Beach 2017

Tänkte gå på långpromenad idag. Lagom temperatur och ingen vind. Missbedömde dock underlaget. Är det inte moddigt så är det halt och är det inte halt så är det dåligt plogat. Måste upp i plogvallarna så fort jag får möte och det är helt enkelt inte kul.

Står nu och väntar på att bli upplockad av maken och dottern, vi drar till svärföräldrarna och åker pulka och grillar korv istället. :D

Och där fick jag en slaskdusch av en förbipasserande bil. Skitstövel.
 
Hej träningsvärk i armar, axlar, bröstparti och rumpa :laugh: :wtf: :rofl:

Igår körde jag bland annat;
3 x 15 - 97 kg (?) i benpress-maskin
3 x 10 - 11-12 kg egen vikt i chin ups
3 x 15 - 18 kg i triceps cable
2 x 8 - 15 kg - i triceps press maskin

Inga överdrivna vikter men med fokus är på att tänka slow motion på tillbaka-vägen så bränner det fort till :wtf: Men snart vikthöjning igen på många stationer :crazy: :p
 
Försöker tina upp kroppen efter en dressyrträning i kylan! Fick inte rida med tumvantar, hade dubbla handskar, alla som testat just denna kombon säger att det är jättevarmt. Mina fingrar var isbitar. Men träningen gick till största delen bra, nu blir det stenhårt fokus på att träna våra svagheter ett tag!
 
Idag fick hästen vila men jag har burit lite möbler upp på logen och ned från ovanvåningen i torpet. Bland annat en svintung byrå, fick ta ur alla lådor men ändå jättetung. Gamla möbler är mer gedigna! Och ett tungt stort akvarium. Nåt har jag gjort de här dagarna iaf för jag har träningsvärk i baksida lår. :p
 
Idag har blev det två pass, ett med vardera syster :love: Först yogapass på morgonen med ena systern, härligt :) Sen åkte jag hem till Uppsala och gymmade med andra systern :D Vi körde överkropp, huvudövning axelpressar. När jag gjorde pushpressar blev min vänstra axel väldigt trött så jag slog i handbromsen och sänkte vikterna rejält, vill inte riskera att dra på mig nån skit. Vi avslutade med lite pulshöjande övningar och hopp upp på lådor.

Imorgon planerar jag premiär på längdskidor! :banana: Det var ju riktigt länge sedan, jag tänker att det borde sitta litegrann i muskelminnet men vi får väl se... Har youtubat tekniktips för att förbereda mig lite :D
 
Jahopp, snart 35-årig (vad hände?!) administratör i Skåneland. Bor själv med min jycke. Mina mål för 2017 äro:
- Få in rutin på träningen
- Äta bättre, inga jäkla mazariner på jobbet eller tvåpack semlor stup i kvarten
- Ingen läsk, godis eller kakor i veckorna
- Få fart på löpningen igen

Största problemet för mig är att hitta tiden (eller ta den snarare) med jobb, hundträning etc. Har också IBS som ställer till det med orken ibland. Idag har iaf mina nya springskor kommit så nu är jag på G! Har också kickstartat med Yoga with Adrienes 30 day revolution, dock missat två senaste dagarna :angel:

Nu kör vi people! :banana:
 
Jag. Hatar. Att. Köra. Bil. I. Snö.

Har snöat rejält här hela dagen, var livrädd hela vägen fram och tillbaka till stallet. Där fick jag för att jag tyckte vintern var lite halvfin igår. :cautious:
 
Ja, och om de inte stannar är det en smitning. Men, nära på omöjligt att få något som fotgängare även om man har regnumret tyvärr.

Nu när du säger det så ringer det nån svag klocka från när vi läste om trafikbrott. Men som du säger, omöjligt att göra nåt av det...
 
Tävlingen avklarad och jag är så imponerad av min man och min unghäst! :love: Första gången någon av dom är med på något liknande. Min häst tyckte det va superkul och trodde nog han va 5 år istället för 10 år haha! Men vi är nöjda ned dagen. Så rolig tävlingsform :D

I morgon hoppas jag mamma kan komma och ta nya ridbilder. Har lovat äldst dottern att rida så det sk hon få göra och då får alltså jag promenad samtidigt. Ska även styrketräna :)
 
I går bestod min motion av att busa med ett gäng ungar i åldrarna 1,5 till 12 år. Jag och sambon hade lånat skolans gymnastiksal och bjöd dit några bekanta och deras barn. Jag fick leka häst, hund, brottas, hissa min unge i luften nästan tio gånger (hej överkroppsträning!), spela oorganiserad spökboll m.m. Tolvåringen ville göra pullups så då tog vi fram stången åt henne och självklart var jag också tvungen att pröva. :p Jag var nog lite trött i armarna efter att ha hängt i romerska ringar och bollat runt med ungar, för jag orkade bara två stycken med vila emellan.

Knappt 5000 steg kom jag upp i trots att jag tyckte jag sprang runt så mycket. Iofs slocknade jag på soffan när vi kom hem och sov närmare 2,5 h - det kanske är förklaringen. :angel:

I dag har jag gjort verkligen ingenting. Är skitslö rent ut sagt. Och snart ska jag gå och lägga mig och faktiskt somna riktigt tidigt. Först ska jag hämta en Ikeapåse med ved - dagens första utevistelse.
 
Futsalcup idag då ja.. kan vi glömma det? Eller ta lärdom av att jag håller mig till att spela ute på gräs?
Vi åkte iväg med två lag, tränarna hade toppat det ena laget och det andra laget (mitt lag) var inte fullt lika bra.. vi hade en målvakt som egentligen inte är målvakt, två tonårstjejer som surar ihop på plan om det inte går som dem vill = spelar halvhjärtat om knappt det = drar ner hela laget.. Detta hände i match nr2 och jag blev arg då jag faktiskt har bytt bort mitt jobbpass idag mot ett nästa vecka då jag egentligen skulle ha varit ledig, ställer jag upp för laget så vill jag att laget ställer upp för mig - så enkelt är det!
Man är ett lag, man ger 100% så länge man är på plan och ställer upp för varandra! - sura får man göra efteråt om det måste göras! Det verkade gå i skallen på tjejerna och vi avslutade med en bra match! Jag är absolut ingen stjärna på futsal, men inte helt kass heller.. men jag håller mig till utomhusspel på konstgräs/gräs hädanefter! :p
Det positiva med idag är att jag har rört mig en hel del, det blir högintensiva och explosiva matcher då dem är korta! Och det var trots allt kul att hitta på ngt med laget, även om jag varit borta 13h idag..

På tisdag drar fotbollsträningarna ute igång igen - me happy!! :D :love:
 
Futsalcup idag då ja.. kan vi glömma det? Eller ta lärdom av att jag håller mig till att spela ute på gräs?
Vi åkte iväg med två lag, tränarna hade toppat det ena laget och det andra laget (mitt lag) var inte fullt lika bra.. vi hade en målvakt som egentligen inte är målvakt, två tonårstjejer som surar ihop på plan om det inte går som dem vill = spelar halvhjärtat om knappt det = drar ner hela laget.. Detta hände i match nr2 och jag blev arg då jag faktiskt har bytt bort mitt jobbpass idag mot ett nästa vecka då jag egentligen skulle ha varit ledig, ställer jag upp för laget så vill jag att laget ställer upp för mig - så enkelt är det!
Man är ett lag, man ger 100% så länge man är på plan och ställer upp för varandra! - sura får man göra efteråt om det måste göras! Det verkade gå i skallen på tjejerna och vi avslutade med en bra match! Jag är absolut ingen stjärna på futsal, men inte helt kass heller.. men jag håller mig till utomhusspel på konstgräs/gräs hädanefter! :p
Det positiva med idag är att jag har rört mig en hel del, det blir högintensiva och explosiva matcher då dem är korta! Och det var trots allt kul att hitta på ngt med laget, även om jag varit borta 13h idag..

På tisdag drar fotbollsträningarna ute igång igen - me happy!! :D :love:

Det är när jag läser sånt som jag minns varför jag slutade med fotbollen. :p
Jag är ingen lagmänniska alls men jag känner mig själv tillräckligt väl för att veta om det (det verkar inte såna tjejer som de du sa till göra). Jag höll på att bli galen när folk bara fjantade och inte tog träningen på allvar =ramlade ihop i en fnissig hög eller smet ut på toa under fysträningen. Det var inga småungar heller, utan det var när vi gick i åttan-nian och de värsta var de som var lite äldre och redan gick på gymnasiet. :cautious:
 
Bröst och bicepspass hemma igår. Tur maken var hemma och kunde parera ungen som lyfte vikter (1,5år),kastade hö ur marsvinsburen,surade när han inte fick lyfta stången. Vi har kombinerat gym/marsvinsrum/kattmatning - därav tränar man i blandning av hö,spån,kattsand och ungen som river i allt...:crazy:
Idag ska vi lämna ungen hos mormor och åka till rinken för årets första skridskopass:up::banana:
 
Tog 6,5 km morgonpromenad med snöälskande hund som fick fnatta loss ordentligt :up: Nu ska jag planera veckans mat, planering är det som ska rädda mig från mazarinernas ondskefulla grepp! :D
 
Lång presentation men jag hoppas några av er orkar ta er igenom den, kan vara svårt att förstå mina kommande inlägg annars...

Hej alla, jag vet inte om någon av er kommer ihåg mig men jag brukade vara aktiv i tråden för ett bra tag sedan och är nu i en helt ny fas i livet och känner att jag kan få mycket stöd av tråden och att jag för min egen del kan utmana mig för att jag skriver ner det så här i tråden och kanske få stöd av er.

Liten presentation då:
Fyller snart 29 år så är egentligen inte någon ungdom längre men känner mig ibland som det och jag vet att flera här också är äldre så jag hoppa min "höga" ålder inte gör något på ungdomsforumet?

Jag har haft ätstörningar i 12 år varav 10 av dom med svår anorexi. Jag har inte varit normalviktig någon gång de senaste 10 åren och jag har tagit mig igenom så sjukt många vändor in och ut på psyk varav ett par av dom på LPT (lagen om psykiatrisk tvångsvård), medicinavdelningar, öppenvård och dagvård.

I somras nådde jag botten, jag var så svag att jag inte orkade borsta mitt hår eller fläta det för att jag inte orkade hålla uppe mina armar, jag klarade inte av att ta på mig kläder utan fick lägga mig ner mellan varje plagg, ta på mig en strumpa, lägga mig och vila, ta på nästa strumpa, vila igen osv. På grund av anorexin drabbades jag av epilepsi och hade en grand mal attack då jag föll ihop på en promenad med en kompis och blev medvetslös, tuggade fradga och hade spasmer och kramper och vaknade upp i en ambulans kopplad till mängder med apparater, fick flera mindre anfall men nu med bra medicinering har det blivit bättre.

Jag klarade knappt att äta något alls, kunde äta frukost och sen inget mer förrän 18/19 och då rörde det sig om några små jordgubbar eller lite vattenmelon. Och jag hade ångest även över det.

Jag tappade synen flera gånger per och det var helt vitt framför ögonen, jag hade väldigt svåra problem med andningen, jag var så svag att jag knappt inte orkade något alls men tvingade mig ut på tvångspromenader, kroppen klarade inte längre att ta åt sig mat utan jag fick ofrivilliga kräkningar då kroppen stötte ifrån sig all mat. Vikten gick bara ner och ner, blodtrycket sjönk, proverna blev sämre och sämre och efter ett EKG som visade tecken på arytmi, risk för hjärtsvikt, hjärtinfarkt och plötsligt hjärtstopp och ett hjärta så svagt att det inte klarade att syresätta mig, därav mina andningsproblem. Jag blev hämtad på öppen psyk av 2 poliser och körd till sjukhuset.

Jag blev inlag i juli och var kvar till september, i september fick jag äntligen komma till ett behandlingshem specialiserat på ätstörningar och här är jag nu. Friskare än på 12 år, jag har kvar de allra flesta jobbiga och ångestfyllda tankar men jag hanterar dom helt annorlunda nu. Jag äter, jag utmanar mig och jag har fått redskap för hur jag ska hantera anorexin. Det är helt otroligt att jag på bara 4 månader kommit längre i tillfrisknandet än på de 10 åren jag gått i ren ätstörningsvård!!!!

Problemet nu är att min sköldkörtel krånglar och jag bara fortsätter upp i vikt, äter Levaxin men har inte nått rätt dos än så det är jobbigt. Sen jag var som sjukast har jag gått upp 23 (!!!!) kg. Jag har inte kvar särskilt många av de fysiska besvären som anorexin innebär, och det är helt otroligt att min kropp fortfarande lever.

Jag jobbar varje dag aktivt med att bli frisk, utmana mig, göra rätt val och bli ännu friskare och helst försöka få med mitt lilla huvud i processen men det tar kanske ett tag. En skillnad är att jag nu tänker att jag kanske måste lära mig att leva på den här vikten om den inte ökar mer (vilket den nog kommer att göra tyvärr pga sköldkörteln) men det är ett stort framsteg att tänka att jag inte behöver hålla en anorektisk vikt för att känna att jag förtjänar att leva och för att stå ut i ångesten.

Mina mål är
  • att hitta min kropps normalvikt, där den trivs och där siffran på vågen inte spelar någon roll.
  • Att våga äta av allt. Utmana mig med läskig mat
  • Att veta vad som är en normalportion (det målet börjar jag nog faktiskt klara av nu, jag kan äta utan matvåg och exakta dl mått eller vikter).
  • Att när jag kommer hem börja röra lite mer på mig vilket jag automatiskt kommer göra pga hunden, det känns viktigt för att bygga upp kroppen igen och orka med vardagen. Här på behandlingshemmet är aktiviteten mycket begränsad och på sjukhuset satt jag ju i rullstol så jag har sjukt kass kondition och det är något jag vill bygga upp igen. Klara att gå och cykla normala sträckor utan att typ falla ihop. Det är mycket viktigt efter 6 månader inlagd.

Jag kommer vara kvar på behandlingshemmet till mitten av mars och då väntar den stora utmaningen att klara av allt det här på egen hand och inte låta anorexin ta över. Tankarna finns redan på att gå ner i vikt igen, men den här gången tänker jag dom låta stanna vid att bara vara tankar. Visst om jag går ner lite för jag har gått upp en hel del över min målvikt men jag tänker aldrig mer bli underviktig och så nära döden igen!!!

Tack till er som läst allt, behövde få ur mig det här och ge en bakgrund.
 
Lång presentation men jag hoppas några av er orkar ta er igenom den, kan vara svårt att förstå mina kommande inlägg annars...

Hej alla, jag vet inte om någon av er kommer ihåg mig men jag brukade vara aktiv i tråden för ett bra tag sedan och är nu i en helt ny fas i livet och känner att jag kan få mycket stöd av tråden och att jag för min egen del kan utmana mig för att jag skriver ner det så här i tråden och kanske få stöd av er.

Liten presentation då:
Fyller snart 29 år så är egentligen inte någon ungdom längre men känner mig ibland som det och jag vet att flera här också är äldre så jag hoppa min "höga" ålder inte gör något på ungdomsforumet?

Jag har haft ätstörningar i 12 år varav 10 av dom med svår anorexi. Jag har inte varit normalviktig någon gång de senaste 10 åren och jag har tagit mig igenom så sjukt många vändor in och ut på psyk varav ett par av dom på LPT (lagen om psykiatrisk tvångsvård), medicinavdelningar, öppenvård och dagvård.

I somras nådde jag botten, jag var så svag att jag inte orkade borsta mitt hår eller fläta det för att jag inte orkade hålla uppe mina armar, jag klarade inte av att ta på mig kläder utan fick lägga mig ner mellan varje plagg, ta på mig en strumpa, lägga mig och vila, ta på nästa strumpa, vila igen osv. På grund av anorexin drabbades jag av epilepsi och hade en grand mal attack då jag föll ihop på en promenad med en kompis och blev medvetslös, tuggade fradga och hade spasmer och kramper och vaknade upp i en ambulans kopplad till mängder med apparater, fick flera mindre anfall men nu med bra medicinering har det blivit bättre.

Jag klarade knappt att äta något alls, kunde äta frukost och sen inget mer förrän 18/19 och då rörde det sig om några små jordgubbar eller lite vattenmelon. Och jag hade ångest även över det.

Jag tappade synen flera gånger per och det var helt vitt framför ögonen, jag hade väldigt svåra problem med andningen, jag var så svag att jag knappt inte orkade något alls men tvingade mig ut på tvångspromenader, kroppen klarade inte längre att ta åt sig mat utan jag fick ofrivilliga kräkningar då kroppen stötte ifrån sig all mat. Vikten gick bara ner och ner, blodtrycket sjönk, proverna blev sämre och sämre och efter ett EKG som visade tecken på arytmi, risk för hjärtsvikt, hjärtinfarkt och plötsligt hjärtstopp och ett hjärta så svagt att det inte klarade att syresätta mig, därav mina andningsproblem. Jag blev hämtad på öppen psyk av 2 poliser och körd till sjukhuset.

Jag blev inlag i juli och var kvar till september, i september fick jag äntligen komma till ett behandlingshem specialiserat på ätstörningar och här är jag nu. Friskare än på 12 år, jag har kvar de allra flesta jobbiga och ångestfyllda tankar men jag hanterar dom helt annorlunda nu. Jag äter, jag utmanar mig och jag har fått redskap för hur jag ska hantera anorexin. Det är helt otroligt att jag på bara 4 månader kommit längre i tillfrisknandet än på de 10 åren jag gått i ren ätstörningsvård!!!!

Problemet nu är att min sköldkörtel krånglar och jag bara fortsätter upp i vikt, äter Levaxin men har inte nått rätt dos än så det är jobbigt. Sen jag var som sjukast har jag gått upp 23 (!!!!) kg. Jag har inte kvar särskilt många av de fysiska besvären som anorexin innebär, och det är helt otroligt att min kropp fortfarande lever.

Jag jobbar varje dag aktivt med att bli frisk, utmana mig, göra rätt val och bli ännu friskare och helst försöka få med mitt lilla huvud i processen men det tar kanske ett tag. En skillnad är att jag nu tänker att jag kanske måste lära mig att leva på den här vikten om den inte ökar mer (vilket den nog kommer att göra tyvärr pga sköldkörteln) men det är ett stort framsteg att tänka att jag inte behöver hålla en anorektisk vikt för att känna att jag förtjänar att leva och för att stå ut i ångesten.

Mina mål är
  • att hitta min kropps normalvikt, där den trivs och där siffran på vågen inte spelar någon roll.
  • Att våga äta av allt. Utmana mig med läskig mat
  • Att veta vad som är en normalportion (det målet börjar jag nog faktiskt klara av nu, jag kan äta utan matvåg och exakta dl mått eller vikter).
  • Att när jag kommer hem börja röra lite mer på mig vilket jag automatiskt kommer göra pga hunden, det känns viktigt för att bygga upp kroppen igen och orka med vardagen. Här på behandlingshemmet är aktiviteten mycket begränsad och på sjukhuset satt jag ju i rullstol så jag har sjukt kass kondition och det är något jag vill bygga upp igen. Klara att gå och cykla normala sträckor utan att typ falla ihop. Det är mycket viktigt efter 6 månader inlagd.

Jag kommer vara kvar på behandlingshemmet till mitten av mars och då väntar den stora utmaningen att klara av allt det här på egen hand och inte låta anorexin ta över. Tankarna finns redan på att gå ner i vikt igen, men den här gången tänker jag dom låta stanna vid att bara vara tankar. Visst om jag går ner lite för jag har gått upp en hel del över min målvikt men jag tänker aldrig mer bli underviktig och så nära döden igen!!!

Tack till er som läst allt, behövde få ur mig det här och ge en bakgrund.

Vad skönt att höra ifrån dig, och att du äntligen fått riktig hjälp! Jag har tänkt mycket på dig sen jag sist hörde av dig i tråden och hoppats att det ska ordna sig för dig. :heart
 

Liknande trådar

  • Låst
Kropp & Själ (Jag vet att det finns folk som åker utomlands senare i år, men beachsäsongen är över i det här landet så nu tycker jag att det är dags...
100 101 102
Svar
2 022
· Visningar
86 915
Senast: Praeterea
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp