Behöver råd

[ALG]

Hej,
Jag har en blandrastik (boxer/doberman/amstaff/Grand Danois) som är född 2013-11-15.
Hon har under hela sin livstid varit stressad och misstänksam mot mycket.
Jag fick henne vid 5 månaders ålder och har sedan hon var 7 månader jobbat mycket med hundmöten, få förtroende för nya människor och ensamträning.
Jag har kommit en liten bit på vägen men framstegen är små för att ha tränat så pass länge,
Vi har varit i kontakt med både hundinstruktörer och hundpsykologer för att få hjälp men ingenting tycks fungera.
Jag har kommit till de stadiet där jag inte orkar mer.
Hon fungerar inte i vardagen och hon tar upp all min tid och energi och begränsar mig något enormt.
Att ha en hund ska vara roligt men det här är allt annat en kul.
Hennes problem är alltså att hon kan inte vara ensam utan att bita sönder saker, visst kan hon sova en stund men nästan varje gång man kommer hem har hon hittat nått att ta sönder trots att vi plockar undan och begränsar området hon är på.
Hon gör utfall vid hundmöten, morrar, skäller, reser ragg och kastar sig mot den andra hunden.
Jag kan inte bjuda hem folk utan att hon morrar och skäller åt dom och hon tycker heller inte om barn.
Vad tycker ni är mest rätt för en sån här hund? Att omplaceras eller somna in? Jag är så otroligt rädd för att hon ska hamna i fel händer och bli illa behandlad eller flytta runt från hem till hem. Känner att jag har gjort allt jag kan för att hjälpa henne.
Behöver lite opartiska råd.

 

[Red_Chili]

Fy, jag förstår att det är jobbigt läge för dig! Jag antar att du också försökt aktivera hunden med olika typer av mental träning osv för att hunden ska få sina behov tillfredsställda?

En död hund lider inte. En hund som går runt med konstant stress och inte får ett värdigt hundliv, den lider. Det är den bistra sanningen. Det är självfallet svårt att ta bort sin hund, därför kommer det heller aldrig vara fel beslut att ta om det inte är så att det känns lätt. Hade det INTE varit svårt så hade nog någonting varit fel. Om det inte går att hitta en bra köpare, om allt som är rimligt att göra för att hunden ska få det bra har misslyckats, då är det läge att avliva hunden.

 

[ALG]

Hej och tack för ditt svar!
Ja det känns fruktansvärt och gör så ont i mig men känner verkligen att jag har gjort allt jag kan för henne.
Jag har försökt omplacera men får bara oseriösa svar från okunniga människor och min hundinstruktörer jag träffar nu som jag har stort förtroende för har även hon sagt att det är mer elakt att låta henne leva kanske 10 år och må såhär
Vi har prövat med alla möjliga typ av aktiviteter men det största problemet är att hon är så stressad och förmodligen överstimulerad, hon har också genomgått stressdetox men ingenting hjälper
Återigen tack för ditt svar!!

 

[Nirvana]

Jag har haft en hund som var skiträdd för folk, hundar och i princip allt annat också, och när hon blev rädd tog hon genast till tänderna. Jag slet som ett djur med henne men det bara värre så hon fick somna in bara 11 månader gammal, då orkade jag inte se henne lida mer. Det var ett hemsk beslut att ta samtidigt som det var det finaste jag kunde göra för henne och såhär i efterhand är jag helt säker på att jag gjorde rätt. Omplacering var inte aktuellt i mitt fall, jag var alldeles för rädd att hon skulle få vandra runt/hamna hos någon som skulle försöka få henne att bli annorlunda genom att ge henne stryk.

Jag försöker inte alls få dig att göra samma sak, vad som är rätt för er vet bara du, men tyvärr är det så det gick för oss. Ville kanske mest säga att jag vet hur det är att sitta i den sitsen och jag hoppas att det löser sig på ena eller andra sättet.

 

[ALG]

Min tjej är inte lika rädd men hon litar inte på någon hon inte känner och jag är rädd för att hon ska ta till tänderna om hon känner sig trängd. Speciellt vid en situation med barn.
Jag har funderat på att låta en omplaceringsargentur hjälpa mig med henne men när jag kom i kontakt med en tjej som att blivit godkänd av hundar utan hem och fått en hund av dom som hon nu ändå vill omplacera så förlorade jag förtroendet för dom. Den här tjejen hade önskat sig en hund som kan hänga med på allt och får en hund som gör utfall mot andra hundar.
Jag ska prata med veterinären också och höra vad dom har att säga.
Det känns ju så otroligt dumt och sorgligt att behöva ta bort en frisk hund men när man ser hur hon beter sig ute vill man bara gråta ibland när man kommer in.
Hon blir stressad av allt och går och morrar på allt och ingenting.
Om hon inte lider av sin stress så skulle jag önska att hon fick bo hos någon på landet som inte har barn eller andra hundar eller någon som absolut har tiden och lusten att försöka ordning på henne men vet inte vart jag ska hitta en sån person

 

[Monstermom]

Jag har en hund som har en hel del problem med det sociala. Jag skulle aldrig omplacera honom, med mindre än att jag personligen känner hemmet han ska till och jag litar på att han får det bra där, de kan hantera honom och att de tar ansvar för hans framtid...

Det är ett fantasihem, rent krasst. Kan han inte stanna hos mig måste han få somna in, det är en del av mitt ansvar.

Jag har valt att fortsätta kämpa med min hund - men han är också, sina problem till trots, en stor källa till glädje i min vardag! Jag är lycklig med honom, vi har en massa kul ihop, han har heller inte de stressproblem du beskriver med din stackars hund. Helt enkelt, han är (än så länge...) värd de uppoffringar det är att ha honom, jag kan hantera hans problem, och han far inte illa i sin vardag. Som du säger ska det vara roligt att ha hund, och hunden ska få ha det bra också. Om du känner att det inte stämmer i er situation så är det självklart inte fel att sätta stopp! Ohyggligt sorgligt, men inte fel.

Jag säger varken att du ska avliva eller att du ska fortsätta kämpa. Men jag vill avråda från att omplacera, om du inte faktiskt har ett riktigt bra och pålitligt hem åt henne på lut.

 

[lady_vip]

Vad är en stressdetox?

 

[Nirvana]

Veterinärkontakt tycker jag låter jättebra, jag gjorde en grundlig utredning på min för att utesluta att att hennes beteende hade någon fysisk orsak. Har du provat något lugnande tillskott? Jag är lite dålig på vad det finns för olika, vi testade Zylkene och så finns det ju Dap också, är det något du är intresserad av att testa så kan du ta upp det med vetten när du är där. Finns nog receptfritt på apotek annars?

 

[Red_Chili]

Hon gör utfall vid hundmöten, morrar, skäller, reser ragg och kastar sig mot den andra hunden.
Jag kan inte bjuda hem folk utan att hon morrar och skäller åt dom och hon tycker heller inte om barn.

Bara liten fundering såhär mitt i natten när jag sitter och inte vill sova..

Har du provat skvallerträning?
Har du testat att vid hundmöten, i den mån det går, ta en omväg kring mötande hund så att ni inte kommer närmare än din hund tycker är ok och där ge godis? På så sätt brukar det nämligen gå att få hunden att göra kopplingen "jag får syn på hund = jag får godis!" och sakta men säkert kan avståndet till mötande hund minskas för att sedan bli problemfritt även med vanligt avstånd.
Har du testat att gå ut och möta besökarna, så att hunden får träffa besökarna utanför hemmet och att ni går tillsammans in? På så sätt ökar chansen att hunden inte känner sig lika trängd.

 

[apocalypsen]

Min spontana reaktion är att ta bort hunden. Den mår inte bra och den är uppenbarligen inte frisk. En hund med så mycket rädslor och ångest kan inte räknas som frisk. Omplacering av en sådan hund ser jag som uteslutet.

En som jag tränar för, kämpade länge med en snarlik situation men kom till slut fram till beslutet att det gick inte längre. Hunden togs bort och de sade själva efteråt att det var som att börja leva på nytt. Hela deras vardag och varje vaken sekund, hade kretsat runt hunden, dess rädslor och att hela tiden anpassa sig för att hunden skulle ha en hyfsat dräglig tillvaro.

 

[Pigan]

Skulle vilja påstå att detta kan vara resultat av de olika raser som ingår i hunden. Bruksraser med stort behov av mental och fysisk aktivering. Till detta raser med andra egenskaper. Gd som en gång använts för jakt, vakt och som stridshundar för att ta en. En boxer "pratar" även genom att fnysgruffa. Är det detta du tolkar som morrning? En GD pratar också med knorrande ljud. MEN i båda fallen hörs det stor skillnad på det som är en morrning.

Dessutom är det flera av raserna som ingår som mognar sent mentalt.

Samtliga raser som ingår är duktiga på att sysselsätta sig själva om de är mentalt understimulerade.

Utfallen började med tanke på åldern i samband med könsmognaden.

De tränare du haft kontakt med - vilka grenar och raser har de erfarenhet av? Vilka raser har du själv erfarenhet av? Hur gör du när den gör utfall? När den morrar? Hur gör du när du ska lämna den ensam?

 

[ALG]

Jag har en hund som har en hel del problem med det sociala. Jag skulle aldrig omplacera honom, med mindre än att jag personligen känner hemmet han ska till och jag litar på att han får det bra där, de kan hantera honom och att de tar ansvar för hans framtid...

Det är ett fantasihem, rent krasst. Kan han inte stanna hos mig måste han få somna in, det är en del av mitt ansvar.

Jag har valt att fortsätta kämpa med min hund - men han är också, sina problem till trots, en stor källa till glädje i min vardag! Jag är lycklig med honom, vi har en massa kul ihop, han har heller inte de stressproblem du beskriver med din stackars hund. Helt enkelt, han är (än så länge...) värd de uppoffringar det är att ha honom, jag kan hantera hans problem, och han far inte illa i sin vardag. Som du säger ska det vara roligt att ha hund, och hunden ska få ha det bra också. Om du känner att det inte stämmer i er situation så är det självklart inte fel att sätta stopp! Ohyggligt sorgligt, men inte fel.

Jag säger varken att du ska avliva eller att du ska fortsätta kämpa. Men jag vill avråda från att omplacera, om du inte faktiskt har ett riktigt bra och pålitligt hem åt henne på lut.

Jag ska kontakta veterinär också och se vad dom har att säga. Jag känner för min del att jag gjort vad jag kan och känner att jag inte kan leva ett normalt liv på grund av hunden.
Jag vill såklart vara helt säker på att jag gör rätt beslut men att hitta ett bra livslångt hem till henne känns nästan omöjligt.

 

[ALG]

Vad är en stressdetox?

Om en hund varit stressad under en lång period behöver den bryta sitt mönster för att sedan kunna återhämtas.
Stressdetox innebär att hunden under minst två veckor ska vara på "pyjamasdagar" och hållas så lugn som möjligt, allt som stressar hunden eller gör att den kommer upp i varv ska väck i vardagen.

 

[ALG]

Bara liten fundering såhär mitt i natten när jag sitter och inte vill sova..

Har du provat skvallerträning?
Har du testat att vid hundmöten, i den mån det går, ta en omväg kring mötande hund så att ni inte kommer närmare än din hund tycker är ok och där ge godis? På så sätt brukar det nämligen gå att få hunden att göra kopplingen "jag får syn på hund = jag får godis!" och sakta men säkert kan avståndet till mötande hund minskas för att sedan bli problemfritt även med vanligt avstånd.
Har du testat att gå ut och möta besökarna, så att hunden får träffa besökarna utanför hemmet och att ni går tillsammans in? På så sätt ökar chansen att hunden inte känner sig lika trängd.

Hej, jo det känns som att jag har testat alla metoder som går. Visst vi går några myrsteg fram men oftast är det två steg tillbaka sen. Jag vet inte hur länge "bör" hålla på och självklart är det olika från hund till hund. Jag känner iaf att jag kan inte göra mer nu för henne. Jag känner att det här påverkar mitt sociala liv så mycket att jag snart blir knäpp.
Vissa håller säkert på hela livet men tänker att hur kul liv har en sån hund då? Som inte kan glädjas åt annat en matte och husse?
Ska prata med min veterinär och instruktören jag träffar nu och se vad dom har att säga.
Avlivning kommer ju som sista alternativ men om hon inte mår bra så känner jag mig dum och egoistisk som ska låta henne må såhär.

 

[ALG]

Skulle vilja påstå att detta kan vara resultat av de olika raser som ingår i hunden. Bruksraser med stort behov av mental och fysisk aktivering. Till detta raser med andra egenskaper. Gd som en gång använts för jakt, vakt och som stridshundar för att ta en. En boxer "pratar" även genom att fnysgruffa. Är det detta du tolkar som morrning? En GD pratar också med knorrande ljud. MEN i båda fallen hörs det stor skillnad på det som är en morrning.

Dessutom är det flera av raserna som ingår som mognar sent mentalt.

Samtliga raser som ingår är duktiga på att sysselsätta sig själva om de är mentalt understimulerade.

Utfallen började med tanke på åldern i samband med könsmognaden.

De tränare du haft kontakt med - vilka grenar och raser har de erfarenhet av? Vilka raser har du själv erfarenhet av? Hur gör du när den gör utfall? När den morrar? Hur gör du när du ska lämna den ensam?

Hej,

Ja att raserna spelar in är det ju inga tvivel om.
Jo hon morrar och skäller, det går inte att ta miste på.
Min syster äger min hunds syster från samma kull och hon är absolut inte på det här sätter fast dom har haft samma uppväxt.
Tack för din kommentar men jag känner a

Min spontana reaktion är att ta bort hunden. Den mår inte bra och den är uppenbarligen inte frisk. En hund med så mycket rädslor och ångest kan inte räknas som frisk. Omplacering av en sådan hund ser jag som uteslutet.

En som jag tränar för, kämpade länge med en snarlik situation men kom till slut fram till beslutet att det gick inte längre. Hunden togs bort och de sade själva efteråt att det var som att börja leva på nytt. Hela deras vardag och varje vaken sekund, hade kretsat runt hunden, dess rädslor och att hela tiden anpassa sig för att hunden skulle ha en hyfsat dräglig tillvaro.

Hej och tack för din kommentar,

Lite så känner jag också att ela mitt liv kretsar runt henne och det börjar påvers mig ganska mycket. Samtidigt vill jag ju absoöut inte ta fel beslut men samtidigt vet jag ju att om inte jag orkar som älskar den här hunden, vem ska då orka? Man får sånna skuldkänslor även om det förmodligen inte är jag som framkallat alla dessa problem hos henne

 

[Pigan]

Hej,

Ja att raserna spelar in är det ju inga tvivel om.
Jo hon morrar och skäller, det går inte att ta miste på.
Min syster äger min hunds syster från samma kull och hon är absolut inte på det här sätter fast dom har haft samma uppväxt.
Tack för din kommentar men jag känner a



Hej och tack för din kommentar,

Lite så känner jag också att ela mitt liv kretsar runt henne och det börjar påvers mig ganska mycket. Samtidigt vill jag ju absoöut inte ta fel beslut men samtidigt vet jag ju att om inte jag orkar som älskar den här hunden, vem ska då orka? Man får sånna skuldkänslor även om det förmodligen inte är jag som framkallat alla dessa problem hos henne

Ok då har ni en individ till i närheten. Var det din syster som du tog över henne från?

Känner ni då föräldradjuren också? Övriga valpar/ unghundar?

Du tog över när hunden var 5 månader. Har din systers hund varit hos henne hela tiden? Har ni erfarenhet av raserna? Vad säger din syster?

Nej jag kan inte tro att de haft samma uppväxt då den ene bytt hem och då sedan vuxit upp hos dig. Ni är alltså minst två som fostrat/präglat hundarna. Två personer gör inte exakt lika och sänder inte samma signaler med kroppsspråk etc

 

[Milosari]

Det här låter som en (stor?) hund med enorma mentala brister som du inte heller har riktigt styr på, så innan det händer någon allvarlig incident så hade jag nog tagit bort hunden. För er bådas bästa!

Om du ändå vill göra ett försök att ha kvar hunden så tycker jag att du ska kontakta någon som har stor erfarenhet av att testa hundar, t ex genom L-test eller liknande. Den personen kan förhoppningsvis avgöra om det finns något du kan göra för att förbättra er situation eller om hunden är så "knäpp" att den mår bäst i hundhimmelen.

Att omplacera ser jag som helt uteslutet.

 

[Jadzia]

Min spontana reaktion är att ta bort hunden. Den mår inte bra och den är uppenbarligen inte frisk. En hund med så mycket rädslor och ångest kan inte räknas som frisk. Omplacering av en sådan hund ser jag som uteslutet.

En som jag tränar för, kämpade länge med en snarlik situation men kom till slut fram till beslutet att det gick inte längre. Hunden togs bort och de sade själva efteråt att det var som att börja leva på nytt. Hela deras vardag och varje vaken sekund, hade kretsat runt hunden, dess rädslor och att hela tiden anpassa sig för att hunden skulle ha en hyfsat dräglig tillvaro.

Jag kan bara hålla med din tränare. En gång i tiden hade jag en rottis som var allt annat än okej i skallen och även om jag kunde gå genom eld och vatten för henne så blev det en befrielse när hon togs bort. Jag insåg först efteråt vilket jäkla slit det var att leva med en rädd hund och hur låst mitt liv var. Hunden blev inte bättre heller trots ett otroligt anpassat liv och mådde faktiskt inte bra. Jag lät henne leva på övertid. Jag gör det aldrig igen.

 

[Jadzia]

Om en hund varit stressad under en lång period behöver den bryta sitt mönster för att sedan kunna återhämtas.
Stressdetox innebär att hunden under minst två veckor ska vara på "pyjamasdagar" och hållas så lugn som möjligt, allt som stressar hunden eller gör att den kommer upp i varv ska väck i vardagen.

Är det ens genomförbart?
Min tiomånaders flams-schäfer går upp i varv bara av att jag vaknar på morgonen.

 

[Migo]

Jag har en hund som har en hel del problem med det sociala. Jag skulle aldrig omplacera honom, med mindre än att jag personligen känner hemmet han ska till och jag litar på att han får det bra där, de kan hantera honom och att de tar ansvar för hans framtid...

Det är ett fantasihem, rent krasst. Kan han inte stanna hos mig måste han få somna in, det är en del av mitt ansvar.

Jag har valt att fortsätta kämpa med min hund - men han är också, sina problem till trots, en stor källa till glädje i min vardag! Jag är lycklig med honom, vi har en massa kul ihop, han har heller inte de stressproblem du beskriver med din stackars hund. Helt enkelt, han är (än så länge...) värd de uppoffringar det är att ha honom, jag kan hantera hans problem, och han far inte illa i sin vardag. Som du säger ska det vara roligt att ha hund, och hunden ska få ha det bra också. Om du känner att det inte stämmer i er situation så är det självklart inte fel att sätta stopp! Ohyggligt sorgligt, men inte fel.

Jag säger varken att du ska avliva eller att du ska fortsätta kämpa. Men jag vill avråda från att omplacera, om du inte faktiskt har ett riktigt bra och pålitligt hem åt henne på lut.

Jag kan bara instämma, precis så resonerar jag runt min "speciella" hund.