Känner igen känslan av att bli stressad av att förlora kontrollen över hästarna ... Jag har fått lösa det genom att få kontroll över kontrollen samt sänka ribban på förväntningarna på mig själv. Det var en slags lärdomsprocess i stresshantering med första barnet.
Det jag fick göra först och främst var att fundera på om mina krav på mitt hästägande var orimliga. Ingen mening att gå runt att bli stressad över (som jag var) över att ridning uteblev så länge alla andra hästens behov blev tillgodosedda. Och sådan perioder blev det! Ibland innebar det hel vila och ibland lite mer sporadisk ridning (som då såklart fick anpassas). Det kom också dagar som jag inte kunde ta mig till stallet.
För att få "kontroll över kontrollen" fick jag bearbeta vad som var mitt bekymmer. Det bestod av två saker. Dels att jag ville själv rent praktiskt se och göra åt mina hästar. Men sen också dels av den känslomässiga biten av att vara beroende av någon annan.
Min lösning nu (väntar andra barnet nu) är att betala för tjänsterna jag behöver i stallet. Har eget stall, och har helt enkelt anlitat en person som jag litar på och som får betalt. Det känns mycket lättare att ställa krav och inte hamna i tacksamhetsfällan, där man vill banta ner allt så mycket det går för att vara till så lite besvär som möjligt. Min sambo har också fått bli involverad på ett helt annat sätt. Han är i grunden "bonndräng" och van att sköta djur men totalt ointresserad av hästar och har haft lite svårt med förståelsen för "finliret" med kilo hö hit och dit .. Barnen är våra gemensamma och han tycker trots allt att det är lika viktigt att både han och jag får fortsätta vara dom vi är och har synen på förhållandet att vi måste hjälpas åt att bibehålla det medans barnen är små. Efter att ha kunnat instruera honom i hur jag vill ha det i stallet, och tack vara hans inställning känner jag mig helt trygg med att släppa ansvaret till honom. Men det har tagit några månaders gemensam stallskötsel, då han tidigare aldrig behövt ...
Utöver det har jag skrivit ner väldigt tydligt vilka rutiner som finns i stallet. Vad som är noga att tänka på kring varje häst. Och rent allmänt telefonlistor osv .. Vem som helst som har någon form av hästvana skulle genom att läsa igenom det där kunna klara av att gå in och ta ett stallpass och det skulle fungera. Varje häst har egna platser för tillbehör (täcken osv) och de är väl märkta. En täckes lista för att göra det lätt för sambon att välja täcke efter väder osv . Det är en trygghet för mig att göra det tydligt och enkelt för andra. Har man hästen inhyrd kan man ändå trygga upp med telefonlista och hästinfo för att underlätta om någon ska hjälpa till. Fodertavlor är uppdaterade och det finns även en extra guide om något måste ska ändras ..
Min erfarenhet är att det helt klart går att kombinera hästliv med barn. När väl första barnet kom så tog det ungefär 6 månader innan jag var tillbaka i sadeln igen. Och första 3-4 åren red jag bara 2-4 dgar i veckan, samtidigt hade jag lite fler hela viloperioder beroende på jobb, barn och sjukdomar osv .. Nu får vi se hur det går med andra. Men det känns helt klart mycket mindre stressigt nu, med lite mer anpassade mentala förutsättningar än vad jag hade med första ...
Med en förstående familj fungerar det mesta!
