Berätta lite positivt om syskon!

[lady_mike]

Sv: Berätta lite positivt om syskon!

Det är nästan exakt 2,5 år mellan mina två. Sånär som på 3 dagar.

Jag har inte tyckt att det har varit några problem. Sonen älskade sin syster från första sekund. Det jobbigaste i början va att hålla honom borta från lillan. Han klättrade ner i vaggan så fort jag hade händerna fulla med annat. Han va ju snäll men lite vårdslös. Han ville så gärna lyfta henne men det passar ju sej inte. Men jag fick ju låta honom hjälpa till och hålla henne i soffan. Jag gjorde allt för att få honom att känna sej delaktig i skötandet av lillasyster.

Nu är lillan 9 månader och kärleken till lillan har växt under den tiden. Han är så mån om henne och vaktar henne som en hund. Det är inte en chans att hon skulle hinna sätta ngt i halsen för han har stenkoll på allt hon pillar på.
Nu har dom börjat busa tillsammans och det är så roligt att se.

Jag har varit noga med att engagera mej i honom de tider hon sover. Då är det han och jag och inget annat i världen kan störa vår tid. Jag lägger extra energi på honom kvällstid innan han ska sova. Han har fått sova lite mer i våran säng för att få mysa med sin mamma.

Sonen va livrädd från första början att någon skulle ta vår bebis hem till sej. Knappt att hans farmor fick peta på henne. Han va så noga med att tala om att hon tillhörde oss.
Han frågade alltid när vi satte oss i bilen om vi hade lillan med oss. Det gör han för övrigt än idag.
Ingen av hans dagiskompisar får peta på henne för att han rädd att dom inte ska vara försiktig.



Men visst. Det har varit tufft oxå. I början reagerar de flesta nyblivna storasyskon med en protest. Det tog tre veckor innan han landade. Han va hopplöst jobbig.
Och klart det va skitjobbigt när lillan skrek konstant och sov uselt. Jag mådde apa bra länge. Men det hade jag ju gjort oavsett ålderskillnad.
Det är först nu jag kunnat börja njuta av föräldralivet till två små troll fullt ut.

edit: Jag pratade redan om bebisen i magen som hans/vår bebis/lillasyster. Aldrig min och pappas. Jag va så noga att få fram att han skulle få en syster som han kunde få leka ed och ta hand om.. Han längtade enormt mkt och det va han som tvingade mej att bädda bebissägnen några veckor innan fl.

 

[Trygg]

Sv: Berätta lite positivt om syskon!

Min syster, 2 år yngre än mig, är och har nästan alltid varit (från det att hon var 12 och jag 14 år) min allra bästa vän!

Vi är som tvillingar och delar en nästan kuslig telepatisk förmåga..
Kan inte tänka mig hur mitt liv skulle vara utan min syster!
Vi har delat allt...

Även när vi var mindre stod vi varandra väldigt nära, även om konflikterna var fler då.

Tack Gode Gud att inte mina föräldrar läste några (fåniga) rön om när det är bäst att skaffa syskon!

Med tanke på min systers och min relation är det så glädjande att även mina två pojkar (2 år emellan) är varandras bästa vänner!
De delar, liksom jag och min syster gjorde, rum frivilligt och har en enorm trygghet och glädje av varandra!
Även om de bråkar ibland så att jag blir gråtfärdig.

Det är bara positivt, enligt mig, att växa upp med syskon!
Man lär sig att dela med sig och man utvecklar sin konflikthantering!
Det är så fint att få växa upp parallellt med någon annan människa, att få dela barndom!

Så mitt råd är att man inte ska göra så stor sak av att det kommer ett syskon ö.h.t!
Överför absolut inte några "Tycka-synd-om-eller känna-sig-övergiven-känslor på storasyskonet!

Det är ett privilegium att få syskon!
Även om långt ifrån alla syskon står varandra så när som mina pojkar eller som jag och min syster gör.


Så lycka till med den nya familjemedlemmen och snälla, läs inte så mycket som påverkar..utan följ bara ditt "mammahjärta".
Det räcker långt!

 

[nevin]

Sv: Berätta lite positivt om syskon!

Mina minsta killar är födda med 15 månaders mellanrum, det var lite oplanerat men ändå välkommet.

Visst kan det vara jobbigt ibland, de är i ungefär samma fas nu och bråkar rätt mycket. De ifrågasätter ALLT och varför är ett av de vanligaste orden här hemma, efter "dummamamma" då...

Men samtidigt är det så skönt att alla småbarnsår kommer samtidigt, vi behöver inte anpassa aktiviteter och sånt efter barnens olika åldrar, då de ju kan aktiveras med ungefär samma saker.

Och det underbaraste av allt är hur kul de faktiskt har ihop. Och hur gulliga de är med varandra, imorse väckte jag och Ludvig Daniel, att se dem kramas på morgonen är guld värt! Att få ligga och dra sig på morgonen med två kids som trängs runt mig - lovely.

Jag ser bara fördelar med att ha dem så tätt, även om det ka vara tufft att räcka till ibland.

 

[Jamtland]

Sv: Berätta lite positivt om syskon!

*kl*

Jag har ett år och tio månader mellan mina tjejer, de är idag 5 och 7 år och de har alltid kommit bra överens och från det att yngsta började kunna leka "tillsammans" med andra så har de lekt fantastiskt fint tillsammans. Så jag ser eenbgart positivt på att ha dem tätt, för så mycket kul de har tillsammans är guld värt. Äldsta dottern har alltid varit rätt självständig och har aldrig varit svartsjuk på lillasyster, inte ens när de var riktigt små.

Väntar nummer tre nu och det ska bli intressant att se om det blir någon skillnad på relationerna vad gäller åldersskillnaderna. Jag tror att hur besvärligt det blir beror på hur besvärligt man gör det... Visst kan barn vara olika "svåra" och kanske får jag äta upp mina ord om ett par år men i dagsläget så tycker jag att det är/var enbart positivt med två barn så pass tätt.

Jenny