Behöver råd

[viol]

Hej alla kloka här på bukefalos!
Jag har lite bekymmer som jag har svårt att reda ut själv, så det vore skönt med lite råd och tips av utomstående.

Jag går just nu igenom en kris i livet. Jag periodvis väldigt dåligt psykiskt, men kämpar varje dag för att må bättre. För några månader sedan blev jag våldtagen och det här har lett till problem psykiskt (PTSD, ångest) såväl som praktiskt (ekonomiskt, omöjligt att klara mina studier osv). Utöver det så har jag haft en väldigt svår uppväxt som lett till att jag har låg självkänsla och alltid sätter andra i första rummet (har postat en tråd tidigare med mer info om det, om ni vill läsa lite mer). Jag har haft dåligt stöd från familj och vänner efter våldtäkten, så jag har i stort sett fått klara mig själv. Mycket energi går åt till att kunna få den hjälp jag behöver, men nu har jag äntligen kunnat få kontakt med en psykolog som kan hjälpa mig - tyvärr är väntetiden lång. Förutom detta har jag under den här perioden flyttat till nytt boende och stad. Jag har helt enkelt levt under en väldig press under lång tid och nu börjar min ork ta slut.

Den enda ljusglimten i detta är min pojkvän, men nu börjar jag känna oro om den relationen också. Min pojkvän säger att han älskar mig och att jag är den han vill leva med, gifta sig med, skaffa barn med - han ser helt enkelt en framtid tillsammans. Jag har svårt att tro på det han säger, men övar på att försöka tro ändå, med tanke på min självkänsla.
Jag blir ofta nedstämd och drabbas av ångest, och även om han säger att det inte är någon fara för honom, så är jag rädd att det ska påverka vår relation. Han har svårt att hur han ska stötta mig och försöker mest få mig på andra tankar och distrahera mig, genom att hitta på grejer vi ska göra, saker som jag verkligen inte orkar hålla på med just då (det här när jag mår som sämst). Det här gör han istället för att bara hålla om mig och förklara att allt kommer bli bra, så som jag har bett honom att göra.

Förutom det så känns det som att jag får motstridiga budskap. Han säger att han älskar mig precis som jag är, men det känns inte riktigt så. Det känns rätt ofta som att han inte lyssnar på det jag säger, och att annat är viktigare. Han säger då och då sårande saker, men jag har svårt att säga ifrån då. Samtidigt uppvaktar han mig gärna med stora ord och blommor. Jag tror att han är rätt osäker som person, och skulle gärna hjälpa honom med det, men jag har svårt att veta hur.

På senare tid har mina känslor för honom blivit mindre och mindre, och jag har svårt att veta om det beror på min situation eller om han inte är rätt för mig. Jag tror att han märker av det här, att jag har blivit lite mer distanserad och osäker på mina känslor. Han har på sistone blivit mer och mer angelägen att förklara sina känslor, men det känns inte äkta. Det känns som att han inte heller tror på det jag säger, om hur jag älskar honom osv.

Jag vet inte längre vad som beror på vad eller hur jag ska klara mig ur det här. Det enda jag vet är att jag inte vill förstöra min relation, eftersom det är det enda jag har just nu. Jag är medveten om att min fråga är väldigt luddigt ställd, men har ni några råd om hur jag kan förändra min situation?

 

[starcraft]

Jag är själv en ganska osäker person i relationer, så jag lever inte riktigt som jag lär. Men försöker.

I alla fall tror jag att du måste bestämma dig om du vill tro på hans ord om kärlek eller ej. Har han gett någon anledning att du inte ska tro på honom?

På din text att döma så lägger du över en del ansvar på honom att han ska få dig att må bättre när du mår som sämst och han försöker säkert sitt bästa, men det är inte så lätt att stå vid sidan om. Om du inte tycker han gör rätt i den stunden, säger du det till honom? Typ "just nu orkar jag inte göra xx, men jag vill gärna att du håller om mig just nu"

 

[Aionee]

Det är hemskt svårt att vara i relation med en person som har problem med depression och ångest osv. Speciellt när den personen lägger ansvar på partnern att den ska få hen att må bra, att partnern är det enda ljus den har och att all glädje finns i partnern. Det är en enorm stress att få det ansvaret på sig (talar från erfarenhet). Du måste hitta din egen glädje och lycka istället för att förlita dig på att partnern ska ge dig det, annars blir det lätt att det blir för mycket för den andre att ta hand om. Och det förstör relationer. Vad händer då med dig om ni gör slut och du lagt all din glädje i en temporär person? Hur ska du då klara dig?

Och angående att han hellre distraherar än håller om dig; Ångest är en känsla. Alla känslor är temporära, alltså inte för alltid. De går snart över, precis som ångest. Distraktion är troligtvis det bästa man kan göra. Distrahera dig tillräckligt länge för att ångesten ska gå över. Dock kan det vara jobbigt om distraktionen innebär att gå och göra stora saker när du inte har energi alls. Det räcker med att envisas om att babbla om något annat vardagligt.
Men prata med han om hur du käner. Att du inte alltid orkar hänga med på de stora distraktionerna, utan att ni kan ta det lugnt ibland. Och ibland bara få hållas om.

Sen angående dina känslor som svalnat, det kan mycket väl vara så att han inte är den rätta. Men det kan också vara så att när man är stressad, nedstämd eller deprimerad så svalnar alla känslor. Man stänger liksom av tillslut och då är det svårt att hålla kvar känslor för ens partner. Dock måste man lära sig skilja depression-känslor och riktiga känslor, så att man inte gör slut och sen blir helt förstörd för att man faktiskt älskar personen ändå.

 

[viol]

Tack för era svar! Jag ska tänka på det ni har skrivit!

Sen vill jag bara klargöra en sak: Jag förstår att ni tolkar det som att jag lägger över ansvaret på honom att jag ska må bra utifrån det jag har skrivit, men det är snarare tvärt om.
Jag vill minst av allt att han dras ned av att jag mår dåligt och skulle helst vilja att han fokuserade mer på sina egna behov. Han är rädd för att jag "tar i för mycket" och att jag inte känner efter utan bara kör på och låtsas må bra för hans skull. Jag lägger alltså inte alls min lycka i hans händer, då jag är medveten om att det skulle vara en tung börda för honom att bära.

@starcraft Jag får helt enkelt välja att tro på det han säger, tills jag själv förstår det.
Jag försöker att säga vad jag vill att han gör, men får nog bli bättre på det!

@Aionee Jag ska tänka på det där med att depression kan dämpa känslor. Att jag inte bedömer mina känslor för honom efter hur jag känner nu.

Finns det något sätt för mig att göra det lättare för honom?

 

[Aionee]

Nja, enda sättet jag kan tänka mig som du kan göra det lättare för honom är att må bättre själv. Fokusera på ditt egna mående först. Annars brukar "hur kan jag underlätta för honom" göra att man slösar en massa energi på att göra saker man tror ska underlätta för honom, men i slutändan så bränner man ur sig själv och mår inte bra alls; och sen går relationen åt helvete. Så, försök jobba på ditt eget mående och försök lista ut vad som gör dig glad, och vad som skulle underlätta i ditt eget liv. Då kommer du få mer energi till att göra annat och mindre ångest i vardagen, och då när du är gladare så brukar relationen gå bra automatiskt (du har mer energi, är gladare, ger mer kärlek osv, det blir en god cirkel).

Och annars, så kommunikation är viktigt! Berätta för honom när det är svårt och försök förklara vad som går runt i ditt huvud, så han kan förstå istället för att inte ha en aning om varför du mår som du mår och tror att det är något han gjort/hans fel, eller om det är något du förväntar dig att han ska göra osv. Prata om det även fast du kanske tror att det tynger honom så är det bättre än att han ska oroa sig för helt fel saker.

 

[susanne]

Fysisk aktivitet är bra mot depression. Om du kan springa så är det jättebra, det är både utomhus och fysisk aktivtet.
Det kan vara lättast att följa något schema, så att det verkligen blir av. I somras följde jag ett bra träningsprogram som jag hittade på iForm, där finns alla möjliga startnivåer.

 

[Alexis]

+1 på fysisk aktivitet! Och gärna ute i naturen också, forskning pekar på att vi mår bra av att vistas ute, andas frisk luft, höra fågelkvitter och sånt.

Fokusera på saker som fysisk aktivitet och annat som får dig att må bra både kortsiktigt och långsiktigt, gräv inte ner dig i analyser om ditt förhållande - prio ett är att må bättre med eller utan pojkvän.

Din pojkvän fattar att du har problem att ta itu med så lämna tankarna på honom ett tag och fokusera på dig. Er relation kanske håller, kanske inte, det kommer visa sig med tiden vad som är rätt för er, men oavsett så är er bästa chans att du kommer ur din depression.