Behöver lite stöd

[Viva]

Jag vet inte varför ni/vissa hakar upp sig på förhållandebiten. Det är inte det jag är ute efter.

Kalla det relation istället för förhållande då. Han vill inte ha den slags relation du vill ha eller behöver för att må bra.

 

[Unhappy]

Jag är likadan. Men eftersom du utgår från att han tillsist kommer höra av dig behöver du åtminsone berätta för honom att du inte vill ha mer kontakt. Förhoppningsvis respekterar han ju detta.

Det utgår jag ifrån att han gör. Han går på semester imorgon och får mer tid och drar väl iväg med båten i nästa vecka. Upplever honom inte som nån som ghostar. Det helt sjuka är att när vi träffades på nätet så var jag lite i en liknande situation. Han var den den som fick mig trygg, han la timmar på att skriva låååånga Mail osv ha ständig kontakt hela tiden och då bytte vi inte ens bild på flera veckor, för mig blev han trygg osv. Fattat att han lever lite så när segelsäsongen är över. Men ändå.

 

[Unhappy]

Kalla det relation istället för förhållande då. Han vill inte ha den slags relation du vill ha eller behöver för att må bra.

Jag hade varit nöjd med en gång i månaden. Vad han vill… inte en aning. Men inser ju att jag är prio 78

 

[Unhappy]

Det är väl skitsamma om urvalet är litet? Det finns garanterat tjejer som inte har problem med det där. Men vad spelar det för roll?
Det viktiga är att det INTE FUNKAR FÖR DIG. Och han är inte alls intresserad att ändra på sig.

Jag skrev inte att urvalet är litet i förhoppning att han aldrig skulle hitta någon. Bara för att beskriva hans resonemang

 

[Hazel]

Som jag skrev i förra tråden så är det här egentligen inte längre en relationsfråga, det hela handlar bara om hur länge du tänker tillåta att du mår skit över nån som inte är intresserad. Du kommer helt enkelt inte må bättre förrän du avslutar, och avslutar gör du endast när DU säger att nu vill du inte mer. Jag är 200% säker på att hade du vid tiden av den förra tråden faktiskt avslutat hela sörjan så hade du vid det här laget varit påväg uppåt igen, det hade varit snorjobbbigt, du hade varit sketledsen och sen hade du kunnat gå vidare och se detta i ett annat ljus, istället har du valt att stå kvar på exakt samma ställe och mår ännu lite sämre.

Du kommer inte må bättre av att träffas och du kommer inte få det svar du vill ha oavsett vad han gör eller säger, skillnaden ligger endast i tiden du väljer att låta honom förstöra ditt mående.

 

[Nytant]

Jag vet inte varför ni/vissa hakar upp sig på förhållandebiten. Det är inte det jag är ute efter.

Tror heller inte han kommer att hitta det perfekta förhållandet. Han har ett bagage, många relationer som tagit slut då kvinnan inte uppskattat hans ”man kan ses Max 2-3 gånger i veckan”…han har en historik där han gått in i sig själv och inte orkat prata med den han är ihop med osv… och själv anser han att han verkligen anträngt sig i dessa relation och vips har han blivit dumpad per sms. Jag ser lite ett mönster.

Hans drömkvinna är nån som vill ses nån/några dagar i veckan, tycker det är helt okej att han försvinner och seglar 5 veckor när det passar, som int bryr sig om ifall han inte hör av sig på några veckor. Han kallar det självständiga kvinnor… jag vet inte om jag håller med. Urvalet torde vara ganska litet

Men det här handlar ju om vad du vill, för dig, i ditt liv. Strunt i honom. Han får leva med sig. Du får leva med dig och dina beslut.

Mycket tough love i den här tråden så jag vill bara passa på att säga att jag verkligen känner med dig och förstår hur jobbigt det känns att ni haft mycket mer närhet än ni har nu. Det är jättesmärtsamt Dock kan du själv bestämma dig för att inte vara kvar i den här dynamiken genom att avsluta er kontakt. Du kan inte tvinga någon annan att tycka som du, vilja det du vill, eller bli personen du vill att hen ska vara. Kanske är det så att han har en massa anknytningsproblem, kanske inte. Du varken behöver eller bör eller kan ta ansvar för honom. Fokusera på dig själv och vilka mönster du återskapar genom att vara kvar i en relation som uppenbarligen är så otillfredsställande och smärtsam för dig (och det hade den nog varit för de flesta).

 

[Görel]

Jag vet inte varför ni/vissa hakar upp sig på förhållandebiten. Det är inte det jag är ute efter.

Tror heller inte han kommer att hitta det perfekta förhållandet. Han har ett bagage, många relationer som tagit slut då kvinnan inte uppskattat hans ”man kan ses Max 2-3 gånger i veckan”…han har en historik där han gått in i sig själv och inte orkat prata med den han är ihop med osv… och själv anser han att han verkligen anträngt sig i dessa relation och vips har han blivit dumpad per sms. Jag ser lite ett mönster.

Hans drömkvinna är nån som vill ses nån/några dagar i veckan, tycker det är helt okej att han försvinner och seglar 5 veckor när det passar, som int bryr sig om ifall han inte hör av sig på några veckor. Han kallar det självständiga kvinnor… jag vet inte om jag håller med. Urvalet torde vara ganska litet

Det jag försökte framföra var att det han säger om sin inställning till relationer inte är hugget i sten, inte är för evigt. Man mognar, ändrar sig, omvärderar saker i livet. Att jag så många gånger har sett män som aldrig velat binda sig bli lyckliga radhuspappor.

 

[Unhappy]

Som jag skrev i förra tråden så är det här egentligen inte längre en relationsfråga, det hela handlar bara om hur länge du tänker tillåta att du mår skit över nån som inte är intresserad. Du kommer helt enkelt inte må bättre förrän du avslutar, och avslutar gör du endast när DU säger att nu vill du inte mer. Jag är 200% säker på att hade du vid tiden av den förra tråden faktiskt avslutat hela sörjan så hade du vid det här laget varit påväg uppåt igen, det hade varit snorjobbbigt, du hade varit sketledsen och sen hade du kunnat gå vidare och se detta i ett annat ljus, istället har du valt att stå kvar på exakt samma ställe och mår ännu lite sämre.

Du kommer inte må bättre av att träffas och du kommer inte få det svar du vill ha oavsett vad han gör eller säger, skillnaden ligger endast i tiden du väljer att låta honom förstöra ditt mående.

Tack, ja det stämmer det du skriver. Just nu är jag lite arg igen, mer arg över hur han behandlat mig, och hur jag tillåtit mig bli. För detta är inte alls jag… att sitta och mesa med en vuxen man. Som faktiskt precis som alla andra får ta ansvar över sitt betende.

Jag behöver dock en plan för hur jag skall må bättre. För jag går nästan 24 timmar med ångest över detta.

Det som är svårast är att jag litade på honom, 6 månaders dygnet runt prat och div träffar betydde mycket. Vi var väldigt lika… samtidigt kan det ju likaväl vara en strategi att ”spegla” mig också för att knyta närmre. Jag vet faktiskt inte. Skrev upp hans låååånga förklaringar på allt men jag blir faktiskt inte klok på det. Tror knappt han ens själv är det

 

[Unhappy]

Det jag försökte framföra var att det han säger om sin inställning till relationer inte är hugget i sten, inte är för evigt. Man mognar, ändrar sig, omvärderar saker i livet. Att jag så många gånger har sett män som aldrig velat binda sig bli lyckliga radhuspappor.

Ja kanske, han är ganska tillfreds med att vara singel. Sen vem han träffar senare i livet eller hur det kommer att bli… det spelar ju mindre roll. Mitt mål är att inte finnas kvar så länge så jag får veta det. Eller jag hoppas på det inte.

 

[Hazel]

Tack, ja det stämmer det du skriver. Just nu är jag lite arg igen, mer arg över hur han behandlat mig, och hur jag tillåtit mig bli. För detta är inte alls jag… att sitta och mesa med en vuxen man. Som faktiskt precis som alla andra får ta ansvar över sitt betende.

Jag behöver dock en plan för hur jag skall må bättre. För jag går nästan 24 timmar med ångest över detta.

Det som är svårast är att jag litade på honom, 6 månaders dygnet runt prat och div träffar betydde mycket. Vi var väldigt lika… samtidigt kan det ju likaväl vara en strategi att ”spegla” mig också för att knyta närmre. Jag vet faktiskt inte. Skrev upp hans låååånga förklaringar på allt men jag blir faktiskt inte klok på det. Tror knappt han ens själv är det

Den planen kommer du inte ha förrän du bestämt dig för att det är dags. I varje inlägg börjar du med att du förstår för att sedan komma med tusen undanflykter för att inte bestämma dig. Du behöver ingen plan, du behöver bara inse att allting utom ditt mående kvittar.

 

[Görel]

Ja kanske, han är ganska tillfreds med att vara singel. Sen vem han träffar senare i livet eller hur det kommer att bli… det spelar ju mindre roll. Mitt mål är att inte finnas kvar så länge så jag får veta det. Eller jag hoppas på det inte.

Det låter bra! Har träffat på de som gått in i depression för att mannen som tio år tidigare inte velat ha en relation med dom för att de vill vara obundna gift sig och bildat familj.

 

[Unhappy]

Men det här handlar ju om vad du vill, för dig, i ditt liv. Strunt i honom. Han får leva med sig. Du får leva med dig och dina beslut.

Mycket tough love i den här tråden så jag vill bara passa på att säga att jag verkligen känner med dig och förstår hur jobbigt det känns att ni haft mycket mer närhet än ni har nu. Det är jättesmärtsamt Dock kan du själv bestämma dig för att inte vara kvar i den här dynamiken genom att avsluta er kontakt. Du kan inte tvinga någon annan att tycka som du, vilja det du vill, eller bli personen du vill att hen ska vara. Kanske är det så att han har en massa anknytningsproblem, kanske inte. Du varken behöver eller bör eller kan ta ansvar för honom. Fokusera på dig själv och vilka mönster du återskapar genom att vara kvar i en relation som uppenbarligen är så otillfredsställande och smärtsam för dig (och det hade den nog varit för de flesta).

Tack
Ja jag vet ju detta, vissa stunder (oftast korta men de kommer) så är jag arg, på mig och på honom.

Det jag med säkerhet vet är att jag kommer att gå ur detta med åtminstone vetskapen om att jag varit rak och ärlig hela vägen.

Jag försökte nå en psykolog idag, har ej fått svar ännu men har en bekant med liknande problematik som rekommenderade. När jag ser hur de båda med samma anknytning (hon ambivalent) kämpat med på och av relation till denna man år ut och år in, gått sönder och mer sönder och ändå tyckte att ”du kanske får lära dig leva med en på-av relation med honom” kände jag bara att ”Neeeej, det vill jag inte”. Åtminstone ett sundhetstecken

 

[Unhappy]

Den planen kommer du inte ha förrän du bestämt dig för att det är dags. I varje inlägg börjar du med att du förstår för att sedan komma med tusen undanflykter för att inte bestämma dig. Du behöver ingen plan, du behöver bara inse att allting utom ditt mående kvittar.

Jag inser det men att släppa och faktiskt komma dit… är svårt. Och det hjälper inte hur mycket man än tycker att ”så är det, gör det”. Kanske sätter jag helt fel värde på mig själv. För just nu finns jag inte ens… möjligt fysiskt. Och det handlar inte om att jag inte har insikten, ursäktar osv osv

 

[Unhappy]

Det låter bra! Har träffat på de som gått in i depression för att mannen som tio år tidigare inte velat ha en relation med dom för att de vill vara obundna gift sig och bildat familj.

Ja, där vill jag verkligen inte hamna.

På något sätt satte jag deadline på om han bemödar sig att ses eller inte. Han borde vara här om ett par veckor eller så.

Men jag inser ju också att det blir för svårt, jag behöver hjälp nu. Att stärka mig själv eller hitta mig själv för jag minns knappt vem jag var innan.

 

[Strumpann]

Ja, där vill jag verkligen inte hamna.

På något sätt satte jag deadline på om han bemödar sig att ses eller inte. Han borde vara här om ett par veckor eller så.

Men jag inser ju också att det blir för svårt, jag behöver hjälp nu. Att stärka mig själv eller hitta mig själv för jag minns knappt vem jag var innan.

Du kommer att hitta tillbaka till dig själv snabbare än vad du kan ana du är bara så uppe i detta just nu

Han har inte öppnat ditt meddelande på fem dagar och du tänker på honom dygnet runt?

Förlåt men han är inte kär i dig för fem öre.

 

[Hazel]

Jag inser det men att släppa och faktiskt komma dit… är svårt. Och det hjälper inte hur mycket man än tycker att ”så är det, gör det”. Kanske sätter jag helt fel värde på mig själv. För just nu finns jag inte ens… möjligt fysiskt. Och det handlar inte om att jag inte har insikten, ursäktar osv osv

Det är ett riva av plåstret moment. Faktiskt

Alltså jag förstår att det känns så mycket större, det gör jag verkligen även om jag låter vass, för jag har varit igenom det där plåstermomentet så många gånger. Delvis i förhållanden men även med massa annat i livet, och ibland så är det helt enkelt att det man inte behöver är alla komplicerade detaljer utan man behöver bortse från det komplicerade och se det enkla. Jag själv brukar när jag står där som du står nu och vet vad jag borde göra men inte vågar tänka på något mycket mycket enklare. Jag brukar tänka på när jag står i vattnet på sommaren och vill doppa mig, jag vill hoppa i men det känns så KALLT, jag vet att om jag bara doppar mig så är problemet löst, det är skönt när man kommer i vattnet men man måste göra det, men det är ju så lätt att bara låta bli? då blundar jag och hoppar i.

Det är allt du behöver göra. Skriv att du inte vill mer och klicka på skicka, det är ett hoppa i moment men allt därefter är enklare

 

[Unhappy]

Du kommer att hitta tillbaka till dig själv snabbare än vad du kan ana du är bara så uppe i detta just nu

Han har inte öppnat ditt meddelande på fem dagar och du tänker på honom dygnet runt?

Förlåt men han är inte kär i dig för fem öre.

Tack
Han gjorde så förra veckan också. Det var då han kläckte att han kommer och då ses vi. Han har gjort så en del det sista, när det började bli nära.

Han skyller på en hel massa saker, dåligt mående, stress, utmattning, går in i mig själv bla bla bla. Egentligen nånstans inser jag ju att det är skitprat. Kanske är jag för mycket att ”förstå” och vilja ”veta orsak”. Speciellt när personen ifråga själv säger att han har problem. Men…har han inte brutit båda armarna så finns det liksom ingenting som hindrar att skicka ett litet sms. Det gör man om man ”tycker så otroligt mycket om nån”. Sen visst han är en person som inte riktigt känner av sociala koder/samspel… men vaffan liksom.

 

[Viva]

Det utgår jag ifrån att han gör. Han går på semester imorgon och får mer tid och drar väl iväg med båten i nästa vecka. Upplever honom inte som nån som ghostar. Det helt sjuka är att när vi träffades på nätet så var jag lite i en liknande situation. Han var den den som fick mig trygg, han la timmar på att skriva låååånga Mail osv ha ständig kontakt hela tiden och då bytte vi inte ens bild på flera veckor, för mig blev han trygg osv. Fattat att han lever lite så när segelsäsongen är över. Men ändå.

Alltså har du inte brutit kontakten med honom, så länge du inte gör det kommer du inte kunna gå vidare.

 

[Unhappy]

Det är ett riva av plåstret moment. Faktiskt

Alltså jag förstår att det känns så mycket större, det gör jag verkligen även om jag låter vass, för jag har varit igenom det där plåstermomentet så många gånger. Delvis i förhållanden men även med massa annat i livet, och ibland så är det helt enkelt att det man inte behöver är alla komplicerade detaljer utan man behöver bortse från det komplicerade och se det enkla. Jag själv brukar när jag står där som du står nu och vet vad jag borde göra men inte vågar tänka på något mycket mycket enklare. Jag brukar tänka på när jag står i vattnet på sommaren och vill doppa mig, jag vill hoppa i men det känns så KALLT, jag vet att om jag bara doppar mig så är problemet löst, det är skönt när man kommer i vattnet men man måste göra det, men det är ju så lätt att bara låta bli? då blundar jag och hoppar i.

Det är allt du behöver göra. Skriv att du inte vill mer och klicka på skicka, det är ett hoppa i moment men allt därefter är enklare

Jag brukar inte ha svårt för det. Det har hänt ett par gånger innan men jag brukar inte lita på/fästa mig så vid någon. Eller få
Anknytningsmönstren så triggade. Jag ändå rädd att må sämre, blir sjukskriven från jobbet, inte orkar med barn och häst liksom.

 

[Unhappy]

Alltså har du inte brutit kontakten med honom, så länge du inte gör det kommer du inte kunna gå vidare.

Den är ju redan bruten, han har ju brutit den. Jag vet inte ens om han tänker höra av sig igen.