en enorm respekt för. Hon är ganska svår av sig och ja..Det är något med henne som gör att jag fegar. Hoppar upp. Börjar skritta. Hon blir lite halvsur på mig när jag svänger henne men jag har lite halvlånga tyglar och är extremt försiktig i kontakten med hennes mun. Hon stannar upprepade gånger och jag vågar inte gå på henne med skänklarna...Så smackar och honlyssnar kanon på rösten. går framåt, för att snart stanna igen... Efter 5 min satt jag av, efter tat jag själv har bett henne stanna.
Funderar bara...Någon idé att fortsätta? De som red henne senast tror vi har "knäckt" henne, detta är en väldigt känslig häst som blir väldigt stressad om man liksom säger att "nej, lägg av, gör så här, pangpang" utan man får vara väldigt lugn och tala om för henne vad som gäller på ett rätt ödmjukt sätt. Det kan ju vara så att hon inte orkar helt enkelt, det blir för jobbigt för henne att bäraupp mig oxå. Men hon har jut rots allt gått jättefint flera gånger åxå...
Funderar på att skippa ridning helt, och bara tömköra, men usch. jag är inte personen som ger upp...
Tips? Ursäkta långt inlägg...
Vi har ett avelssto som tidigare blivit mkt riden, även tävlad tror jag. Men det var ungefär 8-9 år sedan. Enligt förra ägaren var det ingen idé att rida henne, för hon fick panik om hon rev ett hinder osv och var allmänt svår. Därför satte dom henne i fölningsboxen istället.
Saken är den att eftersom hon blivit så muskelfattig så beslutade vi att inte betäcka henne förra våren, och inte heller denna. Tanken var att jag skulle försöka börja "rida in henne på nytt".
Så ja. Jag började tömköra henne ett par gånger i våras, vilket fungerar kanon. Hon verkar trivas med det, hon har börjat komma fram till mig i hagen, när jag ska gå för att hämta min ponny osv, jag har tidigare inte grejat så mkt med henne, det är liksom "mammas häst". Men hon verkar tycka det är roligt och hon går kanonfint.
Men så när jag rider henne...
De första gångerna gick riktigt bra faktiskt, då red jag i ridhuset. Hon är mjuk o fin i mun, går i form (även om den inte är jättesamlad
) och var lugn och trevlig. Sedan en annan gång när jag hoppade upp på henne utanför paddocken, så bara hon ställer sig rätt upp på bakbenen...Rätt upp. Tänkte att nu går vi runt, så jag typ la bara ena benet över rumpan o hoppade av. Sen upp igen så klart. Och då gick hon fint.
Nästa gång jag red henne, så gick det bra, tills jag började trava. Då stannar hon och går upp med frambenen, dock inte så högt. Sen var hon rätt duktig igen.
Ännu en gång senare så rider jag. Det går bra, de första tio minutrarna, sen stannar hon och vägrar gå framåt. Försöker driva lite försiktigt framåt, och hon blir surare o surare. Försöker svänga henne, hon blir sketsur. Till slut bara hon ställer sig rätt upp upprepade gånger och till slut damp jag i backen. Hon sprang ett varv på volten sen gick hon fram till mig. Hoppade upp igen och hon var jätteduktig.
Idag tänkte jag rida henne igen. Kanske var jag lite spänd, detta är nog den första häst jag verkligen har en enorm respekt för. Hon är ganska svår av sig och ja..Det är något med henne som gör att jag fegar. Hoppar upp. Börjar skritta. Hon blir lite halvsur på mig när jag svänger henne men jag har lite halvlånga tyglar och är extremt försiktig i kontakten med hennes mun. Hon stannar upprepade gånger och jag vågar inte gå på henne med skänklarna...Så smackar och honlyssnar kanon på rösten. går framåt, för att snart stanna igen... Efter 5 min satt jag av, efter tat jag själv har bett henne stanna.
Funderar bara...Någon idé att fortsätta? De som red henne senast tror vi har "knäckt" henne, detta är en väldigt känslig häst som blir väldigt stressad om man liksom säger att "nej, lägg av, gör så här, pangpang" utan man får vara väldigt lugn och tala om för henne vad som gäller på ett rätt ödmjukt sätt. Det kan ju vara så att hon inte orkar helt enkelt, det blir för jobbigt för henne att bäraupp mig oxå. Men hon har jut rots allt gått jättefint flera gånger åxå...
Funderar på att skippa ridning helt, och bara tömköra, men usch. jag är inte personen som ger upp...
Tips? Ursäkta långt inlägg...
