Behöver lite stöd

[Unhappy]

Jag har lite samma som du TS, ambivalent/oorganiserad anknytning.

Skulle aldrig stått ut med en sån karl . Det är ju total missmatch, som gjort för att trigga dina trauman hela dagen lång.

Det finns snälla, goa, inkännande karlar med liknande behov som du.

Slösa inte tid och energi på någon du inte är kompatibel med. Jag slösade 10 år på mitt ex och håller fortfarande på att återhämta mig. Och min sambo finns där varje sekund som jag behöver han.

Du har så rätt, det är ju det som uppstått. Han triggar på mina anknytningsmönster så det dånar om det. Och då jag vet att jag kan hamna i detta var jag dessutom väldigt väldigt noga att kolla så han var trygg för mig. Och det var han, första halvåret… hörde alltid av sig, dygnet runt, fantastiska dejter mm.

Vilket i sig triggande hans anknytningsmönster (otrygg undvikande). Det blev för nära, för bra, han blev trängd… och började backa. Säkert lika jobbigt för honom med… vilket jag jobbar på att inte ta hänsyn till.

Men de saker jag hittade i honom har Jag svårt att hitta i någon annan.

 

[Unhappy]

Jag har också gjort som dig, gjort slut med en sambo som jag tyckte mycket om, men som inte ville samma som mig (eller att jag inte ville samma som honom). Det var oerhört tufft men i längden så blir det ju i regel bättre även om man inte tror det där och då i stunden!

Det har du så rätt i. Just nu är det mitt anknytningsmönster som triggar… jag går tillbaka till det som var som barn ”gör som han säger så blir du omtyckt, var perfekt, gör avkall på dig själv, anpassa dig även om du inte vill”

 

[Roheryn]

Nej det tror jag inte.
Jag känner också att det inte längre finns en väg där det kan bli bra. Men jag tror det hjälpt mig att faktiskt sitta ner och prata genom saken.

Nej att han har semester spelar ju ingen roll, det var bara det att han skulle segla förbi och då ville ses. Ungefär det enda han stått fast vid under denna tid ”han vill gärna ses”. Men skräcken att han ångrat sig är total. Jag hanterar det liksom inte och jag inser också att jag på något sätt blivit medberoende av hans sätt att vara.

Jag läste din förra tråd också, och det finns faktiskt en sak till som han hållit fast vid - att han inte vill ha ett förhållande. Och det vill ju du, vilket gör att ni inte direkt är kompatibla. Jag tror säkert att han väldigt gärna vill träffa dig, har känslor för dig och tycker väldigt mycket om dig. Men man kan känna allt det där och ändå inte vilja ha ett förhållande. Och medberoende?? Det är väl ingen sjukdom att inte vilja ha ett förhållande?

 

[Unhappy]

Man kan tänka att det bästa är att prata ut ordentligt och reda ut saker. Kanske har man en förhoppning om att det ska göra saker bra, att något ska ändras som möjliggör det man önskar mest av allt.
Dessvärre kan man många gånger bara bli ledsnare, mer krossad och förtvivlad för att man får höra sådant som man inte vill veta alls. Att den andra parten har uppfattat situationer helt annorlunda än vad man själv gjort. Det man får höra är kanske inte heller sant, den andra parten vill kanske inte vara helt ärlig eftersom man inte vill såra.

Därför tänker jag att det många gånger är bättre att slicka sina sår, acceptera och gå vidare eftersom det inte är säkert att man vill höra och veta allt den andra parten kommer att säga.

I vårt fall tror jag det. Han sa förra veckan att han kommer med båten och då vill han ses. Det är väl det enda han stått fast vid. Fast med snart en veckas utebliven kommunikation så börjar jag tvivla.

Jag har tänkt på det där och det känns som att oavsett om han säger ”du har missförstått allt, jag vill inte ses mer” så är jag redo att ta det. Vad som helst är bättre än denna undran och väntan… på vad? Att han skall komma.

Inser också att jag gått in i mitt anknytningsmönster. Backar, anpassar mig, går med på hans konstiga saker, kontakt osv för att kanske kanske ska han ändra sig.

Han går in i sitt anknytningsmönster. Det blir för nära, han blir rädd, backar, kommer tillbaka lite, backar, vill ses, backar, skriver att jag kan förvänta mig mer kontakt nu… backar, dyker upp… försvinner.

Enda vi väl bestämde när han fick panik ”jag är inte gjord för förhållanden jag har nog med mig själv” var att vi skulle ses. Han ville ses när han kom, och sen försöka träffa mig en gång i månaden för jag betydde mycket och han gillade att vara med mig, vår kontakt, vårt umgänge. Sen försvann han…igen.

Jag upplever att en tvär dumpning på något vis hade varit bättre än att sitta i denna limbo och bara vänta och oroa sig för vad han skall leverera denna gången. Att backa eller komma närmare. För då vet jag och kan agera utefter det. Samtidigt lägger jag ju allt ansvar på honom… vilket också blir fel

 

[Unhappy]

Jag läste din förra tråd också, och det finns faktiskt en sak till som han hållit fast vid - att han inte vill ha ett förhållande. Och det vill ju du, vilket gör att ni inte direkt är kompatibla. Jag tror säkert att han väldigt gärna vill träffa dig, har känslor för dig och tycker väldigt mycket om dig. Men man kan känna allt det där och ändå inte vilja ha ett förhållande. Och medberoende?? Det är väl ingen sjukdom att inte vilja ha ett förhållande?

Fast med tanke på var i relationen så kan vi inte ha ett förhållande just nu. Vi har setts för lite, det innebär en flytt för honom.

Så att ses en gång i månaden (då båda jobbar helger) är väl det som finns kvar.

Nej det är ingen sjukdom att inte vilja ha ett förhållande. Däremot är jag medberoende i hans anknytningsmönster… läser av och anpassar och anpassar. Vilket inte är riktigt jag. Jag är ganska tuff och bestämd i vanliga fall. Men jag kan/får inte ställa någon slags krav på honom.

I mitt fall är inte en klassisk relation min prio utan att få ha honom i mitt liv. För han är, en fantastisk individ och väldigt speciell för mig.

 

[tuaphua]

Jag inser ju också att det där är hans problem. Och nåt han måste lösa men på något sätt har jag lyckats bli medberoende i allt. Anpassar mig, okej han vill vara ifred, okej skall jag formulera mig såhär istället? Osv

Fast det kanske inte är ett problem för honom. Han kanske inte tycker det är ngt han ska jobba med och lösa. Han kanske är nöjd med sitt liv som det är.
Du verkar däremot inte vilja leva som han vill och förmår.
Det betyder ju inte att ni är dåliga personer på ngt vis. Men ni verkar absolut inte kompatibla. Ni verkar snarare trigga varann.

 

[Roheryn]

Fast med tanke på var i relationen så kan vi inte ha ett förhållande just nu. Vi har setts för lite, det innebär en flytt för honom.

Så att ses en gång i månaden (då båda jobbar helger) är väl det som finns kvar.

Nej det är ingen sjukdom att inte vilja ha ett förhållande. Däremot är jag medberoende i hans anknytningsmönster… läser av och anpassar och anpassar. Vilket inte är riktigt jag. Jag är ganska tuff och bestämd i vanliga fall. Men jag kan/får inte ställa någon slags krav på honom

Vilka som "kan" ha ett förhållande definierar ju bara de som är i förhållandet, så självklart kan ni det om ni skulle vilja. Men han vill inte. Så då blir det ju inget förhållande. Det är ju också svårt, för att inte säga omöjligt, att ställa några krav på en person man inte har ett förhållande med. Du kan ju önska så mycket du vill att ni skulle ses en gång i månaden, men jag misstänker att han inte vill bestämma att ni ska göra det? Och det är ju en del av att inte ha ett förhållande, att slippa förbinda sig till något sådant?

 

[Görel]

I vårt fall tror jag det. Han sa förra veckan att han kommer med båten och då vill han ses. Det är väl det enda han stått fast vid. Fast med snart en veckas utebliven kommunikation så börjar jag tvivla.

Jag har tänkt på det där och det känns som att oavsett om han säger ”du har missförstått allt, jag vill inte ses mer” så är jag redo att ta det. Vad som helst är bättre än denna undran och väntan… på vad? Att han skall komma.

Inser också att jag gått in i mitt anknytningsmönster. Backar, anpassar mig, går med på hans konstiga saker, kontakt osv för att kanske kanske ska han ändra sig.

Han går in i sitt anknytningsmönster. Det blir för nära, han blir rädd, backar, kommer tillbaka lite, backar, vill ses, backar, skriver att jag kan förvänta mig mer kontakt nu… backar, dyker upp… försvinner.

Enda vi väl bestämde när han fick panik ”jag är inte gjord för förhållanden jag har nog med mig själv” var att vi skulle ses. Han ville ses när han kom, och sen försöka träffa mig en gång i månaden för jag betydde mycket och han gillade att vara med mig, vår kontakt, vårt umgänge. Sen försvann han…igen.

Jag upplever att en tvär dumpning på något vis hade varit bättre än att sitta i denna limbo och bara vänta och oroa sig för vad han skall leverera denna gången. Att backa eller komma närmare. För då vet jag och kan agera utefter det. Samtidigt lägger jag ju allt ansvar på honom… vilket också blir fel

Han kanske beter sig som att han gör för att han pendlar mellan att tycka att situationen med dig och dina förhoppningar är jättejobbig och att han inte vill vara ett svin. Han kanske gillar dig som person men absolut inte som partner. Skulle du klara av att höra att han tycker att du är för korkad, har för små bröst, eller något annat som är kränkande?

Jag har också varit på andra sidan, när en före detta partner velat ha ett svar, och jag känner att jag inte står ut med människan något mer, jag försöker formulera något som inte låter för elakt, och mitt ex har argumenterat emot mig, att jag missförstått eller något. Det har verkligen inte lett någonstans, och inte gjort att jag på något sätt har känt at jag kommit närmare mitt ex utan helt tvärtom.

Han kanske säger att ni ska ses för att han inte vill vara så elak att han säger rakt ut att han inte vill träffa dig igen. Haka inte fast dig vid det. Jag kan knappast vara ensam om att ha varit i någon strulig relation med en person som sagt att vi ska höras men fortfarande inte hört av sig fast det var många år sedan. Att analysera varenda ord han säger och allt han gör leder inte till något gott för dig.

 

[Unhappy]

Vilka som "kan" ha ett förhållande definierar ju bara de som är i förhållandet, så självklart kan ni det om ni skulle vilja. Men han vill inte. Så då blir det ju inget förhållande. Det är ju också svårt, för att inte säga omöjligt, att ställa några krav på en person man inte har ett förhållande med. Du kan ju önska så mycket du vill att ni skulle ses en gång i månaden, men jag misstänker att han inte vill bestämma att ni ska göra det? Och det är ju en del av att inte ha ett förhållande, att slippa förbinda sig till något sådant?

Där kommer ju dels hans anknytning in, ett förhållande innebär ju minskad frihet. Att anpassa sig efter någon, dock har det som han definierat som frihet inte varit några problem för mig. Flytt skrämmer honom också och det hade det gjort för mig med. Här gick det lite fort…och det är inget jag förväntar mig men det sitter i huvudet på honom och har stressat honom.

Båda inser ju att nåt klassiskt förhållande inte är det som går att satsa på just nu. Oavsett är det på tok för tidigt och som vuxen etablerad har man ju mer saker att ta hänsyn till.

Det han varit tydlig med att han vill ses, även den dagen han sa att jag inte skulle förvänta mig mer än det vi hade.

Jag sa att jag önskade när allt lugnat sig (stressig sommar för hans del) att försöka ses en gång i månaden. På det svarade han att ”ja vi kan försöka”. Sen var han jättegullig ett tag… berättade att detta med flytt stressat honom. Att han är stressad nu pga för mycket jobb, bil, båt och annat.

Men han hör av sig mer sällan vilket torde vara ett tecken på något. Rätt ofta ber han om ursäkt för tystanden och säger att han inte ville att det skulle vara så. Nu är det kanske 1-2 gånger i veckan han öppnar dina meddelanden. Men han gör det och svarar. Senast att vi ses när han kommer och att han kan anpassa…, jag vet inte hur jag skall tolka det efter snart en veckas tystnad.

 

[Eurydome]

Jag vet ju det. Men hur avslutar man något som egentligen på riktigt inte är slut?

Såhär: man slutar höra av sig. Om han hör av sig så skriver man "jag vill inte att vi hörs mer. Ha det bra!". Om han hör av sig igen så svarar man inte.

Klart!

 

[escodobe]

Där kommer ju dels hans anknytning in, ett förhållande innebär ju minskad frihet. Att anpassa sig efter någon, dock har det som han definierat som frihet inte varit några problem för mig. Flytt skrämmer honom också och det hade det gjort för mig med. Här gick det lite fort…och det är inget jag förväntar mig men det sitter i huvudet på honom och har stressat honom.

Båda inser ju att nåt klassiskt förhållande inte är det som går att satsa på just nu. Oavsett är det på tok för tidigt och som vuxen etablerad har man ju mer saker att ta hänsyn till.

Det han varit tydlig med att han vill ses, även den dagen han sa att jag inte skulle förvänta mig mer än det vi hade.

Jag sa att jag önskade när allt lugnat sig (stressig sommar för hans del) att försöka ses en gång i månaden. På det svarade han att ”ja vi kan försöka”. Sen var han jättegullig ett tag… berättade att detta med flytt stressat honom. Att han är stressad nu pga för mycket jobb, bil, båt och annat.

Men han hör av sig mer sällan vilket torde vara ett tecken på något. Rätt ofta ber han om ursäkt för tystanden och säger att han inte ville att det skulle vara så. Nu är det kanske 1-2 gånger i veckan han öppnar dina meddelanden. Men han gör det och svarar. Senast att vi ses när han kommer och att han kan anpassa…, jag vet inte hur jag skall tolka det efter snart en veckas tystnad.

Helt ärligt svar - han är en hygglig typ och gillar dig men vill inte såra dig men tycker nog du börjar bli en efterhängsen böld i röven som inte fattar en hint.

 

[Unhappy]

Han kanske beter sig som att han gör för att han pendlar mellan att tycka att situationen med dig och dina förhoppningar är jättejobbig och att han inte vill vara ett svin. Han kanske gillar dig som person men absolut inte som partner. Skulle du klara av att höra att han tycker att du är för korkad, har för små bröst, eller något annat som är kränkande?

Jag har också varit på andra sidan, när en före detta partner velat ha ett svar, och jag känner att jag inte står ut med människan något mer, jag försöker formulera något som inte låter för elakt, och mitt ex har argumenterat emot mig, att jag missförstått eller något. Det har verkligen inte lett någonstans, och inte gjort att jag på något sätt har känt at jag kommit närmare mitt ex utan helt tvärtom.

Han kanske säger att ni ska ses för att han inte vill vara så elak att han säger rakt ut att han inte vill träffa dig igen. Haka inte fast dig vid det. Jag kan knappast vara ensam om att ha varit i någon strulig relation med en person som sagt att vi ska höras men fortfarande inte hört av sig fast det var många år sedan. Att analysera varenda ord han säger och allt han gör leder inte till något gott för dig.

Av vad han säger så gillar han mig som person och det vi har. Jag vet också att han inte har några problem med att vara ”ett svin”… det har hänt. Ofta när han känt sig pressad ”då skiter vi i allt, hejdå”. Sen har han tagit tillbaka det. Han säger också att jag är enormt viktig och berikar hans liv. Men det känns ju inte riktigt så.

Vet ju med mig att jag analyserar varje ord han skriver. Men rent krasst han har inga problem att vara ett svin/dumpa osv. Och jag har svårt att se att han lovar/säger något som han egentligen inte vill. Han är rätt tydlig med vad han vill och inte oftast.
Och det är väl det som gör allt så himla svårt… att han oavsett ”jag vill inte ha ett förhållande” ändå är tydlig med att vi ska ses. Och sen säger han att han nog övertolkat saker och inte riktigt menade så.

Att han är en person i behov av extremt mycket ensamtid kan också spela in. Han är själv förvånad att behovet av andra människor är så litet. Och nu har han fått alldeles för lite ensamtid dessutom, han säger att när det blir för mycket går han in i sig själv och stänger ute världen. Jag vet inte riktigt vad jag skall tro.

 

[Vassi]

Jag vet ju det. Men hur avslutar man något som egentligen på riktigt inte är slut?

Ibland känns det som han vill, ibland kan han skriva ”förlåt för radiotystnaden, det blev så fast jag inte ville”… för att sedan försvinna ett tag.

Jag vet ju också att det rent förnuftsmässigt är det enda rätta. Men det är så svårt. Samtidigt inser jag ju också att detta påverkar hela min vardag, jag gör saker men inte med hjärtat och ångesten är konstant så det är knappt att jag orkar alls.

Sitt inte och vänta på att han ska "göra slut på riktigt". Han verkar ju vara rätt nöjd som det är. Du är däremot inte nöjd. Då behöver du göra slut på det.

Sätt inte din tilltro till att ni ska sitta ner och prata för att få "ett riktigt avslut". Han kommer antagligen inte en kunna ge dig avslutet eller svaren du vill ha ändå. Det blir sällan (aldrig?) bra att lägga på någon annan att man måste få ett avslut. Det behöver du hantera själv, kanske med eventuella vänner eller andra nära, men inte med honom.

 

[Unhappy]

Såhär: man slutar höra av sig. Om han hör av sig så skriver man "jag vill inte att vi hörs mer. Ha det bra!". Om han hör av sig igen så svarar man inte.

Klart!

Ja det är ju också ett sätt. Även om det inte riktigt känns som jag.

 

[Unhappy]

Sitt inte och vänta på att han ska "göra slut på riktigt". Han verkar ju vara rätt nöjd som det är. Du är däremot inte nöjd. Då behöver du göra slut på det.

Sätt inte din tilltro till att ni ska sitta ner och prata för att få "ett riktigt avslut". Han kommer antagligen inte en kunna ge dig avslutet eller svaren du vill ha ändå. Det blir sällan (aldrig?) bra att lägga på någon annan att man måste få ett avslut. Det behöver du hantera själv, kanske med eventuella vänner eller andra nära, men inte med honom.

Jag tror inte jag har så många vänner att bolla detta med. Är rädd att älta sönder detta så ingen orkar med mig.

Jag har dock svårt att se att han aldrig skulle höra av sig igen heller. För mig är ett avslut oavsett om han skulle säga ”du är så jävla ful” ändå bättre än denna väntan.

Det jag däremot KAN göra är att försöka att sätta mig själv i fokus mer.

 

[Unhappy]

Helt ärligt svar - han är en hygglig typ och gillar dig men vill inte såra dig men tycker nog du börjar bli en efterhängsen böld i röven som inte fattar en hint.

På vilket sätt är jag det? Nu är du ju faktiskt bara elak. Jag hänger inte efter honom på något sätt. Utan försöker respektera hans behov av egentid, utmattning och allt det kan vara.

Att jag har tvärångest och mår skit är inget jag jag nämnt för honom. Jo, när vi tjafsat, det vet han att jag mår dåligt av.

 

[the_connemara]

Såhär: man slutar höra av sig. Om han hör av sig så skriver man "jag vill inte att vi hörs mer. Ha det bra!". Om han hör av sig igen så svarar man inte.

Klart!

Ja, jag skrev bara att rak kommunikation är viktigt för mig och att detta funkar inte. När han ville prata sa jag bara att det orkar jag inte.

Klart.

 

[Vassi]

Jag har dock svårt att se att han aldrig skulle höra av sig igen heller. För mig är ett avslut oavsett om han skulle säga ”du är så jävla ful” ändå bättre än denna väntan.

Men det är ju just därför DU behöver avsluta det. Radera kontaktvägar alternativt skriv att det här fungerar inte för mig och vi kan inte höras mer. Slut. Då får han väl se det nästan gång han öppnar ditt meddelande.
Göm dig inte bakom att han inte hör av sig.

 

[Tonto]

Tack snälla

Och du har så rätt, nu är vi i ett läge där det är omöjligt att just nu ses mer än en gång i månaden då båda jobbar helger. Dock sa han vid senaste gången vi pratade om detta att han ville försöka det.

Men som otrygg undvikande (säger han själv) så blir det skrämmande när det blir för nära, han drar sig undan när det blir för bra. Han har ett enormt behov av frihet som han inte riktigt kan förklara (då inte friheten att ligga med andra, utan bara frihet). Han har svårt när det blir nära och undviker gärna såna relationer både vänskapliga och kärleksrelationer. Jag kan också se hur kontakten dalade efter sista helgen ihop där vi egentligen hade det som allra bäst. Han blev rädd, rädd att såra, rädd att bli instängd osv

Jag inser ju också att det där är hans problem. Och nåt han måste lösa men på något sätt har jag lyckats bli medberoende i allt. Anpassar mig, okej han vill vara ifred, okej skall jag formulera mig såhär istället? Osv

Det jag vill är ju att kunna släppa detta, visst jag vill gärna ses en gång i månaden men är rädd att han skall falla in i samma mönster igen. Jag kommer ju aldrig att bli trygg med honom. Jag är i behov av lite trygghet, han är i behov att ingen är trygg med honom- det begränsar frihet (på nåt vis). Jag lever ju i limbo nu.

Jag vill försöka göra slut i mitt eget huvud, för jag inser ju att han kommer att dyka upp förr eller senare. Med krav jag kommer att gå med på bara för att få ha honom kvar. Jag vill åtminstone vara såpass att jag kan ta ett eget beslut utan hänsyn till ”hans mående/backande”. Men jag vet inte hur jag når dit.

För att få frihet så måste man ge trygghet, och för att få trygghet så måste man ge frihet. Det fungerar inte om den ena personen vill ha frihet/trygghet utan att ge något tillbaka. Om det ska vara ensidigt så är det inte en relation som fungerar och det är enbart skadligt att vara i den typen av relation.

 

[escodobe]

Av vad han säger så gillar han mig som person och det vi har. Jag vet också att han inte har några problem med att vara ”ett svin”… det har hänt. Ofta när han känt sig pressad ”då skiter vi i allt, hejdå”. Sen har han tagit tillbaka det. Han säger också att jag är enormt viktig och berikar hans liv. Men det känns ju inte riktigt så.

Vet ju med mig att jag analyserar varje ord han skriver. Men rent krasst han har inga problem att vara ett svin/dumpa osv. Och jag har svårt att se att han lovar/säger något som han egentligen inte vill. Han är rätt tydlig med vad han vill och inte oftast.
Och det är väl det som gör allt så himla svårt… att han oavsett ”jag vill inte ha ett förhållande” ändå är tydlig med att vi ska ses. Och sen säger han att han nog övertolkat saker och inte riktigt menade så.

Att han är en person i behov av extremt mycket ensamtid kan också spela in. Han är själv förvånad att behovet av andra människor är så litet. Och nu har han fått alldeles för lite ensamtid dessutom, han säger att när det blir för mycket går han in i sig själv och stänger ute världen. Jag vet inte riktigt vad jag skall tro.

Att man vill ses innebär ju inte att man vill ha en förhållande? Att han inte vill ha ett förhållande - Det har han ju varit extremt tydlig med. Han kanske vill ses ibland eventuellt ligga och så är det bra så.
Du vill något annat och läser in att hans "det vore kul att ses" som en öppning för möjligheten till en relation.

" Att ses nån gång" innebär helt enkelt två vitt skilda saker för er.