Behöver kloka hund-människors råd...

[ASNY]

Jag behöver råd, och eftersom jag inte har någon annan att rådfråga, vänder jag tillbaka till min ungdoms forum ... Det här blinr långt, och en salig blandning av öron och ögon. Hoppas någon har tid !


Jag funderar på om jag ska låta min hund somna in. Det är världens svåraste beslut, och efter 13 år med henne vid min sida, vet jag inte ens hur jag ska resonera.


Hennes historia;

Min gamla dam av liten ras är 13 år i höst. Jag har haft henne sedan hon var valp.

För 3 år sedan fick hon primär linsluxeration på ett öga. Vi tog bort det ögat akut, och hon blev halvblind. Ett halvår senare lossnade linsen också på andra ögat. Hon går till en ögon-specialist som på det sista ögat valde att flytta linsen genom operation, för att spara ögat ( männsklig hänsyn, hon blev blind av trycket ) Hon har sedan första lins-lossningen gått på Xalatan och Voltaren i det kvarstående ögat. Hon har med andra ord varit helt blind dom sista 2,5 åren. Det har gått fint, hon fungerar bra som blind, og medicinerades dagligen.


De sista åren har hon också haft problem med öronen. Tillbakakommande öroninfektioner. När hon behandlas för dom, så är hon en annen hund. Totalt dessorienterad, Springer med full fart in i saker. Klarar inte komma på inkallning, eller akta sig för saker ( komandot akta, höger och vänster är vi helt beroende av när vi är utanför lägenheten )


Hon har tidigare haft resistenta bakterier i örat, som vi genom odlingsprov och rätt medicin klarat att bli av med.


Kan lägga till att hon också har värsta HD-graden med brosk-pålagringar, och bara ett par tänder kvar ( både dragit och tappat )


Man kan säga att vi snittar minst ett besök i månaden till vet. Dom vet om hennes historia, och det är bara ögonen som undersöks och opereras på annan ort.


Dom sista 3 veckorna har hon haft multiresistenta bakterier i örat igen. Vi skickade omedelbart prov till odling på labb, och startade behandling med den öron-susp. som fungerat sist gång. Efter svar från labb visade det sig vara en annan bakterietyp. Labbet blandade en ny med. till henne, som hon fullförde en kur på. Totalt har hon här gått på 20 dagar med örondroppar, och hon hinner gå ned i vikt, och mår synbart dåligt. Återbesök visar att det fortfarande är bakterier i båda öron. Vi bestämmer att hon ska sövas, både för att ta några tänder till, och för att få undersöka om trumhinnan är hel + spola öronen. Natten innan planlagt op. ser jag att hennes öga ( hon har altså bara ett ) är grådisigt. Det vet jag vad betyder, och åkte akut in till djursjukhuset där hennes ögonläkare är. Hon har när hon kommer in ett tryck på ögat på 90, mot normala 15.

Hon sätts på vätskedrivande, och vi får yttligare en ny typ ögondroppar. Vi får ned trycket i 25 efter ett dygn. Den planlagda op dagen efter ställs in. Linsen hade inte lossnat och dom kunde inte förklara tryckhöjningen, annat än att den kunde bero på andra infektioner i kroppen ( som hon ju har ).


Vi ska möta ögonspec. i veckan för att diskutera alternativ. Nya mediciner eller op. av ögat. I mellantiden har hon fått stark antibiotika för örat i tabelettform, eftersom ingen av dropparna som kunde ha funkat, har tagit knäcken på öron-infektionen. Hon ska gå på dessa i 7 dagar till, och efter det finns det inte längre någon mediscinär behandling att ty till. MR av huvudet är nästa steg enl. vet. för att se om det finns underliggande orsaker


Nu, när hon inte får örondroppar, är hon fantastisk. Sprallig, glad, nyfiken och vanlig. Jag vet att det inte är en hållbar lösning att inte fixa öronen, då infektionen sitter djupt och man är rädd för hjärnhinne-infl. Men den sista veckan utan örondroppar har varit toppen. Alla som möter henne tycker hon är världens gladaste hund. Hon är trygg, pigg, och full av leklust.

Hur ska man resonera. Om öronen INTE blir bra av tabletterna hon får nu, så måste vi se på andra lösningar. Allt som innebär droppar i öronen slår ut henne helt eftersom hon är blind. Det är också osäkert hur vi ska rädda sista ögat. Antagligen måste vi ta bort det också = stor op. på hund som redan har resistenta bakterier bakom trummhinna. Hur länge ska man vänta. Hur många rundor ska man ta ? Tanken på att avliva en hund som är så glad som hon är nu är jättesvår.

Vad säger vet. ? ögonspec. Är mer skeptisk till hennes livskvalitet än hennes vanliga vet. Hon som behandlat öron pratar MR, eventuell borttagning av hörselgångar, och mer ”kamp”.

Det fungerar inte att ha henne hel eller halvdöv. Och risken för återfall även om tabletterna nu tar knäcken på infekt. är närvarande. Jag tvivlar också på att ta bort sista ögat, hur ska folk runt henne reagera, hur ska JAG reagera. Och en stor op. på en hund som ”bor” på vet. Stationen och är gammal är svårt.

Till saken hör ( även om det inte avgör nått ) att hon pga div. omständigheter, inte är försäkrad längre. Jag har också fått ensam-ansvar över henne, efter 9 år som sambo. Jag har ett krävande jobb, och hon är inte en hund man låter folk passa ( per nu, 5 mediciner, 3 gånger dagligen + att hon ju är blind och inte kan flyttas till nya miljöer hur som helst )

Med bakgrund i hennes historia. Hur tänker ni ? Hur länge ska man behandla ? Hur många op. ska man utsätta en gammal hund för ? Hennes vet. är van vid att jag kämpar, och gör allt som ska till. Så hon har svårt att föreslå nått annat än vidare kamp för att hon ska bli bra. MR för 10 000 och bakterieodlingar varannan vecka är hon van vid att jag inte höjer på ögonbrynen över. Men med den dubbla problematiken som hon har nu, börjar jag tvivla på vad som är bäst för henne... När vet man ? Kan man avliva hundar som är glada och fina så länge som inte går på medicin ? Hur ska jag leva med mig själv om jag tar bort henne nu, när hon verkar glad ? Tanken på ett liv utan henne är svår. Min första hund, och jag har haft henne sedan jag var 14....

Hoppas någon varit i liknande sit. Har några peppande ord eller goda tips.

 

[Monstermom]

Med bakgrund i hennes historia. Hur tänker ni ? Hur länge ska man behandla ?

Går det inte enkelt att behandla öronen är det nog dit och inte längre för mig faktiskt. Ta bort ögat eller inte (jag förstår nog faktiskt inte varför det alls är kvar till att börja med?) känns nog som den minsta frågan för mig, blind och döv funkar helt enkelt inte för mig.

Hur mycket tid har hon rimligen kvar? Och hur stor del av den tiden skulle vara bra, med en trygg, välmående och glad hund? Hur mycket ska hon behöva gå igenom för att få hur mycket extra tid? Jag förstår att hon är pigg och glad nu när öronen är bättre igen, men vill du vänta tills hon lider?
För mig finns det gränser för hur mycket man behandlar en gammal hund, helt enkelt för att det finns inte så mycket "ut på andra sidan" att se fram emot.

Hur bra kan hon bli, hur snabbt, hur tung är behandling och konvalescens, hur länge får hon leva i god hälsa innan nästa sak händer? För mig låter det som att det är dags att sätta stopp... Med det sagt förstår jag verkligen att det är svårt! Men för mig, som neutral utomstående, låter det sunt att dina tankar går åt det hållet nu.

 

[vallhund]

Vad hade dina tankar varit om du läst ett sådant inlägg skrivet av någon annan?

 

[Malibu_Stacy]

Jag hade nog rådit dig att hon får vandra vidare. Både privat och professionellt.
Jag hade inte låtit utsätta hunden för ytterligare operation för att ta bort det andra ögat, och ta bort hörselgångar hade absolut inte varit ett alternativ på en blind hund i den åldern. Operationen är oerhört smärtsam.
Och sen står du med en helblind och heldöv hund som kanske har vad - 1/2 år - 1 år kvar att leva? Som dessutom har problem med tänder och höftleder.
Om detta var en bekants hund, och inte din egen tror jag att du hade rådit detsamma.
Det är mycket svårt att släppa taget - men det är (i mina ögon) värdigare att göra det innan hunden blir ännu sämre.

 

[russinbulle]

Håller med Monstermom här. En borttagning av hela hörselgången skulle inte vara ett alternativ för min del, då det är en stor och oerhört smärtfull operation och inget jag skulle vilja låta min gamla hund genomlida sitt/sina sista år. Att vara både blind och döv är ett stort handikapp även för en hund som mest använder nosen. Jag skulle personligen låta hunden somna in med värdighet innan den får för mycket smärtor

 

[athena_arabians]

@ASNY: Hade det varit min hund hade jag inte tvekat att låta den somna in. Att göra stora ingrepp på ett gammalt djur med de risker och ev smärta det innebär anser jag inte är ok mot djuret.

Mina katter börjar bli till åren och får de något större problem som är svårt att åtgärda får de somna in. Jag tänker inte utsätta dem för något lidande för att kanske få ha kvar dem något år till.

Jag har tagit bort två hästar, en äldre och en yngre. Den yngre hade kanske kunnat bli så pass smärtfri att hon kunnat gå i en hage men det var inte ett vettigt alternativ för en häst i sina bästa år som tyckte om att jobba.

Den sista tjänsten vi gör våra djur är den svåraste men det är också det ansvaret vi tar på oss när vi skaffar dem

 

[Lona]

TS, jag tror att du redan vet svaret, innerst inne .
Skäm bort henne en sista tid och låt henne sedan få somna in.
Det är hemskt när man sitter i de där tankarna och försöker fatta ett beslut men faktiskt brukar det bli lite, lite lättare när man väl bestämt sig - och när det hela är över.
Sorgen, smärtan och saknaden finns där givetvis men man vet att ens vän har inte ont mer.
Det är en ynnest våra djur har, att få slippa lida när livet går mot sitt slut.
Ta hand om er !

 

[Christensen1]

Multisjuk och gammal hund.... Vårda inte ihjäl hunden utan ta ansvaret och ta bort den.
Jag vet att det inte är ett lätt beslut, men det behöver ändå tas.