Bekräftelse

[Milosari]

Det är väl isåfall ungefär lika onödigt som att kalla andras sätt att vara ihop för egoistiskt.

Jag har väl aldrig kallat andras sätt att vara ihop för egoistiskt? Jag har kallat mig själv egoist men det är ju inte riktigt samma sak...

 

[mandalaki]

Jag har väl aldrig kallat andras sätt att vara ihop för egoistiskt? Jag har kallat mig själv egoist men det är ju inte riktigt samma sak...

Nej, det har jag inte sagt heller. Det var inte du som gjorde det.

 

[LenaH]

Jag tycker det är ett rätt trist språkbruk från båda håll där man raljerar över andras val och anser sig indirekt tillhöra någon slags relationselit.

 

[mandalaki]

Jag tycker det är ett rätt trist språkbruk från båda håll där man raljerar över andras val och anser sig indirekt tillhöra någon slags relationselit.

Här finns väl isåfall två eliter som slåss om det ...

Jag tycker förresten att det är jätteintressant att frågor om relationer är så laddade. Och att det alltid blir ett jäkla liv om någon avviker det minsta från den traditionella heteronormen för kärleksförhållanden. Normen med alla dos and don'ts blir så tydlig i sådana trådar.

 

[LenaH]

Här finns väl isåfall två eliter som slåss om det ...

Det är ju faktiskt just vad jag skrev.

 

[em-pirre]

Jag tycker det är ett rätt trist språkbruk från båda håll där man raljerar över andras val och anser sig indirekt tillhöra någon slags relationselit.

Fast va? Jag tycker det låter väldigt tråkigt att känna att man måste umgås med sin partner. Att man hellre gör sina egna saker, men låter bli ibland för att man måste komma ihåg att umgås med sin partner? Nu vet jag ju inte hur andra känner, men hade jag känt så så hade ni kärlek varit totalt död. Lite som någon åldrad släkting som man känner sig tvingad att hälsa på ibland.


EDIT
Jag tycker det här är en rätt sansad och saklig diskussion och har inte reagerat nämnvärt på någons språkbruk. Jag känner inte att någon raljerar eller så.

 

[mandalaki]

Det är ju faktiskt just vad jag skrev.

Ja, jag argumenterade inte emot, jag ville nog mest förtydliga det. Eftersom åtminstone någon i tråden varit inne på att "de andra" anser sig stå högre och veta bäst.

 

[Raderad medlem 6459]

Jag tycker det är ett rätt trist språkbruk från båda håll där man raljerar över andras val och anser sig indirekt tillhöra någon slags relationselit.

Jag tycker faktiskt att den här tråden håller helt okej nivå. Visst, två sidor som uppenbarligen inte förstår eller håller med varandra och diskussionen går ju bara i cirklar men vad det är att vara ledsen över förstår jag inte riktigt?

 

[mandalaki]

Lite som någon åldrad släkting som man känner sig tvingad att hälsa på ibland.

Lustigt att du nämner det. När jag läste i tråden igår om att avsätta tid för sin partner (ungefär) så tänkte jag på mina föräldrar som sitter och ugglar på sitt äldreboende en timmas bilresa härifrån. Jag får ofta säga till dem att Nej, jag kan inte komma idag, jag har migrän på gång och vågar inte köra.
Och då säger de alltid Tänk på dig själv, du ska inte komma för vår skull. Och jag svarar alltid Men det är inte för er skull, det är för att jag vill. (Vilket är sant. De är skröpliga som tusan, jag vill träffa dem så länge jag har möjligheten).

Även om det inte handlar om ett kärleksförhållande så ser jag faktiskt paralleller med skiljelinjen i den här tråden. Jag behöver inte särskilt avsätta tid för att träffa mina föräldrar, min vilja att göra det är drivkraften som gör att jag träffar dem ändå.

 

[escodobe]

Om jag uttrycker det såhär då, jag är i en relation för att jag vill vara med min partner. Jag är inte med min partner för att jag vill vara i en relation.
Det är därför jag har svårt för uttrycket "vårda min relation" eftersom relationen kommer av att jag är med min partner.

I mitt jobb gör jag olika saker för att på olika sätt påverka relationerna mellan mig och klienter (och ibland för att inte skapa någon relation). Det är liksom mitt jobb.

Men det har inget med hur jag och min partner förhåller oss till varandra. Och det är jätteskönt.

 

[em-pirre]

Lustigt att du nämner det. När jag läste i tråden igår om att avsätta tid för sin partner (ungefär) så tänkte jag på mina föräldrar som sitter och ugglar på sitt äldreboende en timmas bilresa härifrån. Jag får ofta säga till dem att Nej, jag kan inte komma idag, jag har migrän på gång och vågar inte köra.
Och då säger de alltid Tänk på dig själv, du ska inte komma för vår skull. Och jag svarar alltid Men det är inte för er skull, det är för att jag vill. (Vilket är sant. De är skröpliga som tusan, jag vill träffa dem så länge jag har möjligheten).

Även om det inte handlar om ett kärleksförhållande så ser jag faktiskt paralleller med skiljelinjen i den här tråden. Jag behöver inte särskilt avsätta tid för att träffa mina föräldrar, min vilja att göra det är drivkraften som gör att jag träffar dem ändå.

Ja ungefär så. Jag tänker på min mans familj som är utspridda över landet. Det är ju kul att träffa dom, men resorna sugen. Mamman är en sån som gnäller om vi inte hälsar på, så där blir det just ett litet tvång att åka dit ibland.

 

[LenaH]

Fast va? Jag tycker det låter väldigt tråkigt att känna att man måste umgås med sin partner. Att man hellre gör sina egna saker, men låter bli ibland för att man måste komma ihåg att umgås med sin partner? Nu vet jag ju inte hur andra känner, men hade jag känt så så hade ni kärlek varit totalt död. Lite som någon åldrad släkting som man känner sig tvingad att hälsa på ibland.


EDIT
Jag tycker det här är en rätt sansad och saklig diskussion och har inte reagerat nämnvärt på någons språkbruk. Jag känner inte att någon raljerar eller så.

Jag tycker att det blir en rätt trist diskussion när båda sidor hamnar i argument som utmynnar i "goddag yxskaft" eller där man kallar varann egoister. Men åas är jag inte diskussionspolis och det är möjligt att tråden gått för många varv helt enkelt.

Jag tror själv att det i de flesta fall handlar om vem man är som individ och kanske inte så mycket handlar om RELATIONEN (ni vet den där med stora bokstäver) - mina relationer ser rätt likadana ut oavsett om de inbegriper kärlek eller vänskap och själv är jag en rätt självupptagen drama queen som behöver ta mig i kragen ibland för att få dem att flyta.
Om då någon skulle säga att det verkar sorgligt att leva som jag gör så skulle jag tycka det kändes märkligt och patroniserande.

 

[cirkus]

Det är väl isåfall ungefär lika onödigt som att kalla andras sätt att vara ihop för egoistiskt.

Absolut!

Det känns öht som om det är onödigt att lägga värderingar i hur nån är ihop.

 

[Milosari]

Fast va? Jag tycker det låter väldigt tråkigt att känna att man måste umgås med sin partner. Att man hellre gör sina egna saker, men låter bli ibland för att man måste komma ihåg att umgås med sin partner? Nu vet jag ju inte hur andra känner, men hade jag känt så så hade ni kärlek varit totalt död. Lite som någon åldrad släkting som man känner sig tvingad att hälsa på ibland.


EDIT
Jag tycker det här är en rätt sansad och saklig diskussion och har inte reagerat nämnvärt på någons språkbruk. Jag känner inte att någon raljerar eller så.

Men vem är det som skriver att de känner att de måste umgås med sin partner? Jag har skrivit att jag säger så, men jag gör ingenting som jag inte vill. När jag umgås med min partner istället för att göra annat så är det för att jag hellre umgås med min partner. Svårare än så är det inte.

Jag tycker nog att du raljerar lite som kallar andras relationer för döda och sorgliga bara för att de inte fungerar som du.

 

[em-pirre]

Men vem är det som skriver att de känner att de måste umgås med sin partner? Jag har skrivit att jag säger så, men jag gör ingenting som jag inte vill. När jag umgås med min partner istället för att göra annat så är det för att jag hellre umgås med min partner. Svårare än så är det inte.

Jag tycker nog att du raljerar lite som kallar andras relationer för döda och sorgliga bara för att de inte fungerar som du.

Du har nog inte riktigt förstått vad jag menar. Det blir vara rundgång nu.

 

[Milosari]

Du har nog inte riktigt förstått vad jag menar. Det blir vara rundgång nu.

Vilket tråkigt sätt att skriva på.

 

[Kattennizze]

Här finns väl isåfall två eliter som slåss om det ...

Jag tycker förresten att det är jätteintressant att frågor om relationer är så laddade. Och att det alltid blir ett jäkla liv om någon avviker det minsta från den traditionella heteronormen för kärleksförhållanden. Normen med alla dos and don'ts blir så tydlig i sådana trådar.

Precis. Huvudet på den berömda spiken. Och jag håller helt med @niphredil att ord visst betyder något, kanske allra mest när det gäller synen på relationer. Jag fattar visst vad man menar med att kompromissa, vårda, benklappa, planera för romantiska middagar för det är precis det som ingår i normen för traditionell heteronormativ tvåsamhet. Och som jag då ruttnar på så jäkla mycket bara. Därför resonerar jag som jag gör, för jag har inte den synen och vill inte leva så. Jag vill ha mer ut av livet, tack så jäkla mycket ungefär.

 

[Kattennizze]

Jag tycker att det blir en rätt trist diskussion när båda sidor hamnar i argument som utmynnar i "goddag yxskaft" eller där man kallar varann egoister. Men åas är jag inte diskussionspolis och det är möjligt att tråden gått för många varv helt enkelt.

Jag tror själv att det i de flesta fall handlar om vem man är som individ och kanske inte så mycket handlar om RELATIONEN (ni vet den där med stora bokstäver) - mina relationer ser rätt likadana ut oavsett om de inbegriper kärlek eller vänskap och själv är jag en rätt självupptagen drama queen som behöver ta mig i kragen ibland för att få dem att flyta.
Om då någon skulle säga att det verkar sorgligt att leva som jag gör så skulle jag tycka det kändes märkligt och patroniserande.

Jag tycker det är sorgligt att leva i en heteronorm för tvåsamhet, vilket alla gör mer eller mindre eller alla måste förhålla sig till den normen på något sätt. Det är att förminska människor, framförallt kvinnor. Det är bottenlöst sorgligt att vårt samhälle ser ut så. Dessutom leder den här normen till en stor ensamhet, folk blir ensamma i sin tvåsamhet.

 

[LenaH]

Jag tycker det är sorgligt att leva i en heteronorm för tvåsamhet, vilket alla gör mer eller mindre eller alla måste förhålla sig till den normen på något sätt. Det är att förminska människor, framförallt kvinnor. Det är bottenlöst sorgligt att vårt samhälle ser ut så. Dessutom leder den här normen till en stor ensamhet, folk blir ensamma i sin tvåsamhet.

Hur fick du mitt inlägg att handla om heteronorm för tvåsamhet?

 

[LenaH]

Här finns väl isåfall två eliter som slåss om det ...

Jag tycker förresten att det är jätteintressant att frågor om relationer är så laddade. Och att det alltid blir ett jäkla liv om någon avviker det minsta från den traditionella heteronormen för kärleksförhållanden. Normen med alla dos and don'ts blir så tydlig i sådana trådar.

Jag missade ditt tillägg.
Blir det verkligen ett jäkla liv här på Buke? Den här diskussionen har ju gått några varv i ett antal år i ett antal trådar.
Och vem avviker från den traditionella heteronormen för kärleksförhållanden?