Hej Bukefolket!
Har smugit runt här inne på föräldraforumet under hela min graviditet och läst det mesta men inte själv skrivit något, så med bara några veckor kvar till förlossningen så kan det ju vara dax att posta en egen tråd. :-)
Jag är inte så himla stressad över själva förlossningen eller tiden efter, tänker att det inte går att planera så mkt utan vi får ta det som det kommer.
Vad jag däremot är lite stressad över är mina hästar. De står uppstallade i ett stall där jag kan få hjälp med mockningen osv när vi är inne på förlossningen och min sambo kommer såklart att hjälpa mig efteråt. Men jag är ett jäkla kontrollfreak när det gäller mina hästar, jag är van vid att göra allt själv och ha full koll på dem och det stressar mig att inte veta hur mkt jag kommer kunna vara i stallet framöver. Jag har typ fem min till stallet och i min lilla drömvärld tänker jag mig att jag kan knata bort till stallet med bebis i vagnen och få min dos av stallet och hästarna iaf de flesta dagar i veckan. Skulle vara intressant att höra hur det har fungerat för er andra som har egen häst och fått barn. Har ni gett upp hästlivet efter att ni fått barn eller har det fungerat att kombinera?
Vi har två barn som blir 5 och 2 år nu under våren. Haft två hästar hemma på egna gården hela tiden. Sen förra vintern går dom på lösdrift. Sköter därmed allt själv och jag rider 4-5 dagar i veckan. När jag var föräldraledig kunde jag fodra och markarbeta ihop med barnen och ridningen skötte jag när maken kommit från jobbet. Det har inte varit några problem för oss. Vi jobbar båda heltid och just nu går äldsta hästen 4 dagar i veckan och unghästen 3 dagar. Eftersom vi har hästarna hemma på gården så tar inte själva skötseln någon värre tid. Jag rider ett bra pass på en häst och kvällsfodrar på 1,5 h utan stress. Helgerna är vi lediga och då hinner vi motionera båda hästarna och göra annat tillsammans.
Jag har sänkt min ambitionsnivå och unghästens träning stressar jag inte med. Känslan att inte orka eller tankar om att sälja har aldrig funnits. Utan hästarna hade jag inte varit trevlig att leva med. Äldsta dottern rider ibland och även maken. Det är en livsstil och det går om man vill