Körde axlar, rygg och bröst. Avslutade med att springa 3,5 km på 20 min, vilket är bra tempo för att vara mig Jag har haft fett störig mensvärk och dåligt med energi hela dagen så har lite extra sympati för sånt idag Cyklade till gymmet igår och hamnade år årets värsta regnskur. Lyckades inte komma in från regnet med mitt passerkort så jag höll på att få ett vredesutbrott. Sen när jag väl kom in fick jag spendera en halvtimme under handtorken med alla mina saker. Träna utan skor, och sen cykla hem i regnet igen i min redan dyblöta jacka. Som jag frös! Sen väl hemma kom jag på att jag tränat ben fast jag skulle träna överkropp Så det blev två benpass i rad. , sedan marklyft och bänkpress hemma på balkongen. Ett par plankor som avslutning. Kändes förvånansvärt bra med tanke på knäet. det får nog bli ett par vilodagar med bara promenader och kanske nåt styrkepass! Tränar gör jag i alla fall, så gott jag kan med tanke på vattenbristen (=svårt med dusch och så, blir ett jäkla meck för att planera in hårtvätt på jobbet ). I skrivande stund ligger jag på kökssoffan efter att ha avnjutit oförskämt mycket ost och kex 
Jag tyckte nog att det var ganska roligt från början faktiskt, men jag fick en rätt bra inkörsport till styrketräningen då jag råkade bli kompis med en som just hade tagit sitt PT-diplom och som jag fick massor av pepp och inspiration från. Jag motiveras av att känna mig stark, och av känslan att det alltid finns nya utmaningar att ta sig an och övervinna. Älskar att imponera på mig själv!
På tal om att imponera på sig själv så gjorde jag just det på gymmet i morse! Jag har länge haft en liten "hang up" när det gäller bänkpressen, är livrädd för att bli för trött och fastna under stången typ. Jag har sällan sällskap till gymmet tyvärr (slutar tidigare och tränar oftare än sambon), så jag har nästan aldrig någon "spotter" som kan hjälpa mig.
I alla fall, detta har inneburit att jag fastnat lite på typ 25-27.5 kg i pressen för att jag inte vågat lita på att jag klarade av mer. Men idag kände jag mig stark i 25, så jag gick upp till 27.5. Kände mig stark i det, så jag smög upp på 30 (skalade dock ner till 4 reps här, för säkerhets skull). Och innan jag visste ordet av så hade jag fixat två treor på 35! Alldeles själv!
Det var preciiis så att den kom upp den sista gången, men rent fysiskt tror jag att jag hade mycket kvar att ta av ändå. Det är mest den mentala spärren jag behöver jobba med. Nu ska jag fortsätta med få men tyngre reps ett tag, helt i enlighet med programmet jag fick av PT:n, och så är jag nog uppe på det initiala målet 40 kg bänkpress på nolltid tror jag!
Imorgon bitti blir det PT-pass, och jag längtar!
Har tränat från och till (styrka) i några år. Egentligen sen i januari jag fått köra på utan större pauser pga hälsan. Jag har en kompis som fungerar som min PT. Allt jag lärt mig har jag lärt mig av honom. Vi skickar videos åt varandra som vi ser på IG eller youtube, diskuterar övningar, dieter m.m.
Denna veckan slutar därmed på 4,5 h träning. Ett par crossfit-pass, ett hemmapass med mina kettlebells samt ett par yogapass här hemma Fast vi brukar gå längre rundor. Känner fortfarande av styrkepasset från torsdags i kroppen lite dessutom ösregnade det typ halva vägen så tycker det va rätt bra jobbat av oss att ta oss runt. Bara så sent som i veckan var jag på väg att vifta med den vita flaggan och helt sluta rida. Typ jag skiter i det här, det är för svårt, jag kan inte. Meeen, fick ett jättebra peppigt samtal av en stallkompis som hjälpte så sjukt mycket. Kontentan, och det jag har tagit med mig: Ha inte så jävla bråttom Andas, ta det lugnt. Börja i skritt och gå inte över till trav förrän det fungerar i skritt! Man får skritta hela passet om det är vad som behövs. Man behöver inte trava och galoppera av nån jäkla principsak. Och om det börjar gå dåligt, gå tillbaka till ett läge där det funkar. Så nu har jag ridit fredag, lördag, söndag och skrittat så mycket som jag nog aldrig har gjort. Men helt plötsligt har jag fattat hur jag ska använda mina sittben och hästen har gått så himla bra Så jag får väl erkänna att jag faktiskt KAN rida, jag måste bara ha lite tålamod och inte försöka stressa fram något. Känns bra! Nu ska jag bara försöka att inte få hybris och fortsätta med att börja om från början varje pass. Det ÄR ju kul att rida, men för min del har min inställning och mina hjärnspöken satt krokben.
