Behöver lite stöd

[Nytant]

Absolut jag håller med er om att hans betedde är illa men man vet inte alls vad som ligger bakom eller hur han uppfattar situationen.

Frågan är väl om det spelar någon större roll? Oavsett om personen är ovillig eller oförmögen att skapa en relation tillsammans med TS som de båda mår bra av så gör han ju uppenbarligen inte det. Jag tror TS skulle tjäna på att sluta spekulera kring vad hans beteende beror på och börja fokusera på sig själv istället.

 

[Nota]

Anknytningsteori är ju inte direkt att jämföra med horoskop. Det du skriver står inte heller i motsats till anknytningsteori. Många som inkluderar anknytningsteori i sitt arbete utgår t.ex. ifrån att detta inte är statiskt och att olika händelser och relationer både kan skapa en tryggare och mer otrygg anknytning, samt att man kan ha olika anknytningsmodeller i olika relationer och i olika skeden. Jag undrar om du kanske har en del missuppfattningar kring vad det teorin, och kanske att du låter dig vilseledas av en feltolkning av ordet teori som begreppet används inom forskning?

Jag tror helt enkelt lika lika på anknytningsteorier som horoskop precis som jag skrev. Vad som sen är vetenskapligt eller inte spelar ingen roll för mig.

Jag tror inte man bygger upp sina relationer kring hur man blev omhändertagen som barn för vi har relationer hela livet.

 

[Nota]

Frågan är väl om det spelar någon större roll? Oavsett om personen är ovillig eller oförmögen att skapa en relation tillsammans med TS som de båda mår bra av så gör han ju uppenbarligen inte det. Jag tror TS skulle tjäna på att sluta spekulera kring vad hans beteende beror på och börja fokusera på sig själv istället.

Det borde inte göra det men det gör det för ts hon är kär i mannen. Vi står på helt olika nivåer då vi inte har känslor för den här mannen.

 

[Nytant]

Jag tror helt enkelt lika lika på anknytningsteorier som horoskop precis som jag skrev. Vad som sen är vetenskapligt eller inte spelar ingen roll för mig.

Jag tror inte man bygger upp sina relationer kring hur man blev omhändertagen som barn för vi har relationer hela livet.

Som sagt, det du skriver som anledning till att du inte "tror på" anknytningsteori står inte i motsats till anknytningsteori. Det ligger avsevärd mängd empirisk forskning bakom teorin, från de ursprungliga studierna på 60 & 70-talet till de otaliga studier som sedan dess kommit att förfina grundkoncepten utifrån bl.a. sådana aspekter som du tar upp.

Här kan du lära dig mer om vad anknytningsteori faktiskt betyder.

Men om du anser att tyckande och forskning är ungefär samma lika så kommer vi inte komma vidare.

 

[Nytant]

Det borde inte göra det men det gör det för ts hon är kär i mannen. Vi står på helt olika nivåer då vi inte har känslor för den här mannen.

Tror det är att göra TS en björntjänst att flytta fokus på hur den här mannen mår. Det är inte relevant för huruvida TS behov kan tillgodoses.

 

[escodobe]

Jag skulle ringa och prata med honom och berätta precis hur jag känner och be honom att vara ärlig med hur han tänker.
Det är det bästa du kan göra att prata ut med honom.

Du har som någon annan skrev i tråden byggt upp hela ditt liv kring honom just nu och det är inte sunt oavsett om dejtingen går bra eller inte

Fast vad jag förstår av TS så har hon upprepade gånger berättat vad hon känner och han har varit väldigt tydlig med vad han tänker?
Så vad ska det till att dra det hela ett varv till?

 

[Nota]

Tror det är att göra TS en björntjänst att flytta fokus på hur den här mannen mår. Det är inte relevant för huruvida TS behov kan tillgodoses.

När ts själv bestämmer sig för att gå vidare är ”era” råd super men jag upplever inte att ts är där på långa vägar just nu verkar hon vilja lösa det med mannen och då flikar jag in att det faktiskt finns människor som går in i sig själva utan att för den sakens skull vara onda eller sakna känslor.

Om så är fallet med ts flirt vet jag inte men hade han bara velat knulla borde det ju finnas möjligheter närmare än 35 mil hemifrån.

 

[Nota]

Fast vad jag förstår av TS så har hon upprepade gånger berättat vad hon känner och han har varit väldigt tydlig med vad han tänker?
Så vad ska det till att dra det hela ett varv till?

Nej jag tycker som er att blockera och gå vidare vore det allra bästa men ts är inte där än för hon är blockerad av sina känslor för mannen så vi är på olika nivåer och våra tips kommer inte nå fram(än).

 

[escodobe]

Nej jag tycker som er att blockera och gå vidare vore det allra bästa men ts är inte där än för hon är blockerad av sina känslor för mannen så vi är på olika nivåer och våra tips kommer inte nå fram(än).

Ditt tips om att hon ska fortsätta göra samma sak hon redan gör känns ju inte direkt konstruktiva.

 

[Nota]

Ditt tips om att hon ska fortsätta göra samma sak hon redan gör känns ju inte direkt konstruktiva.

Nej kanske inte men era tips är inte det heller i nuläget det vet alla som varit i samma situation man är inte mottaglig för ”skit i honom” tips i det läget.

 

[Nytant]

När ts själv bestämmer sig för att gå vidare är ”era” råd super men jag upplever inte att ts är där på långa vägar just nu verkar hon vilja lösa det med mannen och då flikar jag in att det faktiskt finns människor som går in i sig själva utan att för den sakens skull vara onda eller sakna känslor.

Om så är fallet med ts flirt vet jag inte men hade han bara velat knulla borde det ju finnas möjligheter närmare än 35 mil hemifrån.

Jag håller helt med dig att det kan finnas tusen anledningar till den här mannens agerande, och jag tror inte alls att den mest sannolika är att han är ond. Däremot visar han TS tydligt att det inte är möjligt för henne att ha en relation med honom, oavsett vad anledningen är. Kanske mår han jättedåligt, kanske är han inte intresserad. Det går inte att "lösa" en ensidig relation.

 

[escodobe]

När ts själv bestämmer sig för att gå vidare är ”era” råd super men jag upplever inte att ts är där på långa vägar just nu verkar hon vilja lösa det med mannen och då flikar jag in att det faktiskt finns människor som går in i sig själva utan att för den sakens skull vara onda eller sakna känslor.

Om så är fallet med ts flirt vet jag inte men hade han bara velat knulla borde det ju finnas möjligheter närmare än 35 mil hemifrån.

Det är väl få i tråden som menat att han är ond eller saknar känslor?
Han har rätt att vara precis lika obunden som han vill och hon har rätt att ha en behov av trygghet.

De verkar dock vara en synnerligen illa vald matchning.

 

[Unhappy]

Mår han dåligt och har alla problem du rabblar upp så är han upptagen med sig själv och tänker inte på dig därför han har fullt upp med sitt.
Hur han känner för dig när han mår bra kan ingen annan än ni två veta.

Frågan är ju mer om du ska lägga all den här tiden på att vänta särskilt med tanke på att ni bor så långt ifrån varandra?

Jag hade kunnat vänta, om jag visste hur läget var. Men då måste han ju kommunicera det.

Jag har funderat i de banorna med psykisk ohälsa mycket. Vi sågs sista gången i April sen var han tvungen att jobba. Då kände han att det kanske var en grej mycket. Jag ville också ha lite svar på vad han tyckte och hur prioriteringarna var. Han blev pressad, och då var jag inte speciellt ”tuff” men hade glömt emojis så framstod visst som arg.

Han drog en massa filosofier han hade att man inte kunde forma livet efter nån annan och han hade lagt så mycket på tidigare förhållanden så fokus nu var att jobba och betala av lån mm. Han hade inte råd att låta nån annan gå före hans ambitioner och han önskade han gjort det innan. Och att när väl relationer tar slut är allt borta, som att de aldrig funnits och allt man investerat i den är borta… andra sidan myntet var då att han tyckte så mycket om mig. Men kunde inte flytta så han hade svårt att se hur det kunde bli en klassisk relation men ville fortsätta ses.

Han var också mycket mycket tröttare, han hade ingen energi. Förklarade det att det var som att springa ett maraton, han fokuserade bara på andningen, att orka. Och han orkade inte kommunicera eller vara så social. Försökte visa förståelse. Men det gjorde ont.

I Juni minskade kontakten ytterligare, han orkade inte vara social bara. Vi har väl haft lite diskussioner, var då han sa att jag inte skulle förvänta mig mer än det vi hade. Men han var tydlig med att vi skulle ses och att han efter sommaren skulle försöka komma varje månad. Han blev också arg för att jag sa att jag inte ville ha mer diskussioner, att jag mådde skit av det. Sen var det väldigt gulligt allting. Efter det 1-2 medelanden i veckan. Men glada meddelanden som alltid slutar mitt i kommunikationen. Han är garanterat så trött som han säger.

Han är även lite smått autistisk, kanske inte uppfyller en hel diagnos… men han drar åt det hållet. Lite svårt med sociala samspelet, att förstå andra, Alltid rationell, har intressen som upptar allt (såsom båten), svårt att hantera stress..,dessutom ganska svart/vit. Bestämmer han sig för något är det så.

Jag har häcken full att sysselsätta mig med, men denna ångesten är svår. Nu blev det långt. Men jag har haft många tankar gällande hur mycket hans psykiska hälsa har med saken att göra. Han skulle likaväl kunna tänkt att ”snart går jag på semester och då tar jag tag i detta”

 

[Unhappy]

Jag skulle ringa och prata med honom och berätta precis hur jag känner och be honom att vara ärlig med hur han tänker.
Det är det bästa du kan göra att prata ut med honom.

Du har som någon annan skrev i tråden byggt upp hela ditt liv kring honom just nu och det är inte sunt oavsett om dejtingen går bra eller inte

Jag kan inte ringa honom, han hatar att prata i telefon. Och mina medelanden ligher där de ligger. Tror min bästa chans att få ett svar är att inte pressa.

 

[Unhappy]

Ja det är ju det normala det är vad dom allra flesta friska och kära människor vill men mår en person dåligt kan man inte alls ställa samma krav eller sätta upp en lista på att personen ska bete sig si eller så för det kommer dom inte göra.

Jag vet ju det, se ovan inlägg till dig.

Han har en del i bagaget och i sin mentalitet bara det. Han är min motsats och det är väl det som gjort att vi fascinerats av varandra. Jag har växt som person med honom också, mitt liv blev bättre och jag vågade och insåg saker jag aldrig tänkt på innan. Jag har haft en tuff vinter på flera plan och han har stöttat, varit så intresserad av varje bruten nagel i princip. Nu har han nog inte frågat på veckor hur det är med mig. Det är inte likt honom, sen om det är ohälsa eller ointresse låter jag vara osagt. Men det är mycket därför jag vill ha det där pratet med honom.

 

[Unhappy]

Men varför? Det är så himla tydligt att mannen inte vill eller orkar höra av sig eller ens öppna meddelanden. TS har all rätt i världen att skicka en surt meddelande och be honom fara åt skogen om hen känner för det.

Man behöver inte prata om allt, och det verkar som att dom redan pratat en hel del. Han vill inte mer än att dyka upp och ligga lite ibland. Han vill inte ha några krav på att höra av sig eller ha kontakt därimellan. Det funkar inte för TS, dom verkar inte inte vara kompatibla i kommunikationen. Det finns inget mer att prata om

Men varför skall jag skicka ett surt medelande om det nu är så att han mår skit? Det är inte snällt.

För MIG är det viktigt att få veta om han faktiskt tröttnat och därför beter sig dumt eller om han faktiskt inte kan bättre. Sistnämnda är förlåtligt.

 

[Unhappy]

När ts själv bestämmer sig för att gå vidare är ”era” råd super men jag upplever inte att ts är där på långa vägar just nu verkar hon vilja lösa det med mannen och då flikar jag in att det faktiskt finns människor som går in i sig själva utan att för den sakens skull vara onda eller sakna känslor.

Om så är fallet med ts flirt vet jag inte men hade han bara velat knulla borde det ju finnas möjligheter närmare än 35 mil hemifrån.

Du har rätt, och jag har en plan. Han drar iväg hitåt om kanske en vecka, det tar en vecka att komma hit. Hör han inte av sig utan undviker och seglar förbi så släpper jag. Det är gränsen… och då vet jag säkert. Oavsett hur han mår eller inte. Längre väntar jag inte.

Det som gör mig osäker är hans märkliga sätt just nu. Han är inte lik sig själv, förvisso hade han en topp när vi först sågs.

Känner också så, vill han bara ha sex så finns det betydligt enklare sätt än att kommunicera med mig massor och åka hit 70 mil för ett dygn. För honom är sex/relationer inte hans prio. Det är han själv.

 

[Unhappy]

Jag håller helt med dig att det kan finnas tusen anledningar till den här mannens agerande, och jag tror inte alls att den mest sannolika är att han är ond. Däremot visar han TS tydligt att det inte är möjligt för henne att ha en relation med honom, oavsett vad anledningen är. Kanske mår han jättedåligt, kanske är han inte intresserad. Det går inte att "lösa" en ensidig relation.

För mig är det viktigt att få veta. Han har en speciell personlighet och hans strategier är att han är sig själv närmast. Han är tryggast så. Han har inget större behov av andra människor… och jag vet att han är stressad och trött- han reaktion är att krypa in insåg själv.

Han har tidigare sagt när jag frågade rakt ut om vi ens skulle fortsätta ses och om det betyder nåt att- ”ja det vill jag, det betyder mycket för mig”.

Och att masa sig iväg 70 mil för bara sex och lite uppskattning, jag kanske är naiv… men det är ”inte han”. Han värderar sig själv och sina hobbys alldeles för högt för det. Har heller inget egentligt behov av andra människor.

 

[Unhappy]

Mitt ex visste precis när jag började ta avstånd.
Då hörde han av sig och allt var gulligull.
Sen blev det ghosting igen.
Jag mådde dåligt av att han inte hörde av sig och så gick varvet runt
Han hade inga tankar på att binda sig, däremot ljög han om det så jag skulle bli fast.
Jag mår så mycket bättre utan en sån person i mitt liv
( det var inte hela historien, men resten behöver inte dras här)

Jag förstår dig.
Mig får han inget gulligull av. Han har ett mess sen i lördags som ligger kvar. Kommer aldrig att börja fjäska på det viset.

 

[EmmaBovary]

Jag hade kunnat vänta, om jag visste hur läget var. Men då måste han ju kommunicera det.

Jag har funderat i de banorna med psykisk ohälsa mycket. Vi sågs sista gången i April sen var han tvungen att jobba. Då kände han att det kanske var en grej mycket. Jag ville också ha lite svar på vad han tyckte och hur prioriteringarna var. Han blev pressad, och då var jag inte speciellt ”tuff” men hade glömt emojis så framstod visst som arg.

Han drog en massa filosofier han hade att man inte kunde forma livet efter nån annan och han hade lagt så mycket på tidigare förhållanden så fokus nu var att jobba och betala av lån mm. Han hade inte råd att låta nån annan gå före hans ambitioner och han önskade han gjort det innan. Och att när väl relationer tar slut är allt borta, som att de aldrig funnits och allt man investerat i den är borta… andra sidan myntet var då att han tyckte så mycket om mig. Men kunde inte flytta så han hade svårt att se hur det kunde bli en klassisk relation men ville fortsätta ses.

Han var också mycket mycket tröttare, han hade ingen energi. Förklarade det att det var som att springa ett maraton, han fokuserade bara på andningen, att orka. Och han orkade inte kommunicera eller vara så social. Försökte visa förståelse. Men det gjorde ont.

I Juni minskade kontakten ytterligare, han orkade inte vara social bara. Vi har väl haft lite diskussioner, var då han sa att jag inte skulle förvänta mig mer än det vi hade. Men han var tydlig med att vi skulle ses och att han efter sommaren skulle försöka komma varje månad. Han blev också arg för att jag sa att jag inte ville ha mer diskussioner, att jag mådde skit av det. Sen var det väldigt gulligt allting. Efter det 1-2 medelanden i veckan. Men glada meddelanden som alltid slutar mitt i kommunikationen. Han är garanterat så trött som han säger.

Han är även lite smått autistisk, kanske inte uppfyller en hel diagnos… men han drar åt det hållet. Lite svårt med sociala samspelet, att förstå andra, Alltid rationell, har intressen som upptar allt (såsom båten), svårt att hantera stress..,dessutom ganska svart/vit. Bestämmer han sig för något är det så.

Jag har häcken full att sysselsätta mig med, men denna ångesten är svår. Nu blev det långt. Men jag har haft många tankar gällande hur mycket hans psykiska hälsa har med saken att göra. Han skulle likaväl kunna tänkt att ”snart går jag på semester och då tar jag tag i detta”

Snälla sluta sätt en potentiell diagnos på honom... du måste väl se det problematiska i att göra så?

(såg att du inte nämnde hans namn dock, tänkte väl att det var ett lite ovanligt namn )