Behöver lite stöd

[Nytant]

Han kanske inte vet själv, @Unhappy, han kanske kommer inse om tjugo års livserfarenhet eller tio års terapi eller aldrig vad det här handlar om! Eller så vet han exakt, och det handlar bara om att han inte är intresserad. Ibland får man bara acceptera att man inte vet och istället agera utifrån den information man har. Vissa saker kanske är otydliga, men jag tycker mycket framkommer med stor tydlighet.

Jag tar också lite illa upp över att du försöker diagnostisera honom.

Det finns utbrända människor som kommunicerar att de är utbrända, det finns autistiska människor som är otroligt fina och kommunikativa och närvarande och engagerade partners, det finns folk med alla möjliga sorters trauman och anknytningsmodeller som aktivt tar ansvar och gör allt vad de kan för att deras relationer ska funka, det finns folk som är polygama eller inte intresserade av normativa relationer som ser till att ha sina relationer på ett konstruktivt sätt med folk som vill samma sak.

Ibland fortsätter vi behandla något som ett problem som kan och ska lösas intellektuellt, när det egentligen handlar om att sitta med en jobbig känsla och försöka stå ut med den.

Lycka till

 

[Unhappy]

Snälla sluta sätt en potentiell diagnos på honom... du måste väl se det problematiska i att göra så?

(såg att du inte nämnde hans namn dock, tänkte väl att det var ett lite ovanligt namn )

Det gör jag inte, men han drar lite ditåt i sitt sätt. Lite för att förklara hurudan är är som person/tänker. Han är inte och resonerar/tänker inte riktigt som ”normalsvensson”, han lever inte heller så. Något var var det som fångade mitt intresse

 

[EmmaBovary]

Det gör jag inte, men han drar lite ditåt i sitt sätt. Lite för att förklara hurudan är är som person/tänker. Han är inte och resonerar/tänker inte riktigt som ”normalsvensson”, han lever inte heller så. Något var var det som fångade mitt intresse

Fast nu gör du ju det ändå, fast lite mindre uttryckligen?

 

[Unhappy]

Han kanske inte vet själv, @Unhappy, han kanske kommer inse om tjugo års livserfarenhet eller tio års terapi eller aldrig vad det här handlar om! Eller så vet han exakt, och det handlar bara om att han inte är intresserad. Ibland får man bara acceptera att man inte vet och istället agera utifrån den information man har. Vissa saker kanske är otydliga, men jag tycker mycket framkommer med stor tydlighet.

Jag tar också lite illa upp över att du försöker diagnostisera honom.

Det finns utbrända människor som kommunicerar att de är utbrända, det finns autistiska människor som är otroligt fina och kommunikativa och närvarande och engagerade partners, det finns folk med alla möjliga sorters trauman och anknytningsmodeller som aktivt tar ansvar och gör allt vad de kan för att deras relationer ska funka, det finns folk som är polygama eller inte intresserade av normativa relationer som ser till att ha sina relationer på ett konstruktivt sätt med folk som vill samma sak.

Ibland fortsätter vi behandla något som ett problem som kan och ska lösas intellektuellt, när det egentligen handlar om att sitta med en jobbig känsla och försöka stå ut med den.

Lycka till

Jag har inte diagnosticerat honom för att framställa honom som nåt freak. Utan för att förklara hans personlighet. Han tänker, resonerar och lever inte riktigt som ”normalsvensson”. Vilket var det som gjorde mig ravinernas/intresserad av honom. Så det handlar inte på något sätt om att jag försöker trycka ner honom. Snarare förklara hans livsyn och prioriteringar. Och det handlar inte om att han skulle vara dum på nåt sätt. Eller diagnosticera honom för att själv må bättre.

 

[Unhappy]

Fast nu gör du ju det ändå, fast lite mindre uttryckligen?

Hur tycker du jag skall förklara hans personlighet bättre?
Det är snarare din tolkning att det skulle vara något negativt. För mig är det inte det, men han funkar inte riktigt som ”andra”. Är han inne i nåt kan han inte avbryta tex…

 

[Sirap]

Du behöver avsluta det där. Du mår uppenbarligen jättedåligt av den typen av relation och, tro mig, det kommer inte att bli bättre.

 

[Nytant]

Har autistiska människor en enda personlighet? Är autism ett fascinerande, exotiskt personlighetsdrag? Som samtidigt gör att man inte vill ses oftare än en gång om halvåret? Är någons neurotyp något att spekulera kring på nätet?

Måste erkänna att jag blir otroligt provocerad av hur du resonerar kring autism och din bild av autistiska människor, och av det faktum att du ens tar upp en sådan spekulation som relevant i en tråd som den här, så jag lämnar tråden. Förstår att du inte på något vis menar något illa, men tyvärr känns det inte riktigt okej för mig ändå.

Värt att tänka på, som vanligt, är att alla de där "andra" man pratar om ofta också har tillgång till datorer och en internetuppkoppling.

 

[Unhappy]

Du behöver avsluta det där. Du mår uppenbarligen jättedåligt av den typen av relation och, tro mig, det kommer inte att bli bättre.

Jag har bestämt att nu efter att veta hur han är. Han tänker inte som andra riktigt, mår inte bra mm. Han seglar förmodligen hitåt i nästa vecka. Tar en vecka hit cirka. Hör han inte av sig då… då klipper jag allt. Då vet jag att han inget vill, inte vill ses, inte är intresserad. Då finns liksom inget att prata om

 

[Unhappy]

Har autistiska människor en enda personlighet? Är autism ett fascinerande, exotiskt personlighetsdrag? Som samtidigt gör att man inte vill ses oftare än en gång om halvåret? Är någons neurotyp något att spekulera kring på nätet?

Måste erkänna att jag blir otroligt provocerad av hur du resonerar kring autism och din bild av autistiska människor, och av det faktum att du ens tar upp en sådan spekulation som relevant i en tråd som den här, så jag lämnar tråden. Förstår att du inte på något vis menar något illa, men tyvärr känns det inte riktigt okej för mig ändå.

Värt att tänka på, som vanligt, är att alla de där "andra" man pratar om ofta också har tillgång till datorer och en internetuppkoppling.

Jag skrev hur han är som drag. Han drar mycket åt det hållet. Och då har jag både jobbat med dessa personer och har ett barn med Autism.

Självklart är inte alls lika, men det finns gemensamma drag. Annars skulle ju varken sjukdomar eller diagnoser funnits.

Och givetvis är det inte ”åh han har Autistiska drag” jag är fascinerad av, utan hans personlighet. Hans självständighet, hans sätt att lyfta mig och resonera. Och det har Autism inget med att göra.

Nu läser du lite som fan läser bibeln

 

[Sirap]

Jag har bestämt att nu efter att veta hur han är. Han tänker inte som andra riktigt, mår inte bra mm. Han seglar förmodligen hitåt i nästa vecka. Tar en vecka hit cirka. Hör han inte av sig då… då klipper jag allt. Då vet jag att han inget vill, inte vill ses, inte är intresserad. Då finns liksom inget att prata om

Du borde klippa oavsett om han hör av sig då eller inte. Han har ju gjort klart för dig att han inte vill ge dig mer än så här och du mår jättedåligt av det.

 

[EmmaBovary]

Hur tycker du jag skall förklara hans personlighet bättre?
Det är snarare din tolkning att det skulle vara något negativt. För mig är det inte det, men han funkar inte riktigt som ”andra”. Är han inne i nåt kan han inte avbryta tex…

Jag har inte sagt att det innebär något negativt, men det blir inte bra när man försöker analysera en relation och man börjar förklara med diagnoser som den andra skulle kunna ha.

 

[Unhappy]

Du borde klippa oavsett om han hör av sig då eller inte. Han har ju gjort klart för dig att han inte vill ge dig mer än så här och du mår jättedåligt av det.

Han säger att han vill ses nu när han kommer, han vill försöka ses varje månad sedan. Med tanke på logistiken, jobb mm så är faktiskt inget annat möjligt. Om ingen flyttar. Jag är inte flyttbar, inte han heller just nu. Och ska man ta ett såpass stort beslut så gör man inte det såhär tidigt.

 

[Unhappy]

Jag har inte sagt att det innebär något negativt, men det blir inte bra när man försöker analysera en relation och man börjar förklara med diagnoser som den andra skulle kunna ha.

Det beror lite på hur man läser det . Jag har ett barn med liknade drag och pluggat ämnet några år. Visst drar han åt det hållet. Om han sen skulle uppfylla en diagnos, inte en aning. Det är inte relevant.

 

[Nytant]

Och det har Autism inget med att göra.

Det var just detta som var min poäng, men när du tar upp det i tråden implicerar du ju att det skulle vara relevant.

Som sagt, jag är säker på att du inte menade något illa, men jag tycker det blev tråkiga kopplingar. Oavsett har jag nog bidragit på de sätt jag kan. Hoppas du kommer till en punkt där du kan sluta spekulera.

 

[Unhappy]

Det var just detta som var min poäng, men när du tar upp det i tråden implicerar du ju att det skulle vara relevant.

Som sagt, jag är säker på att du inte menade något illa, men jag tycker det blev tråkiga kopplingar. Oavsett har jag nog bidragit på de sätt jag kan. Hoppas du kommer till en punkt där du kan sluta spekulera.

Det kan vara relevant för att beskriva hur mycket hans hobbys betyder för honom. Jag har häst tex det är min hobby, men jag hyperfokuserar inte på den eller sätter allt annat på paus för den…men han gör så, utan att vara elak tex såna saker. Sak samma… egentligen. Det mottogs fel. Och det var inte mitt syfte

Oavsett tack för ditt bidrag i tråden.

 

[Nota]

Du har rätt, och jag har en plan. Han drar iväg hitåt om kanske en vecka, det tar en vecka att komma hit. Hör han inte av sig utan undviker och seglar förbi så släpper jag. Det är gränsen… och då vet jag säkert. Oavsett hur han mår eller inte. Längre väntar jag inte.

Det som gör mig osäker är hans märkliga sätt just nu. Han är inte lik sig själv, förvisso hade han en topp när vi först sågs.

Känner också så, vill han bara ha sex så finns det betydligt enklare sätt än att kommunicera med mig massor och åka hit 70 mil för ett dygn. För honom är sex/relationer inte hans prio. Det är han själv.

Min man och jag hade en fruktansvärd relation dom första åren och alla sa åt mig att lämna honom verkligen alla.
Han hade psykisk ohälsa och jag blev galen av ilska för att han inte behandlade mig så som killar ska göra (ja vi var lite yngre då)

Med åren lärde jag mig att acceptera honom som han är och inte ta så illa vid mig av hans udda idéer och behov utan bara ägna mig åt mitt när han försvann in i sig själv i perioder ofta förknippat med mycket på jobbet eller annan press.
Han stängde av totalt när det blev för mycket.
Det kunde gå veckor innan jag fick svar trots att jag skickade hundratals sms i varje humörsvängning ilska saknad kärlek och desperation.

Vi bor tillsammans nuförtiden men hade aldrig kommit såhär långt om jag valt att inte lyssna på mitt hjärta och han har oerhört många andra bra egenskaper även om jag än idag inte kan kräva att ”nu ska vi prata” så är jag nöjd med resten av honom och vårat liv.

Jag vet ju inte alls hur det är i erat förhållande men han verkar ju lagt en del energi på er samt vill åka alla dom här milen nu igen så det behöver ju inte vara så farligt som det låter.

Men det är ju upp till dig att avgöra om han är värd det eller inte men eftersom jag varit i din situation så vet jag att du kommer inte att lägga locket på än du är inte redo oavsett vad alla här skriver.

 

[Nota]

Du behöver avsluta det där. Du mår uppenbarligen jättedåligt av den typen av relation och, tro mig, det kommer inte att bli bättre.

Jag blir ganska trött på alla som tvärsäkert uttalar sig att det inte kommer bli bättre.
Alla relationer följer inte samma mönster det finns relationer som blir bättre med tiden och framförallt finns många relationer som blir sämre med tiden.

 

[Nota]

Han säger att han vill ses nu när han kommer, han vill försöka ses varje månad sedan. Med tanke på logistiken, jobb mm så är faktiskt inget annat möjligt. Om ingen flyttar. Jag är inte flyttbar, inte han heller just nu. Och ska man ta ett såpass stort beslut så gör man inte det såhär tidigt.

Det är bara du som kan bestämma om du har tid och tålamod och känner att du kan tagga ner oron lite

Han kanske är ett as eller så är han bara en känslig själ som behöver mer tid.

Vi kan inte veta, dessutom skriver du i affekt gissar jag på

 

[Unhappy]

Min man och jag hade en fruktansvärd relation dom första åren och alla sa åt mig att lämna honom verkligen alla.
Han hade psykisk ohälsa och jag blev galen av ilska för att han inte behandlade mig så som killar ska göra (ja vi var lite yngre då)

Med åren lärde jag mig att acceptera honom som han är och inte ta så illa vid mig av hans udda idéer och behov utan bara ägna mig åt mitt när han försvann in i sig själv i perioder ofta förknippat med mycket på jobbet eller annan press.
Han stängde av totalt när det blev för mycket.

Vi bor tillsammans nuförtiden men hade aldrig kommit såhär långt om jag valt att inte lyssna på mitt hjärta.

Jag vet ju inte alls hur det är i erat förhållande men han verkar ju lagt en del energi på er samt vill åka alla dom här milen nu igen så det behöver ju inte vara så farligt som det låter.

Men det är ju upp till dig att avgöra om han är värd det eller inte men eftersom jag varit i din situation så vet jag att du kommer inte att lägga locket på än du är inte redo oavsett vad alla här skriver.

Tack för att du förstår.
Ja jag vet att de allra flesta säger dumpa. Att han är skit osv och ja betendet är skit helt klart.

Ja, denna stänger också av när det blir för mycket. Jag upplever honom som en ärlig person, säger han något är det så. Och så mycket som han pratat om hur han behöver stänga in sig ibland och sitt starka behov av det så kan det likaväl vara att han tycker det är en självklarhet att jag förstår.

Ibland svarar han, ibland dyker han upp efter några dagar, ofta försvinner han mitt o ett prat. Det kan vara ointresse eller en vilja att vara respektlös. Det kan också vara att det var det han orkade just nu.

Han har lagt en hel del energi på oss både genom kommunikation och att ses. Han vill försöka ses så igen, det är liksom det som står till buds.

Han har ett mer praktiskt tänk än vad jag har. Han kan likaväl tycka att det inte är nån idé att höra av sig föränn han är påväg. Eller tänker att han fokuserar på jobbet som han just nu är så trött av. Han har tyckt om sitt jobb men gör det numera inte alls, just för att det blivit för mycket jobb.

Finns chansen vill jag gärna ge honom den. Sen vet jag att båten och få ordning på saker är prio 1 nu. Själv är jag multitaskare av rang och skulle hört av mig ändå. Men han är mer praktisk, och lite avtrubbad gällande känslor enligt egen utsago

 

[Sirap]

Jag blir ganska trött på alla som tvärsäkert uttalar sig att det inte kommer bli bättre.
Alla relationer följer inte samma mönster det finns relationer som blir bättre med tiden och framförallt finns många relationer som blir sämre med tiden.

Då får du bli det. Det här är min åsikt och den får jag ha. Självklart finns det relationer som blir bättre med tiden. Men att stanna med någon som gjort klart att den bara vill ge så lite som den här personen vill är vansinne om man själv är en person som vill och behöver så mycket mer. Och nej, sådant brukar aldrig bli bättre. Det är min erfarenhet.