Det är lite kämpigt med maten, kollade upp på flera ställen hur mycket jag borde äta och jämförde det med vad jag faktiskt äter eftersom jag har en känsla av att jag äter för mycket. Om jag tar det exemplet som var på den allra lägsta kalorinivån har jag ett kaloriunderskott på 800-900 kcal/dag. Med dom lite högre uträkningarna är det ännu mer, 1000 kcal/dag.
Jag är tröttare och jag vet ju att det beror på maten men ibland kan jag ändå vara rastlös som förut och vilja gå mer än jag gör just nu, för jag tycker ju om att vara ute på promenad. Men jag vet att med mitt matintag så är det inte bra att gå lika mycket som förut, även om jag i mina tankar vill det.
Jag har därför på allvar tagit tag i det här med mina promenader och försöker inse att jag inte behöver promenera 4 timmar per dag och vara aktiv hela tiden däremellan. Jag har dragit bort enormt mycket promenadtid, det är inga myrsteg utan jag har verkligen dragit ner på det drastiskt för att bryta den onda cirkeln, tid som jag försöker lägga på annat och jag hoppas skolarbetet ska ge mig en knuff framåt och ge mig annat att fokusera på.
Till viss del har motivationen till promenader också minskat, jag kan vara rädd för att jag håller på att bli lat och att det kommer sluta med att jag bara sitter i soffan och äter och går upp i vikt. Samtidigt vet jag att det inte fungerar så, jag är en aktiv person, jag har hund, jag kommer få naturlig rörelse i och med att ta mig till och från skolan, att gå med hunden och handla och allt det där. Man behöver inte promenera flera timmar per dag plus att vara aktiv resten av tiden också. Det är inte många som lever så.
Så nu sitter jag mycket i min soffa, eller ligger här som en liten strandad val. Jag har köpt garn och börjat virka, jag skriver i min dagbok, läser bloggar och på forum, tittar på TV, serier, dokumentärer, pratar i telefon och lyssnar på poddar. Jag blandar aktivitet med lugna inslag helt enkelt. Jag har gått all in på att vila känner jag! Lite skönt är det ändå när man känner att kroppen inte vill riktigt och att då lyssna på den och ge den vilan som den vill ha.
Så jag har börjat ta tag i saker för att vända trenden innan jag hamnar på botten igen. Än så länge har min kropp reserver i form av fett och muskler, jag är långt ifrån underviktig men om jag fortsätter äta så här kommer det ju inte bli bra. Samtidigt som jag till stor del också anser mig äta för mycket och röra mig för lite nu, lite kaos i huvudet helt enkelt.
Idag känner jag mig motiverad, jag hade tänkt ta en säker lösning vid kvällsmelliset för att dra ner ännu mer på kalorierna, men sen tänkte jag ett varv till och insåg att jag ju hellre vill ha det som jag brukar äta. Så då är det ju självklart att jag ska ta det! Jag tjänar definitivt inget på att äta mindre, och om jag kollar på faktan i mitt fall så är det ju omöjligt att jag äter för mycket.
Grejen är den att jag definitivt inte vill ha en sjuk kropp igen, jag vill inte bli underviktig, jag vill inte se anorektisk ut, jag hatade det och alla blickar man fick och allt det innebar i form av sjukhusinläggningar, sjukskrivning i 10 år och en kropp som gav upp helt och hållet och att jag mådde skit. Jag vill ha den målvikten som behandlingshemmet satte upp men som jag gick över med ganska många kilo. Jag strävar alltså efter en normal kropp och en frisk kropp.
Jag tror att det blev för mycket förändringar för mig med skola, kroppshat, osäkerhet och tvivel på mig själv och en massa annat och att jag inte vetat hur jag ska hantera det. Och att jag då föll tillbaka.
Men jag har satt upp mål som känns bra, jobbiga med viktiga. Jag känner mig motiverad idag och det känns skönt!
fast jag oftast bara kör ett av mina två vanliga pass och inte ens ökar på vikterna nämnvärt.
